Alice igen
God dag
För några dagar sedan skrev jag om poetry slam. Jag hade då intervjuat Alice Josefsson 18 Bäckängsgymnasiet, som är superengagerad i ämnet. Hon var snäll nog att dela med sig av sina egna favorit dikter.
Här en av hennes dikter. Otroligt bra!
Plexiglas
Jag ser dom kämpa
vet att plexiglaset inge kommer hålla
för deras knytnävar
känner att marken blir ostadig
när desperata händer kastar kaskader av sten
de vill ut
jag vill in
Fingerspetsarna tränger sig ner i marken
fångar upp jord sten och rötter
jorden kastas med stor kraft framåt, bortåt, utåt
de vill ut
jag vill in
Det enda vapnet jag har är ord
så jag kastar fabler, sagor och dikter
jag viskar, skriker och vilar orden mot plexiglaset
så att jorden möter motstånd
så att det skaver
Det tycks stanna mitt i
mute knappen är intryckt
världen snurrar 360 grader väster ut
det blir upp och ner
jag formar munnen till vackra stavelser
trycker orden djupt ner i deras halsar
de ska stanna där
de vill ut
jag vill in
Snabbspolning bakåt
det skaver
plexiglaset träffas av sten och ord
stenskott bildar prickar i den matta ytan
dom är vackra
stenskott får mina fingrar att vilja conect the dots
att göra prickarna till något vackert
en stjärnhimmel på mitt plexiglas
Som stjärnfall sprider sig sprickorna
ger ifrån sig ett obehagligt knastrande ljud
när inget längre skiljer mig ifrån dom
jag känner kraften ifrån knytnävarna
slungar verser ifrån dikter dom trodde jag glömt
jag vet mer än vad dom tror
känner mer än vad dom slår
kämpar
de är ute
jag ska in
Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör det så bra. Men det är udda. Unikt. Ärligt.
Det är annorlunda men det finns någon form av igenkänning. Man förstår. Och inte förstår. Man tycker om det.
Vad tycker ni? Ha i åtanke att Alice är en veteran inom Poetry slam och har till och med tävlat i SM. Känn er därför inte hotade av talagen (som jag gör)
Kommentarer
Trackback