Att jämföra kulturer gör att vi själva kan se så väl bristerna som fördelarna i vår kultur. Men eftersom jag under
min uppväxt endast genom omgivningen jämfört vår kultur med de ”fattiga barnen i Afrika” och ”den hemska kvinnosynen inom islam” har jag aldrig insett vår kulturs egna brister, eftersom jag alltid fått jämföra den med något uppenbart sämre. Jag har då aldrig stött på positiva sidor hos andra kulturer, inte så där ärligt och rakt på sak. Vilket gör att när jag nu studerat andra kulturer kan hitta verkliga brister hos oss som verkligen ifrågasätter vårt levnadssätt och oroar mig. Det som oroar mig mest är att, finns det fler som har samma tanke som jag? Eller var detta bara jag?

Hela ”stackars barnen i..” – filosofin har hindrat min hjärna att under mina snart 19 år kritisera hur vi lever och faktiskt se de fina i kulturer samt religioner som vi annars så hårt stämplar som fel.

Vad som är rätt kultur och inte är något som min hjärna funderat mycket kring det senaste året. Vi här uppe i norden vill gärna lära andra kulturer att leva som vi, vilket i min hjärna underförstått översätts till att vi anser att vårt levnadssätt är fläckfritt, rätt, och tillräckligt bra för att läras ut till andra.

Vi om någon har stora brister i vårt materialistiska karriären-är-allt samhälle. Det finns så mycket fint hos de andra kulturerna som jag tycker DE borde lära oss.

Marocko var på många sätt bra för mig. Inte minst fick jag vila upp mig och njuta av fina vänner. Men samtidigt fick jag svar på en hel de frågor. Deras livsstil verkar så underbar, visst har de också brister men vem har inte de?

Hela grejen med att pengar inte är allt, även om man hade det bättre ställt så var det inget speciellt med det. Hela grejen men att alla går hem från skolor och arbeten för att äta middag tillsammans hemma. Hela familjen först grejen. Hela deras livsfilosofi verkade gå ut på att ta vara på dagen, varandra och naturen. Och hur bra är inte det?


Jag tror att vi skulle kunna få ut mer av varandra, lära oss och förstå bättre om vi istället valde att fokusera på rätt saker hos andra kulturer; med det menar jag självklart de positiva.

Hej!

Reste ända ner till Afrikas kontinent förra veckan, landade i Marocko och steg av på Agadirs flygplats. Det var tillbörjan tänkt vara en helt vanlig solsemester som förhoppningsvis skulle bjuda på mycket sol, bad, mat och shopping. Det blev det också.

Men inte bara det.

Vi fick under en vecka ta del av Marockos kultur på ett väldigt ingående sätt. Spontant inledde vi en vänskap med en kille som bodde i Marocko. Det ena ledde till det andra och plötsligt var vi inbjudna på middag hos dem. Vilken gästfridhet. Väl hemma hos dem fick vi ta del av allt en Marokans middag innebär.. och lite till.

Annars så fick man även svar på alla sina frågor av honom. Han pluggar ekonomi på universitet och pratade god engelska. Han besvarade alla våra nyfikna frågor, hade tålamod när jag brusade upp mitt i en konversation och han var även nyfiken på oss och vårat levnadssätt.

Mycket av de frågor jag vill ha svar på rörde kvinnosynen, skola och utbildning, feminism, mäns ställning där och liknande.

Jag är otroligt glad för att jag inte bara fick ta del av turistsakerna men också få uppleva Marocko på ett rättvist sätt. Nu har man sett the best of both worlds kan man säga. Jag kunde med ett lugn vinka hejdå till Marocko på sista dagen och veta med säkerhet att jag inte missat någonting.

Jag tänkte att detta kunde bli en följetong under några inlägg? Deras kultur är verkligen fantastisk och jag har så mycket att berätta.

Så under några inlägg framöver kommer jag beta av det jag varit med om. Så ni får följa kulturbloggaren under en riktig kulturkrock!


