Jag känner att Robyn figurerar ganska mycket här på min lilla blogg. Dock måste människan hyllas lite mer efter allt hyllande. Grädde på moset.

Nu har tidningen Fokus utsett Robyn till Årets Svenska Artist vilket jag tycker är helt rätt.  "På sitt egensinniga sätt och med ett medvetet konstnärskap visat att det går att nå populärmusikens höjder utan att vara ytlig" skriver det.
Robyn har kommenterat detta med att det är skitroligt att på hennes resa även få insipirera andra.

Det där med konst. Sitter och tittar på Dave Coopers fulsnygga bilder. Jag blir på något sätt frustrerad när jag börjar tänka på det. På vårt sätt. Hur vi människor fungerar och vad vi gör.

Att skapa något, precis vad som helst som du känner är rätt. Du vet att detta representerar dig. Att sedan blir placerad i massa fack måste vara jobbigt. Att bli analyserad och placerad, att någon säger vad din konst heter på konstspårk. Vad det är och vad det symboliserar.

Varför måste vi dela in dem. Varför har vi genrer av huvudtaget. Varför finns behovet att ge en grupp människor, en grupp böcker eller målningar ett gemensamt namn.

Jag tycker det är fult på något sätt, att generalisera. Att placera in oss skapar en kraft innom oss som medvetet eller inte kommer försöka placera sig själv in i en av dessa fack. För det finns alltid ett fack som är bättre än det andra. Och vad händer då? Jo det vi skulle skapa från vår egen vilja, det blir kontrollerat av yttre krafter, av samhället normer och regler.

Detta gäller inte bara när vi skapar, målar eller dansar. Detta gäller allt. Vår personlighet, vi kommer till slut ta till oss rollen för vad denna grupp står för och anamma den i vår livsstil. Till slut gillar vi vissa saker, utan att vi egentligen vet varför. Men vi vet att det passar in, och det är allt som betyder.

Vad jag tycker är mest synd är när ungdomar anpassar sig efter stilar och inte sih själva. De vet hur man ska vara, bete sig och se ut för att bli accepterad. Jag blev ledsen när Madelen i intervjun sa att största orsaken till mobbning är utseende. Jag vill inte leda in detta i en stor inre debatt om hurvida utseende spelar roll eller inte. Det jag tycker är mest synd är att det inte idag finns plats i samhället att vara sig själv.

De personer som är sig själva blir uppfattade som uppmärksamhetssökande. Istället tycker man att man ska passa in. Jag blir extremt oroad när jag kollar igenom skolkatalogen och märker att 90% av alla killar har på sig samma saker. Det är som en skoluniform som inte skapats som regler, utan en osynlig regel som vi själva har skapat. Det finns alltså ett undermedvetet sinne som har snappat upp hur alla ser ut, och för att inte sticka ut så följer man mönstret och dessa osynliga regler.

Jag tycker bara att mycket av det vi gör är kontrollerat av ett mönster som finns runt om oss. Samma mönster är det som får oss att tro att vi ska jobba, få familj och dö. Vi borde tillåta mönstret att töjas, att den skulle visa oss andra möjligheter.

Livet är människans bästa tid, sjunger Markus Krungegård och jag kan inte hålla med mer. Så varför ska vi slösa bort det på att passa in. Varför inte bara vara oss själva, jag lovar, vardagen blir mycket mer intressant då.


Dave Cooper och hans fulsnygga målningar som svävar i ett mellanläge mellan kost och serier. Jag tycker det är snyggt att han inte placerats i ett fack.
Dock tycker jag det är fult av SVD att skriva att "Dave inte låter sig placeras i ett fack" nästan som det vore upp till honom själv att placera sig. Det är det inte. Det är vi, och SVD som tillsammans har valt att kalla Dave för ett undantag. Hade han bara gjort serier så skulle det varit VI och SVD som placerat han i det facket. Han som konstnär har inget val.


Bilderna är tagna från Svd.se

'
Det fick bli min favorit. Säkert!

Dansa, fastän
jag ska dansa fastän hjärtat brister
ska dansa fastän hjärtat brister
det går sönder i takt med basen i marken
det går sönder i takt med värkande huvud
vulkan inuti men polerade yta
det här golvet ikväll
jag ska va sist här
dansa fastän hjärtat brister
dansa fastän du inte är här

Hej..
Ett evigt tjat om denna teater jag var på va? Det var alltså Svenljunga dramagrupp i åldern 14-15 år som spelade upp sin inövade pjäs "Mirakelmedlet". Ingen kommer glömma det namnet nu va?

Kort ocg gott kanske jag ska berätta lite om handlingen. Man kan säga att familjens hund höll berättarrollen vilket jag tyckte var riktigt roligt, speciellt när det bryter lite från de vanliga. En skön tvist helt enkelt.
Hunden ska då berätta om hans familj, som minst sagt är underliga. De har problem med allt från stress, grannfrun, kärlekstrubbel och skolångest.

Till en dag. Då de alla sitter samlade framför tvn och reklamen för det nya mirakelmedlet dyker upp. Tydligen kan detta piller förändra allt. De beställer och tar pillret ihop.

Nästa dag kan familjens hund nästan inte tro sina ögon. En av döttrarna som alltid har svårt att gå till skolan är nu överlycklig vid självaste tanken på skolan.

..Men allt kanske inte blir som det skulle, eller?

Ja, jag måste faktiskt behålla mysitiken över hela pjäsen. Men den var helt klart värd att se. Blev lite inspirerad själv, och sugen på att inta scenen och agera ut. Madelen Andersson, som deltog i pjäsen hade själv beskrivit den som en barnpjäs.
Dock har jag en helt annan åsikt, för mig verkade detta som en klassisk ungdomspjäs. Man kunde höra skratten ut till kanterna när någon nämnde "snopp".
Det fanns gott om mycket lättsam humor och pjäsen var mycket välgjord. Tjejerna var välorganiserade på scen och jag har inte mycket att klaga på. Det tjejerna ska göra här näst är en mer klassisk och känd pjäs vilket kommer vara roligt att se, för nu finns det inga tvivel på att de har talangen. Blev positivt överraskad då mina förväntningar inte var speciellt höga. Men älskar att bli motbevisad!

Jag träffar tjejerna efteråt.  Alla är superglada och verkar vilja göra om det. Efter en hård dag med tre föreställningar på raken känns inte stämmningen sämre för det. Tjejerna samlas in en ring framför mig och jag känner mig som en lågstadielärare när jag börjar föreläsa om min blogg och syftet.

Jag frågar tjejerna lite lättsamt om deras syn på klultur. Ingen verkar speciellt insatt och jag får svar efter deras intressen, vilket är teater. Positivt att det räknar in det i begreppet kultur i vart fall!

Här kommer lite bilder backstage *cOoL GiRl* (ironi)


Snälla Madelen som ställt upp som informatör, samt på en rad jobbiga frågor från mig. Tack!





Efteråt blev det en stor gruppkram á la Telletubbis-stil och det var grymt skönt att se en sådan gemenskap, utan utanförskap eller mobbning. Mer sådant till ungdomen!

Hoppas ni är nöjda tjejer, släng gärna in en åsikt eller så!

Hej fanz!
Här kommer de efterlängtade bilderna från ungdomsteatern Mirakelmedlet. En sumering av teatern och insattserna kommer senare - tror bilderna är mer uppskattade!

Svenska dagbladet har gett ut en lista med musikaliska fullträffar i form av skivor 2010. Mycket passande såhär på årets slut att sumera upp det bästa av det bästa.

Här kommer några exempel

Håkan Hellström - 2 steg från paradise
Jag är inte fan av Håkan. Förlåt världen. Bokstavligt sagt så känns det som jag är den enda levande personen som känner ett starkt förrakt till Håkan. Jag blir bara trött på han. Tanken på att sätta mig nu och försöka lyssna igenom han skiva får hjärnan att förvandlas till en ihålig ballong och krypa ihop o fortserställning i hjärnans lilla vrå.

Katell Keineg - At the mermaid parade
Nja.. Detta får inte mina hörselsnäckor att dansa vals direkt. Påminner av valsång eller estnisk klagosång. Sådär gällt och försiktigt. Den känslan hon försöker få fram känns ansträngd och det blir bara fel.

Steve Mason - Boys Outside
Inte pjåkigt Steve-ponken! Jag tycker hans styrka sitter i texterna. Sedan har han inte en så direkt speciell röst som utmärker sig på något vis. Men känslan finns där, lugnet och framför allt de vackra men enkla texterna.
Roligt att han varierar den annars så lugna Steve med lite fart i låtarna.
Man håller ut hela skivan


Detta är en av mina tidigare favoritlåtar med Steve - lyssnar själva!


Steve Mason - All comes down

Vill ni se hela skivlistan så hojta till!

Jag har en idé.

Nu lät jag allt som Sickan i Jönssönligan va? Tokiga jag! Ha! Ha! (ironi)

Jag har faktiskt en idé. Nu lät jag bara desperat. I alla fall. Jag vill skriva barnböcker. Notera barnböckER. Inte en barnbok, inte två, utan flera. En hel samling för att vara tydlig.

De kontroverisella barnböckerna. Va säger ni om det?
Jag har så många åsikter om hur samhällets syn på olika människor och olika levnadssätt är inkorrekta och felaktiga. Det är vi människor som sätter gränser för vad som är accepterat och vad som inte är det. Det är vi tillsammans som ett folk som sätter normer och etik. Vi har ordets makt, och när många människor bildar en stark åsikt och en stark röst går det inte att rubba dem.

