Ett litet hejdå





Nu tänkte jag säga ett litet hejdå för en vecka framåt. Under denna vecka tänker jag hinna med ett tal om Sverigedemokraterna, packa en hel väska, fylla iPoden med sjukligt bra musik, även åka en del buss, en kort visit i Tysland och en lite längre i Polen, vandra på Krakows gator i 20 grader sol, titta på arkitektur, fotografera mycket, och fälla en och annan tår i Auswitch.


Hoppas ni får en fin vecka, och kan ni inte få nog av bloggen så mejla gärna in någon idé ni har. Eller kika in i arkivet som också är fyllt med massa roligt.


Ha det fint!


FRÅGOR

Hej allihopa!

Jag brukar ofta få mejl av er efter någon intrevju där ni undrar lite mer om personen. Ofta frågor riktade till dem.
Jag kommer inom en snar framtid publicera lite mer material med ett par utvalda intrevjuoffer som jag haft, kommer rikta mig till dem som har fått flest frågor då.

Så till er som mejlar: håll ut! det kommer

Kram på er!

JAG TRÄFFAR..


..Nadja för att snacka lite musik och konst, en tjej med starka åsikter och talang!

Hej Nadja och välkommen till kulturbloggen, hur är läget?
Jo det är lunch, har precis kollat på film och käkat mina legendariska popcorn. 
 
Om du får två meningar på att beskriva dig själv, hur låter det då?
1. Upp som en sol och ner som en pannkaka
2. Vi lever bara en gång. 
Kanske?
 
En liten fågel viska i mitt öra att du kan sjunga ganska bra? Stämmer det?
Det beror på vem vi jämför med, men det stämmer nog ganska bra. Jag har tagit sånglektioner och brukar uppträda ibland. Fast jag uppträder mer på mindre tillställningar som underhållning eller så, får betalt ibland. En gång fick jag och min pojkvän Gabriel 300kr var för att spela och sjunga i en halvtimma, helt okej tycker jag.


Hur har det intresset växt fram?

Min pappa har alltid älskat musik och brukade alltid sitta och spela gitarr för mig när jag var liten. Men själva intresset började nog inte förrän jag började umgås med Linn Jonsson-lill. Hennes bror brukade alltid spela och sjunga till alla fester och smått började jag och Linn också lära oss. Linn gick på sånglektioner och jag tyckte det verkade kul så jag började. Både mamma och pappa har alltid velat att jag på något sätt ska hålla på med musik, framför allt pappa. Och Genom Linn och sedan sånglektionerna började jag inse att det gick ganska bra, jag hade inte så tokig röst så jag fortsatte och fick det att bli mitt främsta intresse. Även om det idag inte händer så ofta att jag sjunger, mest på fester, lite smått hemma men även ibland på små tillställningar. 


Samma fågel sa också att du har utvecklats, hur gör man det om man inte tar lektioner? Hur har du lyckats med det?

Jo alltså det var ju tackvare sånglektioner som jag fick fart på rösten utan det hade jag nog inte kunnat så mycket. Men sen insåg jag att jag slutade utvecklas så jag slutade med lektionerna. Jag insåg att det inte bara handlade om teknik utan framför allt känsla. Att sjunga en låt man själv tycker om och framför allt passar din röst. Alla människor har olika röster och en del låtar passar inte alla typer. Framför allt inte all den musiken min sånglärare försökte pracka på mig. Jag har med djup jazzsoul. Så efter den upptäckten spann jag väl vidare och sjöng typer av låtar min röst var anpassad till.  Sedan upptäckte jag det roliga med att skriva egen musik, vilket gör att du kan anpassa musiken efter din röst ännu mer och hitta känslan. Sedan har nog min pojkvän hjälpt mig mycket, och jag honom.


Du kan spela instrument också va?

Ja jag är väl ingen höjdare men jag kan spela både gitarr och piano grundligt. Tog några pianolektioner ett tag men tyckte det var tråkigt att plugga in noter så det sket sig. Kan läsa noter, men tar 5h för mig att tyda dem. Men sedan om man är musikintresserad så är det inte svårt att lära sig grunderna till ett instrument som t.ex. piano, bas och gitarr. Om någon visar hur jag ska spela kan jag spela det. 


