Hej alla fina!

Jag ignorerar inte era mejl eller kommentarer, men just nu är det slutspurten i skolan och hoppas ni respekterar det. Efter den 9 Juni är jag er igen!

Hörs då, och ta hand om varandra!

/*pOeTeN* (känns som det)

Jag får inte bara ros av er läsare på mejlen. Utan en hel del ris också, i och med detta tänkte jag svara öppet om det jag får mest kritik om. Jag tror att de som tagit sig tid att skriva kritik också ska få ett svar.

Jag kan tolka den kritik jag får på många sätt. Dock vill jag inte göra er kritik till en tolkningsfråga då jag hoppas kunna uppfatta den på de sätt som de var tänkt att jag skulle. Men får ofta kritik på att jag kallar min blogg för kulturbloggen och att nivån på kulturen här inte lever upp till den förväntade.

Jag tar så klart till mig detta. Mer än ni tror. Oftast kan jag sitta flera minuter ibland timmar innan jag börjar skriva på ett inlägg. Där sitter man och försöker förmulera sig på ett viktigt och vuxet sätt. Kompetent ska man ju verka! Samtidigt läser man sig blind på det man skrivit ihopp om att ha hittat alla stavfel.

Men sen slår verkligheten till. Visst vill jag ta in er konstruktiva kritik, för det är ju för er skull jag skriver. Samtidigt vill jag ha kvar mig i bloggen. Nu säger inte jag att jag förknippar mig själv med stavfel och okompetens men ni fattar poängen.

Att jag har den här bloggen och sätter ett så tydligt namn på den är främst för att få ner hela allvaret som byggts upp som en mur kring begreppet kultur. Att säga att jag inte borde få kalla mig själv kulturbloggen på grund av en låg nivå i mitt sätt att skriva bygger bara på fördomen om att kultur är något för de pålästa och fina.
Om man inte vågar använda sig av ordet kultur, hur ska man någonsin kunna förklara det för någon som inte förstår? Att göra det till något pritigefyllt och svårt lockar inte ungdomar, tvärt om.

Att stava fel och kanske inte ha all kunskap ska väl vara okej också inom kulturvärlden?

Jag har aldrig påstått att jag kan allt. Tvärtom. Under de intervjuer som jag har haft har jag många gånger påpekat att jag skrattar åt mina första inlägg som jag skrev, just för att jag inte visste någonting.
Det säger mycket om jag efter redan fyra månader har förändrats och kan inse mina brister, det är ju inte för än då man kan förändras. Men i och med att kalla sig för något, sätta ett namn på det man är gör också att de kommer en del förväntningar på köpet vilket jag redan visste.

Min blogg handlar främst om att upptäcka kultur på nya sätt. Inspirera till det på alla möjliga sätt och göra ett försök till att normalisera begreppet. Det gör man inte genom att vara rädd för att inte uppnå kraven vissa tycker att man ska uppfylla genom att man bjuder in sig själv till kutlurvärlden.

Om jag numera bara ska skriva på ett språk som bara vissa uppskattar, orkar läsa eller förstår då begränsar jag även min blogg. Jag försöker ungdomsanpassa min blogg så mycket som det går men också försöka göra så det finns något att hämta för någon annan också.

Jag hoppas ni har överseende med diverse stavfel och liknande. Inom det strävar jag inte efter perfektion. Det är snarare på information och inspirations fronten där jag försöker få det så bra som möjligt. Så är ni missnöjda med något mer verkligt än ett stavfel så snälla, tveka verkligen inte på att höra av er.

Jag vill förbättras. Utvecklas. När jag gör det, blir bloggen bättre och nu får ut något mycket mer bättre av det. Så var en del av förbättringen och tyck till.

Gillar du julen?



Hej Anonym.
Känns lite jobbigt att du är anonym faktiskt. Men här dömer vi inte folk. Det var ju en ganska känslig fråga du ställde så kanske bäst att vara anonym?
Tänkte att så länge jag bara får 1-5 kommentarer med frågor, så kan jag svara på dem såhär öppet.