Nu kopplar ni kanske detta till politik. Till demokrati. Det är inte tanken men det hänger givetvis ihop.

Men i ett samhälle finns oskrivna regler. Mönster som vi följer, medvetet och ibland omedvetet. För att bryta dessa, oftast felaktiga mönster måste vi vakna upp ur den mönster-koma vi befinner oss i.

Hur gör vi det? Jag tänker logiskt. Att bryta ett mönster innan det ens har skapats hos en människa är kanske det rätt tillvägagångssättet?

Därför har jag valt att inrikta mig på barn. Det är deras hjärnor vi ska göra intrång på. Nej.. Kanske inte så dramatiskt.

Jag vill mer ge barn en valmöjlighet att tänka på ett annat sätt. Att bryta från ett mönster som håller på att skapas. Att veta om att det finns andra valmöjligehter. Världen ser inte ut på ett sätt.

Därför har jag tänkt att skriva barnböcker. Självklart är detta en idé - en vision. Men en mycket stark sådan. Jag tänker självklart ge det ett seriöst försök. Om jag sedan misslyckas - då kan jag leva med trösten att jag iaf försökte. Eller så trycker jag upp dem hos Minbok.se och låter mina barn läsa dem.

Jag förstår att det är ett känsligt område jag gör intrång på. Barn. Familjer och främst uppfostran som oftast är så svår att kommentera. Men de sägs ju att de som är bäst på att uppfostra, är de som inte har några egna barn.

Skämt å sido. Nu till idén. Vad är det för slags barnböcker?

Namnet på serien kommer lite lättsamt vara De kontroverisella barnböckerna. Detta kommer dock inte stå på böckerna, känner att det skulle vara lite väl avskräckande.

Jag är så trött. Trött på barnböcker om prinsessor i nöd. I långt blont hår. Rosenröda läppar och smala figurer. Jag är så trött på Mamma pappa barn böcker. Om hela fantasibubblan i böckerna.

Jag förstår att dessa böcker är en fantasivärld. Det är sagor. Men det ger ut lite fel signaler till barn, tycker jag.
Varför kan det inte vara Mamma, Mamma barn böcker? Pappa pappa barn? Varför kan inte prinsessan rädda prinsen? Han kanske är rädd för drakar fast han är prins och kille? Varför kan inte prinsessan ha brunt kort hår? Hon kanske gillar det? Varför kan inte prinsen ha rosa tröja och prinsessan blå?

Det har inte direkt med feministiska frågor att göra. Utan att det ser ut på ett visst sätt för barn. Böckerna ger en felaktig bild av världen. Det är inte alltid mamma pappa barn, utan det finns familjer som ser annorlunda ut. Detta hjälper också en framtida acceptans. Om barnen är bekanta med det blir det inte så kånstigt när Lisa på dagis berättar att hon har två mammor.

Sedan har jag faktiskt EN, en ända feministisk åsikt och det är alla dessa offer-prinsessor som inte kan klara sig själva för fem öre. Sedan kommer den modiga prinsen och räddar dem. Hur ser inte ett barn på detta? De avspeglas sedan på barnets egna lekar.

Varför inte skriva om den modiga men ändå snälla (att skriva att hon var tuff skulle kanske skyllas på en bråkstake-personlighet) prinsessan som räddar hennes prins på drakryggen? Sedan lever de lyckliga i alla sina dagar.

Vad tycker ni? Skulle ni låta era barn läsa sånna här böcker? Eller skulle de förstöra deras små hjärnor? 




                                              
                             Prins - Blått  Prinsessa - Rosa              
             hehehhheee..  

Hej

Sitter och läser igenom det sista jag skrivit om "Genrestudier". Jag fastnade på en punkt.

Jag har många gånger slängt ur mig saker som "Varför är dagens litteratur skräp? Varför skriver vi inget viktigt?"
Eftersom jag gång på gång imponeras av dåtidens författare som skrev en roman, men romanen hade en helt annan betydelse än den uppenbara. Oftast ville man tycka något, visa missnöje mot dåtidens samhälle.
Exakt så vill jag ha det idag också. Istället representeras vår tid av "Elsas mode" och "Snabba cash".

Nu när jag satt och läste igenom det jag skrivit fick jag en snilleblixt.

Eller man kan inte ens kalla det snilleblixt. Någon slog mig med en käpp i huvudet.

Men dumma, dumma Hanna! Vår tid är ju Elsas Mode och Snabba cash! Det är exakt det vår tid går ut på. Aldrig någonsin i vår tid har det varit så viktikigt med utseende och materiella saker som nu. Aldrig någonsin innan har det funnit en annan värld, en undre värld som såpas öppet kunnat leva parallelt med våran.

Aldrig någonsin har det funnits en värld, fylld av så mycket lyx, pengar, knark, ekobrott, indrivningar och våld som den som finns idag.

Tänk att vi om hundra år.. Eller vadå vi? Jag menar Sveriges dåvarande befolkning kommer i skolbänken analysera 2000-talets knark/våld-romantiska böcker. Där ska de sitta och sucka över hur dumma dessa människor var. Precis som jag tänker när jag funderar kring Zolas karaktärer.

Va hemskt egentligen. Att vår tid kommer speglas av dessa Stockholm Noir böcker. Men det är sanningen. Det är så vår värld ser ut. Det finns sånna här personer och de har rätt att göra ett fotavtryck till den litterära historian i Sverige. Varsegod, stampa ihjäl litteraturen med era knarkfyllda böcker. Visst. Kom igen. Lite till.

Nu ska jag fortsätta och rätta.


                    

Skrev nya juldikter till iPad-tävlingen. Som sagt är temat "Surfplatta"






Kär Jultomten
Genom åren har jag bett, om både Barbie och sminksett.
Nu har livet att kliv tatt, jag behöver nu något platt.
En julklapp fylld med jule-app
Surf med Wifi är svår att komma ikapp
3G och många GB
Årets julklapp mig nu ge
Gör min vardag lättare, gör den lite snyggare
Gör min teknikhunger mättare
Jag skulle uppskatta om jag fick mig en surfplatta

Skrev en åt mamma också:
På min tid, då fanns inget trams
Men nu jag iPad ger en chans
Inte som dåtidens megafon, radio eller sladdtelefon
Den verkar allt kunna göra
Surfa, chatta kan den också min bil köra?

Förra året köpte jag spikmatta,
nu ska man tydligen ha en surfplatta
Vad hände med dåtidens ordentliga vävmatta?
Den ska tydligen "Representera vår tid"
Då kanske den kan bringa mig julefrid?

Den kan säkert hjälpa mig och mitt liv
Hålla koll på när jag ska på symöte hos Agneta och Siv
Jag kan på tv titta, även när jag på jobbet måste sitta
Den verkar bättre än min bandkasett
Ja, det bästa som i teknikväg skett

Babian - Kärlek i paket







Jag går för mig själv genom en folktom park
Alla fåglar har sagt adjö
Dom har drat söderut för att slippa fira jul
Inget kul tyckte dom om all snö

Själv är jag pank jag borde råna en bank
Eller snurra på nått lyckohjul
Skaffa ett jobb kanske klippa mitt hår 
och göra allt sånt som folk föreslår

Men jag vill inte alls göra sånt som befalls 
Och nu står jag vid en frusen sjö
Med en längtan efter att få va någon annan
Ingen människa är en ö

Men nu får jag väl pulsa runt i snön
Och se hur isen täcker sjön
Tills dess den smälter och det våras

Bara pulsa runt och sen
Kan du älska mig igen

Nu tänds stjärnor och ljus i dom lyckligas hus
Och tomten ger dom snälla en klapp
Han frågar vad jag önskar och jag blundar när jag önskar
Och jag önskar att jag bara slapp

För kärlek i paket är det värsta jag vet
Om det är tomgång om det är tvång
Jag ger när jag kan jag vill ge dig en sann 
Om en falsksjungen kärlekssång

Om du vill så kan vi pulsa runt i snön
Och se hur isen täcker sjön
Tills dess den smälter och det våras

Bara pulsa runt och sen
Kan du väl älska mig igen

Vi kan glida ut på den frusna sjön och göra fjärrilar i snön
Och ligga kvar där som två dårar

Här är två exempel på hur ledtrådarna kan se ut:


Lyckades bara lista ut två stycken, ska fundera på de andra.
Fundera ni också, men inte för länge - tävlingen går ut den 19 december!
Hojta till om ni vann - lycka till!

Här hittar ni hemsidan (den är klickbar):
http://www.webben7.se/5011-tavlinggissa_paketet.aspx

Här har ni experten, åh du kloke!

Infon kommer ifrån :
http://www.kulturungdom.se/index.php?option=com_content&view=article&id=785:grattis-boras&catid=42:nyheter&Itemid=100

Här har ni alltså böckerna ni kan vinna, ett jättebra urval till små och stora, till morfar och till syrran!

Och detta måste ni alltså svara på innan ni ens har en chans att vinna!

Jag tycker alltid det är så svårt att förmulera sig när man endast får använda ett visst antal ord. Här var det 20 vilket gjorde mig panikslagen, hur ska man kunna skriva en vinnarmotivering på 20 stackars ord?

Här har ni min korta förklaring


Kom igen nu mina vänner, böcker är den perfekta julklappen!
Kom ihåg att tävlingen avslutas de 19 december

Ni hittar hemsidan till tävlinge här (adressen är klickbar):
http://www.boktipset.se/

Som sagt så är jag en vandrande tvtablå och har koll på det mesta i dumburken. Ni missade väl inte Hjältegalan igår? Jag grät floder. Så fina människor det finns!