Bara Gabriel och Sandra som saknas. Annars har ni våra nya Marokanska vänner till höger, Mohammed och Ussef!

Hej bloggen!

Jag läser helst Faktaböcker. Det eller verklighetsbaserade böcker. Känns som min bokfylla är fylld med sanna historier om våldtäktsfyllda barndomar och vägar till både visdom och Rom.
Och jag måste erkänna att många av dessa förbli olästa. Men när jag står bland böckerna i bokaffären, så känns jag som en svamp som suger åt mig all kunskap jag kan hitta. Därför söker jag mig till faktaböcker, eller sanningsenliga böcker; där finns kunskapen som jag vill komma åt.
Så nu känner jag att jag har all denna kunskap liggandes i bokhyllorna, och den går till spillo. Istället tänkte jag bena av några av dessa. Och inte bara för min skull, utan nu också dela med mig av den till er!


Två av de mest spännande böcker jag har är båda skrivna av Henrik Flexeus, jag känner att båda böckerna hela tiden tittar på mig på ett hånande sätt. Så nu är de deras tur att dammas av (Varför är det alltid så i filmer att varje bok de tar ner, har 3cm tjockt lager av damm?) och läsas.

Böckerna är fyllda med intressanta resonemang och tankar/idéer som jag tror man kan ha användning av i livet.

Böckerna heter "När du gör som jag vill - En bok om påverkan" och "Konsten att läsa tankar"
Och tänk vad jag kan göra när jag sugt åt mig allt från dessa böcker?

Jag tänker börja med "När du gör som jag vill"-boken för jag känner att den konsten vill jag lära mig.

Sidan 74:
Färg är utan tvekan de mest kraftfulla verktyget för att uttrycka känslor. Studer på det som kallas "ofrivilliga fysiska reaktioner", alltså sådant som ögonrörelse, hjärnaktivitet och puls, visar att när vi ser färger så utlöser det en väldigt snabb och stark reaktion hos oss.
Färg komunicerar med oss på en nivå som är både ordlös och oftast omedveten. Ord och bilder kan censureras och regleras, men inte färger. Försök förbjuda en färg. Det har kanske försökts, med aldrig lyckats. Oavsett om man ska sälja någonting, berätta en historia, eller komunicera vetenskapligt, så kan man använda färger för att ge sin komunikation en massa ytterligare egenskaper.

Det är precis detta jag menar när jag målar. Att måla är ett sätt att komunicera men på en helt annan nivå. En målning skapar oftast en kännsla vare sig vi vill eller inte. Redan när vi tar en snabb titt på en målning känner vi något som kryper fram hos oss, om det är obehag eller inte spelar ingen roll.
Hela meningen är att genom bara en titt kan målningen göra så mycket mer med oss än en text som du måste läsa, analysera och tänka kring.
Målningarnas språk är ett universiellt språk som är detsamma i varje land. Man behöver inte kunna något för att titta och skapa sig ett intryck av en målning. Det är det som gör det så vackert och användbart.
Att använda konst som ett medel att påverka borde vara mer känt.
Jag ser det precis lika självklart som att skriva, det är ett sätt att uttrycka sig.











Bildbomb! På faktaböckerna, samt Hanrik Fexeus böcker och lite bilder från min exklusiva atelje (dvs. min garderob som jag sitter och målar i)

Vi avslutar följetongen av Mark Levengoods tredje bok "Och jag läste det var omöjligt att leva lycklig förutan dig" (har lärt mig rubriken utantill nu!!)

Sidan 154:
(Marks morfar brukade sjunga:)
"Jag satte glasögonen på min näsa, för att se om jag kunde läsa.."
"...och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig."

En gång betydde det att morfar inte kunde vara lycklig utan mig. Det var stort, en hisnande lycklig tanke. Men allt förändras. Jag tror jag är en orsak till att morfar kanske ibland var lycklig. Men där ligger inte min tygnpunkt längre.
Nu är det jag som sjunger. Nu är det jag som inte kan vara lycklig om jag inte har någon jag får tycka om. Att älska är stort, så väldigt mycket större än att vara älskad.
Jag lägger min hand på morfars, och han drar inte bort den. Är man i koma så är man, och kan inte värja sig mot envetna barnbarn.