Vad är värst när någon sjunger falskt eller sjunger fel text?

FALSKT, självklart! Jag sjunger fel på alla texter hela tiden, till och med mina egna låtar ibland.
Men det värsta är när någon sjunger falskt och tror att det är bra.  

Universums bästa låt är?

Det går ju knappt att svara på, det finns så många. Alla låtar är ju kopplade till olika minnen, känslor m.m. Men vi kan ju säga att "Feeling good - Michel bublé" är en av mina favoriter. Men den är bara BÄST när man sitter och inte göra någonting, har tomma tankar och lyssnar på den på hög volym i hörlurar. Livet känns underbart, man lever i låten. Det är så skön, så chill. Hans underbara honungsröst och rasp när han tar i, blåset, stråkarna. Sedan den underbara känslan att man äger världen. Ja man feeling verkligen good så att säga. Du borde lyssna på den på exakt det sättet jag beskrev. 


Hur tycker du man ska ta vara på sin talang på bästa sätt?
Jag tycker inte man ska pressa sig till någonting man inte vill. Jag menar om jag hade fortsatt med sånglektioner i Tranemo hade jag nog tappat lusten helt. Och man ska inte lyssna på vad alla andra säger hela tiden, allting handlar om känsla. I alla fall när det gäller musik.

Hur dåligt tycker du IDOL är? Och varför?
Jag tycker inte om idol. Nu känns det som om jag upprepar mig MEN det handlar inte om känsla i idol. OCH KÄNSLAN ÄR SÅ VIKTIG. De väljer deltagare efter hur mycket dem kommer sälja, t.ex. utseende. I dagsläget missbrukar vi ordet kändis och program som idol, man behöver inte ens göra något för att bli känd i nuläget. Tänk förr då man var tvungen att ha det lilla extra, var tvungen att kämpa för att bli något. Ja vi kan ju säga farväl till dem tiderna och säga hej till Justin Beaber istället!
Detta kanske bara är mina inre fördomar men: Jag tycker att i nuläget så LYSSNAR människor inte på musiken, man gör musik som är lätt att förstå, utan mening och enkel rytm. Låtarna ger ingen KÄNSLA. Genom att dessa människor ska rösta fram människor utan känsla ur ett känslolöst program blir musiken skit. Lyssnar ens någon på det idol i slutändan producerat fram?


Om du kom vidare i IDOL skulle du..?

Ta guldbiljetten, säga till Lajla att hon ser ut som en övermogen fjortis, gå hem och sätta upp min biljett på väggen och aldrig komma tillbaka.


Men ge något bra förslag på vart man ska lyckas med sin röst då?

Du visste att jag skulle snacka skit om IDOL eller hur? Ja man kan ju först dra slutsatsen om ens röst är värd att satsa på? Sedan kan man spela in låtar eller, band eller vad man nu är med i och försöka ta sig fram via myspace eller att ta kontakt med skivbolagen själva. 


Skulle du vilja lyckas med musiken och bli riktigt känd?

Nej jag tror inte det. Jag hade nog velat vara känd inom krogvärden. Tänkt dig en ned släkt pup med en liten scen och ett piano. Puben är inredd med mörkt trä och publiken sitter där och verkligen lyssnar. Inga fjortisar som står och skriker och gråter av lyckan över att se mig. Nej, jag vill vara lite småkänd i krogvärlden runt om i Europa. Resa runt och uppträda på mindre ställen - Det hade varit något!


Hur mycket pengar skulle du donera till Kulturbloggen om du blev det?

Jag tänkte erbjuda dig att följa med mig på mina äventyr, möjligen att vi delar på vinsten!

Lite mer tack...?

Ja om du har tänkt sitta kvar här och ruttna framför din blogg resten av livet så kan jag väl skicka hela summan hem till dig? Du ska få en cehck med guldkant..


Jaha.. Men.. Vad är bra musik då?

Känns som om jag upprepar mig. Det finns ingen bra musik, det finns bara musik med känsla och innehåll och så finns det dom som inte har det. Dedan får man tolka det själv. Jag känner att jag inte har någon rätt att säga vad som är rätt och fel bara uppmana människor att lyssna. 
 