Men det jag rös mest åt var inte de modiga människorna, utan Robyn!
Jag har nämnt tidigare hur duktig hon är live. Och hur bra var hon inte igår? Titta själva!


                            Hur kan man vara så bra? Hur kan allt detta rymmas i en människa?
                                 Hon är så unik och speciell och jag är så avundsjuk, skulle jag få byta liv med någon så skulle de bli Robyn. Vem skulle ni valt?

Här har ni alla tre!

Hejs - vi hörs när vi hörs!

Jag är rätt dålig på att informera er mina kära läsare. Det kanske känns som allt kommer lite slumpvis här på bloggen. Men jag följer faktiskt en planering - såklart många inlägg är helt tagna ur luften och något jag kom på 10 minuter innan.

Men för att ni ska veta lite vad som kommer hända här på bloggen ska jag ge er några smakprov.

- Intevju med en tjej som sökt till idol men numera har planer på att slå igenom innan, vill inte avslöja något än.
- Intervju med ett band från Enköping som nu bestämt sig för att sattsa på musiken 100% och vill slå igenom, jag blir den första som intervjuar dem!
- Min banboksdröm - jag ska avslöja min idé!
- Mer film, främst disskusions frågor kring homosexuallitet
- Om andra kulturer, främst om olika levnadssätt
- Min jul, jag avslöjar hur vi i Finland jämfört med Sverige firar jul
- Mer foto, har mycket på lager
- Intevju med DANStjejer, inte bara musik!
- Mer böcker, har ett gäng att recensera. Tips och liknande!
- Sist men inte minst, självklart en recension av ungdomspjäsen jag var och titta på i Fredags + bilder!


Och mer kommer.. Detta är iaf vad som kommer figurera mycket i bloggen de närmsta dagarna/veckorna.
Hoppas ni stannar kvar kära läsare. Kom gärna med förslag!


Vi ses här!


Bilden har jag ritat själv
Ha! Ha! Ha!
Där fick ni allt en hjärtatack era konservativa jävlar.
Nejdå som vanligt har jag snott den med mina bara händer från google.se

Hejs

Är detta ett rättvist minne av din mormor?

Tja tja bloggen (grov ironi)
Är precis hemkommen efter kvällens bravader.
Var som sagt och tittade på "Mirakelmedlet" i Svenljunga Teaterbiograf
Är jätte imponerad av tjejerna!

En kortare recension och massa bilder kommer ni snart kunna läsa här!



Och ett speciellt HEJ till alla tjejer i teatergruppen - vet nämligen att ni kommer titta in!
Lämna gärna en kommentar eller två när ni varit inne är ni snälla!
Och om inte bilderna dyker upp - tjata hål i huvudet på mig.

God kväll.

”Jag var helt oerfaren i början”
Madelen Andersson, en av de tio tjejerna som tog initiativet att börja med teater, helt oerfaren. Nu på torsdag sker hennes debut på scen, i pjäsen ”Mirakelmedlet”. 

Det finns idag ett socialt minskat intresse för kultur. Dock finns det ändå en drivkraft att uppmuntra det kulturintresse som finns idag. Allt ifrån debutantpriset till olika kulturarrangemang införs för att uppmuntra och hylla de olika människorna som utövar kultur. Men vi glömmer de viktigaste, de unga som vågar ta steget till att helt obekanta inta kulturvärlden. Vart är deras pris, uppmuntran och hyllning?

Jag träffar Madelen Andersson, 15 år från Holsljunga som nyligen börjat engagera sig i Svenljunga kommuns teatergrupp, för att prata om hennes eget kulturintresse samt det generella intresset bland dagens ungdomar.
Madelen Andersson, till ytan en vanlig tjej som går nionde klass på Mogaskolan i Svenljunga. En blyg, men ändå sprallig tjej som verkar se det mesta positivt och älskar skolan. Utöver det är musik en stor passion i livet.
- Micheal Jackson och E.M.D är mina absoluta favoriter, berättar hon.

Madelen Andersson läste Svenljunga-Tranemo tidning och upptäckte då en annons om teatergrupperna som kommer arrangeras i Svenljunga kommun, och bestämde sig för att anmäla sig. Detta var i slutet av sommarlovet, och teatern skulle börja parallellt med skolstarten.
- Jag hade redan då skådespelardrömmar, och teater kändes som ett bra sätt att börja på.
Genom tidningen kunde hon komma i kontakt med teatergruppen. Några samtal senare var hon anmäld i god tid och kunde veckan efter gå till hennes första teaterträning.
- Jag tycker det borde finnas mer reklam om olika aktiviteter som finns i kommunen. Det är inte så att jag går in på deras hemsida och letar, säger hon.
Idag har hon medverkat i teatergruppen nästan ett halvår, varje Tisdag har de träffats för att träna.
- Lokalerna har varit bra, och även vår ledare. Det var mycket roligare än jag trodde!

Även fast den generella uppfattningen om folk som sysslar med teater är att de är öppna, glada, spralliga och galna så verkar Madelen bevisa motsatsen. Man behöver inte vara på ett visst sätt för att spela teater.
- Jag brukar vara lite blyg när jag träffar nya människor, vilket borde göra det svårare för mig. Men när du går in i en roll så är det inte du längre, vilket blyga personer oftast inte tänker på, tipsar Madelen.
Trots detta kom Madelen in i gruppen mycket bra även fast hon inte kände någon sen tidigare, och idag tycker hon att gruppen är mycket tajt när det kommer till sammanhållningen.
- Det beror mycket på vår ledare, Hanna. Hon hade ett bra sätt att få oss samarbeta, Berättar Madelen glatt.

Hon tycker även detta varit en stor chans att träffa nya vänner samt få skådespelarkvalitéer till framtiden. För framtiden lurar bakom hörnet och snart är det dags för gymnasievalet.
- Jag har inte bestämt mig än, men det lutar åt Bäckängsgymnasiet i Borås, där jag vill studera estetiska linjen med inriktning Teater.
Detta kommer inte som en chock för någon menar Madelen. Hon har alltid haft ett stort filmintresse, och berättar att hon har upp emot 260 filmer hemma.
- Jag köper nya hela tiden, skrattar Madelen.
Samtidigt vet Madelen inte hur hon ska göra med denna fritidssyssla. Hon är fortfarande helt ovetande vad gymnasiet kommer erbjuda i tidväg och är skeptiskt till att hon kommer hinna med att fortsätta i den äldre teatergruppen i Svenljunga.
- Men har jag tid, då fortsätter jag gärna, menar hon.

”Mirakelmedlet” heter den pjäs de arbetat nu från sommarlovets slut med. Madelen beskriver den mer som en barnpjäs men att det är riktigt underhållande.
- Torsdagen den 9/12 kommer vi framföra den för allmänheten kl. 18.00 i Svenljunga Teaterbiograf. Det är gratis också, så kom och titta!
Madelen tycker personligen att det gynnar dem som amatörskådespelerskor att den är gratis, men att det också hade varit kul med lite pengar till deras grupp.
- Vi hade kanske kunnat göra något ihop med gruppen, men det spelar ingen roll.

Jag vill ändå tala mer med Madelen om det generella kulturintresset bland henne och hennes umgänge. Madelen säger att det är fritt fram att spela instrument och teater utan någons dömande.
- Det är inte så att man blir mobbad för man spelar trumpet, menar hon.
Men hon tillägger även att man istället mobbad efter utseende numera.
Ändå har hon inte ett stort kulturintresse menar hon själv. Detta bottnar kanske i ordet kultur, att det är ganska laddat. Laddat med tankar om tanter och opera. Samtidigt som det egentligen är mycket av det vi håller på med idag.
- Jag ritar mycket på fritiden, samtidigt som mina familjemedlemmar klagar på att jag sjunger för mycket, och för högt.

Sydsvenskan publicerade inte för så länge sedan en text om att teatervärlden i de mer seriösa förhållningarna är extremt mansdominerat. Men så är inte fallet i Madelens grupp. Könsfördelningen i gruppen är till hundra procent dominerad av det kvinnliga könet. De tio som utgör denna teatergrupp är alla tjejer.
- Jag tror inte killar vågar lika mycket som vi tjejer i min ålder. De har ingen ork, de spelar hellre dataspel, förklarar Madelen.
Hur ska man då få killar som vill, men kanske inte vågar att börja med teater?
Madelen tycker att man ska uppmuntra det mer i skolorna, talangerna är inte könsfördelade utan det är individuellt. Därför tycker hon fler av det manliga könet ska våga prova på.
- Om man inte vill stå på scen, kan man fråga om man få göra någonting annat. Ljus, ljud och sådant. Det handlar ju mycket om att vara en del av någonting, en gemenskap, säger Madelen.

Att det är svårt att lära känna nya människor, det vet vi alla. Men att det direkt förväntas av dem att kunna samarbeta gör det hela ännu svårare.
- Jag är en sådan person som tar tid på mig innan jag släpper in människor, men ändå tycker jag att vi lyckas skapa en kamratskap, säger Madelen om hennes situation.
Samarbetet testas lite genom att vissa i gruppen har tidigare erfarenhet och andra inte.
Madelen ser detta dock inte som ett problem utan en fördel.
- Jag lär mig av dem. Att spela mot någon som är bättre gör att du automatiskt presterar bättre, så de gynnar mig!

