Om man ser filmer baklänges får de en ny betydelse

benjamin-button-poster-copy.jpg

pretty-woman-poster-copy.jpg

HAHAHHAHAHHAHAhahHAHhahhahahHHHhaHHAHAHHA bara jag som tyckte detta var riktigt roligt?
Tack för tipset!


IDOL


Nu är alla män skalliga. Tur att Laila har hår så de räcker för alla.

Jag är inget idol-fan. Verkar som ingen är det. Inte ens deltagarna som verkar göra allt de kan för att dölja sin medverkan så fort de åkt ut/vunnit.

Men i alla fall. Idol kämpar på och nu försöker de väl på någon ny image då en av jurymedlemarna hoppar av och ersätts.

Det är ingen mindre än den söndersolade Andreas Carlsson med 1 million dollar smilet som drar sig ur. Och han får inte vilka ersättare som helst.

Utan musikveteranen Pelle Lidell och den skallige Alexander Bard som tar över tillsammans med Baggarna.

Jag vet inte om detta kommer locka nya tittare. Själv kommer jag titta gallringen av vana, alltid roligt att titta på vem som skämmer ut sig och vem som inte gör det.

Ska ni se?

FORSKAR PÅ GOOGLE

Detta inlägg är relaterat till tidigare filminlägg om filmen "Närkontakt".


Försöker hitta lite information. De ska tydligen inte finnas någon Dr. Abigail i Nome Alaska. Men det kan väl inte stämma?

Mellan 1960 - 2004 har 24 personer försvunnit spårlöst i Nome och kropparna har aldrig hittats. FBI har varit på besök ett antal gånger och har kommit fram till att orsaken är hög konsumtion av alkohol och hårt vinterväder.
Men bara för man är alkolist eller dricker ett glas för mycket ibland försvinner väl inte din kropp helt plötsligt?

Jag vill på ett sätt tro på filmen men min realistiska hjärnhalva säger ifrån. Vi kan väl nöja oss med att filmen är riktigt intressant och bra, sen om den är sann eller inte - det är väl som de säger i filmen, det är upp till var och en att avgöra.


NÄRKONTAKT/The fourth kind







Nu tror jag att mitt bok-hjärntvätteri börjar bli tråkigt, kanske dags att varva med lite film?

Igår såg jag filmen Närkontakt som den heter på svenska, eller The Fourth Kind som den heter på engelska för andra gången. På tal om det så fick jag just nu en otrolig insikt i mitt filmtittande, oftast tittar jag samma filmer om och om igen.

Men i alla fall. Den är så himla bra.

Dr. Abigail Tyler berättar historien om hennes möten med utomjordingar och vi får följa de mystiska saker som händer i staden Nome i Kanada och hur människor berättar saker genom hypnos som de själva inte kommer ihåg.
Hela filmen är uppbyggd på ett mycket intressant sätt, där ungefär hälften ska vara verkliga inspelningar och resten ska vara skådespelare som bygger upp händelsen utifrån berättelse.
 
När filmen är slut lämnas jag med två meningar i huvudet. Är filmen på riktigt? Har detta hänt i verkligheten? Många skräckfilmer påstås nuförtiden vara verklighetsbaserade och man förstår att det ofta är ett trick för att locka folk att se filmen. Men den här... Jag har letat efter bevis för att den är sann, men inte hittat något. Inte heller finns det bevis för att den är påhittad. Kommer man någonsin få veta?
Filmen är ju filmad från det perspektivet att den ska försöka bevisa utomjordningarnas existens, samtidigt som de både i början och i slutet nämns att "du får tro vad du vill bla bla bla". Försöket till en objektiv film tycker jag misslyckas, det finns detaljer som avslöjar det och övertygelsen i filmen är stark. Till slut börjar jag också tro på det (vilket gjorde det svårt att sova inatt).

Inom oss finns både rädsla och nyfikenhet för vad som finns där ute, bortanför jorden. Vissa förnekar att det skulle finnas någonting överhuvudtaget, och jag undrar varför. Kanske man bortförklarar det för att det helt enkelt inte finns någon logisk förklaring, för att man själv inte förstår. Men att vara öppen för främmande saker tycker jag är viktigt, att vara helt stängd leder ingen vart. Det intressanta i filmen är det Dr. Abigail säger själv på frågan varför människor inte lagt märke till kontakt med utomjordningar, "Hur skulle de minnas något de tvingats att glömma?"

Alla offer i filmen påstår ju ha haft verklig kontakt med utomjordningar. Alla ska också blivit bortförda. När Dr. Abigail sedan lyckats med hjälp av hypnos att ta fram en del gömd fakta från deras sinne. Efter att de förstår vad som hänt genom att Dr. Abigail väckt deras minnen till liv så börjar saker hända..

I den här filmen får man se det som påstås vara de riktiga inspelningarna, och samtidigt de scenerna som är återuppbyggda. Men om filmen nu är sann, om intervjun och inspelningarna från år 2000 är helt riktiga, varför har man inte hört någonting om det? Jag har hört att regeringen ska ha sopat undan spåren? Men ändå, det borde ha kommit ut, man borde ha hört eller läst om detta, speciellt om intervjun i filmen är sann. Det jag ser upplever jag som vädligt starka scener och de lämnar också ett avtryck. Om den är sann eller inte kanske inte betyder så mycket när filmen väl är slut, nu har den ändå väckt en intrssant diskussion om hurvida det finns fler varelser i universum än vi? Ganska själviskt och självcentrerat av oss människor att anta det.

Filmen utspelar sig i Nome i Kanada. Jag har läst på internet att FBI besökt stället ett antal gånger. De ska tydligen ha sett vita ugglor, men inte träffat på något om utomjordingar. Vad som är lite konstigt är att det som i filmen påstås vara Nome är inte Nome egentligen. Jag tycker själv att filmen verkar så verklighetsbaserad och sann men mycket av min tro bygger på okunskap om ämnet.

The Fourth Kind bygger upp en sanslöst obehaglig stämning och bjuder till och från på några riktigt smaskiga skrämselscener. Filmen lämnar som sagt mycket tankar och funderingar i huvudet efteråt, mycket att reflektera över helt enkelt. I sin genre är den helt unik!

Ingen överraskning att JAG tittar på verklighetsbaserade filmer? De unsersökningar jag gjort (forskat på google haha) så hittade jag ingen direkt information om att detta. Ska kolla igen, hör av mig med vidare resultat!

Foto, google

En historisk upptäckt

Jag fick mig nyss en hjärtatack utan dess like. Nu vill jag sprida detta vidare, så det blir en masshjärtatack.

Jag tar för givet att ni alla sett Panic room? och Twilight?

Då kommer 10.000-kronors frågan, vad har dessa två filmer gemensamt?


Tick.. tack.. tick.. tack


....


Tiden är ute!










Har poletten trillat ner än?
Eller ni kanske visste detta redan? Kanske jag som framstår som en superidiot nu? Men jag blev chockad.


Hörde jag bio?

Hej. Till alla er filmälskare där ute. Nu ska jag nämligen ta mig en titt i min spåkula och försöka se film-framtiden.
Tror jag tittat allt för djupt in i spåkulan för är nämligen redan inne på 2012. Men den som väntar på något gott..

Den som trodde att Spiderman gett upp trodde fel. Nu ersätts allas våran Spiderman Tobey Maguire, istället av Social Network-stjärnan Andrew Garfield.
Spännande att se reaktionerna. Att byta ut någon är alltid ett så kännsligt ämne. Premiären är i juli 2012.

Bond-älskare titta hit! Efter många om och men blir det nu en 23e Bond film med Daniel Craig, trots prduktionsbolagets ekonomiska svårigheter har man nu äntligen bestämt sig för att det blir en film till.
Premiären är den 9 november 2012.