Till din fråga Anonym. Om du går ner några inägg finns det en krönika skriven om ingen mindre än mig själv, handlar om just min inställning till julen.

Nej. Jag gillar inte julen. Om jag fick barn i skrivande stund (HAhahAHAHAHha) så skulle jag dölja julen från dem. Bli mamman som stal julen.

Kanske inte så dramatiskt men du fattar poängen.

Jag tycker hysterin kring julen är övedriven. Alla pratar om hur julen främst handlar om att vara med "nära och kära, familjen kommer först" Ha! Ha! Vilket skämt. Dessa människor säger så för det förväntas av dem. Det är rätt inställning till julen och därför har alla tagit till sig den.
Kan ingen vara lika ärlig som Pelle 10 år, som tycker julen är kul för då kommer tomten med nytt palystationspel?

Samtidigt lider jag med dem som inte har någon riktig jul. Vad som nu definerar en riktig jul. De som har ångestbollen i magen vid första advent, de som inte vet hur pengarna ska räcka. Mina tankar är hos dem.

Alltid när människor förväntas göra samma saker, det är då man ser varandras skillnader. Vem som har och inte har. Studenten är ett gott exempel, när alla ska ha samma kläder och endast detlajerna avgör vem som är bättre än alla andra. Julafton är likadant.

Dock är det svårt att skaka av sig julen. Speciellt med den hysterin det är kring den. Alla har som sagt inte råd att fly till ett varmare land bara för att komma undan gubbar i röda trikåer.

Men jag tycker julen skapar mycket oro, ångest och förtvivlan hos många människor. Julen som egentligen borde handla om familj och vänner har istället förvandlats till ett paketparty utan dess like.

Njut av julmaten. Av varandra. Ta dig tid att prata med Farmor, be mormor berätta om deras jul på deras tid. Knäck nötter till en jullåt, sjung med. Minska fokuset på det matriella och bygg upp era relationer till era nära och kära. För som ni alla säger, det handlar i första hand om oss. Vi och våra relationer står i fokus under julaftonen!


Sen skadar det ju inte om jag får en iPad i julklapp. (skojar)

Hej alla fina!

Jag ignorerar inte era mejl eller kommentarer, men just nu är det slutspurten i skolan och hoppas ni respekterar det. Efter den 9 Juni är jag er igen!

Hörs då, och ta hand om varandra!

/*pOeTeN* (känns som det)

Jag får inte bara ros av er läsare på mejlen. Utan en hel del ris också, i och med detta tänkte jag svara öppet om det jag får mest kritik om. Jag tror att de som tagit sig tid att skriva kritik också ska få ett svar.

Jag kan tolka den kritik jag får på många sätt. Dock vill jag inte göra er kritik till en tolkningsfråga då jag hoppas kunna uppfatta den på de sätt som de var tänkt att jag skulle. Men får ofta kritik på att jag kallar min blogg för kulturbloggen och att nivån på kulturen här inte lever upp till den förväntade.

Jag tar så klart till mig detta. Mer än ni tror. Oftast kan jag sitta flera minuter ibland timmar innan jag börjar skriva på ett inlägg. Där sitter man och försöker förmulera sig på ett viktigt och vuxet sätt. Kompetent ska man ju verka! Samtidigt läser man sig blind på det man skrivit ihopp om att ha hittat alla stavfel.

Men sen slår verkligheten till. Visst vill jag ta in er konstruktiva kritik, för det är ju för er skull jag skriver. Samtidigt vill jag ha kvar mig i bloggen. Nu säger inte jag att jag förknippar mig själv med stavfel och okompetens men ni fattar poängen.

Att jag har den här bloggen och sätter ett så tydligt namn på den är främst för att få ner hela allvaret som byggts upp som en mur kring begreppet kultur. Att säga att jag inte borde få kalla mig själv kulturbloggen på grund av en låg nivå i mitt sätt att skriva bygger bara på fördomen om att kultur är något för de pålästa och fina.
Om man inte vågar använda sig av ordet kultur, hur ska man någonsin kunna förklara det för någon som inte förstår? Att göra det till något pritigefyllt och svårt lockar inte ungdomar, tvärt om.