Fördomar är något som kulturvärlden får leva med varje dag. Precis som mycket annat. Teater har länge haft ett stämpel på sig, för att vara till för ”speciella individer”.
- Jag tycker teater känns mycket accepterat, mycket tack vare att det fått ett mer humoristiskt stämpel istället. Många förknippar dagens teater med improvisation, vilket många ser som en rolig sak, tycker Madelen.

På tal improvisation så berättar Madelen att det var en av sakerna hon var rädd för, främst för att alla hade sagt att det skulle vara svårt. Men det visade sig vara tvärt om, och är idag en av hennes favorit saker med teater.
- Samma sak var det med att lära in repliker, nu har vi inte så många repliker, men det var inte lika svårt som alla hade sagt.

Jag frågar som avslut hur det kommer kännas inför hennes debutuppträdande. Madelen tänker efter en lång stund.
- Roligt, lite pinsamt kanske, säger hon.
Nervositeten då?
- Det är ju min första pjäs, så nervositeten kommer jag nog inte undan.

Nu önskar jag henne, men också hela teatergruppen lycka till. Och vi ses där!

Kära, kära Aftonbladet. Jag tillägnar nu detta inlägg till just dig.
Ni undrar dag in och dag ut "Vart har vårt oseriösa stämpel vuxit fram ifrån?" Jadu..
Jag bara undrar, är Kicki Danielsson på semester? Eller varför känns det som ni nu har lite nyhetstorka?
Hur känns det att vara journalist? Pluggat i flera år, slitit med pressetik och intervjutekinker och sedan hamna på Aftonbladet och skriva om 4 åringar som slickar på lyktstolpar och fulla elefanter.
Hur känns det? Jag bara undrar.
Ja-aa-du. Det är verkligen ett hyllat jobb att få skriva för er. Måste krävas mycket..

Sen gillar jag hur aftonbladet har format dessa nyheter. "Flocken stal sprit" Men snälla nån. De är elefanter. Tror du att de planerat detta in i minsta detalj. "Nu grabbar, nu ska vi supa oss riktigt fulla, vi behöver en bultsax, dynamit, handskar.."

Jag får bara huvdvärk och exem av sådana här nyheter.

FOLKET, I KVÄLL SPELAR SVENLJUNGA UNGDOMSTEATER UPP SIN PJÄS "MIRAKELMEDLET" I TEATERBIOGRAFEN I SVENLJUNGA, DET ÄR GRATIS SÅ KOM OCH TITTA!

Jag har träffat en av tjejerna innan till en mer ingående intervju. Efter pjäsen ska jag träffa resterande!
Allt kommer ni kunna läsa här!



Ses där!

Nämnde ju lite tidigare att Robyn haft ett bra år.

Och nu är det så att hon är en av de 25 svenska artister som tävlar om Nordic Music Prize. Priset ska vara som en motsvarighet till Marcurypriset, alltså ett väldigt hyllat pris. 

I praktiken går det till så att varje nordiskt land får välja 25 album från sitt egna land. Dessa skivor får sedan ett femtiotal "branchpersoner" rösta på. Sedan väljs de 12 med flest röster till kvalomgången i Oslo, vilket kommer ske i mitten av december!

Vi får hålla öronen och ögonen öppna. Jag tror på Robyn, hon har gjort en comeback utan dess like och det är hennes år!

Några andra svenska nominerade är till exempel, First Aid Kit, Swedich House Mafia och Oskar Linnros.

Jag har nog världshistoriens största upptäckt.

Nämligen smakprov.se

Där du kan läsa olika slags böcker, ett kapitell eller en inledning. Jag är så glad! För jag är ofta nyfiken på att läsa en bok, oftast pristagare och liknande och helst inte läsa en bok i onödan för nyfikenhetens skull. Har annat att göra. *ViKTig tJeJ*

Nu kan jag klicka mig in på smakprov.se och smygläsa lite, känna på boken lite. Såklart ska man inte bedöma en bok baserat på några tiotal sidor. Ofta tar det ett femtiotal innan man fastnar regält.

Men ändå. Nu får man chansen att läsa lite och i vissa fall kan det vara avgörande. Ibland skapar det en nyfikenhet som är så stark att man lånar boken.

Klicka in där om ni är nyfikna på en bok. Ett hett tips!

Turnerpriset har delats ut för i år. Vad är Turnerpriset? Det är ett konstpris (något som figurerat mycket i bloggen är just priser, men främst då i litteratur. Kul med variation) som tilldelas till människor som inte fyllt 50. Åldersdiskrimination? Jag tycker att det är bra med den åldersgränsen, för vi vet ju alla vad medelåldern för kulturpristagare brukar vara. När det står där på scenen och tackar, och man är rädd att hjärtat ska sluta slå när som helst eller att löstännderna ska ramla ut.
Mer ungt blod i kulturen tack, vilket verkligen detta pris indirekt förespråkar. 1984 införedes priset, och har sen dess varje år (med undantag för 1990) delats ut i England.

Vad vinner man? Självklart äran! Men den räcker inte.. Nej nej! Utan 40 000 pund får man. Av dessa 40 går 25 oavkortat till vinnaren, resten delas upp bland de tre andra nominerade. Schysst! Det var snällt!

I Måndags delades de prestigefulla Turnerpriset, och förvånadsvärt till Susan Philipsz som skrev lite Turnerhistoria genom att vara första som någonsin fått Turnerpriset för att vara ljudkonstnär.

I ljudinstallationen "Lowlands away" så sjunger hon själv olika versioner av en skots klagosång. Denna sång kommer från 1500-talet.

Det intressanta var att när pirsutdelningen ägde rum så fylldes Tate Britian (där de skedde) av högljudda protestanter, de protesterade mot den brittiska nerdskärningen i kulturbudgeten. Åh så rätt!

Susan fick en del kritik själv, främst för att hon håller på med ljudkonst, och sjunger. Att hon inte ska få priset för KONTS då. Men vem är de som bestämmer vad konst är och inte är? Bara för man sjunger betyder inte det att det inte kan förknippas med konst. Det är otroligt bra att Susan fick priset, det rör om i grytan och töjer på de ulåldriga begreppen vi lever med. Vi måste socialt/tänkadevis gå vidare i utvecklingen, inte stå och stampa med samma värderingar och åsikter livet ut. Detta är en positiv utveckling för konsten.

Infon hittade jag på Svd som jag tycker sköter kultursidorna bäst. En tidning som för övrigt också håller standarden och pålitligheten!

 Hittade Susan Philipsz "Lowlands away". Lyssna OCH titta!

Jag tycker det är vackert. Bilderna talar till mig, ger ett mycket ensamt intryck fast på ett lungt sätt. Alltså inte en såndär självklar ytlig ensamhet som känns negativ. Utan på ett bra sätt.

Är detta konst? Vad tycker ni? Förtjänade hon Turnerpriset för detta?

Gillar du julen?



Hej Anonym.
Känns lite jobbigt att du är anonym faktiskt. Men här dömer vi inte folk. Det var ju en ganska känslig fråga du ställde så kanske bäst att vara anonym?
Tänkte att så länge jag bara får 1-5 kommentarer med frågor, så kan jag svara på dem såhär öppet.

Till din fråga Anonym. Om du går ner några inägg finns det en krönika skriven om ingen mindre än mig själv, handlar om just min inställning till julen.

Nej. Jag gillar inte julen. Om jag fick barn i skrivande stund (HAhahAHAHAHha) så skulle jag dölja julen från dem. Bli mamman som stal julen.

Kanske inte så dramatiskt men du fattar poängen.

Jag tycker hysterin kring julen är övedriven. Alla pratar om hur julen främst handlar om att vara med "nära och kära, familjen kommer först" Ha! Ha! Vilket skämt. Dessa människor säger så för det förväntas av dem. Det är rätt inställning till julen och därför har alla tagit till sig den.
Kan ingen vara lika ärlig som Pelle 10 år, som tycker julen är kul för då kommer tomten med nytt palystationspel?

Samtidigt lider jag med dem som inte har någon riktig jul. Vad som nu definerar en riktig jul. De som har ångestbollen i magen vid första advent, de som inte vet hur pengarna ska räcka. Mina tankar är hos dem.

Alltid när människor förväntas göra samma saker, det är då man ser varandras skillnader. Vem som har och inte har. Studenten är ett gott exempel, när alla ska ha samma kläder och endast detlajerna avgör vem som är bättre än alla andra. Julafton är likadant.

Dock är det svårt att skaka av sig julen. Speciellt med den hysterin det är kring den. Alla har som sagt inte råd att fly till ett varmare land bara för att komma undan gubbar i röda trikåer.

Men jag tycker julen skapar mycket oro, ångest och förtvivlan hos många människor. Julen som egentligen borde handla om familj och vänner har istället förvandlats till ett paketparty utan dess like.

Njut av julmaten. Av varandra. Ta dig tid att prata med Farmor, be mormor berätta om deras jul på deras tid. Knäck nötter till en jullåt, sjung med. Minska fokuset på det matriella och bygg upp era relationer till era nära och kära. För som ni alla säger, det handlar i första hand om oss. Vi och våra relationer står i fokus under julaftonen!


Sen skadar det ju inte om jag får en iPad i julklapp. (skojar)

Förlåt men jag måste få skratta lite åt mig själv. Har för tillfället 39 graders feber och känner mig helt borta.

Mitt tidigare inlägg är ett bevis för det.

"Jag kommer på mig själv ofta med minst sagt annorlunda samtalsämnen ibland. Hm.."

Märk orden "ofta" och "ibland" i samma mening.

hahahahAHhahahhhHAhahahahha

ahhahahaHAhhahha

hahahahAHhahahahHAHHAHAHAH

Jag är ju för rolig.