Har ni sett "På smällen"? Då kan jag komma med glädjande nyheter. Nämligen att det blir en uppföljare, dock med fokus på ett annat par. (Något säger mig att det är systern Debbie och hennes man)

Ska du på bio i helgen? Va säger du? Att du inte vet vad du ska se?
Nejmen vad bra. Då har du kommit till rätt preson.

För den realistiska:

Gudar och människor
- En prisbelönt film som är verklighetsbaserad på händelser från ett kristet munkkloster i Algeriet 1996. Hade sin premiär 14 januari.

Get low - En man börjar fundera kring hans egna begravning. En dag stampar han in på den ganska ödelagda begravningsbyrån och vill planera sin egna begravning. Där ta de emot honom med öppna armar trots de faktum att han kommer vara vid liv under hela akten. Också baserad på en verklig historia. (Denna skulle jag vilja se)

För flickvännen/vännerna:

Hjärtslag
- Två vänner bli plötsligt förälskade i samma kille, Nico. Plötsligt förvandlas vänskapen till rivalitet.

Love and other drugs - Kärleksdilemma. Jamie är killen med charmen som plötsligt möter den annorlunda och spontana livsnjutaren Maggie. Plötsligt står han inför ett val, ge upp allt för en kärlek som är omöjlig?

Grabbigt:

Red - Tidigare CIA agenter anklagas för mord, nu måste de använda sina tidigare poliskunskaper för att överleva. Bruce Willies finns med i denna actionbomb. Den har premiärdag idag.

Unstoppable - Ett tåg måste stoppas. Den är på väg mot en stad, i hög hastighet, med farligt last och utan förare. Två män tar sig an denna utmaning, kommer de hinna? (Har sett denna, en riktig nagelbitare)

För hela familjen:

Dumma mej - Gru avgudar allt som är ont. Tills den dag då tre små flickor ser honom som något ingen annan gjort tidigare, en potentiell far.

Megamind - Megamind är en misslyckande superskurk som lever på att göra livet eländigt för Metro city-borna, och gång på gång får Metroman, standens beskyddare slåss mot honom. En dag lyckas Megamind att döda Metroman. Bråket mellan gott och ont är längre inte lika roligt när det inte finns något gott. Megaming får nu ett nytt syfte.. vilket heller kanske inte blir så lyckat. (Har sett denna, SUPERVÄRD ATT SE!)

Megamind trailer


Get low trailer


Politik

Hej!

Har sen länge roat mig åt Metalmatte88's filmer på youtube. Såklart finns det en sverigedemokratisk underton i det han gör men bortsett från det så är det väldigt underhållande.

Jag tänkte dela med mig av detta. Nu när Sd-debatten lagt sig och för att han är otroligt skicklig på att tillverka dessa politiska filmklipp då han oftast använder sig av basprogrammet paint och gör musik själv. Helt otroligt ju!








HAhahhhahHAHHAHHAHhahhahHAHAHHAhahahaa! Det är ju så roligt!


Vill ni se mer så sök på "Metalmatte88" Eller "Blattar bråk" på youtube!

Megamind

Hej


Jag måste verkligen säga att det är film-tider just nu.
Därför tänkte jag tipsa om en film och inte vilken film som helst, utan Megamind.



....


Ja. Den är animerad. Och gjord för åldersgruppen 12+. Jag tog det där plusset på allvar och sträckte det ända till min ålder.

Men jag måste ändå påpeka att jag ofta tittar på animerade barnfilmer. Hitta Nemo, Toy Story, Haja läget, Bee Movie och så vidare. De är ju helt fantastiska. Självklart kan det göra lite ont i mig att mina barn inte kommer få se de "riktiga Disney". 

Men det är svårt för mig i min ålder och humor att hitta en animerad barnfilm som jag verkligen känner att hela familjen kan titta på. Står ju ofta på filmen "För hela familjen".
Men så är det oftast inte. Utan 8-12 åringarna skrattar sig blåa och mamma och pappa kan räkna sina skratt under filmen på en hand.

Men har hittat två stycken. "På andra sidan häcken" och.. "Megamind".
Jag skrattar mig nästan genom hela "Megamind". Såg den dock på engelska, vilket oftast är det bästa.

Ni måste se den! Det är en oder. Jag befaller er att se Megamind.






GALOR x MÅNGA

Hej


Jag sa ju att filmen "Black Swan" skulle kamma hem ett och annat.


...

Ha! Ha! Ha!



Det känns ju verkligen att det är galornas tid, både i Sverige och utomlands. Många av er kanske såg Golden Globes galan? Själv har jag endast sett lite på E! när de visar klänningarna på röda mattan, det kändes som det viktigaste.

Men här kommer vinnarna till er som helt missat detta spektakel.



Herrejösses vilken liten bild. Bäst för er att trä på brillorna annars blir det svårt att se. Jag ber om ursäkt till er långsynta.

Men kan ju säga som så att The social network har kammat hem ett och annat pris. Typiskt, när jag inte ens har sett den eller haft lust att se den. Nu har jag ju ett vettigt skäl ifs. Men känner jag mig själv rätt så kommer det aldrig hända.

Bästa skådespelare: Natalie Portman, Black Swan. Ha! Ha! Vad var det jag sa?





I år var det dock klänningarna som lockade mest. Eller vadå i år? Det är samma visa varje år. Så ikväll ska jag avnjuta Fashion police-panelen på E! och kolla vilka som blir hyllade/sågade. Det är så roligt att kolla på det, Kelly Osbourne är superkul. Sienna och Fox var mina favoriter på den röda mattan. Får se vad de får betyg 20.00 ikväll på E!



Andra galor som är på G är ju bland annat P3 Guld, Oscarsgalan och den svenska hederliga Melodifestivalen som snart drar igång. Förra året hotades det med att lägga ner det, men denna folkkära musiktävling fortsätter tydligen. Kanske var det bara Sverige som var dåliga förlorare på grund av sin icke-medverkan i Eurovision Song Contest?

Black Swan fick endast ett pris i Golden globe, men var dock nominerad tolv gånger till Critics Choice Movie Awards. Bland annat för bästa film, bästa regi och bästa make-up. Oftast brukar man kunna förutse vilka filmer som kommer lyckas under Oscarsgalan baserad på CCMA. En tuff konkurent har varit filmen "172 timmar" som fick åtta nomineringar, men hur gick det då?
Galan ägde rum den 14 Januari, och till er som missat vinnarna så kommer de här:

Best Picture
The Social Network
127 Hours
Black Swan
The Fighter
Inception
The King’s Speech
The Town
Toy Story 3
True Grit
Winter’s Bone

Best Actor
Colin Firth, The King’s Speech
Jeff Bridges, True Grit
Robert Duvall, Get Low
Jesse Eisenberg, The Social Network
James Franco, 127 Hours
Ryan Gosling, Blue Valentine

Best Actress
Natalie Portman, Black Swan
Annette Bening, The Kids Are All Right
Nicole Kidman, Rabbit Hole
Jennifer Lawrence, Winter’s Bone
Noomi Rapace, The Girl With the Dragon Tattoo
Michelle Williams, Blue Valentine

Best Supporting Actor
Christian Bale, The Fighter
Andrew Garfield, The Social Network
Jeremy Renner, The Town
Sam Rockwell, Conviction
Mark Ruffalo, The Kids Are All Right
Geoffrey Rush, The King’s Speech

Best Supporting Actress
Melissa Leo, The Fighter
Amy Adams, The Fighter
Helena Bonham Carter, The King’s Speech
Mila Kunis, Black Swan
Hailee Steinfeld, True Grit
Jacki Weaver, Animal Kingdom

Best Young Actor/Actress
Hailee Steinfeld, True Grit
Elle Fanning, Somewhere
Jennifer Lawrence, Winter’s Bone
Chloe Grace Moretz, Let Me In
Chloe Grace Moretz, Kick-Ass
Kodi Smit-McPhee, Let Me In

