Jag tittade på lyxfällan idag. Jag blir lika arg och upprörd varje gång.

Kvinna med mycket saker och skulder leder till att man måste sälja en massa. Vilket slutar i en gråtfest. "Jag tycker det är svårt att sälja saker med emotionell koppling" "Neej! Inte den! Den var min mormors"

Varför ska man behöva materiella saker för att minnas en person? Varför ska man efter någons död identifera den personen med en kaffekopp?

Min farmor skulle bli mycket ledsen om jag motsvarade henne med en kofta eller tavla. Hon! Som var så mycket mer!

Saker som betyder något efter en persons död är inte muggen den drack kaffe ur utan minnerna tillsammans med den, foton och filmer.

Jag tänker inte skapa någon koppling mellan mina föräldrar och vissa saker efter deras död. Hellre förstorar jag en bild på oss och sätter upp på väggen än sparar deras gamla underkläder och liknande.

Nej! Fy på oss människor som endast bryr oss om materiella saker..
 

Är detta ett rättvist minne av din mormor?