Jag kommer på mig själv ofta med minst sagt annorlunda samtalsämnen ibland. Hm..

     

Den 22 Januari 2011 är det dags för P3 Guld Gala, där svenska artister har chans att vinna pris.
Detta har blivit en av Sveriges bästa musikgalor!

Om ni vill rösta går det att göra på sverigesradio.se, sen klickar ni er vidare till P3 Guld. Rösta! Rösta! Rösta!
Jag har redan röstat, här nedan får ni se vad jag tycker.

Årets artist
Daniel Adams-Ray – Svart vitt och allt däremellan
Håkan Hellström – 2 steg från paradise
Oskar Linnros – Vilja bli
Robyn – Body talk pt. 1
Säkert! ­– Facit
Hanna tycker: Åh detta är verkligen svårt att bedöma eftersom jag lyssnar på precis alla. Men jag tror Robyn tar hem det även fast min personliga favorit är Säkert!

Årets grupp 
Hästpojken – Från där jag ropar
Johnossi – Mavericks
Kent – En plats i solen
Swedish House Mafia – Until one
The Radio Dept. – Clinging to a scheme
Hanna tycker: Johnossi tar nog hem det, även fast Hästpojken förtjänar det mer!

Årets nykomling
Anna von Hausswolff
First Aid Kit
Jasmine Kara
Royal Republic
Tove Styrke
Hanna tycker: Här är jag lite kluven. First Aid Kit eller Royal Republic, är mina favoriter. Men tror ändå Tove Styrke kommer ta det!

Årets låt
Daniel Adams-Ray – Gubben i lådan
Johnossi – What's the point
Oskar Linnros – Från och med du
Robyn – Dancing on my own
Salem Al Fakir – Keep on walking
Swedish House Mafia feat. Pharrell – One (Your name)
Hanna tycker: Och vinnaren ääääär.. Oskar Linnros

Guldmicken (tilldelas årets bästa liveakt)
Familjen
Hoffmaestro
Håkan Hellström
Melissa Horn
Robyn 
Hanna tycker: Robyn är ju så bra live, men även Hoffmaestro. Men Robyn tar det!

Årets dans
Alexi Delano – Samlad produktion
Avicii/Tim Berg – Samlad produktion
Harald Björk – Bigfield
Skudge – Samlad produktion
Swedish House Mafia – Samlad produktion
Hanna tycker: Ingen aning. Harald?

Årets Hiphop/soul
Carlito – Guldburen
Jasmine Kara – Blues ain't nothing but a good woman gone bad
PH3 – PH3 löser ett fall
Supersci – Timelines
Trainspotters – Dirty north
Hanna tycker: Har ingen större koll på detta men skulle sätta mina pengar på PH3

Årets pop
Anna von Hausswolff – Singing from the grave
Robyn – Samlad produktion
The Radio Dept. – Clinging to a scheme
The Tallest Man on Earth – The wild hunt
This is Head – 0001
Hanna tycker: Skulle tro.. This is head

Årets rock/metal
Ghost – Opus eponymous
Khoma – A final storm
Pascal – Orkanen närmar sig
The Baboon Show – Punk rock harbour
Watain – Lawless darkness
Hanna tycker: Ingen. Aning.

Så! Det har varit ett bra år för Robyn så tror på henne. Vad tror ni?

(http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3964&grupp=13040 om ni vill läsa/lyssna mer)


Hur bra är inte Robyn live här då? Nobelpris galan 2008, och det var ändå 2 år sedan. Hon är dessutom en av de vackraste kvinnorna som vandrar på vår jord.

Hejs!

Är ledsen att meddela men här kommer den sista dikten jag fick tag på från Alice när jag gjorde intrevjun med henne angående hennes intresse och engagemang i Poetry slam. Intervjun hittar ni under kategorin; intervjuer om ni missat den.

Robin

Jag har alltid tyckt om radhus
kanske är det för skämtat jag hörde när jag var liten
kasta inte spjut i radhus
jag fattade aldrig vad som menades
tills en dag jag sköt huvudet av min egen pappa
och skotet gick rakt genom väggen
in till nästa lägenhet i mitt höghus
det träffade väggen, bakom Robins huvud
dom fick aldrig bort fläckarna

Eller kanske är det för att
grannarna i radhus alltid hälsade på mig
jag har aldrig sätt min höghus granne
på brevlådan står det att han heter Karl Johansson
men jag kan inte vara helt säker på det
han verkar vara för kvinnlig

Robin var 10 när jag sköt
jag gick aldrig på hans begravning
men tidningen skrev en notis
som jag läste dagen efter, det stod:
”Vi saknar dig Robin, tack för glädjen du spred ibland oss”

Det tog inte lång tid innan jag flyttade ifrån höghuset
mitt rum hade galler för fönsterna och matlucka
3 år bodde jag kvar
innan porten öppnades till något annat
det första jag köpte var ett radhus

Balkongen fyllde jag med blommor och jordgubbsplantor
rabatten var regnbågen på jorden
och jag var radhusgrannen som hälsade på alla
brevbäraren gav mig ett leende
när han lämnade tidningen vid min dörr
men Robins fläckar försvann aldrig

Våning efter våning byggde höghuset upp bakom mig
och dom lockar mig till självmord
det är konstigt hur det kan bli så fel
en dag när solen sken gick jag till Robins grav
såg dom röda rosorna, leksaksbilen
men mest av allt såg jag fläckar
det är konstigt hur allt kan bli så fel

Jag grät som ett barn när Robin inte drog några fler andetag
jag visste att det var mitt fel
förlåt Robin, förlåt

Hej fanz!


Bild tagen ifrån Svd.se


Från att gå från något så litet som en bebis i en krubba till det här: porslinstomtar, julpapper, chokladkalender, glögg, julgranskulor, pepparkakor, chokladaskar och julmust. Julen måste vara den mest påkostade högtiden och men även den mest uttjatade?
 Vart du än går så finns det glitter, samma jullåtar och de där jävla porslinstomtarna. Även fast det är samma gamla visa varje går, så är det samma eviga hysteri kring den. Det finns inte en enda tidning som inte skriver sida upp och ner om julklappar samtidigt som varje dietist i landet skriver om hur du överlever julbordet.
Allt från toapapper till fiskgratäng säljer som smör, så länge det står god jul på. Varje år kommer det en ny julskiva, men med samma låtar som spelats på radio de närmaste tjugo åren men nu är det Måns Zelmerlöw som sjunger istället. I varje kö du står blir du påtvingad pepparkaka. På alla fik finns det torra lussebullar och glögg. Istället för vanliga filmkvällar kallar man de nu glöggfester. På facebook skrivs det om julmust och pepparkaksbak. Över allt blir du attackerad av julen. Överallt är det jul. Du kommer inte undan. På trisslotter så sitter en tomte i hörnet. På gatorna hänger de stora julljus. På torgen sitter en farbror i billigt lösskägg från Rusta med barnen i famnen. Ungar knackar på och säljer jultidningar som ändå bara innehåller billigt pyssel som du får för bråkdelen på Ullared. Jul, jul och jul överallt.
Man vill tjäna så mycket pengar på Jesus som möjligt. Hans födelsedag. Hans uppståndelse. Allt som handlar om Jesus kostar pengar. Från kollekten i krykan till julstressen inne på BR leksaker. Plånboken för svensken blir allt tunnare och tunnare, och högen under granen blir allt större och större. År efter år slår vi rekord i julhandeln, och även när lågkonjunkturen står och knackar på dörren så ska klapphögen under granen höjas en ribba. ”I år köper vi inte så många julklappar” brukar vara Svensson-filosofin ändå köpte vi ”upplevelser”, som var år 2009 årets julkapp, för 59,5 miljarder kronor enligt SCB. 59, 5 miljarder, det är en eller två ”upplevelser” det!
Förra året meddelade Handels Utredningsinstitutet att i år mina damer och herrar ska vi köpa spikmattor för hela julklappsslanten, som då blev årets julklapp.
Men i år ska vi ännu en gång slå på stort, då iPaden har fångat vårt intresse och därmed blivit utsedd till årets julklapp. Medan uteliggarna står i julbords kö och småbarnsmamman inte har råd till en julgran ska vi runt om vi våra stugor pilla på våra iPads för 8000 kronor.
Vi måste hela tiden slå förra året. Kanske är det för att julen är densamma varje år, vi måste göra nått för att förnya det? Vi måste komma på nya sätt att sälja pepparkakor, nya julklappar, nya jullåtar. När tar det slut? När är gränsen nådd? Den gamla låten av Adolphson och Falk ”Mer jul” stämmer inte längre, jag förstår inte riktigt, hur kan det bli mer jul än såhär?

Lyssna på denna låt. Hör ni? Är det inte Tranemo de sjunger?

Jag stinker bortslösade timmar
Mina vänner luktar uppgivenhet
Nere i centrum snackar de om bilar
Och fotboll och fyllor och dealar
Tippar och hoppas på att göra ett lyft,
och slippa vara där man egentligen är
Rulltrappan och hissen är det
enda som går uppåt här

Bland höghus och låghus och dårhus

I pensioghettot går de levande döda,
där ber de sin sista bön
Hoppas att kanske nångång till slut
det hittar en släkting hit ut
Och ungarnas skrik från gatan
är det enda tecknet på liv,
förutom gänget utanför tobaksaffären
som är fulla och drar runt i en bil

och allt är som vanligt hos de ensamma
Kärringar med matkassar från Metro
skyndar hem till spisen och barnen
TV'n står på, lyser upp det grå rummet,
hon undrar om hon långsamt blir galen
Hon tänker på hettan som fanns hos dem förr,
en orkan har blivit en bris
Han sätter på videon istället för mig,
hennes tårar fryser till is

Och allt är som vanligt hos de ensamma

Ungarnas skrik från ingentinggatan
är det enda som händer, på de hopplösas gränder
På söndag ska bilarna tvättas för satan

Så allt blir som vanligt hos de ensamma

Hej fanz!