Best Acting Ensemble
The Fighter
The Kids Are All Right
The King’s Speech
The Social Network The Town

Best Director
David Fincher, The Social Network
Darren Aronofsky, Black Swan
Danny Boyle, 127 Hours
Joel Coen & Ethan Coen, True Grit
Tom Hooper, The King’s Speech
Christopher Nolan, Inception

Best Original Screenplay
The King’s Speech, David Seidler
Another Year, Mike Leigh
Black Swan, Mark Heyman, Andres Heinz and John McLaughlin
The Fighter, Scott Silver, Paul Tamasy and Eric Johnson (Story by Keith Dorrington, Paul Tamasy and Eric Johnson)
Inception, Christopher Nolan
The Kids Are All Right, Lisa Cholodenko and Stuart Blumberg

Best Adapted Screenplay
The Social Network, Aaron Sorkin
127 Hours, Simon Beaufoy and Danny Boyle
The Town, Ben Affleck, Peter Craig and Sheldon Turner
Toy Story 3, Michael Arndt (Story by John Lasseter, Andrew Stanton and Lee Unkrich)
True Grit, Joel Coen and Ethan Coen
Winter’s Bone, Debra Granik and Anne Rosellini

Best Cinematography
Inception, Wally Pfister
127 Hours, Anthony Dod Mantle
Black Swan, Matthew Libatique
The King’s Speech, Danny Cohen
True Grit, Roger Deakins

Best Art Direction
Inception, Guy Hendrix Dyas
Alice in Wonderland, Stefan Dechant
Black Swan, Therese DePrez and Tora Peterson
The King’s Speech, Netty Chapman
True Grit, Jess Gonchor and Nancy Haigh

Best Editing
Inception, Lee Smith
127 Hours, Jon Harris
Black Swan, Andrew Weisblum
The Social Network, Angus Wall and Kirk Baxter

Best Costume Design
Alice in Wonderland, Colleen Atwood
Black Swan, Amy Westcott
The King’s Speech, Jenny Beavan
True Grit, Mary Zophres

Best Makeup
Alice in Wonderland
Black Swan
Harry Potter and the Deathly Hallows – Part 1
True Grit

Best Visual Effects
Inception
Alice in Wonderland
Harry Potter and the Deathly Hallows – Part 1
Tron: Legacy

Best Sound
Inception
127 Hours
Black Swan
The Social Network
Toy Story 3

Best Animated Feature
Toy Story 3
Despicable Me
How to Train Your Dragon
The Illusionist
Tangled

Best Action Movie
Inception
Kick-Ass
Red
The Town
Unstoppable

Best Comedy
Easy A
Cyrus
Date Night
Get Him to the Greek
I Love You Phillip Morris
The Other Guys

Best Motion Picture Made for Television
The Pacific
Temple Grandin
You Don’t Know Jack

Best Foreign Language Film
The Girl With the Dragon Tattoo
Biutiful
I Am Love

Best Documentary Feature
Waiting for Superman
Exit Through the Gift Shop
Inside Job
Restrepo
Joan Rivers: A Piece of Work
The Tillman Story

Best Song
If I Rise, from 127 Hours
I See the Light, from Tangled
Shine, from Waiting for Superman
We Belong Together, from Toy Story 3
You Haven’t Seen the Last of Me Yet, from Burlesque

Best Score
The Social Network, Trent Reznor and Atticus Ross
Black Swan, Clint Mansell
Inception, Hans Zimmer
The King’s Speech, Alexandre Desplatv
True Grit, Carter Burwell

Herregud vilken lista det blev! Men här har ni då alla resultaten och pristagare. Och det komiska måste ju vara att av de 12 nomineringana Black Swan fick vann den.. 1 och det var för bästa skådespelare, Natalie Portman. Det må jag säga, men hon har suverän i den filmen.

Dock har inception kammat hem hela 6 stycken priser. Den har jag sett.. halva på. Somnade sen.

Tillräckligt mycket information för ett inlägg. Hörs när vi hörs!


Ett gott skratt..


..Ja ni vet hur det är!


Detta är absolut min favoritscen ur alla Mr Bean filmer.


Black Swan


Har precis sett färdigt filmen Black Swan som just nu är uppe på tapeten. Den är omdisskuterad, omtalad och aktuell. Utan att säga för mycket, utan lämna resten till filmen så kan jag sammanfattat säga att den handlar om en tjej, Nina som får huvudrollen i balletten Svansjön. Och allt eftersom pressen blir större och större så händer det mer och mer.

Vad tyckte jag? Jag har i allmänhet stora svårigheter med filmer som har begränsade repliker. Denna är på gränsen till störande tyst. Men måste även ha i åtanke att den är filmad på ett mycket skickligt sätt så att scenerna i den är mycket starka och talar för sig själv. Det där med tysthet är endast en personlig åsikt från min sida.

Tycker även filmen stärker alla mina fördomar om balett. Om hur lite de äter, hur mycket de tränar och den ständiga pressen efter "huvudrollen" i kända verk.

Fokuset i fimlen ligger såklart på huvudpersonen, och baletten hamnar åt sidan då mer karaktärerna i baletten tar över, dvs. den vita och den svarta svanen. Man får bokstavligen se hur de växer fram.
Det skulle varit mer intressant om man även fick se lite längre delar av baletten men det spelar till sist inte så stor roll då det inte är meningen med filmen.

Till slut kan jag tillägga att den är gripande. Intressant och unik. Denna film är svårplacerad vilket jag uppmuntrar. Just för att den berör så många områden i olika genren. Den är inte klassisk på något sätt och du har inte sett detta innan. Vilket är ett enormt plus.

Svårfattar är en åsikt. Men jag tycker att djupet av filmen gör den helt magisk. Den är helt klart sevärd!
Det som är riktigt bra i filmen går inte riktigt att ta på, utan denna film måste upplevas och kännas.













HEJ HEJ 2011

Jag har inte glömt er. Men som sagt. Jullov och allt kommer imellan.


Tänkte bara meddela att jag ikväll ska stå upp för den finska kulturen. Jag är ju därifrån och jag värnar stort om den sidan av mig också!

Så ikväll ska jag hjälpa till lite på den fronten. Tror det var 40 år sedan en film gjordes i finland som "alla såg". Målet är 2 miljoner biotittare. Och nu har de slagit till på stort, med både reklam och uppmuntran.

Filmen heter "Veijarit" och ska ses av mig ikväll.

Så hoppas det blir 2 miljoner!



Så om vi har några finlandssvenskar som läser, förhoppningsvis är den värd att se. Kan återkomma med personlig åsikt senare.

Heippa!

Ullared

Jag hatar verkligen tv programmet Ullared. Tänkte att mina åsikter om programmet skulle kunna inflikas i kategorin "film" hehehe..hehe.. hehe. he.

Ullared ska vara en tittarsuccé. Jag blir mest deprimerad när jag ser det. Ett gäng snåla svenskar vars höjdpunkt i livet är att åka till ett varuhus för att köpa bakplåtspapper, fryspåsar och WC-fresh för två kronor billigare än på Ica. Är det sådant här vi vill se i tv rutan? Två galna tanter krama Robert Wells? Lagerarbetaren Morgan äta sin korvmacka?  Rose-Marie och Kjell bränna 50.000 kronor på billigt Shampoo och rosa trikåtröjor? Människorna som deltar i programmet förnedrar sig själva genom att vara helt hysteriska för bakplåtspapper för 7,95kr. Tidningarna trycker ut sida efter sida om mobbningen mot Rose-Marie och Kjell som blir trakasserade på arbetet och tar sömntabletter för att kunna sova efter att ha medverkat i programmet Ullared. Lagerarbetaren Morgan blir förödmjukad i skämtprogrammet Cirkus Möller.  Ännu ett perfekt sätt för media att driva med vanliga svenska oskyldiga människor.  Många kallar det igenkännings tv men jag förstår inte poängen, är det så här vi vill känna igen oss? Det stärker ju bara fördomarna om oss snåla campling-svenskar? Vi kanske är trötta på generationen av blåsta blondiner, plastikopererade hollywoodtanter och påklistrade B-kändisar? Men det behöver väl inte betyda att vi måste titta på svenskarna när de är som sämst? Måste man sänka sig till en sådan här förnedringsnivå så tittar jag hellre på Wipeout med endast blondiner.