Här sätter vi punkt för en mycket intressant följetong. Jag tycker att avsluta med att knyta ihop den långa rubriken till boken känns bra. Samt att få förklarat vart den kommer ifrån.
Vi avslutar följetongen samtidigt som Marks morfar avslutar sitt liv.
Samtidigt är det inte mycket humor kring den sista följetongen och det är för att styrka att boken har ett djup.

Hoppas ni tar iniativet och läser hela, den skänker många skratt och intressanta tankar.

Jag tänker direkt starta upp en ny följetong, fast en aning ovanligare bok.
Stay tuned..







Några bilder innifrån boken, samt en från bokmässan!

Jag håller just nu på att göra lite extra reklam för Mark Levengoods bok "Och jag läste det var omöjligt att leva lycklig förutan dig" (tänk att jag fortfarande inte kan titeln utantill)
Varför?
Jag har undvikit hans två tidigare böcker. Men när jag hörde honom prata på bokmässan om sig själv och boken kände jag ett starkt vill-ha-begär!
Måste säga att det är en av de varmaste, mysigaste och roligaste böcker (körnikesamling?) jag läst!

Så nu vill jag att ingen går miste om den på grund utsidan som mer påminner om farmors dukar.

Boken är otroligt välskriven och fylld med roliga historier. I min följetong tar jag ut favoritdelar ur boken för att få ert intresse fångat!

Sida 113:
Lätt bakgrund: Mark har åkt taxi och betalde med kort. Kortet fungerade inte och taxiföraren slickade på kortet.
Mark blev illa berörd.

Efteråt grämer jag mig, likt en nötkreatur står jag och idisslar händelsen på oförrätternas grönblommiga äng. Jag ligger där i hotellsängen och tänker mörka tankar. "Du ska inte slicka på mitt kontokort", så borde jag ha sagt. Eller "hur skulle det kännas för dig om jag slickade på din taxi", där skulle han fått något att fundera över.
Fast han hade nog bara bett mig att inte glömma fälgarna, de är ju så smutsiga såhär års. Och det var minusgrader, troligen skulle jag fastna med tungan och släpas med bilen runt Göteborg, ända till Hisingen och där tvingas betala för färden med ett extra "idiot från Stockholm som har frusit fast i lacken"-tillägg

Boken har inte bara ett vackert språk. Utan ett vackert innehåll också, många av sidorna är prydda med illustrationer kopplade till texten. Det gör boken mer levande och rolig att läsa!

Illustrationerna i boken är gjorda av Ilon Wikland.
Hon har t.ex gjort illustrationer till Karlsson på taket och Ronja Rövardotter.

På sidan ser ni Mark Levengoods två tidigare böcker i miniatyr. Även de går i samma blomstriga tema!









Och en bild på den estlänska Ilon Wikland!

Än så länge finns det fortfarande favoritdelar i följetongs-boken: "Och jag läste det var omöjligt att leva lycklig förutan dig" skriven av Mark Levengood, att dela med sig av!

Dagens snutt är verkligen en kortis, men ack så bra!

Sidan 82:
"Mamma", säger jag. "Är jag adopterad?"
"Nej", svarar mor. "Inte än"

Vi fortsätter med småsnuttar ur Mark Levengoods tredje bok "Och jag läste att det var omöjligt att leva förutan dig"

Sidan 62:
"En bekant till en bekant ägnade 25 år åt att kartlägga sitt familjeträd, och när han kom ända fram till 1600-talet så gick hans egen pappa och lade sig på sin dödsbädd. Och det sista pappan säger är: "Jag borde kanske berättat det tidigare, men du är adopterad"

Alla går vi och bär på otroliga historier om en kompis pappas kusins bästa väns frus barns granne och vad han gjorde. Så även Mark Levengood och han har satt ihop dessa till en bok fylld av vackra texter, tankeställare och en hel säck fylld med humor.