Den här läbbiga stalker-fågeln viska också att du ska till P&L i sommar, stämmer det eller?
Ja! den här fågeln har till viss del rätt. Jag har planerat att åka dit, men det handlar lite om pengar också. Jag har tänkt jobba men jag har även lovat mamma att hjälpa till att betala min pråkresa som jag åker på i sommar, 3 veckor i Oxford. kostar ändå 20.000. Så jag kan inte lova att jag ska dit. 


Vem ser du fram emot att se?

Bob Dylan framför allt, en legend! Men sedan är det nog framför allt festivallivet. Pinsamt nog så har jag aldrig varit på en festival innan, så det ska bli skitkul! 

Bästa konsert?

MUSE på hovet i Stockholm, tror det var 2009. Jag säger bara oslagbart!


Från musik till konst, du är en jäkel på att rita också?

Jo rita tycker jag är riktigt roligt faktiskt. Men det är någonting, om man nu ska säga så, jag alltid har kunnat. Det går i släkten, alla på mammas sida kan i stort sätt rita. 


Fasiken vad du är estetiskt lagd, har du någon hemlig talang då?
Jag har en viss charm, lätt för att få folk på fall, skämt o sido. För folk som inte vet det så är jag väldigt bra på att prata, mycket och länge. Jag tror jag har en liten talang för inredning och möjligen kläder, eller ja det är ju en smaksak. 
 
Du håller ju också på med illustrationer, bästa knepet när det kommer till det? 
Jo det sysslar jag med ganska mycket. Ibland målar jag direkt ur huvudet men ibland behöver man inspiration utifrån. Om du har en idé i huvudet men inte riktigt vet hur du ska få ner den på pappret eller datorn eller vad det nu kan tänkas vara. Kolla då upp lite bilder på google, det du vill måla då, få lite inspiration och kör. Om du t.ex. ska måla en människa och är lite och söker på ansiktsformer, gå in och kolla på lite olika ansiktsformer. 


Hur skiljer man på amatörer och proffs när det kommer till att rita med Photoshop,
alla verkar ju göra det?

Vi kan väl säga så här. Alla ser väl om en amatör har suttit vid photoshop. Men behöver inte kunna mycket för att vara duktig. Jag kan nästan ingenting. 


Jaha, men bara för att alla sitter sjukt avundsjuka nu så måste du säga något
du är riktigt dålig på!

Jag är skitdålig på att rita händer, jag är inte så bra på att laga mat, jag är en osäker bilförare, jag är dålig på att skriva en lista mest saker jag är dålig på. Och.. jag dålig på engelska! Där satt den!


..och om du har en djävulskt bra Spotify-lista så skicka med den med..?
http://open.spotify.com/user/hellonadja/playlist/1LfIsW3v3ZwNe5mkcsTWHU - funkar den?

Vet du vad? Jag måste sätta punkt någonstans, vill du hälsa mina miljarder läsare något
eller dela med dig av några visdomsord?

Okej här är dem mest visa orden jag kan komma på och du någonsin kommer komma på: 
- glöm ALDRIG att det finns en värld utanför Tranemo, det finns en hel värld där du kan göra och bli precis vad du vill bara du försöker!


ASATRON












Som jag tidigare berättade så hade jag tillsammans med min samhällsklass en föreläsning på Tranemo Bibliotek om Asatron. Personligen hade jag hand om marknadsföringen, lokaler och att agera som konferenciär.

Personligen tyckte jag även att det gick mycket bättre än förväntat. Det är roligt att ta undervisningen i skolan till en ny nivå, och bryta sig loss från skolans fyra väggar.

Det var roligt att de som kom faktiskt kom, och jag tror alla stormtrivdes i den mysiga miljön och kanske fick med sig en och annan ny kunskap hem!

Stort tack till Eva våran lärare, Linn Jonsson-lill för fotografering, Tranemo bibliotek för lokal och såklart till alla ni som kom!


JAG TRÄFFAR..


Den 16åriga Madelen för att snacka gymnasieval, en tjej med drömmar och visioner!

Hej Madde och välkommen till kulturbloggen (igen), hur är läget?

Hej och tack så mycket! Jo läget med mig är bra, det knallar och går som vanligt!