Nobelpriset för Litteratur 2010 gick till, Jorge Vargas Llosa.

Jag är ganska sugen på att läsa något av honom. Kanske ska ta mig en tripp till Biblioteket någon dag?

Några böcker som han författat är:

                    

Alla böckers layout går i samma tema.

Hej.. igen

Till er som inte har någon större koll på vad Nobelpriset är så tänkte jag finna rätsida på hela saken.
Man har delat ut nobelpris sedan 1901, och i år är det samma visa igen. Vem får pris då? Det finns sex olika kategorier; ekonomi, medicin, litteratur, fysik, fred och kemi!
Uppfinnaren av detta är ingen mindre än Alfred Nobel som också fått sätta namn på priset.

Till skilland från idol så är det inte vi vanliga dödliga som bestämmer vem som får äran att få nobelpris. Utan den kungliga vetenskapsakademin är den som utser ekonomi, kemi och fysikpriset. Sedan finns det också en Nobelförsalmling som utser priset i medicin. Svenska akademin står för litteraturpriset, medan Norska Nobelkommitén ser till att rätt person får fredspriset.

Man kanske tror att det räcker med äran? Icke sa nicke. Man får en summa på 10.. miljoner kronor! Inte illa pinkat! Dock är det oftast fler än en person som får ett pris, alltså några personer tillsammans. Då delar man självklart på priset. Därför man ska vara smart och göra något själv haha.
10 december, alltså nu på fredag, varje år delas priserna ut.

En spontan fråga bara. Hur får Liu Xiaobo sina pengar? Efter 11 år? Har de växt i ränta då?

Har hittat pristagarna och motiveringarna/vad de gjort på www.nobelpristagare.se

Här kommer de:

Här har ni dem. Notera gärna att de bara är män. Hm..

Hej fanz

Eftersom jag inte kunnat sova på hela natten så födrev jag tiden med att titta tv. Som vanligt kommer det ingenting. Nu mot morgonen blev det dock mer intressant. Det som just nu är uppe på tapeten är väl nobelpriset. Främst Fredspriset som gick till Liu Xiaobos.

Inget konstigt med det kanske.

Men. Han sitter ju i fängelse, dömd till 11 år för samhällsomstörtande verksamhet. Han har flera gånger ifrågasatt styret och de (obefintliga) mänskliga rättigheterna i Kina. Vilket man inte får.

Många har idag ifrågasatt.. inte Kina. Utan mer, tror man att detta kommer hjälpa Kina framåt mot en demokrati eller iaf bättre förutsättningar för landets befolkning? Jag tycker de flesta har varit skeptiska. Verkar så i programmet Agenda som jag såg i morse.

Jag tycker det är så bra! Nu ger vi Kina en publicitet de inte vill ha. Genom att ge Liu detta pris riktar vi ögonen mot kina. Nu har vi en andledning att ifrågasätta de tillvägasätt de har där. Samtidigt som vi kämpar för Lius frihet. Tycker det är löjligt att ett land med en överlägsen ekonomi ska vara socialt efter. Om det tog till sig demokratin, så skulle de vara ledande i världen. Åh.

Dock är det så att hans fru och flera andra i samband med detta pris fått "husarest" av staten. De får inte gå ut.


På torsdag sänds "Ett poträtt av" där man kommer ta upp Lui Xiaobos berättelse. Den är nog värd att se!

Här är lite av allt som skrivs:

Läs mer på Svd.se

Tänkta bjuda på Marcus Anderssons, 18 Svenljunga, bildkonst. Väldigt kreativt. Modern konst. Berörande. Känsloväckande. Gripande. Helt genialiskt.

Man kan nästan höra "Hajen-musiken" i bakgrunden när man bil för bild närmar sig slutet. *Tam..tam.. tam.tam.tamtamtamtamtam taaaa*

Någon med andra konstnärliga åsikter?

God dag

För några dagar sedan skrev jag om poetry slam. Jag hade då intervjuat Alice Josefsson 18 Bäckängsgymnasiet, som är superengagerad i ämnet. Hon var snäll nog att dela med sig av sina egna favorit dikter.

Här en av hennes dikter. Otroligt bra!

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör det så bra. Men det är udda. Unikt. Ärligt.
Det är annorlunda men det finns någon form av igenkänning. Man förstår. Och inte förstår. Man tycker om det.

Vad tycker ni? Ha i åtanke att Alice är en veteran inom Poetry slam och har till och med tävlat i SM. Känn er därför inte hotade av talagen (som jag gör)

Hej fanz
Här om dagen gjorde jag ett besök på Svenljunga Bibliotek. Aldrig varit där innan och blev väldigt imponerad. Tranemo bibliotek har nu sett likadant ut sedan jag gick hand i hand dit med förskolelärare för att hyra Nicke Nyfiken. Dock vet jag inte om samma gäller för Svenljunga vilket jag tvivlar på. Så ljust och modernt det var!
Tänker inte skriva mer än så, utan kan återkomma till ämnet. Istället följer en bildbomb med tillhörande underskrifter, kul


Det var utställning på Biblioteket, dock har jag missat vernissagen som var den 28 nov. Typsikt eller vad?

En del av utställningen.

Dålig kvalité. Men min favorit. Den enda målning som faktiskt stack ut..

Vi har fattat nu Hanna.. Det var din favorit.. jaja..

Saknar en snitt och lite Chanpange..

Vad filurig jag ser ut?

Hittade lite böcker och ser.. överlycklig ut?

Jag och mina faktaböcker

Såhär ledsen blir man när ens bok är utlånad. Buhu..huhu..

Böcker.. i ett Bibliotek.. Förvånad någon?

En jätterolig bok

Svenljungas lånekort var stilrena och snygga

Ha! Ha! En zebra! Så tokigt! Ha! (grov ironi)

Här hänger de coola kidsen (jag)

Om jag inte hade haft en hel hög med olästa böcker hemma så skulle jag läst dessa! Hett tips!

Lite mer vuxen hylla

Sånt här är trevligt och bra. Mer info till allmänheten

Mysigt

Nemen! Titta vad Svenljunga har! (Pik till Tranemo Bibliotek)

Kolla! Titta då! Lyckades till och med få min anti-jag-tittar-hellre-på-film -pojkvän att ÖPPNA en BOK.
Jag är snart expert på detta område. Har läst ungefär fyra hundra femtio tre böcker om samma ämne! Kul tjej!

En av de bättre inledningarna jag läst. Ärligt och rakt på sak. Från Snälla pappa nej

Mycket bilder på barnhyllorna? Vad är det jag vill ha sagt?
Marcus hälsar att det är jätteroligt att gå runt på Biblioteket i Svenljunga!


Något man saknar i Tranemo är ju dessa "pluggbåser" som jag kallar dem. De avskilda skrivborden där man kan koppla in dator och sitta och plugga. Samt kanske cdskivor kan jag tänka mig, inte personligen då utan mer allmänt tänker jag då.
Något som jag saknar i varje Bibliotek är fler bekväma sittplatser! (Marcus vill ha en säng)
Hörde ni det nu Svenljunga och Tranemo? Siiiiiiiiitplattseeeer.. Mjuuukaaa.. Sköööna..

Hejs!

Jag antar att Svensktoppen, nästa! kommer att arrageras nästa år med. Så ni som sitter där hemma med guld i strupen, tveka inte! Vad är det värsta som kan hända? Att ni får ett nej? Och vad gör det?

Lite bilder från Sjuhäradsfinalen i Borås:









Intresserad? Läs mera på denna sida: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3147

Vi retas med oss själva
letar och förbättrar
Men ingenting är värt det
när leva blivit rädsla

Vi låser in oss i rutor
vi inte vågar gå ut ifrån
Då kommer rädslan och tar oss
Då kommer rädslan

Vi gömmer våra lögner
i ursäkter och glömska
Vi ränner runt i mönstret
av en kvadratisk ruta

Lyssna och njut kamrater!

Fint va?

Kan vara kul att titta tillbaka på någon gång i framtiden!
Nu ska jag sitta och fila ett inlägg om film
Hörs och ses!

Dags för första intervjun.

För er som missat det publicerade jag en krönika som handlade om poetry slam nyligen. För drygt ett år sen var det begreppet något helt nytt för mig. Så av egen erfarenhet vet jag att poetry slam har hamnat lite i skuggan, och många är inte medvetna om att det finns eller hur det fungerar. Därför gjorde jag en intervju med Alice Josefsson som är engagerad i poetry slam för att få en rättvis synvinkel på det.



"Poetry slam världen är väldigt snäll och även om man är nybörjare kommer du snabbt in i det"

Hej Alice! För dem som inte vet, vem är du?Jag är en tjej på 18 år som alltid har tyckt om att skriva. Inte bara dikter utan också noveller med mera. Min utbildning inriktar sig på just på att skriva och jag älskar det. Får jag inte skriva så känns allt meningslöst. Jag har länge tyckt om att stå i rampljuset och få folk att lyssna på mig därför är poetry slam perfekt.

Alice Josefsson, när hon läser upp en av hennes dikter!

