Hamlet i Svenljunga





Hej kompisar!

Tänkte bara slänga in ett snabbt tips mellan packning, student och rester i skolan om att Svenljungas dramagrupp har uppvisning imorgon. Ni som vart med lite längre kanske kommer ihåg 'Mirakelmedlet' som innan jul var deras debut på scenen? Nu är det dags för att inta en mer seriös roll då de spelar upp Hamlet imorgon, runt 18.00 i Mogaskolans lokaler.

Tjejerna hoppas på ett större intresse från allmänheten denna gång, med en kändare pjäs och med lite erfarenhet i bagaget är det nog möjligt!

Ses vi där?


uppdateringen är under all kritik just nu, men hänvisar till mitt tidigare inlägg. Är snart tillbaka vänner!



JAG LEVER


Hej alla fina!

Jag ignorerar inte era mejl eller kommentarer, men just nu är det slutspurten i skolan och hoppas ni respekterar det. Efter den 9 Juni är jag er igen!

Hörs då, och ta hand om varandra!

/*pOeTeN* (känns som det)




Vårblandning i ulricehamn





När jag kom till Sverige.

Nu lät det verkligen som mina föräldrar skickade hit mig i en kartong.

Jag börjar om.

...

Jag har många starka minnen från när jag var liten. Många av den baseras på när jag undrade över så mycket. Kommer ihåg en dag när alla skulle samlas på skolgården, gick nog i 2an och plötsligt skulle vi sjunga in våren. Först undrade jag vem den där våren var? Och varför skulle man sjunga in honom? Vadå in? Hur sjunger man in någon? Va? Hallå?

Jag fattade aldrig att det var årstiden våren. Så där sjöng man och väntade på att någon skulle komma men det gjorde de ju självklart inte.

Lite samma sak när jag var och tittade på "Vildanden" på Borås stadsteater. Jag satt och väntade in en ande som i anden i glaset eller lampan. Så kom det en and, alltså fågeln. En djup besvikelse som jag aldrig lyckades komma över under pjäsen.

Men nu till saken. Fick et tips idag och som den trogna bloggare jag är så måste jag dela med mig av detta.

Ikväll är det premiär för Tingsholmsgymnasiets vårblandning. Detta är faktiskt Jörgen Sandbloms 30e och sista vilket gör att han förmodligen lagt lite extra hjärta och kraft i denna. Under tre kvällar med start idag kommer ni kunna ta del av Tingsholmsgymnasiets begåvade elever som bjuder på musik, sång, kör, solister och mycket mer och allt går i temat "Musiken vi minns". Detta är ett guldläge för familjer och musikintresserad att gå och lyssna då de kommer framföra musik av musiker de minns med sin egen prägel på det, blandningen kommer vara stor så det passar alla åldersgrupper.

Nöjer ni inte bara med detta? Då ska jag tala om att utöver Tingsholms elver så kommer det varje kväll bjudas på en hemlig gästartist. En för varje kväll!

Föreställningarna börjar varje dag samma tid, 19.00
Det kostar 130kr/vuxen och 70/barn eller studerande

Hittar ni inte dit, eller vill ha mer info? Mejla eller kommentera!


Ps. med risk för att låta som en tant i en 40års kris, men har ni märkt hur djävulskt fort det blev grönt? och hur
mycket vitsippor det finns överallt?




HAR NI HÖRT?




7 Maj. Borås stadspark. Där ska ni va.

Den 7 maj kör Borås stad med något som kallas The spirit of Finland. Detta får såklart mina patriotiska gener att dansa en finsk tango.

Detta blir Borås första försök till en svenskfinsk kulturfestival. Här bjuds de på rap och hiphop på de båda språken, samt finsk hederlig tango och så mycket mer. I parken kommer även finskt käk finnas tillgängligt och till det en minimässa i äkta finsk stil.

Om detta inte lockar ditt lill-öra så vet jag att Timo Räisänen i alla fall kan göra det. Som den finne han är kommer han finnas på plats för att (locka lite ungdomligt blod och..) höja stämningen.