Du är med för andra gången, så du kanske känner dig hemma här?
Jag känner mig hemma, de är en fantastisk blogg och jag läser den så ofta jag kan, vilket gör att man hänger med i svängarna!


För dem som missade dig förra gången, berätta lite kort om dig själv!
Kort om mig de är nog att jag är väldigt pratglad och nästan alltid humöret på topp! Jag spelar teater, ser på film, sjunger och tecknar väldigt gärna! Är E.M.D. & MJ – galen, och älskar att shoppa, allt ifrån kläder & skor till små grejer som pennor & sudd!


Förra gången var det angående din dramagrupp, är du med fortfarande?

Japp, jag medverkar fortfarande i dramagruppen.


Vad håller ni på med nu då?

Just nu är vi i full rulle med att öva in ett manus. Hamlet - där jag spelar kungen Claudius, vilket gör att vi har fullt upp.


Du har ju mycket på gång nu ju! Senast vi pratade var du osäker kring framtiden, har du bestämt dig inför gymnasievalet än?

Jag är till 99,99% säker på vad jag vill gå och plugga till.


Nå, vad blir det?

Jag har valt som förstahand Estetiska - Teater på Bäckäng.


Oj! Då har du intagningsprovet nu på onsdag också, hur känns det?

Ja de stämmer, jag är lite nervös men inte så jättemycket.  Det som oroar mig mest är om jag kommer att komma ihåg min monolog och dikt när det väl gäller! Men sen så ska det bli kul att få träffa alla de andra som också ska göra intagningsprovet såklart.


Vilken taktik gick du efter när du valde monolog?

Det jag gick efter vad att jag ville välja en monolog som jag klarar av att spela och en som inte är för svår att komma ihåg! Det var viktigt att det ska var någon jag själv tycker om, som kanske är lite roligare än de andra monologerna. Sen var det bara till att börja plugga på den, faktiskt!


Sitter monologen som sten nu då?

Jag kan inte säga att jag kan den så bra som jag hade velat att jag skulle kunna den, men den sitter ändå så att jag är redo att spela upp den.


Var det svårt att lära in allt?

Svårt kan jag inte påstå att det har varit, men dock lite jobbigt att hinna med. Eftersom man har haft vanliga skolarbeten och annat, samtidigt som man har fått försöka öva in den. Om jag jämför denna monolog med mina roller i tidigare pjäser så är det inte så stor skillnad, allt liksom flyter på och efter ett tag så sitter de!

 

Nu är du ingen expert.. än! Men har du några tips till den som också ska söka till teater?
Svårt fråga, men våga! våga prata, våga stå på scenen, försök att över vinn dina rädslor så gott det går!  Sen om man skulle göra bort sig, så vad gör de? Det kommer alltid nya chanser. Sen så för att lyckas så måste man ju kunna misslyckas.  Kör ditt race och var den du är!


Har du någon aning om hur intagningsprovet kommer att gå till?

Det enda jag vet säkert är att vi ska mötas i skolans aula klockan 08:00, annars vet jag inte mycket mer än att man ska kunna sin monolog så gott man kan, kunna framföra en dikt och så ska man ha med sig träningskläder för de gruppövningarna som kommer att ske någon gång under dagen. Jag vet inte alls hur dagen är uppbyggd eller hur den slutar.  Utan hoppas på en kanondag på Bäckäng!


Finns det något du är extra nervös inför?

Det jag är mest är nervös över vet jag faktiskt inte, för att jag känner mig rätt taggad och redo för detta. Just nu i alla fall!


Hur kom det sig att det blev Estet/Teater nu i slutändan ändå?

Jag ville ju så gärna gå Estetiska - Teater sen slutet av åttan/början av nian för att kunna bli skådespelerska. Men så ångrade jag mig, för att de var många som sa att det är väldigt svårt att få jobb inom de och att man får kämpa hårt om man vill bli något stort och bara för de, så visste jag helt plötsligt inte alls vad jag skulle välja.. Och nu när valen skulle väljas så kände jag att jag måste få kunna gå den vägen jag själv vill.


Hur reagerar du om du inte kommer in?