I kategorin Följetong hittar ni alla tre delar på raken!



Den mannen har alltid så festliga kavajer/kläder!
(bilden snodd från google)

Vi fortsätter på följetongen av Mark Levengoods bok "Och jag läste det var omöjligt att leva lycklig förutan dig"
Viktigt att notera att jag inte slänger in hela boken här på bloggen, utan små små delar som jag tycker gör den värd att läsa! Små teasers!


Sidan 51 (som ni märker hoppar jag i boken, men eftersom de är små berättelser så spelar det ingen roll):
"Min vän Niklas fick en röd cykel. Jag var väldigt avundsjuk på den, och bad var kväll i min aftonbön om att få en likadan. Det hjälpte inte. Så jag snodde Niklas cykel. Tro inte att detta försök att hjälpa Gud på traven uppskattades av Niklas. Tvärtom, den lilla hedungen slog mig över näsan så att blodet sprutade, och jag lärde mig att männisiskan inte ska agera Gud.
Nej, låt Gud vara Gud.
Så får vi väl låna varandras cyklar så länge"


Något som slår mig är varför ville alla ha en RÖD cykel när vi var små?
(Bilden är snodd på google)

Här kommer då den första delen i följetongen av Mark Levengoods bok. Dock kommer det endast vara små snuttar av boken, mer för att locka er att läsa hela. För det är den värd!

Sidan 19;
"När jag satte mig i min bil häromdagen ramlade en kotte ner på min motorhuv. Hela sommaren har kotten suttit i trädet, och nu var den mogen och släppte greppet och ramlade. Den kotten är typ tre månader gammal och redan mogen. Själv är jag 43 och inte mogen ett skit. Och då undrar man ju: Vad vet kotten som inte jag vet? O, du visa kotte, ge mig svar."

Glada finnar! Måste faktiskt tillägga att vi pratade finska av ren slump. Några kvinnor framför mig i kön kom från Finland, och på något sätt fick Mark för sig att jag var med dem!

Att jämföra kulturer gör att vi själva kan se så väl bristerna som fördelarna i vår kultur. Men eftersom jag under
min uppväxt endast genom omgivningen jämfört vår kultur med de ”fattiga barnen i Afrika” och ”den hemska kvinnosynen inom islam” har jag aldrig insett vår kulturs egna brister, eftersom jag alltid fått jämföra den med något uppenbart sämre. Jag har då aldrig stött på positiva sidor hos andra kulturer, inte så där ärligt och rakt på sak. Vilket gör att när jag nu studerat andra kulturer kan hitta verkliga brister hos oss som verkligen ifrågasätter vårt levnadssätt och oroar mig. Det som oroar mig mest är att, finns det fler som har samma tanke som jag? Eller var detta bara jag?

Hela ”stackars barnen i..” – filosofin har hindrat min hjärna att under mina snart 19 år kritisera hur vi lever och faktiskt se de fina i kulturer samt religioner som vi annars så hårt stämplar som fel.

Vad som är rätt kultur och inte är något som min hjärna funderat mycket kring det senaste året. Vi här uppe i norden vill gärna lära andra kulturer att leva som vi, vilket i min hjärna underförstått översätts till att vi anser att vårt levnadssätt är fläckfritt, rätt, och tillräckligt bra för att läras ut till andra.

Vi om någon har stora brister i vårt materialistiska karriären-är-allt samhälle. Det finns så mycket fint hos de andra kulturerna som jag tycker DE borde lära oss.

Marocko var på många sätt bra för mig. Inte minst fick jag vila upp mig och njuta av fina vänner. Men samtidigt fick jag svar på en hel de frågor. Deras livsstil verkar så underbar, visst har de också brister men vem har inte de?

Hela grejen med att pengar inte är allt, även om man hade det bättre ställt så var det inget speciellt med det. Hela grejen men att alla går hem från skolor och arbeten för att äta middag tillsammans hemma. Hela familjen först grejen. Hela deras livsfilosofi verkade gå ut på att ta vara på dagen, varandra och naturen. Och hur bra är inte det?