Bild: snodd från google.se förvånad?


Film är okej!

Funderade i två nanosekunder, film är okej!
Därav ny kategori.

Ni hittar allt filmrelaterat på min blogg numera under kategorin: Film

Enjoy!


Film, ok eller inte?

Jag har länge funderat på om jag ska slänga in nån filmanalys då och då. Antar att mina ramar för kultur blir mer och mer töjbara och osynliga.

Men höjta gärna till med synpunkter!

Big Fish – A Tim Burton film

“The storyteller lives through his stories, that way he never dies”

Tim Burton är känd för sina sagoinspirerade filmer t.ex. ”Kalle och Chokladfabriken” (2005), ”Edward Sicssorhands”(1990) och med bioaktuella ”Alice i underlandet” (2010). Big Fish (2003) är inget undantag, här är huvudkaraktären sagoberättaren själv.    
    Huvudkaraktären som även i denna Tim Burton film heter Edward (Albert Finney) är fast i sina historier, år efter år under hans sons uppväxt har han berättat historien om the Big Fish, ”That’s what I do, I tell stories” Även på hans sons, William Blooms (Billy Crudup), bröllop tar han upp hans signatur historia i hans tal. Här får sonen nog och säger ifrån, vilket resulterar i att de bryter kontakten helt.
   William är förvirrad kring alla historier som hans far berättat under åren, och skulle för enkelhetens skull någon gång vilja veta den simpla sanningen. Det har aldrig fungerat med hans far, den ena otroliga historien efter den andra.
  Dock kommer en vändpunkt då William får veta att hans far ligger på dödsbädden. Här kommer en plot point in, tiden hinner snart ikapp, och man vill att dessa parter ska lösa sin konflikt. I detta läge bestämmer han sig för att för en gångs skull få veta sanningen. När han sedan möts av fler otroliga historier blir han inte förvånad, han blir förbannad.   
  Fast hans far ligger intill döden hindrar det honom inte från att låta fantasin flöda, och återberätta skeden från hans liv på det mest livfulla sätt.


  Precis som sjömän gör när de vart ute till havs och fångat fisk, så kryddar han historierna lite extra. Detta knyter an till filmens titel (Big Fish) och detta blir också den röda tråden som följer filmen från början till slut.
  Filmens allvarliga ton, med en fader som ligger på dödsbädden blandas med härliga sagoinspirerade återblickar som innehåller allt från jättar till varulvar. Här kan man tydligt se hur man lekt med kontrasten. När de filmar den ändå allvarliga verkligheten, är den gestaltad i grå skalor, mörka scener och de flesta konflikter tar plats här. Men när Edward Bloom får sina återblickar visualiserade så är dessa genast, övernaturliga, lyckliga, soliga och nästintill perfekta.  Han målar upp sig själv som stadens omtyckta kille, den som alla gillar. Han får en hejdå-parad när han lämnar staden för att fara ut på nya äventyr tillsammans med sin jätte till vän. Det är inte svårt att förstå varför Edward Bloom hellre berättar onaturliga historier än skildrar verklighetens tristhet i sina livsberättelser.
  Trots den allvarsamma situationen fortsätter hans far berätta den ena efter andra berättelsen om sitt liv. Detta blir huvudkonflikten i filmen, talar hans far sanningen? Eller är hela hans liv en lögn? Det är denna konflikt som hela tiden för filmen framåt. Framåtrörelsen blir ändå lite dold i filmen, man blir så uppslukad av dessa fantastiska historier om Edward Bloom att man vill att de ska vara sanna. Dessa historier är också framförda på ett mycket övertygande sätt, och de råder inga tvivel om att Edward är bra på det han gör.
  Sonen får automatiskt den ”onda rollen” som den tvivlande sonen, detta är nog ett skäl till varför man tar Edwards parti och känner en viss sympati för honom. Det gör att man glömmer huvudkonflikten som för filmen framåt, för man bestämmer sig för att tro på Edward.
  Dock blir framåtrörelsen i filmen mer tydlig när sonen tar saken i egna händer och försöker leta upp några av dessa personer som nämns i hans fars berättelser. Det är tydligt att William är klämd mellan verklighet och fantasi. Hans hjärta är ändå fast vid alla berättelser medan hans huvud och hjärna vill hålla sig till sanning och fakta.  
Edward Blooms berättelser kan hindra verkligheten att förändras med tiden, hans liv glider sakta men säkert mot sitt slut. När han ligger på sjukhuset och man vet att detta är slutet, får William till slut veta en gnutta sanning.
Som det ofta är i moderna filmer, så förändras huvudkaraktären genom filmen. I slutet får vi se en mycket mer känslig William än han varit. Han gick från anklagande till förstående och kärleksfull.  Denna gnutta sanning får William att mjukna upp och bli en egen ”storyteller” då han hjälper sin far att berätta sin sista saga.

Ännu en gång har Tim Burton gjort det. Han har skapat en uttänkt, välgjord film med en bestämd röd tråd, som binder ihop filmen på ett vackert sätt. Filmen är tydligt bekostad och skådespelarna är väl utvalda ända ut till biorollerna, t.ex. Steve Buscemi gör ett utmärkt jobb genom att spela misslyckad poet. Ewan McGregor höjer verkligen ribban när han gör ett perfekt jobb som den unge Edward Bloom, med sin Alabama-dialekt och klockrena attityd gör det lätt för tittaren att uppleva historien som en riktig saga. Detta gör att filmen utstrålar en viss standard, vilket är självklart för alla Tim Burton filmer.

  Något som höjer tittarupplevelsen är de färgstarka scenerna som verkligen förgyller hela historien och ger den sin egen glans.
  Filmen är svår att placera i någon speciell genre, den passar in på många tänkbara. Allt ifrån familjefilm med allt sagoinspirerat, till lätt komedi med den relativt ”dolda humorn”, till fantasy med allt övernaturligt. Jag tycker Tim Burton är en genre för sig!
Det som kanske kan ses som oklart i denna film kan vara vissa av de återblickar Edward får, t.ex. när han tar en genomväg och hamnar i en stad där alla är lyckliga. Tim Burton brukar ha en genomtänkt ”plan” bakom alla scener, vilket kan vara frustrerande. När man sedan inte förstår det direkta budskapet i en specifik scen blir man fundersam. Man vill så gärna förstå det direkta budskapet, dock kan budskapet vara dolt och gör det indirekt vilket i slutändan blir svårförståeligt om man nu vill nå ut till en bred publik.
  Något som vi inte får se i denna film är Tim Burtons goth-inspirerade karaktärer, de har blivigt lite av Tim Burtons signatur då vi sett dem i många av hans andra filmer, t.ex. ”Edward Sicssorhands” och ”Sweeney Todd”. Denna film utstrålar istället lycka, familjekärlek och hopp.

När hans far sedan dör och man ser hur människor minns Edward genom hans historier, detta genom att de på minnesstunden återberättar hans sagor, det är här som budskapet i filmen träder fram. Budskapet, så som jag uppfattat det är att en berättare aldrig dör, eftersom han lever vidare genom sina historier. Hans historier lever vidare, generation efter generation. Detta kan bli en aning kliché och för mycket, men genom att det knyter an till Tim Burtons egen tjusning till sagor blir det starkare och mer realistiskt budskap.
”En man berättar sina historier så många gånger att han själv blir sådana historier. De lever vidare efter honom. På det vistet blir han odödlig”


Kulturbloggen -

Om man ser filmer baklänges får de en ny betydelse

benjamin-button-poster-copy.jpg

pretty-woman-poster-copy.jpg

HAHAHHAHAHHAHAhahHAHhahhahahHHHhaHHAHAHHA bara jag som tyckte detta var riktigt roligt?
Tack för tipset!