Jag tycker detta är superbra. Man ska uppmuntra alla slags kulturer och den finska är inget undantag. Sen tänker jag på alla finska gamlingar som flockas i Borås bostadsområden som har långt till släkt och vänner. Här får de en chans att få en smak av deras egna kultur, och chansen att träffa likasinnade. Sånt är alltid bra, ensamhet är en sjukdom.

Hoppas ni går dit lyssnar på Timo, bjuder upp till tango eller bara käkar finsk memma!


Här är programmet inför dagen, taget med mina bara händer från Borås evenemnagssida:

 Stadsparken
10-17 Finsk minimässa/matmarknad (i samarbete med Borås city)
- Företag och finska föreningar säljer finsk mat och produkter

 12.30 Välkommen
- Kommunstyrelsens ordförande Ulf Olsson

 12.45 SF Kidz
- Pojkar och flickor från Hiphop-klubben på Sverigefinska skolan i Stockholm

13.30 Dragspelsvirtuos Ari Haatainen
Bandet Hanuripojat Kören Bysångare
- Sverigefinsk dragspelsmusik med sång

 14.20 Tango-orkester Den kalla kärleken
- Modern finsk tangomusik

 15.10 Timo Räisänen med band
Även enhetschef Lennart Rohdin för enheten för minoritetsfrågor i Stockholms länsstyrelse och kulturchef Eva-Lotta Franzen, Borås Stad kommer med en hälsning. Konferencier: Jouko Silvennoinen.

 Kulturhuset
12-12.30 Festen
- Barnteater på finska av Sannamari Patjas och Lauri Antila

 14.30-15 Knas i hjärtat
- Kärlekssånger av Sannamari Patjas och Lauri Antila

 Bio Röda Kvarn
17-18.20 Den nakna mannen
- Prisbelönad finsk bastudokumentär Den nakna mannen.

(alla inlägg kommer under de närmaste dagarna vara tidsinställda. Är borta)




Erikshjälpen









I tider då vi värnar om miljön mer än någonsin är Loppisar och Second hand butiker mer angelägna än någonsin. Det var någon loppisrevolution som bröt ut bland ungdomar och modebloggare och plötsligt var det socialt mer accepterat att köpa något andra hand!

Helt fantastiskt tycker jag.

För att sprida lite loppisglädje hos er kanske jag ska visa upp sista tidens loppisfynd? Jag älskar Erikshjälpen i Skene tack vare deras ganska varierande och stora utbud av böcker. Nötta från 1800-talet med vinrött skinnomslag eller nya pocketböcker.

För 5 enkronor är du dig en bok rikare.

Jag fick med mig 8 stycken och planerar redan ett återbesök. Erikshjälpen i Skene är öppen varje Tisdag och Torsdag mellan 14-18. Där finns allt möjligt, hittade även två tavlor som i framtiden kan få pryda mina väggar för småpengar!

Imre Kertész - Mannen utan öde
Fredrik indström - Vad gör alla superokända människor hela dagarna?
Dave Pelzer - Pojken som kallades det
Erland Loe - Doppler
Marie Hermanson - Mannen under trappan
Barbara Voors - Sömnlös
Alexander McCall Smith - Damernas dektektivbyrå
Alecander McCall Smith - Giraffens tårar

Någon ni känner igen? Tycker är bra? Dålig? 

Har länge varit på jakt efter förintelserelaterade böcker och "Mannen utan öde" ska ju baseras på det. Så den börjar jag med!



7 dagar, 2 böcker



Ber om ursäkt för mina dåliga cambilder, har inget annat just nu


Kikade genom bokhyllan lite snabbt innan förra veckans avfärd till Finland. Letade efter något att läsa under diverse dagar i sol och i väntan på nästa flyg på flygplatsen.

Ryckte åt mig två av de ända olästa böckerna jag hade kvar. Jag kör på en köpa-mer-än-jag-behöver -taktik som gör att när läslusten blir olidlig och biblioteket inte är inom räckhåll så ska de alltid finns något hemma. Som ett eget lager.