Att stava fel och kanske inte ha all kunskap ska väl vara okej också inom kulturvärlden?

Jag har aldrig påstått att jag kan allt. Tvärtom. Under de intervjuer som jag har haft har jag många gånger påpekat att jag skrattar åt mina första inlägg som jag skrev, just för att jag inte visste någonting.
Det säger mycket om jag efter redan fyra månader har förändrats och kan inse mina brister, det är ju inte för än då man kan förändras. Men i och med att kalla sig för något, sätta ett namn på det man är gör också att de kommer en del förväntningar på köpet vilket jag redan visste.

Min blogg handlar främst om att upptäcka kultur på nya sätt. Inspirera till det på alla möjliga sätt och göra ett försök till att normalisera begreppet. Det gör man inte genom att vara rädd för att inte uppnå kraven vissa tycker att man ska uppfylla genom att man bjuder in sig själv till kutlurvärlden.

Om jag numera bara ska skriva på ett språk som bara vissa uppskattar, orkar läsa eller förstår då begränsar jag även min blogg. Jag försöker ungdomsanpassa min blogg så mycket som det går men också försöka göra så det finns något att hämta för någon annan också.

Jag hoppas ni har överseende med diverse stavfel och liknande. Inom det strävar jag inte efter perfektion. Det är snarare på information och inspirations fronten där jag försöker få det så bra som möjligt. Så är ni missnöjda med något mer verkligt än ett stavfel så snälla, tveka verkligen inte på att höra av er.

Jag vill förbättras. Utvecklas. När jag gör det, blir bloggen bättre och nu får ut något mycket mer bättre av det. Så var en del av förbättringen och tyck till.

Gillar du julen?



Hej Anonym.
Känns lite jobbigt att du är anonym faktiskt. Men här dömer vi inte folk. Det var ju en ganska känslig fråga du ställde så kanske bäst att vara anonym?
Tänkte att så länge jag bara får 1-5 kommentarer med frågor, så kan jag svara på dem såhär öppet.

Till din fråga Anonym. Om du går ner några inägg finns det en krönika skriven om ingen mindre än mig själv, handlar om just min inställning till julen.

Nej. Jag gillar inte julen. Om jag fick barn i skrivande stund (HAhahAHAHAHha) så skulle jag dölja julen från dem. Bli mamman som stal julen.

Kanske inte så dramatiskt men du fattar poängen.

Jag tycker hysterin kring julen är övedriven. Alla pratar om hur julen främst handlar om att vara med "nära och kära, familjen kommer först" Ha! Ha! Vilket skämt. Dessa människor säger så för det förväntas av dem. Det är rätt inställning till julen och därför har alla tagit till sig den.
Kan ingen vara lika ärlig som Pelle 10 år, som tycker julen är kul för då kommer tomten med nytt palystationspel?

Samtidigt lider jag med dem som inte har någon riktig jul. Vad som nu definerar en riktig jul. De som har ångestbollen i magen vid första advent, de som inte vet hur pengarna ska räcka. Mina tankar är hos dem.

Alltid när människor förväntas göra samma saker, det är då man ser varandras skillnader. Vem som har och inte har. Studenten är ett gott exempel, när alla ska ha samma kläder och endast detlajerna avgör vem som är bättre än alla andra. Julafton är likadant.

Dock är det svårt att skaka av sig julen. Speciellt med den hysterin det är kring den. Alla har som sagt inte råd att fly till ett varmare land bara för att komma undan gubbar i röda trikåer.

Men jag tycker julen skapar mycket oro, ångest och förtvivlan hos många människor. Julen som egentligen borde handla om familj och vänner har istället förvandlats till ett paketparty utan dess like.

Njut av julmaten. Av varandra. Ta dig tid att prata med Farmor, be mormor berätta om deras jul på deras tid. Knäck nötter till en jullåt, sjung med. Minska fokuset på det matriella och bygg upp era relationer till era nära och kära. För som ni alla säger, det handlar i första hand om oss. Vi och våra relationer står i fokus under julaftonen!


Sen skadar det ju inte om jag får en iPad i julklapp. (skojar)