IDOL


Nu är alla män skalliga. Tur att Laila har hår så de räcker för alla.

Jag är inget idol-fan. Verkar som ingen är det. Inte ens deltagarna som verkar göra allt de kan för att dölja sin medverkan så fort de åkt ut/vunnit.

Men i alla fall. Idol kämpar på och nu försöker de väl på någon ny image då en av jurymedlemarna hoppar av och ersätts.

Det är ingen mindre än den söndersolade Andreas Carlsson med 1 million dollar smilet som drar sig ur. Och han får inte vilka ersättare som helst.

Utan musikveteranen Pelle Lidell och den skallige Alexander Bard som tar över tillsammans med Baggarna.

Jag vet inte om detta kommer locka nya tittare. Själv kommer jag titta gallringen av vana, alltid roligt att titta på vem som skämmer ut sig och vem som inte gör det.

Ska ni se?

FORSKAR PÅ GOOGLE

Detta inlägg är relaterat till tidigare filminlägg om filmen "Närkontakt".


Försöker hitta lite information. De ska tydligen inte finnas någon Dr. Abigail i Nome Alaska. Men det kan väl inte stämma?

Mellan 1960 - 2004 har 24 personer försvunnit spårlöst i Nome och kropparna har aldrig hittats. FBI har varit på besök ett antal gånger och har kommit fram till att orsaken är hög konsumtion av alkohol och hårt vinterväder.
Men bara för man är alkolist eller dricker ett glas för mycket ibland försvinner väl inte din kropp helt plötsligt?

Jag vill på ett sätt tro på filmen men min realistiska hjärnhalva säger ifrån. Vi kan väl nöja oss med att filmen är riktigt intressant och bra, sen om den är sann eller inte - det är väl som de säger i filmen, det är upp till var och en att avgöra.


NÄRKONTAKT/The fourth kind







Nu tror jag att mitt bok-hjärntvätteri börjar bli tråkigt, kanske dags att varva med lite film?

Igår såg jag filmen Närkontakt som den heter på svenska, eller The Fourth Kind som den heter på engelska för andra gången. På tal om det så fick jag just nu en otrolig insikt i mitt filmtittande, oftast tittar jag samma filmer om och om igen.

Men i alla fall. Den är så himla bra.

Dr. Abigail Tyler berättar historien om hennes möten med utomjordingar och vi får följa de mystiska saker som händer i staden Nome i Kanada och hur människor berättar saker genom hypnos som de själva inte kommer ihåg.
Hela filmen är uppbyggd på ett mycket intressant sätt, där ungefär hälften ska vara verkliga inspelningar och resten ska vara skådespelare som bygger upp händelsen utifrån berättelse.
 
När filmen är slut lämnas jag med två meningar i huvudet. Är filmen på riktigt? Har detta hänt i verkligheten? Många skräckfilmer påstås nuförtiden vara verklighetsbaserade och man förstår att det ofta är ett trick för att locka folk att se filmen. Men den här... Jag har letat efter bevis för att den är sann, men inte hittat något. Inte heller finns det bevis för att den är påhittad. Kommer man någonsin få veta?
Filmen är ju filmad från det perspektivet att den ska försöka bevisa utomjordningarnas existens, samtidigt som de både i början och i slutet nämns att "du får tro vad du vill bla bla bla". Försöket till en objektiv film tycker jag misslyckas, det finns detaljer som avslöjar det och övertygelsen i filmen är stark. Till slut börjar jag också tro på det (vilket gjorde det svårt att sova inatt).

Inom oss finns både rädsla och nyfikenhet för vad som finns där ute, bortanför jorden. Vissa förnekar att det skulle finnas någonting överhuvudtaget, och jag undrar varför. Kanske man bortförklarar det för att det helt enkelt inte finns någon logisk förklaring, för att man själv inte förstår. Men att vara öppen för främmande saker tycker jag är viktigt, att vara helt stängd leder ingen vart. Det intressanta i filmen är det Dr. Abigail säger själv på frågan varför människor inte lagt märke till kontakt med utomjordningar, "Hur skulle de minnas något de tvingats att glömma?"

Alla offer i filmen påstår ju ha haft verklig kontakt med utomjordningar. Alla ska också blivit bortförda. När Dr. Abigail sedan lyckats med hjälp av hypnos att ta fram en del gömd fakta från deras sinne. Efter att de förstår vad som hänt genom att Dr. Abigail väckt deras minnen till liv så börjar saker hända..

I den här filmen får man se det som påstås vara de riktiga inspelningarna, och samtidigt de scenerna som är återuppbyggda. Men om filmen nu är sann, om intervjun och inspelningarna från år 2000 är helt riktiga, varför har man inte hört någonting om det? Jag har hört att regeringen ska ha sopat undan spåren? Men ändå, det borde ha kommit ut, man borde ha hört eller läst om detta, speciellt om intervjun i filmen är sann. Det jag ser upplever jag som vädligt starka scener och de lämnar också ett avtryck. Om den är sann eller inte kanske inte betyder så mycket när filmen väl är slut, nu har den ändå väckt en intrssant diskussion om hurvida det finns fler varelser i universum än vi? Ganska själviskt och självcentrerat av oss människor att anta det.

Filmen utspelar sig i Nome i Kanada. Jag har läst på internet att FBI besökt stället ett antal gånger. De ska tydligen ha sett vita ugglor, men inte träffat på något om utomjordingar. Vad som är lite konstigt är att det som i filmen påstås vara Nome är inte Nome egentligen. Jag tycker själv att filmen verkar så verklighetsbaserad och sann men mycket av min tro bygger på okunskap om ämnet.

The Fourth Kind bygger upp en sanslöst obehaglig stämning och bjuder till och från på några riktigt smaskiga skrämselscener. Filmen lämnar som sagt mycket tankar och funderingar i huvudet efteråt, mycket att reflektera över helt enkelt. I sin genre är den helt unik!

Ingen överraskning att JAG tittar på verklighetsbaserade filmer? De unsersökningar jag gjort (forskat på google haha) så hittade jag ingen direkt information om att detta. Ska kolla igen, hör av mig med vidare resultat!

Foto, google

En historisk upptäckt

Jag fick mig nyss en hjärtatack utan dess like. Nu vill jag sprida detta vidare, så det blir en masshjärtatack.

Jag tar för givet att ni alla sett Panic room? och Twilight?

Då kommer 10.000-kronors frågan, vad har dessa två filmer gemensamt?


Tick.. tack.. tick.. tack


....


Tiden är ute!










Har poletten trillat ner än?
Eller ni kanske visste detta redan? Kanske jag som framstår som en superidiot nu? Men jag blev chockad.


Hörde jag bio?

Hej. Till alla er filmälskare där ute. Nu ska jag nämligen ta mig en titt i min spåkula och försöka se film-framtiden.
Tror jag tittat allt för djupt in i spåkulan för är nämligen redan inne på 2012. Men den som väntar på något gott..

Den som trodde att Spiderman gett upp trodde fel. Nu ersätts allas våran Spiderman Tobey Maguire, istället av Social Network-stjärnan Andrew Garfield.
Spännande att se reaktionerna. Att byta ut någon är alltid ett så kännsligt ämne. Premiären är i juli 2012.

Bond-älskare titta hit! Efter många om och men blir det nu en 23e Bond film med Daniel Craig, trots prduktionsbolagets ekonomiska svårigheter har man nu äntligen bestämt sig för att det blir en film till.
Premiären är den 9 november 2012.