Som du säger är du engagerad i poetry slam, men hur går det till rent praktiskt?
Det är en tävling i poesi. Många säger att det inte går att tävla i poesi och det är faktiskt därför vi gör det. Poetry slam är en tävling, det finns en jury som betygsätter dikterna allt eftersom poeten har läst upp dem. Juryn är alltid personer ifrån publiken som kommer dit för att lyssna, alltså inte proffs utan vanliga personer med åsikter.
Det finns olika poesi tävlingar som går till på lite olika sätt men det är alltid en grundomgång när alla deltagare läser en dikt sedan är det de 4 bästa som läser i dueller och ifrån de duellerna är det två kvar. Den med högst poäng vinner och sedan räknas det nedåt. Ibland finns det priser, ibland inte. Oftast är det just äran och känslan av att vinna som är den viktiga. Eller så finns det sådana som jag som helt enkelt bara gör det för att det är kul.

Du nämnde att du skriver mycket i skolan, gör du det även på fritiden?
Ja, det och oftast där jag får tillfälle att skriva dem. Skolan har sina regler så mestadels skriver jag på min fritid. Jag går även i en skrivarkurs där vi får hjälp med våra texter och lär oss olika sätt att skriva samt utvecklar oss. Väldigt användbart!

Det kan vara svårt att skriva ibland, vart ifrån finner du din inspiration?
Överalt! Det kan vara ett samtal någon har på bussen, filmer, andra dikter, artiklar i tidningen. Verkligen allting men som många poeter och författare så tar jag ofta saker ifrån egna erfarenheter. Det brukar bli bäst om det är lite personligt.

Men alla har dagar då det verkligen inte går att skriva, hur gör du då?
Flödeskriver. Ta papper och penna och skriver allt som är i huvudet. Sätt en tid att du måste skriva i 10 minuter precis det som kommer upp i huvudet. Du får inte stryka något, sudda eller stanna. Kommer det bara upp samma saker så skriv samma saker. Det brukar ofta vara så att det ligger för mycket skit över det bra och då måste skiten bort först.

Vad har du för bakgrund inom poetry slam? Vad har du varit med om? Stora tävlingar och liknande?
Oj! Jag har varit med i ett antal år nu. Det har blivit 2-3 Borås Open som är den största svenska tävlingen inom poetry slam förutom SM. Hagströms hink som är en lagtävling då hela lagets insatser räknas och man får också göra texter ihop. Sen var jag med i SM och tävlade. Väldigt stort och helt fantastiskt! Det kanske låter konstigt med ja, det finns ett svenskt mästerskap i poetry slam. Bara de bästa ifrån varje region får vara med och tävla och jag lyckades komma dit tillsammans med några av mina vänner. Bästa upplevelsen i mitt liv verkligen!

Vad är det som gör att just du vill hålla på med poetry slam?
Ifrån början var det ett sätt att komma över min fruktansvärda scenskräck. Det är svårt att tro nu, men när jag var liten kunde jag inte prata inför folk alls utan att spy.
En kompis drog med mig till poetry slam när hon skulle tävla och helt plötsligt stod jag på scenen själv. Det var fruktansvärt och hjärtat slog så hårt att jag inte kunde höra något annat men jag gjorde det. Efter den gången var jag totalt fast. Adrenalinet som pumpade runt i kroppen på mig var fantastiskt! Bara det att personerna faktiskt lyssnade på mig och att jag fick stående applåder när jag gick ner från scenen gjorde mig övertygad om att jag ville upp igen och jag anmälde mig på plats till nästa tävling. Nu vill jag knappt gå av scenen alls!

Vad är den största fördomen du skulle vilja spricka om just poetry slam?
Att det inte är töntigt! Många som jag hör pratar om poetry slam tycker det är töntigt att skriva dikter och ställa sig på en scen för att läsa upp dem. Det är verkligen inte töntigt! Hur kul skulle det inte vara att vinna SM? Är det töntigt att vinna SM? Verkligen inte! Dikter är det minst töntiga som finns.

Vad är det för typ av människor som deltar i peotry slam?
Alla deltar. Gamla som unga, män, kvinnor verkligen alla. Det går inte att dela in poesin i en grupp. Fler än man  tror skriver dikter i hemlighet, dom som tävlar i poetry slam är precis som alla andra. Ett tag var det många killar i ålderna 19-25 men det går i vågor. Just nu är vi väldigt mycket blandat. Juniorer som är 10 år och seniorer som är 90 år. Allting finns.

Hur ska de gå till väga som tycker att detta låter intressant och vill börja med det?
Kolla om det finns poetry slam i kommunen först och främst. Det är många som har poetery slam fast man inte vet om det. Annars, varför inte kontakta mig?

Hur tar man det första steget?
Gå på en tävling och titta. Se om du tror att det är något för dig och vågar du så anmäl dig till nästa tävling. Är det så att du inte vill tävla även fast du anmält dig så måste du inte. Allting är frivilligt och det är meningen att det ska vara kul.

Är det inte nervöst att stå framför människor och inte bara prata, men även läsa personliga texter?
Ja det är det självfallet. Ofta är det så att du läser upp något som är direkt ifrån hjärtat och det kan vara riktigt jobbigt. Jag är fortfarande alltid nervös innan jag går upp på scen men jag tror att jag gör ett bättre framträdande när jag är nervös. Det är många duktiga poeter som är nervösa innan dom går upp på scenen och jag tror det är meningen att man ska vara nervös. Det hör liksom till.

Hur tacklar du din nervositet?
Jag nervös kissar 20 000 gånger innan jag går upp på scenen och jag försöker att läsa något annat än min egen text så att jag inte låser mig. Det underlättar att ha sällskap med som inte ska tävla själva. Min pojkvän är för det mesta ett stort stöd för att han alltid ger mig beröm även om jag tycker det går dåligt. För honom är jag ändå bäst.

När började du och hur?
Det är många år sedan nu.. 6 år sedan kanske. En kompis drog med mig och just den gången hade jag med mig en text av någon anledning jag inte kommer ihåg. På varje poetry slam finns det något som heter Kalibreringspoet. Det är en poet som läser första texten som en testomgång för jurygrupperna och så att publiken ska förstå hur det går till. Denna personen är inte med i tävlingen utan är bara öppning. Jag fick helt enkelt vara Kalibreringspoet den kvällen och öppna hela tävlingen. Jag trodde verkligen att jag skulle dö men jag ångrar verkligen inte att jag ställde mig på scen den kvällen.

Vad skulle du säga till den som vill men inte våga delta i poetry slam?
Det finns något som kallas öppen scen då vem som helst får gå upp och läsa en text utan att bli betygsatt, det är ofta en bra början. Annars finns det mindre tävlingar att börja med. Alla tycker inte att det är kul men det är helt klart värt att testa! Kicken är underbar och dom som inte står på scen missar verkligen något som är fantastiskt roligt.

Många är rädda för det inte känner någon annan som gör det (speciellt unga tjejer), har du fått nya vänner och kontakter genom att delta?
Ja väldigt många. Personer som bor långt ifrån där jag bor som jag pratar med över nätet men också människor som bor nära mig och vi kan träffas varje vecka. Poetry slam världen är väldigt snäll och även om man är nybörjare kommer du snabbt in i det. Alla är villiga att hjälpa dig och göra det så roligt som möjligt för alla. På många sätt är poetry slam som en liten familj.

Kommer du fortsätta med poetryslam i framtiden?
Ja så länge jag tycker det är kul att tävla så kommer jag fortsätta. Eftersom det viktiga för mig är att ha kul.

..Och vad är målet?
Målet... Ja det skulle nog vara att vinna någon av de större tävlingarna. Inte SM än så länge med kanske Borås Open eller Hagströms hink.

Några sista ord du vill tillägga?
Får du tillfället att stå på en scen och läsa något du själv ha skrivit så ta chansen! Det är helt klart värt fjärilarna i magen!

Till er som vill ha kontakt med Alice kan bara lämna en kommentar så tillrättavisar jag er!

Sitter och fyller i en hälsoblankett till skolsköterskan i skolan, inget konstigt med det...
Lalalala..
Passade på att göra lite smygreklam (vadå smyg? så uppenbart det kan vara!)



hihihihihiihih


På tal om reklam, så ska jag snart trycka upp några affischer med reklam (uppmuntran)
till att läsa min blogg. Sitter och filar på designen lite nu
Förhoppningsvis hittar ni dem på Biblioteksväggarna i trakten inom kort

Hejs!

Jag lovade ju att det ska komma upp fler låtar av svenska artister. Varför? Jo för att vi har mycket begåvade artister i Sverige. Vi ska uppmuntra dem till att fortsätta, även till att fortsätta sjunga på svenskan. Vi är ett mycket isolerat land språkmässigt och det finns dem som tror att svenskan är ett döende språk. Jag tycker vi ska vara stolta över vårt språk och allt vad det innebär. Just därför finner jag det mycket aktuellt att uppmuntra just svenska artister som sjunger på just svenska.

Dagens låt blir..

Tamtamtaa..

Spänningen är olidlig..

Jobbigt va?

SÄKERT - NÅGON GÅNG MÅSTE DU BLI SJÄLV.
Andra kanske känner till den som Petters version Logiskt? Dock tycker jag denna versionen är en miljard gånger bättre (inget fel på Petter men..)

Det här vet du inte om
Men jag väntar på dig
Någon gång måste du bli själv
Och jag väntar på dig
Jag bidar tiden och det kommer ta tid
Jag har inte sagt något än
Men jag väntar, väntar

Du är inte så fin
Men det är nåt med dig
Som att komma hem
Första gången ja, du sa hej
Det är så logiskt alla fattar utom du
Du har inte en aning
Att jag tänker på dig precis just nu


Vad tycks?