Om jag inte skulle komma in så vet jag faktiskt inte alls vad jag ska göra..Jag är rätt inställd på att jag ska komma in, vilket är dumt eftersom de är flera som söker. Kommer jag inte in på denna linje vet jag inte vad som händer, så det jag får göra är att hoppas på att jag gör de. Skulle säkert valt något inom språk annars!


Har du någon Plan B?

Min Plan B skulle väll vara att ge inte upp hoppet, man kan lyckas även om man inte är utbildad inom teater. Min Plan B skulle väl vara att välja något språkinriktat och samtidigt ägna fritiden åt teater.


Ser du en framtid inom teater?

Jag ser självklart en framtid i teater, jag tror bara man vill, så går de! Eftersom världen är så bra på att skapa och göra film, så tror jag att i framtiden kommer det vara lite lättare att få en filmroll, jämfört med idag.


Vad är din ultimata dröm inför framtiden?

Min dröm är att få börja en karriär här i Sverige och klättra mig uppåt på karriärstegen och tillslut ha en karriär i USA's filmstad, Hollywood!  Det är första gången jag lyckas få ner den till en mening, vanliga fall när någon frågar så brukar de bli en lång berättelse av de hela, allt i minsta detalj!
Jag vill verkligen jobba med film, teater men skulle även kunna tänka mig ett arbete inom musik!


Du ska börja på gymnasiet i en helt ny stad, hur känns det?

Helt ny o ny vet jag inte om jag kan kalla den, men ny skolmiljö i alla fall. Det känns rätt gött faktiskt! Att äntligen få lämna grundskolan och ta mig ännu ett steg närmare vuxenlivet känns bra. Sen så blir det visserligen sena dagar och tidiga morgonar, fast de ska nog gå bra. De ska bara bli kul att byta miljö, men dock lite tråkigt att lämna den gamla klassen och lärarna!

 

Känner du någon som söker samma skola/linje som du?
Jag känner några som söker samma linje, vilket jag faktiskt inte visste innan allt var inskickat och klart!


Valde många efter kompisgäng eller är det en myt?

Det finns säkert någon person som gjort det, men inte vad jag vet bland mina kompisar i alla fall. Vi har verkligen valt de vi vill gå, t.ex. vi är tre tjejer som hållit ihop under högstadiets tid och alla tre har valt olika! Jag tror nog mer på att det är en myt faktiskt, det kan inträffa någon enstaka person kanske, men de flesta vågar nog gå sin egna väg, vilket är bra!


Vad kommer du sakna mest grundskolan?

Oj de jag kommer sakna mest i grundskolan är nog lektioner som slöjd, bild & musik. Sen så kommer jag även sakna klassen och lärarna jag gått med nu under högstadiet, men man vänjer sig efter ett tag, jag vet de eftersom jag är van och har flyttat runt en hel del i mitt lilla liv.Men hoppas på minst tre kanon bra år till!


Kommer du orka pendla upp till 3 timmar om dagen?

Jag älskar jag åka buss och kommer göra allt som krävs! Jag får hoppas på att det inte är en massa byten på bussen, vilket leder till att bussresan går mycket snabbare och tar inte mer än en timme dit och en timme hem. Att orka pendla är ett måste!


Finns det något du är osäker inför när det gäller ny skolmiljö?

Det finns alltid små saker man är osäker på, i alla fall de första dagarna när det gäller något nytt. Men förhoppningsvis så kommer det mesta leda till något bra tillslut!


Vad ska bli mest roligt med bytet från liten grundskola på landsbygden till gymnasieskola i tätort?
Det som ska bli mest roligt att börja gymnasiet är att få träffa nytt folk, från lite varstans. Inte bara från ett och samma ställe. Det ska även bli kul att se hur alla är och att lära känna den nya klassen och en massa mer. Hela grejen med att lämna grundskolan och få börja gymnasiet är en kul grej!


Jag önskar dig lycka till tills på onsdag, så hoppas jag att du kommer in! Har du någon du vill hälsa till eller kanske dela med dig av några visdomsord?

Jag vill tacka för att jag fick ställa upp här, och all lycka till bloggen i framtiden!

 


INSPO!

Ett tips till er som behöver finna lite inspiration till någonting. Vare sig det är till en ny låttext eller en ritning så brukar jag googla ihop ett tiotal bilder som på något sätt tilltalar mig. För mig tar kreativiteten slut där, men om man har ork och lust så kan det ibland vara gynnande att sitta och "klippa och klistra" kanske med tidningar, eller via datorn, till ett jätteinspirations-kollage.