Vingklipp ängel - Berny Pålsson

Kvinnan utan egenskaper - Niklas Ekdal

Det må jag säga att min bokintution är otroligt bra. Båda böckerna var så där riktigt bra att man vill att hela världen ska läsa dem!

Vingklippt ängel är en sådan bok som kryper under skinnet och stannar kvar där. Jag gick flera dagar efter att jag läst ut den och verkligen funderade. Jag blev så oerhört beröd av hennes historia och visste inte riktigt vad jag skulle göra av alla tankar. Tänka och glömma, eller skriva ner dem. Så jag satte mig faktiskt och antecknade de spontana tankarna som jag hade.

Jag beundrar hennes skrivande så mycket just i hur detaljrikt hon har kunnat återberätta hennes mest mörka sunder i livet. Hur hon har hittat ork att genom ord återuppleva allt och verkligen hitta träffande ord som beskriver det hon varit med om. Jag förstår samtidigt att det inte finns tillräckligt med ord i världen för att få mig som läsare att förstå, vilket gör att det känns så hemskt när jag redan blev så skakad över det jag såg.

Jag kan inte annat än tänka att denna bok måste varit en stor hjälp till människor i samma situation. Den handlar då om Berny Pålsson som från barnsben lider av en psykisk sjukdom, hon har ett enormt självskadebeteende och hon hör ständigt demoner som styr hennes liv mot en ganska säker död.

Jag kan inte förstå hur en person som hon, som var så säker på att döden är den ända utvägen till slut kunde vända på det till något bättre. Det måste verkligen vara en vilja som inspirerar andra men som också samtidigt visar att det finns något värt att kämpa för.

Men viktigast av allt. Att det faktiskt går att bli frisk.

Hon hittar till slut kärleken och livsviljan som gör att hon för första gången vill bli frisk. Även fast världen utanför mentalsjukhusets väggar känns farliga och otrygga. Men hon kommer klara det, för hon har klarat allt det som hänt innanför.

Niklas Ekdals bok om kvinnan utan egenskaper är en roman. Min relation till romaner är inte lika stark. Skrev om denna boken innan då jag hade slutet kvar.

Jag vill inte gå in så mycket på denna då den består av en mordutredning och massa annat som jag tycker var och än ska på pussla ihop själv. Men jag måste säga att Niklas Ekdals otroliga research och kunskap berikar boken och jag blev glad över att inte bara få en stunds njutning av den, utan också en och annan ny vetskap om sådant jag inte hade en aning om tidigare.

För att vara en man så skriver han otroligt opartiskt till skillnad från alla de Stockholm-Noir böcker jag läst mig igenom. Han lyckas gå in i de kvinnliga karaktärerna och bygga upp personligeheter kring dem vilket gör att man lär känna dem bättre. Han lyckas även få med massa typiska kvinnliga detaljer som försträrker karaktärernas trovärdighet vilket jag tycker är otroligt bra!

Tummen upp för dessa böcker. Nu har jag 8 nya som väntar på mig!



Körsbärsträdgården; Borås

Körsbärsträdgården – Komedi eller tragedi?

Ingenting är svart eller vitt, inte heller körsbärsträdgården. Om vi ser till speltexten så börjar pjäsen med många lättsamma och humoristiska inslag. Men en städnig underton av ett säkert fall finns hela tiden närvarande, även i de mest humoristiska scenerna. För varje akt, i samma takt som detta till synes självklara problem går upp för även de svårt övertygande karaktärerna så får tragedin större fäste i pjäsen och allvaret är ett faktum.

Det som till en början startade med den klassiska klumpighetshumorn och små ironiska kommentarer avslutas även med ett klassiskt tragiskt slut. Den gamle mannen Firs som i stort sätt representerar de förgångna och viljan att hålla fast vid den avslutar pjäsen med att ligga kvar ensam, vi ser livet lämna honom och han tar sitt sista andetag och mumlar om de förgångna.