Har ni sett "På smällen"? Då kan jag komma med glädjande nyheter. Nämligen att det blir en uppföljare, dock med fokus på ett annat par. (Något säger mig att det är systern Debbie och hennes man)

Ska du på bio i helgen? Va säger du? Att du inte vet vad du ska se?
Nejmen vad bra. Då har du kommit till rätt preson.

För den realistiska:

Gudar och människor
- En prisbelönt film som är verklighetsbaserad på händelser från ett kristet munkkloster i Algeriet 1996. Hade sin premiär 14 januari.

Get low - En man börjar fundera kring hans egna begravning. En dag stampar han in på den ganska ödelagda begravningsbyrån och vill planera sin egna begravning. Där ta de emot honom med öppna armar trots de faktum att han kommer vara vid liv under hela akten. Också baserad på en verklig historia. (Denna skulle jag vilja se)

För flickvännen/vännerna:

Hjärtslag
- Två vänner bli plötsligt förälskade i samma kille, Nico. Plötsligt förvandlas vänskapen till rivalitet.

Love and other drugs - Kärleksdilemma. Jamie är killen med charmen som plötsligt möter den annorlunda och spontana livsnjutaren Maggie. Plötsligt står han inför ett val, ge upp allt för en kärlek som är omöjlig?

Grabbigt:

Red - Tidigare CIA agenter anklagas för mord, nu måste de använda sina tidigare poliskunskaper för att överleva. Bruce Willies finns med i denna actionbomb. Den har premiärdag idag.

Unstoppable - Ett tåg måste stoppas. Den är på väg mot en stad, i hög hastighet, med farligt last och utan förare. Två män tar sig an denna utmaning, kommer de hinna? (Har sett denna, en riktig nagelbitare)

För hela familjen:

Dumma mej - Gru avgudar allt som är ont. Tills den dag då tre små flickor ser honom som något ingen annan gjort tidigare, en potentiell far.

Megamind - Megamind är en misslyckande superskurk som lever på att göra livet eländigt för Metro city-borna, och gång på gång får Metroman, standens beskyddare slåss mot honom. En dag lyckas Megamind att döda Metroman. Bråket mellan gott och ont är längre inte lika roligt när det inte finns något gott. Megaming får nu ett nytt syfte.. vilket heller kanske inte blir så lyckat. (Har sett denna, SUPERVÄRD ATT SE!)

Megamind trailer


Get low trailer


Politik

Hej!

Har sen länge roat mig åt Metalmatte88's filmer på youtube. Såklart finns det en sverigedemokratisk underton i det han gör men bortsett från det så är det väldigt underhållande.

Jag tänkte dela med mig av detta. Nu när Sd-debatten lagt sig och för att han är otroligt skicklig på att tillverka dessa politiska filmklipp då han oftast använder sig av basprogrammet paint och gör musik själv. Helt otroligt ju!








HAhahhhahHAHHAHHAHhahhahHAHAHHAhahahaa! Det är ju så roligt!


Vill ni se mer så sök på "Metalmatte88" Eller "Blattar bråk" på youtube!

Megamind

Hej


Jag måste verkligen säga att det är film-tider just nu.
Därför tänkte jag tipsa om en film och inte vilken film som helst, utan Megamind.



....


Ja. Den är animerad. Och gjord för åldersgruppen 12+. Jag tog det där plusset på allvar och sträckte det ända till min ålder.

Men jag måste ändå påpeka att jag ofta tittar på animerade barnfilmer. Hitta Nemo, Toy Story, Haja läget, Bee Movie och så vidare. De är ju helt fantastiska. Självklart kan det göra lite ont i mig att mina barn inte kommer få se de "riktiga Disney". 

Men det är svårt för mig i min ålder och humor att hitta en animerad barnfilm som jag verkligen känner att hela familjen kan titta på. Står ju ofta på filmen "För hela familjen".
Men så är det oftast inte. Utan 8-12 åringarna skrattar sig blåa och mamma och pappa kan räkna sina skratt under filmen på en hand.

Men har hittat två stycken. "På andra sidan häcken" och.. "Megamind".
Jag skrattar mig nästan genom hela "Megamind". Såg den dock på engelska, vilket oftast är det bästa.

Ni måste se den! Det är en oder. Jag befaller er att se Megamind.






GALOR x MÅNGA

Hej


Jag sa ju att filmen "Black Swan" skulle kamma hem ett och annat.


...

Ha! Ha! Ha!



Det känns ju verkligen att det är galornas tid, både i Sverige och utomlands. Många av er kanske såg Golden Globes galan? Själv har jag endast sett lite på E! när de visar klänningarna på röda mattan, det kändes som det viktigaste.

Men här kommer vinnarna till er som helt missat detta spektakel.



Herrejösses vilken liten bild. Bäst för er att trä på brillorna annars blir det svårt att se. Jag ber om ursäkt till er långsynta.

Men kan ju säga som så att The social network har kammat hem ett och annat pris. Typiskt, när jag inte ens har sett den eller haft lust att se den. Nu har jag ju ett vettigt skäl ifs. Men känner jag mig själv rätt så kommer det aldrig hända.

Bästa skådespelare: Natalie Portman, Black Swan. Ha! Ha! Vad var det jag sa?





I år var det dock klänningarna som lockade mest. Eller vadå i år? Det är samma visa varje år. Så ikväll ska jag avnjuta Fashion police-panelen på E! och kolla vilka som blir hyllade/sågade. Det är så roligt att kolla på det, Kelly Osbourne är superkul. Sienna och Fox var mina favoriter på den röda mattan. Får se vad de får betyg 20.00 ikväll på E!



Andra galor som är på G är ju bland annat P3 Guld, Oscarsgalan och den svenska hederliga Melodifestivalen som snart drar igång. Förra året hotades det med att lägga ner det, men denna folkkära musiktävling fortsätter tydligen. Kanske var det bara Sverige som var dåliga förlorare på grund av sin icke-medverkan i Eurovision Song Contest?

Black Swan fick endast ett pris i Golden globe, men var dock nominerad tolv gånger till Critics Choice Movie Awards. Bland annat för bästa film, bästa regi och bästa make-up. Oftast brukar man kunna förutse vilka filmer som kommer lyckas under Oscarsgalan baserad på CCMA. En tuff konkurent har varit filmen "172 timmar" som fick åtta nomineringar, men hur gick det då?
Galan ägde rum den 14 Januari, och till er som missat vinnarna så kommer de här:

Best Picture
The Social Network
127 Hours
Black Swan
The Fighter
Inception
The King’s Speech
The Town
Toy Story 3
True Grit
Winter’s Bone

Best Actor
Colin Firth, The King’s Speech
Jeff Bridges, True Grit
Robert Duvall, Get Low
Jesse Eisenberg, The Social Network
James Franco, 127 Hours
Ryan Gosling, Blue Valentine

Best Actress
Natalie Portman, Black Swan
Annette Bening, The Kids Are All Right
Nicole Kidman, Rabbit Hole
Jennifer Lawrence, Winter’s Bone
Noomi Rapace, The Girl With the Dragon Tattoo
Michelle Williams, Blue Valentine

Best Supporting Actor
Christian Bale, The Fighter
Andrew Garfield, The Social Network
Jeremy Renner, The Town
Sam Rockwell, Conviction
Mark Ruffalo, The Kids Are All Right
Geoffrey Rush, The King’s Speech

Best Supporting Actress
Melissa Leo, The Fighter
Amy Adams, The Fighter
Helena Bonham Carter, The King’s Speech
Mila Kunis, Black Swan
Hailee Steinfeld, True Grit
Jacki Weaver, Animal Kingdom

Best Young Actor/Actress
Hailee Steinfeld, True Grit
Elle Fanning, Somewhere
Jennifer Lawrence, Winter’s Bone
Chloe Grace Moretz, Let Me In
Chloe Grace Moretz, Kick-Ass
Kodi Smit-McPhee, Let Me In