Ikväll var jag verkligen i behov av all kreativitet och inspiration till någonting alls. Då satte jag mig ner vid google. Varför jag personligen inte behöver göra mer än så är för att jag tycker att en bild ger mig så mycket mer. Jag tänker i nya banor och det hjälper på något sätt.

Ja, ibland är det bara en uppmuntrande mening eller en bild så får inspirationen att flöda.













































Tumblr_lisahzi3du1qbp7zmo1_500_large

Tumblr_lis6vuz2w51qa9yjmo1_500_large

Tumblr_lis3e9txxj1qfalmqo1_250_large

Tumblr_lisadhvb1g1qh9t17o1_500_large

54722330_full,r,470x470_large

Handpeace_large

100249162_full,r,470x470_large

Tumblr_lisat9i5ke1qdwcr5o1_500_large

Tumblr_liq92hkkc61qho3bao1_500_large

Jag skulle kunna hålla på i evigheter. 90% av bilderna kommer från en favoritsida när det gäller inspiration,
www.weheartit.com Hur underbara bilder som helst. Där är det lätt att slösa en timme eller två.


Sommartorsdagarna -11






Något som blivit till en folkkär tradition i våra Boråshjärtan men lika så hos ungdomarna som får en anledning att konsumera alkohol är Sommartorsdagarna i Borås.

Nu är det nya artisporgrammet framme och vilka blir det som få inta scenen?

30 juni: September

7 juli: Danny

14 juli: Veronica Maggio

21 juli: Orup

28 juli: Petter

4 augusti: Rydell & Quick

11 aug: Hemligt! (Det får vi veta i Maj)

Har de lyckats fånga både årets heta artister, något för föräldrarna och något för den äldre generationen? Någon ni BARA MÅSTE SE?

Bild? Som alltid snodd från google


JAG TRÄFFAR..


Den färgstarka personligehten Daniel för att snacka lite kulturella skillnader..

Hej Daniel och välkommen till kulturbloggen, hur är läget?
Superfint tack, mycket på gång innan jag flyttar till Malmö på lördag.
 
För dem som inte har någon som helst aning, vem är du?
Jag heter Daniel Fagerholm. Är en glad filur som gillar humor och att underhålla. Samt sy kläder och handla på loppis. Är känd för min personliga stil och blev nominerad i kategorin med originella i Finlands Blogawards 2010.
 
Du är även bloggens första kille, och får tills vidare representera
det manliga könet, hur känns det?

Gillar att bryta mot könsroller så det känns fint!
 
Du skriver mycket om Finland vs. Sverige, vilka är de största skillnaderna på
dessa grannländer?

Oj, här skulle jag kunna skriva en hel uppsats! Svenskarna är lagspelare som tycker om att diskutera, tala och älta. Det ser man ofta i svensk TV, svenskar vill komma fram till genomtänkta beslut medan deras kallprat är något som frustrerar de finska kusinerna på andra sidan av havet. Där är här man gärna är effektiv och tar snabba, mer riskfyllda beslut och har ett betydligt mer auktoritärt sätt att styra. Det märkte jag tydligt när jag jobbade i Sverige, man diskuterar mycket och chefen är en i mängden (men som håller förstås lite i trådarna). I Finland har man mera respekt gentemot sina chefer, skollärare och så vidare. Finnar brukar också anses som ett tyst folk som ofta blir kritiserade för deras konversationsförmåga eftersom prat i princip inte betyder någonting för dem och ord används generellt bara som ett informationsflöde. Det som räknas i slutändan är vad som egentligen blir gjort, och resultatet. Work and shut up, överdrivet sagt men som det ligger en poäng i.
 
Personligen kan jag inte förstå hur två länder sida vid sida ändå kan vara
så olika, eller vad tycker du?