Anton Tjechovs pjäs har en bredd i sig genom att den ständigt förändras så mycket under de fyra akterna. Det ger ett sken av verklighet och riktig trovärdighet. För precis som i livet kan något som började som en komedi snabbt sluta i en tragedi.

Eller?

Var detta istället ett bevis på pjäsförfattarens misslyckande i att bestämma sig? Hände det något under skrivandets gång som fick pjäsen att successivt förändras? Eller lät han skrivandet ha sin egen gång, och gav pjäsen ett eget liv?

Dock påstod Anton Tjechov att han sista pjäs faktiskt var en komedi. Var detta för att provocera dåtidens människor? Eller såg han själv inte den förändrig som pjäsen genomgår?

Personligen tycker jag utifrån det jag sett på Borås Stadsteater att detta är en tragedi. De humoristiska inslagen som fanns var antingen halvhjärtade eller nästan barnsliga, trovärdigheten kom istället fram tydligt under de mer allvarliga scenerna som då gav en stor kontrast till ”humorscenerna”.

Vad tyckte jag?         
    
Jag måste hålla med Thomas Forser när han skriver i Göteborgsposten att Borås stadsteaters uppsättning av Körsbärsträdgården inte gör pjäsens dynamik och spänning rättvisa.
En bestående känsla som fanns och fortfarande finns när jag reflekterar över pjäsen är ”Var det allt?”
Eftersom jag hade möjligheten att läsa pjäsen innan jag såg den så byggdes förväntningarna upp. I Anton Tjechovs pjäs finns det mycket att jobba med medan jag tyckte att det jag fick se var bra men det fattades något. Efter grubblande så har jag kommit fram till att det som saknades var ”det lilla extra”.

För att en klassiker ska finnas kvar vid liv behöver vi också under vår tid göra nya tolkningar och försöka oss på andra sätt att förmedla den gamla tanken. Jag vet inte säkert om det var det Peter Luckhaus försökte när han regisserade denna uppsättning men avsaknaden av något mer finns där oupphörligt. Samtidigt tycker jag att de gjort ett gott försök i att få fram karaktärerna och deras personligheter. Vissa av dem lyftes fram mer än andra av obegripliga orsaker men samtidigt förstod man vad de representerade vilket ofta tillslut gör helhetsintrycket starkare, självklart finns det många brister beroende på hur nära man vill analysera pjäsen.

Jag tyckte att körsbärsträdgården på Borås stadsteater var mycket bra, det ska framstås. Men samtidigt är det inget jag blev exalterad över att se, varken över hur man valt att lägga upp det eller för skådespelarnas insatser. Inget jag på eget val skulle spontanrekommenderar någon vän på stan, utan frågar någon om min åsikt så får de det uppriktiga svaret att det var bra, men inte jättebra.

Någon som såg den? Med egna åsikter?




EMD PÅ ÅHAGA



Bild, snodd från rixfm


Min pojkväns syster fyllde 16. Som den kulturbloggare jag är ända in i själen kände jag mig tvungen att tillföra något kulturellt till hennes födelsedag. Men kunde ju självklart inte komma på vad.. Eftersom hennes unga flickhjärta endast slår för pojgruppen EMD fick det bli biljetter dit. Jätte kulturellt.. Bra Hanna..

Så här kommer mina personliga åsikter om spektaklet på Åhaga. Och Madde, eftersom du läser detta: Ta inte illa upp!


Där satt man bland nyblonderade 40 -åringar i samma jävla Odd Molly klänningar och Lindex-jeansjackor som dragit med sina snoriga dagisungar för att ha en orsak att vicka höftproteser och ägna några otrohtestankar till övermoget lammkött. Samtidigt sitter 14-åriga tjejer med sina billiga rosa elgigantenkameror och försöker fånga idolkillarna på bild. Hela lokalen luktar billig parfym och för mycket proffs hårspray från Ullared. När jag ser två flickor i tonåren träda in med DANNY <3 -band på huvudet börjar jag kika efter potentiella flyktvägar.