Jag tror att vi skulle kunna få ut mer av varandra, lära oss och förstå bättre om vi istället valde att fokusera på rätt saker hos andra kulturer; med det menar jag självklart de positiva.

Hej!

Reste ända ner till Afrikas kontinent förra veckan, landade i Marocko och steg av på Agadirs flygplats. Det var tillbörjan tänkt vara en helt vanlig solsemester som förhoppningsvis skulle bjuda på mycket sol, bad, mat och shopping. Det blev det också.

Men inte bara det.

Vi fick under en vecka ta del av Marockos kultur på ett väldigt ingående sätt. Spontant inledde vi en vänskap med en kille som bodde i Marocko. Det ena ledde till det andra och plötsligt var vi inbjudna på middag hos dem. Vilken gästfridhet. Väl hemma hos dem fick vi ta del av allt en Marokans middag innebär.. och lite till.

Annars så fick man även svar på alla sina frågor av honom. Han pluggar ekonomi på universitet och pratade god engelska. Han besvarade alla våra nyfikna frågor, hade tålamod när jag brusade upp mitt i en konversation och han var även nyfiken på oss och vårat levnadssätt.

Mycket av de frågor jag vill ha svar på rörde kvinnosynen, skola och utbildning, feminism, mäns ställning där och liknande.

Jag är otroligt glad för att jag inte bara fick ta del av turistsakerna men också få uppleva Marocko på ett rättvist sätt. Nu har man sett the best of both worlds kan man säga. Jag kunde med ett lugn vinka hejdå till Marocko på sista dagen och veta med säkerhet att jag inte missat någonting.

Jag tänkte att detta kunde bli en följetong under några inlägg? Deras kultur är verkligen fantastisk och jag har så mycket att berätta.

Så under några inlägg framöver kommer jag beta av det jag varit med om. Så ni får följa kulturbloggaren under en riktig kulturkrock!


Bara Gabriel och Sandra som saknas. Annars har ni våra nya Marokanska vänner till höger, Mohammed och Ussef!

Hej bloggen!

Jag läser helst Faktaböcker. Det eller verklighetsbaserade böcker. Känns som min bokfylla är fylld med sanna historier om våldtäktsfyllda barndomar och vägar till både visdom och Rom.
Och jag måste erkänna att många av dessa förbli olästa. Men när jag står bland böckerna i bokaffären, så känns jag som en svamp som suger åt mig all kunskap jag kan hitta. Därför söker jag mig till faktaböcker, eller sanningsenliga böcker; där finns kunskapen som jag vill komma åt.
Så nu känner jag att jag har all denna kunskap liggandes i bokhyllorna, och den går till spillo. Istället tänkte jag bena av några av dessa. Och inte bara för min skull, utan nu också dela med mig av den till er!


Två av de mest spännande böcker jag har är båda skrivna av Henrik Flexeus, jag känner att båda böckerna hela tiden tittar på mig på ett hånande sätt. Så nu är de deras tur att dammas av (Varför är det alltid så i filmer att varje bok de tar ner, har 3cm tjockt lager av damm?) och läsas.

Böckerna är fyllda med intressanta resonemang och tankar/idéer som jag tror man kan ha användning av i livet.

Böckerna heter "När du gör som jag vill - En bok om påverkan" och "Konsten att läsa tankar"
Och tänk vad jag kan göra när jag sugt åt mig allt från dessa böcker?

Jag tänker börja med "När du gör som jag vill"-boken för jag känner att den konsten vill jag lära mig.

Sidan 74:
Färg är utan tvekan de mest kraftfulla verktyget för att uttrycka känslor. Studer på det som kallas "ofrivilliga fysiska reaktioner", alltså sådant som ögonrörelse, hjärnaktivitet och puls, visar att när vi ser färger så utlöser det en väldigt snabb och stark reaktion hos oss.
Färg komunicerar med oss på en nivå som är både ordlös och oftast omedveten. Ord och bilder kan censureras och regleras, men inte färger. Försök förbjuda en färg. Det har kanske försökts, med aldrig lyckats. Oavsett om man ska sälja någonting, berätta en historia, eller komunicera vetenskapligt, så kan man använda färger för att ge sin komunikation en massa ytterligare egenskaper.