Jo historia, kulturen och icke att förglömma språket skiljer sig verkligen åt. Det som man dock ofta glömmer är att Finland är officiellt ett tvåspråkigt land. Jag är finlandssvensk och uppväxt i en stad där 50% talar finska, 50 % svenska. Gått i svenskspråkig skola och uppväxt med svenskspråkig familj, släkt och vänner. När man träffar svenskar får man ofta frågan "Varför kan du svenska?" Är dina föräldrar från Sverige?" "Men varför talar du inte muminsvenska?", då får man förklara att Finland är ett tvåspråkigt land och att jag inte har anknytningar till Sverige samt att det finns olika dialekter i svenskfinland.
Det som är roligt är att finlandssvenskar dras mellan finska, finlandssvenska samt rikssvenska kulturen. Min familj och vänner kollar t.ex. på svensk tv och lyssnar på svensk musik. Och de flesta artister i Sverige brukar komma hit och spela för oss finlandssvenskar. Något många svenskar inte har en blekaste aning om!

Vad tycker du är typiskt svenskt respektive finskt?
I det dagliga livet som schlagerbög kommer först att tänka på musik & schlager. I Finland är det omodernt med popmusik. Här kör man med rock och metal, likaså ofta i schlagersammanhang. Sverige är däremot popens och glittriga schlagerns land.
Typiskt finskt är ju även förstås bastubadande. En bastu finns nästan i alla hus & hem. En ny grej jag märkt när jag bloggat är fenomenet svenskar och "kändisdyrkan" och att "alla kan bli kändisar", vilket man ser t.ex. genom bloggar (I Finland finns ingen bloggkultur) och MASSOR med dokusåpor. På den punkten har Sverige blivit allt mer amerikaniserad speciellt inom populärkulturen än Finland.
 
Svenskar är överlag mer öppna och trevliga medan finnar är mer tystlåtna. Men på gott och ont. Vi tar ett exempel. När jag var tillsammans med en svensk kille (som var just glad & spontan) sa redan efter en kort tid "jag älskar dig". Gulligt så. En finne jag var tillsammans med sa först efter 3 år "Minä rakastan sinua", då visste jag att han menade det på "dödligt allvar" och att det kom från hjärtat. Finska män kan ha lite svårt med det där att uttrycka sina känslor men visar det på andra sätt i stället.
 
Du har också rest mycket, speciellt på sista tiden, vilken är den
största kulturella skillnaden du råkat ut för?
 
Hmmm. Överlag om jag tänker på Europa tycker jag folk är mer pratglad och öppna desto mer i väst du reser. Österut tvärtom. Men jag gillar t.ex. att dansa på borden i Köpenhamn och tala med alla. Samtidigt som jag älskar att sitta tystlåten på en pub i Vitryssland och lära känna folk sakta men säkert på djupet. 
 
Om du fick flytta till ett land just nu, för att leva enligt deras kultur, vart
skulle vi hitta dig?
Min syster tog sitt pick & pack och flyttade till ett fattigt land i Afrika och jobbar på ett sjukhus. Hon berättade att dans, sång & glädje är folks vardag. Trots fattigdom och elände. Det låter härligt. Där skulle jag säkert trivas (ej hunnit utforska Afrika ännu) för jag älskar sång, skratt & sann glädje. 
 
Vilken kultur känner du dig inte så bekväm med?
Amerikansk kultur. Ett artigt folk men känner mig inte bekväm med ytliga "Oh you´re so beautiful, look at you", "Oh sweetie, I love you so much" jargongen.
 
Vad tycker du är den största bristen inom vår kultur här i norden?
Folk borde ta ut svängarna mera och våga vara sig själv. Strunt i jantelagen och kör ditt egen race. Besökte t.ex. krogen i lördags, där folk var klädda & stylade som kopior. Tydligen har folk en vilja att smälta in i mängden. Men för min del är det inte tänkbart. Gud så tråkigt, vem vill vara en kopia?
 
Kultur kan innebära mycket, som tillexempel levnadssätt, hur gör man om man vill
leva livet á la Daniel?
Man är en livsnjutare, reser ofta och gillar livets goda. Är kreativ genom dans, underhållning och att skriva. Tar dagen som den kommer och lever livet i färger!
 
Om kreativitet skulle mätas i kilo, hur många kilo kreativitet består du av? 100 kilo rosa godis!
 
Vilket enligt dig, är det absolut bästa sättet att uttrycka känslor och sig själv:
dansa, sjunga, måla, skriva, eller något annat skapande?
 För mig att skriva & dansa!
 