Till slut träder de ut på scenen och inom loppet av två sekunder skriker alla tjejer fullt ut, som om de inte fanns någon morgondag. Den nedsläckta lokalen lyser snabbt upp av alla kamerablixtrar som från den stunden är oavbrutna tills sista tonen. Erik tar den första tonen och det jag trodde var omöjligt händer, skriken blir fler och högre. Då! Mitt i allt breder sig en ljusshow på stereoider ut över publken. Samtidigt rullar dåliga powerpointbilder i bakgrunden till "Jenny Goodbye".
Aldrig har ålderglipan varit så stor som på denna konsert. Här beblandas tanter i dödszoonen med barn som inte ens kan gå än till en salig blandning.

En gång under konserten börjar jag fundera på hur synd det är om EMD. Hur kul kan det egentligen vara att ha så här ointelligenta fans? Hälften är halvdöda, häften kan precis peka ut sin egen näsa och resten förföljer dem från stad till stad och tapiserar sina rum med deras näsdukar. Hur kan det vara att stå där uppe på scen och se detta? Se barnen stå på stolarna för att de inte ens når upp och se dem annars, se tanterna stå med sin extra krycka och hörapparater, och ropa "Mår ni bra?" Klart vi inte mår bra. Kalle har bajsat på sig, Ida ser inget och Joel tycker det är för högt. Samtidigt som Gunnvor och Eva-Lisa varken ser eller hör men snygga är de där pöjkarna konstaterar båda. Sirkka-Leena och Maja-Tina har lite svårt att så upp och tycker tjejerna skriker lite för mycket, annat var det på deras tid!

När Danny sen sjunger sin Melodifestivalslåt "In de the club" så tror jag att publiken får ett kollektivt eppelepsianfall. Barnen hoppar frenetiskt och tanterna ställer sig upp och gungar i otakt och klappar händerna. Samtidigt är jag lättad över hans låtval, han sjunger den mest barnvänliga låten då den i stort sätt endast består av ett ord "Club" så till och med den fyra åriga killen framför mig kan sjunga med. Det kallar jag att tillfredställa sin publik!

Men hur roligt kan det vara att va EMD? Att behöva förse sina konserter med sittunderlag för att de under 10 år ska kunna få en skymt av dem. Hur roligt kan det vara att innan de sjunger sin cover på "Gangsters paradise" måste driva med sig själv och sin "tuffa uppväxt" för att publiken ska ha överseende med deras låtval när de tidigare gått ut i Hänt Extra med att de var sängvätare till tonåren.

Hur kan det vara möjligt att de har typ fyra egenskrivda låtar som i princip handlar om samma bråk med tjejen, om att de ska lämna de bakom sig. En historia tagen ur den idylliska svenska förortsfamiljen. Hur känns det inte att sjunga massa covers på sin egna konsert? Det måste väl ändå vara höjden av fönedring när Dannys Melodifestivalbidrag inte ens är skriven av han själv, alltså att han behövde hjälp med att forma en låt som berstår av samma mening om och om igen "In the club". Som förövrigt måste ha den mest obetydliga och sämsta texten någonsin, en låt som handlar om att hans grabbgäng alltid finns på listan till stans klubbar. Så genialt!

Det ända motargument jag någonsin stött på i försvar till Dannys otroligt karaktärlösa personlighet och hans näst intill obefintliga sångkärriär är hans påstådda kändiskap i Polen. Jag vet nu inte om detta stämmer, men stämmer detta påstående så skulle jag om jag var Danny aldrig skylta med det. Har du lite polskt blod i dig kommer de landet alltid att stötta dig. Och att han flytt till Polen måste väl ändå tyda på att det inte funkar i Sverige, eller hur?