Best Acting Ensemble
The Fighter
The Kids Are All Right
The King’s Speech
The Social Network The Town

Best Director
David Fincher, The Social Network
Darren Aronofsky, Black Swan
Danny Boyle, 127 Hours
Joel Coen & Ethan Coen, True Grit
Tom Hooper, The King’s Speech
Christopher Nolan, Inception

Best Original Screenplay
The King’s Speech, David Seidler
Another Year, Mike Leigh
Black Swan, Mark Heyman, Andres Heinz and John McLaughlin
The Fighter, Scott Silver, Paul Tamasy and Eric Johnson (Story by Keith Dorrington, Paul Tamasy and Eric Johnson)
Inception, Christopher Nolan
The Kids Are All Right, Lisa Cholodenko and Stuart Blumberg

Best Adapted Screenplay
The Social Network, Aaron Sorkin
127 Hours, Simon Beaufoy and Danny Boyle
The Town, Ben Affleck, Peter Craig and Sheldon Turner
Toy Story 3, Michael Arndt (Story by John Lasseter, Andrew Stanton and Lee Unkrich)
True Grit, Joel Coen and Ethan Coen
Winter’s Bone, Debra Granik and Anne Rosellini

Best Cinematography
Inception, Wally Pfister
127 Hours, Anthony Dod Mantle
Black Swan, Matthew Libatique
The King’s Speech, Danny Cohen
True Grit, Roger Deakins

Best Art Direction
Inception, Guy Hendrix Dyas
Alice in Wonderland, Stefan Dechant
Black Swan, Therese DePrez and Tora Peterson
The King’s Speech, Netty Chapman
True Grit, Jess Gonchor and Nancy Haigh

Best Editing
Inception, Lee Smith
127 Hours, Jon Harris
Black Swan, Andrew Weisblum
The Social Network, Angus Wall and Kirk Baxter

Best Costume Design
Alice in Wonderland, Colleen Atwood
Black Swan, Amy Westcott
The King’s Speech, Jenny Beavan
True Grit, Mary Zophres

Best Makeup
Alice in Wonderland
Black Swan
Harry Potter and the Deathly Hallows – Part 1
True Grit

Best Visual Effects
Inception
Alice in Wonderland
Harry Potter and the Deathly Hallows – Part 1
Tron: Legacy

Best Sound
Inception
127 Hours
Black Swan
The Social Network
Toy Story 3

Best Animated Feature
Toy Story 3
Despicable Me
How to Train Your Dragon
The Illusionist
Tangled

Best Action Movie
Inception
Kick-Ass
Red
The Town
Unstoppable

Best Comedy
Easy A
Cyrus
Date Night
Get Him to the Greek
I Love You Phillip Morris
The Other Guys

Best Motion Picture Made for Television
The Pacific
Temple Grandin
You Don’t Know Jack

Best Foreign Language Film
The Girl With the Dragon Tattoo
Biutiful
I Am Love

Best Documentary Feature
Waiting for Superman
Exit Through the Gift Shop
Inside Job
Restrepo
Joan Rivers: A Piece of Work
The Tillman Story

Best Song
If I Rise, from 127 Hours
I See the Light, from Tangled
Shine, from Waiting for Superman
We Belong Together, from Toy Story 3
You Haven’t Seen the Last of Me Yet, from Burlesque

Best Score
The Social Network, Trent Reznor and Atticus Ross
Black Swan, Clint Mansell
Inception, Hans Zimmer
The King’s Speech, Alexandre Desplatv
True Grit, Carter Burwell

Herregud vilken lista det blev! Men här har ni då alla resultaten och pristagare. Och det komiska måste ju vara att av de 12 nomineringana Black Swan fick vann den.. 1 och det var för bästa skådespelare, Natalie Portman. Det må jag säga, men hon har suverän i den filmen.

Dock har inception kammat hem hela 6 stycken priser. Den har jag sett.. halva på. Somnade sen.

Tillräckligt mycket information för ett inlägg. Hörs när vi hörs!


Ett gott skratt..


..Ja ni vet hur det är!


Detta är absolut min favoritscen ur alla Mr Bean filmer.


Black Swan


Har precis sett färdigt filmen Black Swan som just nu är uppe på tapeten. Den är omdisskuterad, omtalad och aktuell. Utan att säga för mycket, utan lämna resten till filmen så kan jag sammanfattat säga att den handlar om en tjej, Nina som får huvudrollen i balletten Svansjön. Och allt eftersom pressen blir större och större så händer det mer och mer.

Vad tyckte jag? Jag har i allmänhet stora svårigheter med filmer som har begränsade repliker. Denna är på gränsen till störande tyst. Men måste även ha i åtanke att den är filmad på ett mycket skickligt sätt så att scenerna i den är mycket starka och talar för sig själv. Det där med tysthet är endast en personlig åsikt från min sida.

Tycker även filmen stärker alla mina fördomar om balett. Om hur lite de äter, hur mycket de tränar och den ständiga pressen efter "huvudrollen" i kända verk.

Fokuset i fimlen ligger såklart på huvudpersonen, och baletten hamnar åt sidan då mer karaktärerna i baletten tar över, dvs. den vita och den svarta svanen. Man får bokstavligen se hur de växer fram.
Det skulle varit mer intressant om man även fick se lite längre delar av baletten men det spelar till sist inte så stor roll då det inte är meningen med filmen.

Till slut kan jag tillägga att den är gripande. Intressant och unik. Denna film är svårplacerad vilket jag uppmuntrar. Just för att den berör så många områden i olika genren. Den är inte klassisk på något sätt och du har inte sett detta innan. Vilket är ett enormt plus.

Svårfattar är en åsikt. Men jag tycker att djupet av filmen gör den helt magisk. Den är helt klart sevärd!
Det som är riktigt bra i filmen går inte riktigt att ta på, utan denna film måste upplevas och kännas.













HEJ HEJ 2011

Jag har inte glömt er. Men som sagt. Jullov och allt kommer imellan.


Tänkte bara meddela att jag ikväll ska stå upp för den finska kulturen. Jag är ju därifrån och jag värnar stort om den sidan av mig också!

Så ikväll ska jag hjälpa till lite på den fronten. Tror det var 40 år sedan en film gjordes i finland som "alla såg". Målet är 2 miljoner biotittare. Och nu har de slagit till på stort, med både reklam och uppmuntran.

Filmen heter "Veijarit" och ska ses av mig ikväll.

Så hoppas det blir 2 miljoner!



Så om vi har några finlandssvenskar som läser, förhoppningsvis är den värd att se. Kan återkomma med personlig åsikt senare.

Heippa!

Ullared

Jag hatar verkligen tv programmet Ullared. Tänkte att mina åsikter om programmet skulle kunna inflikas i kategorin "film" hehehe..hehe.. hehe. he.

Ullared ska vara en tittarsuccé. Jag blir mest deprimerad när jag ser det. Ett gäng snåla svenskar vars höjdpunkt i livet är att åka till ett varuhus för att köpa bakplåtspapper, fryspåsar och WC-fresh för två kronor billigare än på Ica. Är det sådant här vi vill se i tv rutan? Två galna tanter krama Robert Wells? Lagerarbetaren Morgan äta sin korvmacka?  Rose-Marie och Kjell bränna 50.000 kronor på billigt Shampoo och rosa trikåtröjor? Människorna som deltar i programmet förnedrar sig själva genom att vara helt hysteriska för bakplåtspapper för 7,95kr. Tidningarna trycker ut sida efter sida om mobbningen mot Rose-Marie och Kjell som blir trakasserade på arbetet och tar sömntabletter för att kunna sova efter att ha medverkat i programmet Ullared. Lagerarbetaren Morgan blir förödmjukad i skämtprogrammet Cirkus Möller.  Ännu ett perfekt sätt för media att driva med vanliga svenska oskyldiga människor.  Många kallar det igenkännings tv men jag förstår inte poängen, är det så här vi vill känna igen oss? Det stärker ju bara fördomarna om oss snåla campling-svenskar? Vi kanske är trötta på generationen av blåsta blondiner, plastikopererade hollywoodtanter och påklistrade B-kändisar? Men det behöver väl inte betyda att vi måste titta på svenskarna när de är som sämst? Måste man sänka sig till en sådan här förnedringsnivå så tittar jag hellre på Wipeout med endast blondiner.