Mina författardrömmar dör bit för bit för varje kändisbok som intar hyllan på Akademibokhandeln. Jag är så trött på att läsa om kändisarnas liv och hårda uppväxt. Inte nog med att vi dagligen får ta del av deras ansikten i Aftonbladet och Expressen, nu ska de göra intrång på bokhyllorna också. Det är som de tror att folk inte kan få nog av dem. Så kanske det också är? Vilka är ni som köper dessa böker? Jag har en sak att säga till er; låt bli!
Vad är det som säger att när du är känd är du automatiskt författare, eller något annat.
Jag avskyr människor som tror att kändisskapet kan leda dem vart som helst. Att bara för att jag är känd så är jag plötsligt relationsexpert, självkänslacoach och konstnär.
Det verkar som att den nya vägen till sitt egentliga mål är via kändisskapet. Jag måste alltså bli känd innan jag kan göra vad jag egentligen vill. För är det inte lite så?
Gynning är numera författare och konstnär. Är vi inte alla det? Ända skillanden är att hon innan det skapat sig ett varumärke.
På tal om varumärke. Vad är det med kändisar och deras bokomslag? Det är som att de tror att ingen kommer köpa dem om de inte sätter dit sitt namn i typsnitt 72 och en stooooor bild så att ingen missar vem som skrivit den här boken. För de vore ju jätte hemskt om någon läste boken för den är intressant istället på grund av författaren(?)
Jag var på besök på GP i Göteborg förra året och det var den dagen mina journalistdrömmar dog på riktigt. Dess för innan hade jag fått höra från alla författare och journalister vilken hård och svår branch journalistiken är. Men den dagen så sa GP's stjärnskott till journalist rakt ut att de hellre idag tar in en kändis som krönikör än någon okänd. VA?!?!?!
Så nu mera får obildade kändisar sitta på GP's redaktion och skriva om sitt kändisskap medan skickliga skribenter får jobba på lager. Bra där! Han berättade att medelåldern på arbetarna låg säkert på 50+ och att de (och dagens tidningar) inte tar in nya journalister så lätt. Nehe, då var den drömmen död. Tack Tack GP!

Ärligt talat är jag nog inte journalistmaterial. Vill nog hellre skriva böcker, prata i radio eller måla. Något i den stilen. En tidigare Bäckängselev, som numera är biträdande redaktör på sporten på Expressen var på och föreläste för min tidigare klass, där han glatt berättade om sina hundår på Expressen innan hans stora genombrott. Han avslöjade också att många av dagens journalister glidit in på ett bananskal in i den världen. Det där känns inte riktigt som min grej. 

Hittade en intressant grej på Blondinbellas blogg här om dagen, när hon hade frågestund damp det ner en mycket intressant fråga:
Hej! Jag läste att du ska bli chefredaktör för en ny tidning. Hur är det möjligt när du inte läst ett enda poäng journalistik? Är det inte pinsamt att kalla sig olika titlar när du inte har en enda högskoleutbildning? Och lite nedvärderande mot oss “riktiga” journalister…
Men vad har högskolepoäng med att göra när man ska starta en tidning? Att starta en tidning är att driva ett företag och det behövs inga högskolepäng till, snarare passion och drivkraft. När jag letar skribenter till tidningen så kommer inte jag alls krävs en journalist-utbildning. Jag tycker att journalisthögskolan är ett skämt i Sverige.  Jag kommer att leta efter skribenter med samma passion för skrivandet som jag har för företagandet.

Här har vi ett praktexemplar på en person som genom sitt kändisskap skrivit en bok om självkänsla. Det skulle aldrig falla mig in att läsa den. Vad vet hon? Jag vet att det inte finns någon utbildning i självkänsla men jag litar inte riktigt på en person som genom sitt kändisskap skrivit den. Vem hade köpt "Egoboost" utan Isabellas bakgrund. Inte en kotte.

Sedan är det så ledsamt att se hennes inställning till journalistutbildning. Hon som annars står mycket för utbildning och kunskap. Hon är en av framtidens arbetsgivare och så här ser hon på journalistutbilning. Istället ska man ha drivkraft och passion, vem har inte det?

Suck, suck!

Jag hatar verkligen tv programmet Ullared. Tänkte att mina åsikter om programmet skulle kunna inflikas i kategorin "film" hehehe..hehe.. hehe. he.

Ullared ska vara en tittarsuccé. Jag blir mest deprimerad när jag ser det. Ett gäng snåla svenskar vars höjdpunkt i livet är att åka till ett varuhus för att köpa bakplåtspapper, fryspåsar och WC-fresh för två kronor billigare än på Ica. Är det sådant här vi vill se i tv rutan? Två galna tanter krama Robert Wells? Lagerarbetaren Morgan äta sin korvmacka?  Rose-Marie och Kjell bränna 50.000 kronor på billigt Shampoo och rosa trikåtröjor? Människorna som deltar i programmet förnedrar sig själva genom att vara helt hysteriska för bakplåtspapper för 7,95kr. Tidningarna trycker ut sida efter sida om mobbningen mot Rose-Marie och Kjell som blir trakasserade på arbetet och tar sömntabletter för att kunna sova efter att ha medverkat i programmet Ullared. Lagerarbetaren Morgan blir förödmjukad i skämtprogrammet Cirkus Möller.  Ännu ett perfekt sätt för media att driva med vanliga svenska oskyldiga människor.  Många kallar det igenkännings tv men jag förstår inte poängen, är det så här vi vill känna igen oss? Det stärker ju bara fördomarna om oss snåla campling-svenskar? Vi kanske är trötta på generationen av blåsta blondiner, plastikopererade hollywoodtanter och påklistrade B-kändisar? Men det behöver väl inte betyda att vi måste titta på svenskarna när de är som sämst? Måste man sänka sig till en sådan här förnedringsnivå så tittar jag hellre på Wipeout med endast blondiner.

Bild: snodd från google.se förvånad?

Ett stycke krönika, mina damer och herrar.


Bild: Svenska dagbladet

Arbetslöshet. Vart ska man börja? Hela begreppet är som en in och ut vänd knut som är upp och ner och hit och dit, hur ska vi göra för att lösa den? Arbetslöshet, tänka sig att så mycket ångest ett ord kan vara laddat med. Så mycket hjälplöshet, negativitet, oro och skräck ett ord kan stå för.
    Ungdomsarbetslöshet, hur ska vi få ungdomar att jobba? Funderar kostymnissarna uppe i Stockholm. Varför vill de inte? Vart är viljan som fanns på vår tid?
    Sanningen är ju den att vi är lata. Vi orkar inte jobba. Vi ligger hellre hemma och sover. Jobb är överskattat. Ingen behöver väl jobb? Mat finns ju i kylen, och på något sätt tvättar sig kläderna själva och hamnar prydligt i garderoben. Lampan tänds ju när man tycker på knappen och varmvatten kommer när man vrider på kranen. Inget konstigt alls. Så tänker man.
    Tills man själv står där i kommunhuset och söker feriearbete. Det finns en salig blandning mellan jobb att välja på, allt från Ringblomman till Gullvivan till Blåklinten. Vill jag jobba med gamlingar? Vilka slags gamlingar? De senila eller de jättegamla, de på rehabilitering eller de som sett bättre dagar? Vad passar mig bäst? De senila tror jag går ihop med min personlighet bäst.
    Du får telefonnummer, ringer och slår på ”jag-är-en-ambitiös-tjej –rösten” och blir ombedd att skicka ett mejl. Skickar ut några extra mejl, bara för säkerhetsskull.
     Nej tack, söker någon med erfarenhet. Nej tack, söker någon med kompetens. Nej tack, söker någon äldre och visare.
    Hur ska jag få erfarenhet som man behöver erfarenhet för att få erfarenhet? Jag är ju 18, det är er plikt att mata mig med erfarenhet. Ni ska stoppa silverskeden med meriter i min mun och jag ska gapa.
    Jag förstår att herr och fru Ringblomma och Gullvivas plånböcker är tunna såhär års. Men det är min med!
    Metro jobb tipsar om hur du skriver ett perfekt CV. Det gäller att få personligheten på papper, den ska tryckas ner svart på vitt. Den bästa personligheten som ter sig bäst på papper är den glada, positiva, arbetsvilliga och ambitiösa tjejen står det. När du sen trycker på skicka knappen är förväntan på väg att koka över. Någon timme senare har du fått ett nej tack. Ett nej tack är som en verbal misshandel för ditt självförtroende. Nej för nej bryter arbetsgivaren ner vårt självförtroende tills det inte finns mer. Den positiva tjejen har slutat drömma. Vi tar vad vi får.       Vår vilja är som bortblåst. Vår inre låga har slocknat. Där går vi bland gamlingar, fia med knuff och sockerkaka och inväntar sommarens slut.
     Stockholmsgubbarna undrar varför vi inte jobbar. Dag in och dag ut klurar de på denna fråga till karamell som aldrig tycks smälta. Här har jag gått runt med svaret hela tiden utan deras kännedom. Skulle det finnas jobb, skulle vi jobba. Denna enkla matematik kommer man långt på i livet. Vi söker och söker, och till råga på allt blir vi anklagade för miljöproblemen, för att vara materialistiska och för att vara lata, hur mycket kan våra unga hjärtan hantera? Det sägs ju att vi är framtiden. I så fall ser framtiden mycket arbetslös och ångestfull ut.