Det är precis detta jag menar när jag målar. Att måla är ett sätt att komunicera men på en helt annan nivå. En målning skapar oftast en kännsla vare sig vi vill eller inte. Redan när vi tar en snabb titt på en målning känner vi något som kryper fram hos oss, om det är obehag eller inte spelar ingen roll.
Hela meningen är att genom bara en titt kan målningen göra så mycket mer med oss än en text som du måste läsa, analysera och tänka kring.
Målningarnas språk är ett universiellt språk som är detsamma i varje land. Man behöver inte kunna något för att titta och skapa sig ett intryck av en målning. Det är det som gör det så vackert och användbart.
Att använda konst som ett medel att påverka borde vara mer känt.
Jag ser det precis lika självklart som att skriva, det är ett sätt att uttrycka sig.











Bildbomb! På faktaböckerna, samt Hanrik Fexeus böcker och lite bilder från min exklusiva atelje (dvs. min garderob som jag sitter och målar i)

Vi avslutar följetongen av Mark Levengoods tredje bok "Och jag läste det var omöjligt att leva lycklig förutan dig" (har lärt mig rubriken utantill nu!!)

Sidan 154:
(Marks morfar brukade sjunga:)
"Jag satte glasögonen på min näsa, för att se om jag kunde läsa.."
"...och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig."

En gång betydde det att morfar inte kunde vara lycklig utan mig. Det var stort, en hisnande lycklig tanke. Men allt förändras. Jag tror jag är en orsak till att morfar kanske ibland var lycklig. Men där ligger inte min tygnpunkt längre.
Nu är det jag som sjunger. Nu är det jag som inte kan vara lycklig om jag inte har någon jag får tycka om. Att älska är stort, så väldigt mycket större än att vara älskad.
Jag lägger min hand på morfars, och han drar inte bort den. Är man i koma så är man, och kan inte värja sig mot envetna barnbarn.

Här sätter vi punkt för en mycket intressant följetong. Jag tycker att avsluta med att knyta ihop den långa rubriken till boken känns bra. Samt att få förklarat vart den kommer ifrån.
Vi avslutar följetongen samtidigt som Marks morfar avslutar sitt liv.
Samtidigt är det inte mycket humor kring den sista följetongen och det är för att styrka att boken har ett djup.

Hoppas ni tar iniativet och läser hela, den skänker många skratt och intressanta tankar.

Jag tänker direkt starta upp en ny följetong, fast en aning ovanligare bok.
Stay tuned..







Några bilder innifrån boken, samt en från bokmässan!

Jag håller just nu på att göra lite extra reklam för Mark Levengoods bok "Och jag läste det var omöjligt att leva lycklig förutan dig" (tänk att jag fortfarande inte kan titeln utantill)
Varför?
Jag har undvikit hans två tidigare böcker. Men när jag hörde honom prata på bokmässan om sig själv och boken kände jag ett starkt vill-ha-begär!
Måste säga att det är en av de varmaste, mysigaste och roligaste böcker (körnikesamling?) jag läst!

Så nu vill jag att ingen går miste om den på grund utsidan som mer påminner om farmors dukar.

Boken är otroligt välskriven och fylld med roliga historier. I min följetong tar jag ut favoritdelar ur boken för att få ert intresse fångat!

Sida 113:
Lätt bakgrund: Mark har åkt taxi och betalde med kort. Kortet fungerade inte och taxiföraren slickade på kortet.
Mark blev illa berörd.

