Ett stycke krönika, mina damer och herrar.


Bild: Svenska dagbladet

Arbetslöshet. Vart ska man börja? Hela begreppet är som en in och ut vänd knut som är upp och ner och hit och dit, hur ska vi göra för att lösa den? Arbetslöshet, tänka sig att så mycket ångest ett ord kan vara laddat med. Så mycket hjälplöshet, negativitet, oro och skräck ett ord kan stå för.
    Ungdomsarbetslöshet, hur ska vi få ungdomar att jobba? Funderar kostymnissarna uppe i Stockholm. Varför vill de inte? Vart är viljan som fanns på vår tid?
    Sanningen är ju den att vi är lata. Vi orkar inte jobba. Vi ligger hellre hemma och sover. Jobb är överskattat. Ingen behöver väl jobb? Mat finns ju i kylen, och på något sätt tvättar sig kläderna själva och hamnar prydligt i garderoben. Lampan tänds ju när man tycker på knappen och varmvatten kommer när man vrider på kranen. Inget konstigt alls. Så tänker man.
    Tills man själv står där i kommunhuset och söker feriearbete. Det finns en salig blandning mellan jobb att välja på, allt från Ringblomman till Gullvivan till Blåklinten. Vill jag jobba med gamlingar? Vilka slags gamlingar? De senila eller de jättegamla, de på rehabilitering eller de som sett bättre dagar? Vad passar mig bäst? De senila tror jag går ihop med min personlighet bäst.
    Du får telefonnummer, ringer och slår på ”jag-är-en-ambitiös-tjej –rösten” och blir ombedd att skicka ett mejl. Skickar ut några extra mejl, bara för säkerhetsskull.
     Nej tack, söker någon med erfarenhet. Nej tack, söker någon med kompetens. Nej tack, söker någon äldre och visare.
    Hur ska jag få erfarenhet som man behöver erfarenhet för att få erfarenhet? Jag är ju 18, det är er plikt att mata mig med erfarenhet. Ni ska stoppa silverskeden med meriter i min mun och jag ska gapa.
    Jag förstår att herr och fru Ringblomma och Gullvivas plånböcker är tunna såhär års. Men det är min med!
    Metro jobb tipsar om hur du skriver ett perfekt CV. Det gäller att få personligheten på papper, den ska tryckas ner svart på vitt. Den bästa personligheten som ter sig bäst på papper är den glada, positiva, arbetsvilliga och ambitiösa tjejen står det. När du sen trycker på skicka knappen är förväntan på väg att koka över. Någon timme senare har du fått ett nej tack. Ett nej tack är som en verbal misshandel för ditt självförtroende. Nej för nej bryter arbetsgivaren ner vårt självförtroende tills det inte finns mer. Den positiva tjejen har slutat drömma. Vi tar vad vi får.       Vår vilja är som bortblåst. Vår inre låga har slocknat. Där går vi bland gamlingar, fia med knuff och sockerkaka och inväntar sommarens slut.
     Stockholmsgubbarna undrar varför vi inte jobbar. Dag in och dag ut klurar de på denna fråga till karamell som aldrig tycks smälta. Här har jag gått runt med svaret hela tiden utan deras kännedom. Skulle det finnas jobb, skulle vi jobba. Denna enkla matematik kommer man långt på i livet. Vi söker och söker, och till råga på allt blir vi anklagade för miljöproblemen, för att vara materialistiska och för att vara lata, hur mycket kan våra unga hjärtan hantera? Det sägs ju att vi är framtiden. I så fall ser framtiden mycket arbetslös och ångestfull ut.