Jag kommer be om ursäkt den dagen killarna skriver en egen låt om något viktigt. Då menar jag inte tuggummipop om bråk med tjejen eller om nån nattklubb. Det måste ju vara botten av ens kändisskap när ens stampublik endast lyssnar på dem för att de är EMD och inget mer. De skulle kunna sjunga bajsvisan och den skulle spelas i var ända rosa walkman mobil nästa dag.

Nu skulle ett äkta EMD-fan säga att "Hallå Hanna, de har ju faktiskt skrivit en låt om något viktigt. Alone!"

Då skulle jag skratta lite lätt. Och sedan sätta mig i en slags maktposition och markera den genom att börja mitt försvar med "Lilla flicka.." Antagligen skulle detta EMD-fan vara i åldern runt 13-16 med tanke på att den faktiskt ha kunnat tyda texten till Alone.

Låt mig snabbt analysera texten lite.

Is anyone out there willing to listen
I'm kind of worried about the world that we live in
It's time to stand up but everyone's hating
Mothers are crying all night long waiting for their kids to come home
Does anybody see that something's wrong, yeah?
Earth we're living on today is never ever gonna be the same
If we don't wake up and make a change, no tell me

Älskar att de har konstaterat att något är fel med världen. Älskar även deras geniala exempel, "Mothers are crying all night long, waiting for theus kids to come home". Ja just det. Vårt värld är helt sjuk. Mammor grinar och barn är ute för länge. Hjälp! Ni tänkte inte på att nämna krig? Eller svält? Barnmisshandel? Våldtäkter? 

Morsor som grinar. Vilken sjuk värld vi lever i. Bra att EMD står upp för den och berättar om det.

Men ärligt talat. Hur svårt kan det vara att tillfredställa en publik med medelåldern 9 år?



vingklippt ängel



Håller på och läser Vingklippt ängel av Berny Pålsson och är helt fast.
Sitter och lyssnar på Nine inch Nails tack vare henne, och försöker förstå.
Sista delen av boken ikväll och sen är den slut, mer om den senare.

Jag har alltid lika svårt att förstå att en bok är slut, det är ju som en längre film
som man ger så många timmar av sitt liv och lika drastiskt som jag börjar
läsa dem så är de slut. Förlänger dem genom att lyssna på deras
favomusik, googla dem eller spara sista delen så länge jag förmår mig!

Är i finland och valet avslutades igår, Sannfinländarna (en vag motsvarighet till Sverigedemokraterna) kom in i riksdagen precis som man befarade, från 4,1% till 19%!

Ha de bra så hörs vi när vi hörs.
Tack för alla mejl, allt kommer upp när jag hinner - fortsätt mejla!






BLOGGPAUS


Kära blogg!

Snart tar jag mitt pick och pack och reser vidare till Finland, och fortsätter därifrån mot Estland vilket innebär att efter fem dagar i Svealand är det dags för bloggpaus igen. Ca 8 dagar framåt!

Men ni skötte er så bra senast så nu kör vi så igen, mejla med massa tips så jag har mycket att stå i igen när jag återvänder. Sköt om er!

Ser att jag fått ganska många nya läsare också, välkomna. Blir ingen vidare presentation utan ni får vända er till det förflutna, dvs arkivet och försöka sysselsätta er med det som finns där.


Ha det bra alla, så hörs vi snart igen!



I tidningen


Pappa ringer.

- Du är med i tidningen igen!

- Åh nej, varför det?

- Ja? Den där föreläsningen på Biblioteket.

- Jahaaaaaa, vad står det då?

- Jo, blabla.. Hanna är bäst i klassen.. blabla..

- NÄE?!??!??!?!??!

- Ja.. och sen fortsätter det.. hon har den bästa pappan i världen..

- kul..

Igår var vi med i tidningen om föreläsningen, nu finns mer fakta kring varför och vad vi gjorde. Vi tog som sagt de vanliga redovisningarna i skolan till en ny nivå och gjorde ett försök i att bryta oss loss från skolans fyra väggar.
Får ni den inte i brevlådan så klicka er in här och läs den gratis, http://www.stthuset.com/









MISSA INTE


Ikväll är det Körsbärsträdgården som gäller, i Borås klockan 19.00


Säg hej om du också är där!