Bild: snodd från google.se förvånad?


Film är okej!

Funderade i två nanosekunder, film är okej!
Därav ny kategori.

Ni hittar allt filmrelaterat på min blogg numera under kategorin: Film

Enjoy!


Film, ok eller inte?

Jag har länge funderat på om jag ska slänga in nån filmanalys då och då. Antar att mina ramar för kultur blir mer och mer töjbara och osynliga.

Men höjta gärna till med synpunkter!

Big Fish – A Tim Burton film

“The storyteller lives through his stories, that way he never dies”

Tim Burton är känd för sina sagoinspirerade filmer t.ex. ”Kalle och Chokladfabriken” (2005), ”Edward Sicssorhands”(1990) och med bioaktuella ”Alice i underlandet” (2010). Big Fish (2003) är inget undantag, här är huvudkaraktären sagoberättaren själv.    
    Huvudkaraktären som även i denna Tim Burton film heter Edward (Albert Finney) är fast i sina historier, år efter år under hans sons uppväxt har han berättat historien om the Big Fish, ”That’s what I do, I tell stories” Även på hans sons, William Blooms (Billy Crudup), bröllop tar han upp hans signatur historia i hans tal. Här får sonen nog och säger ifrån, vilket resulterar i att de bryter kontakten helt.
   William är förvirrad kring alla historier som hans far berättat under åren, och skulle för enkelhetens skull någon gång vilja veta den simpla sanningen. Det har aldrig fungerat med hans far, den ena otroliga historien efter den andra.
  Dock kommer en vändpunkt då William får veta att hans far ligger på dödsbädden. Här kommer en plot point in, tiden hinner snart ikapp, och man vill att dessa parter ska lösa sin konflikt. I detta läge bestämmer han sig för att för en gångs skull få veta sanningen. När han sedan möts av fler otroliga historier blir han inte förvånad, han blir förbannad.   
  Fast hans far ligger intill döden hindrar det honom inte från att låta fantasin flöda, och återberätta skeden från hans liv på det mest livfulla sätt.


  Precis som sjömän gör när de vart ute till havs och fångat fisk, så kryddar han historierna lite extra. Detta knyter an till filmens titel (Big Fish) och detta blir också den röda tråden som följer filmen från början till slut.
  Filmens allvarliga ton, med en fader som ligger på dödsbädden blandas med härliga sagoinspirerade återblickar som innehåller allt från jättar till varulvar. Här kan man tydligt se hur man lekt med kontrasten. När de filmar den ändå allvarliga verkligheten, är den gestaltad i grå skalor, mörka scener och de flesta konflikter tar plats här. Men när Edward Bloom får sina återblickar visualiserade så är dessa genast, övernaturliga, lyckliga, soliga och nästintill perfekta.  Han målar upp sig själv som stadens omtyckta kille, den som alla gillar. Han får en hejdå-parad när han lämnar staden för att fara ut på nya äventyr tillsammans med sin jätte till vän. Det är inte svårt att förstå varför Edward Bloom hellre berättar onaturliga historier än skildrar verklighetens tristhet i sina livsberättelser.
  Trots den allvarsamma situationen fortsätter hans far berätta den ena efter andra berättelsen om sitt liv. Detta blir huvudkonflikten i filmen, talar hans far sanningen? Eller är hela hans liv en lögn? Det är denna konflikt som hela tiden för filmen framåt. Framåtrörelsen blir ändå lite dold i filmen, man blir så uppslukad av dessa fantastiska historier om Edward Bloom att man vill att de ska vara sanna. Dessa historier är också framförda på ett mycket övertygande sätt, och de råder inga tvivel om att Edward är bra på det han gör.
  Sonen får automatiskt den ”onda rollen” som den tvivlande sonen, detta är nog ett skäl till varför man tar Edwards parti och känner en viss sympati för honom. Det gör att man glömmer huvudkonflikten som för filmen framåt, för man bestämmer sig för att tro på Edward.
  Dock blir framåtrörelsen i filmen mer tydlig när sonen tar saken i egna händer och försöker leta upp några av dessa personer som nämns i hans fars berättelser. Det är tydligt att William är klämd mellan verklighet och fantasi. Hans hjärta är ändå fast vid alla berättelser medan hans huvud och hjärna vill hålla sig till sanning och fakta.  
Edward Blooms berättelser kan hindra verkligheten att förändras med tiden, hans liv glider sakta men säkert mot sitt slut. När han ligger på sjukhuset och man vet att detta är slutet, får William till slut veta en gnutta sanning.
Som det ofta är i moderna filmer, så förändras huvudkaraktären genom filmen. I slutet får vi se en mycket mer känslig William än han varit. Han gick från anklagande till förstående och kärleksfull.  Denna gnutta sanning får William att mjukna upp och bli en egen ”storyteller” då han hjälper sin far att berätta sin sista saga.

Ännu en gång har Tim Burton gjort det. Han har skapat en uttänkt, välgjord film med en bestämd röd tråd, som binder ihop filmen på ett vackert sätt. Filmen är tydligt bekostad och skådespelarna är väl utvalda ända ut till biorollerna, t.ex. Steve Buscemi gör ett utmärkt jobb genom att spela misslyckad poet. Ewan McGregor höjer verkligen ribban när han gör ett perfekt jobb som den unge Edward Bloom, med sin Alabama-dialekt och klockrena attityd gör det lätt för tittaren att uppleva historien som en riktig saga. Detta gör att filmen utstrålar en viss standard, vilket är självklart för alla Tim Burton filmer.

  Något som höjer tittarupplevelsen är de färgstarka scenerna som verkligen förgyller hela historien och ger den sin egen glans.
  Filmen är svår att placera i någon speciell genre, den passar in på många tänkbara. Allt ifrån familjefilm med allt sagoinspirerat, till lätt komedi med den relativt ”dolda humorn”, till fantasy med allt övernaturligt. Jag tycker Tim Burton är en genre för sig!
Det som kanske kan ses som oklart i denna film kan vara vissa av de återblickar Edward får, t.ex. när han tar en genomväg och hamnar i en stad där alla är lyckliga. Tim Burton brukar ha en genomtänkt ”plan” bakom alla scener, vilket kan vara frustrerande. När man sedan inte förstår det direkta budskapet i en specifik scen blir man fundersam. Man vill så gärna förstå det direkta budskapet, dock kan budskapet vara dolt och gör det indirekt vilket i slutändan blir svårförståeligt om man nu vill nå ut till en bred publik.
  Något som vi inte får se i denna film är Tim Burtons goth-inspirerade karaktärer, de har blivigt lite av Tim Burtons signatur då vi sett dem i många av hans andra filmer, t.ex. ”Edward Sicssorhands” och ”Sweeney Todd”. Denna film utstrålar istället lycka, familjekärlek och hopp.

När hans far sedan dör och man ser hur människor minns Edward genom hans historier, detta genom att de på minnesstunden återberättar hans sagor, det är här som budskapet i filmen träder fram. Budskapet, så som jag uppfattat det är att en berättare aldrig dör, eftersom han lever vidare genom sina historier. Hans historier lever vidare, generation efter generation. Detta kan bli en aning kliché och för mycket, men genom att det knyter an till Tim Burtons egen tjusning till sagor blir det starkare och mer realistiskt budskap.
”En man berättar sina historier så många gånger att han själv blir sådana historier. De lever vidare efter honom. På det vistet blir han odödlig”