Efteråt grämer jag mig, likt en nötkreatur står jag och idisslar händelsen på oförrätternas grönblommiga äng. Jag ligger där i hotellsängen och tänker mörka tankar. "Du ska inte slicka på mitt kontokort", så borde jag ha sagt. Eller "hur skulle det kännas för dig om jag slickade på din taxi", där skulle han fått något att fundera över.
Fast han hade nog bara bett mig att inte glömma fälgarna, de är ju så smutsiga såhär års. Och det var minusgrader, troligen skulle jag fastna med tungan och släpas med bilen runt Göteborg, ända till Hisingen och där tvingas betala för färden med ett extra "idiot från Stockholm som har frusit fast i lacken"-tillägg

Boken har inte bara ett vackert språk. Utan ett vackert innehåll också, många av sidorna är prydda med illustrationer kopplade till texten. Det gör boken mer levande och rolig att läsa!

Illustrationerna i boken är gjorda av Ilon Wikland.
Hon har t.ex gjort illustrationer till Karlsson på taket och Ronja Rövardotter.

På sidan ser ni Mark Levengoods två tidigare böcker i miniatyr. Även de går i samma blomstriga tema!









Och en bild på den estlänska Ilon Wikland!

Än så länge finns det fortfarande favoritdelar i följetongs-boken: "Och jag läste det var omöjligt att leva lycklig förutan dig" skriven av Mark Levengood, att dela med sig av!

Dagens snutt är verkligen en kortis, men ack så bra!

Sidan 82:
"Mamma", säger jag. "Är jag adopterad?"
"Nej", svarar mor. "Inte än"

Vi fortsätter med småsnuttar ur Mark Levengoods tredje bok "Och jag läste att det var omöjligt att leva förutan dig"

Sidan 62:
"En bekant till en bekant ägnade 25 år åt att kartlägga sitt familjeträd, och när han kom ända fram till 1600-talet så gick hans egen pappa och lade sig på sin dödsbädd. Och det sista pappan säger är: "Jag borde kanske berättat det tidigare, men du är adopterad"

Alla går vi och bär på otroliga historier om en kompis pappas kusins bästa väns frus barns granne och vad han gjorde. Så även Mark Levengood och han har satt ihop dessa till en bok fylld av vackra texter, tankeställare och en hel säck fylld med humor.

I kategorin Följetong hittar ni alla tre delar på raken!



Den mannen har alltid så festliga kavajer/kläder!
(bilden snodd från google)

Vi fortsätter på följetongen av Mark Levengoods bok "Och jag läste det var omöjligt att leva lycklig förutan dig"
Viktigt att notera att jag inte slänger in hela boken här på bloggen, utan små små delar som jag tycker gör den värd att läsa! Små teasers!


Sidan 51 (som ni märker hoppar jag i boken, men eftersom de är små berättelser så spelar det ingen roll):
"Min vän Niklas fick en röd cykel. Jag var väldigt avundsjuk på den, och bad var kväll i min aftonbön om att få en likadan. Det hjälpte inte. Så jag snodde Niklas cykel. Tro inte att detta försök att hjälpa Gud på traven uppskattades av Niklas. Tvärtom, den lilla hedungen slog mig över näsan så att blodet sprutade, och jag lärde mig att männisiskan inte ska agera Gud.
Nej, låt Gud vara Gud.
Så får vi väl låna varandras cyklar så länge"


Något som slår mig är varför ville alla ha en RÖD cykel när vi var små?
(Bilden är snodd på google)

Här kommer då den första delen i följetongen av Mark Levengoods bok. Dock kommer det endast vara små snuttar av boken, mer för att locka er att läsa hela. För det är den värd!

Sidan 19;
"När jag satte mig i min bil häromdagen ramlade en kotte ner på min motorhuv. Hela sommaren har kotten suttit i trädet, och nu var den mogen och släppte greppet och ramlade. Den kotten är typ tre månader gammal och redan mogen. Själv är jag 43 och inte mogen ett skit. Och då undrar man ju: Vad vet kotten som inte jag vet? O, du visa kotte, ge mig svar."

Glada finnar! Måste faktiskt tillägga att vi pratade finska av ren slump. Några kvinnor framför mig i kön kom från Finland, och på något sätt fick Mark för sig att jag var med dem!