POPADELICA 2011



Jag stod i lugn och do framför bankomaten här om dagen. Det var ganska lång kö så stod och tittade på den lokala anslagstavlan som pryddes med anonser, om både gamla soffor som den borttappade hunden Sindy som fortfarande verkar vara borta.

Och där mitt i allt fångas mitt lilla öga över denna lilla affisch om Popadelica. Tittade in banden och nickade och drog lite på mungipan, det där såg ju faktiskt bra ut.

Glömde av det lika fort. Tills idag.

Då satt jag jämte Sandra och från ingenstans frågande hon om jag kände till denna festival. Jag berättade om vad jag sett och det visade sig att det är hon som satt upp dessa affischer åt denna festival och för det får hon gratis biljett. Vad världen är liten (eller Tranemo)!

Jag är riktigt sugen på att ta mig dit. Detta förstärktes av Sandra då hon berättade om den mysiga stämmningen och innescener (lite regn skadar inte!!!!)

Någon mer som fått upp ögonen för denna lilla festival och vill övertyga mig eller flera lite mer? Hör av er!

7 Maj
Huskvarna
450kr (finns forfranade biljetter)
Artister: Daniel Adams-Ray,
Tove Styrke, Veronica Maggio,
I'm from Barcelona, Rebecca & Fiona, Royal Republic osv, osv.



HÅKAN BRÅKAN




Här har ni den perfekta gråtlåten av Håkan som jag mer än gärna (och ofta) fäller en tår till.

Ni har väl inte missat alla dessa konserter som kommer ske på Åhaga i Borås i vår? Denna helgen är det idolkända gruppen med de tre it-killarna från EMD som intar scenen.

Nästa helg är det ingen mindre än Håkan Hellström som tar över. Då kommer hans svenska stämma ta över i hela 2 timmar utan paus.

Söndagen den 24 April
Åhaga
Kl. 20:00
Åldersgräns 13 år
Köp dina biljetter på Ticnet!



Följetong - Polen




Det första jag någonsin fick höra om förintelsen och om nazisterna var när min kompis Emma på 10 år berättar hur tyskarna gjorde sement av hennes två kvinnliga släktingar. Inte fäste jag någon speciell tanke kring varken tyskar, judar, nazister eller förintelsen utan jag undrade bara - Hur fan fick de plats med två vuxna kvinnor i en sementblandare? Hålet är ju så litet?

Sen dess har det varit spretigt med information. Lite här och lite där. Under historian i skolan har man istället fokuserat på själva händelseförloppet och det närmaste Hitler jag kommit är mustaschbilder på google och en psykanalys som jag gjorde på han under andra året på gymnasiet.

Jag har alltid vetat väldigt lite om förintelsen, judarna och Hitler. Samtidigt har jag varit väldigt intresserad, men lite wikipedia information har inte direkt satt igång någon vidare tankeprocess. Jag förlitade mig på att skolan skulle ta ansvaret över att lära ut och informera om andra världskriget och nazismen. Istället såg vi på en film och så var det området avslutat.

Tills nu. Nu fick jag chansen att tillsammans med resten av Historia B-läsarna åka ner till Polen och Auschwitz och bevittna allt med egna ögon, samt få en verklig genomgång på vad som egentligen hände.

Jag fick mig en redig chock när jag upptäcker att de Auschwitz jag trodde var ett och samma egentligen var två. Auschwitz 1 och 2 mera känt som Birkenau. Nu efteråt känner jag mig väldigt tillfredställd med den information jag besitter samt är jag mycket mer intresserad av personliga upplevelser därifrån nu efter all verklig info. Blir väl en eller tre hundra verklighetsbaserade böcker i framtiden.

Men detta tänkte jag inleda en följetong där jag benar ut olika aspekt av resan. Hoppas jag kan bidra med lite mer info till någon annan som saknar där ute. Håll ögonen öppna!