Jag har en idé.

Nu lät jag allt som Sickan i Jönssönligan va? Tokiga jag! Ha! Ha! (ironi)

Jag har faktiskt en idé. Nu lät jag bara desperat. I alla fall. Jag vill skriva barnböcker. Notera barnböckER. Inte en barnbok, inte två, utan flera. En hel samling för att vara tydlig.

De kontroverisella barnböckerna. Va säger ni om det?
Jag har så många åsikter om hur samhällets syn på olika människor och olika levnadssätt är inkorrekta och felaktiga. Det är vi människor som sätter gränser för vad som är accepterat och vad som inte är det. Det är vi tillsammans som ett folk som sätter normer och etik. Vi har ordets makt, och när många människor bildar en stark åsikt och en stark röst går det inte att rubba dem.

Nu kopplar ni kanske detta till politik. Till demokrati. Det är inte tanken men det hänger givetvis ihop.

Men i ett samhälle finns oskrivna regler. Mönster som vi följer, medvetet och ibland omedvetet. För att bryta dessa, oftast felaktiga mönster måste vi vakna upp ur den mönster-koma vi befinner oss i.

Hur gör vi det? Jag tänker logiskt. Att bryta ett mönster innan det ens har skapats hos en människa är kanske det rätt tillvägagångssättet?

Därför har jag valt att inrikta mig på barn. Det är deras hjärnor vi ska göra intrång på. Nej.. Kanske inte så dramatiskt.

Jag vill mer ge barn en valmöjlighet att tänka på ett annat sätt. Att bryta från ett mönster som håller på att skapas. Att veta om att det finns andra valmöjligehter. Världen ser inte ut på ett sätt.

Därför har jag tänkt att skriva barnböcker. Självklart är detta en idé - en vision. Men en mycket stark sådan. Jag tänker självklart ge det ett seriöst försök. Om jag sedan misslyckas - då kan jag leva med trösten att jag iaf försökte. Eller så trycker jag upp dem hos Minbok.se och låter mina barn läsa dem.

Jag förstår att det är ett känsligt område jag gör intrång på. Barn. Familjer och främst uppfostran som oftast är så svår att kommentera. Men de sägs ju att de som är bäst på att uppfostra, är de som inte har några egna barn.

Skämt å sido. Nu till idén. Vad är det för slags barnböcker?

Namnet på serien kommer lite lättsamt vara De kontroverisella barnböckerna. Detta kommer dock inte stå på böckerna, känner att det skulle vara lite väl avskräckande.

Jag är så trött. Trött på barnböcker om prinsessor i nöd. I långt blont hår. Rosenröda läppar och smala figurer. Jag är så trött på Mamma pappa barn böcker. Om hela fantasibubblan i böckerna.

Jag förstår att dessa böcker är en fantasivärld. Det är sagor. Men det ger ut lite fel signaler till barn, tycker jag.
Varför kan det inte vara Mamma, Mamma barn böcker? Pappa pappa barn? Varför kan inte prinsessan rädda prinsen? Han kanske är rädd för drakar fast han är prins och kille? Varför kan inte prinsessan ha brunt kort hår? Hon kanske gillar det? Varför kan inte prinsen ha rosa tröja och prinsessan blå?

Det har inte direkt med feministiska frågor att göra. Utan att det ser ut på ett visst sätt för barn. Böckerna ger en felaktig bild av världen. Det är inte alltid mamma pappa barn, utan det finns familjer som ser annorlunda ut. Detta hjälper också en framtida acceptans. Om barnen är bekanta med det blir det inte så kånstigt när Lisa på dagis berättar att hon har två mammor.

Sedan har jag faktiskt EN, en ända feministisk åsikt och det är alla dessa offer-prinsessor som inte kan klara sig själva för fem öre. Sedan kommer den modiga prinsen och räddar dem. Hur ser inte ett barn på detta? De avspeglas sedan på barnets egna lekar.

Varför inte skriva om den modiga men ändå snälla (att skriva att hon var tuff skulle kanske skyllas på en bråkstake-personlighet) prinsessan som räddar hennes prins på drakryggen? Sedan lever de lyckliga i alla sina dagar.

Vad tycker ni? Skulle ni låta era barn läsa sånna här böcker? Eller skulle de förstöra deras små hjärnor? 




                                              
                             Prins - Blått  Prinsessa - Rosa              
             hehehhheee..