Du stickar med mormor och dansar till gamla schlagerhits, någon annan talang
vi inte fått ta del av än?
Hmm, skriver ju ofta. I bloggen kör jag med korta texter och hemgjorda videoklipp. Underhållning & humor är mitt genre. Därför har inte den djupare sidan av Daniel kommit fram så ofta. Den sidan borde jag plocka fram oftare. Min dröm är även att skriva en bok.
 
Du har även en personligstil, i vilken affär kan vi hitta den?
Kan bli svårt för jag syr ofta själv. Och så handlar jag på loppis (även från vanliga klädaffärer men då ser de ofta ändå retro ut). Sen är jag färgstark. Starkare färger desto bättre!
 
Hur mycket mod tycker du det krävs för att våga ha på sig det man vill, och inte
bry sig om vad andra tycker?
Det krävs mod. Jag kom ut som homosexuell som 14 åring i ett litet samhälle och blivit härdad sedan unga år. Så för mig är det inga problem att våga vara mig själv! Att våga tro på sig själv är viktigt och att uppmuntra & coacha sig själv att ta steget ut och leva ut den man är.
 
Hur viktigt tycker du det är att ha en individuell stil? Alla har en konstnär i sig men konstnärligheten ter sig i så många olika uttryck. Vissa kan se "vanlig och vardaglig" ut utsidan men vara en hejare på att måla tavlor. Jag tycker personligen att mina kläder & min stil är MIN färgpalett.

Du känns ju verkligen som en modig person som verkligen känner dig själv, men
vad får dig att ligga och gråta i fosterställning?
 Klassiska krig, orättvisor & folk som är elaka mot varandra. Men för min del räcker det med att se en sorglig film eller när jag saknar min olyckssyster Elin som tog livet av sig. Kallar det livet. För mig är det viktigt att uttrycka mina ups and downs känslor.
 
Hur tycker du vi ska bryta fördomen om kultur? Att det bakom all kultur finns en kvinna..
med batikläder, långkjolar i vinrött, träsmycken, grått långt hår och läppstift på
tanden?
Upplysa och informera! Ut i världen & res! Träffa en massa folk, lyssna. Ta till dig olikheterna. Kultur & olikheter är en rikedom!
 
Går det att bryta fördomar? Oh ja, genom bloggen driver jag med fördomar genom att förstärka dem! Gillar att driva med fördomar och göra narr av dem med glimten i ögat.  

När läste du senast en bok, och vad hette den?
Siw Malmkvists självbiografi. Jag tycker Siwan är cool!
 
Hur ofta besöker du det lokala biblioteket? Inte så ofta, är hejare på att köpa böcker. Bara mina böcker utan tidspress och som man kan läsa om och om igen!
 
Du får välja mellan att prenumerera på "Svensk skattetidning" eller tidningen "Tåg"?
Vilken och varför?
Inte läst någondera då jag ännu bor i Finland men "Tåg" låter mera mig. Reser ofta med tåg dessutom.
 
Vilken svensk artist vill du se sjungandes i din trädgård en söndagsmorgon? Oj, Anna Book, Carola, Arja Saijomaa eller finska systrarna Lili & Sussie. Varför inte alla i en schlagermedley? Humor, skratt och glada schlagers är en befriande kombination!
 
Och till slut Daniel, få du slänga iväg några visdomsord till mina miljarder läsare, eller
bara hälsa till någon, varsågod:
Allt är möjligt för den som tror att allt är möjligt!


MISSA INTE



Ni fuskläste väl inte gårdagens Tranemo/Svenljunga tidning va? För under Tranemosidan kunde ni hitta mitt lilla inlägg om den kommande tisdagen!

Ni är supervälkommna för att lyssna, klockan 19.00 i Tranemo Bibliotek.
De kommer bjudas på fika i pausen!


Troll

Alla Vi Troll_010

Alla Vi Troll_011

Alla Vi Troll_014

Alla Vi Troll_017

I veckan fick jag inte bara möjligheten att sitta i ungdomsgruppen hos Leader men också att se föreställningen Troll. Det var ingen midre än min gamla musiklärare Stefan och hans fru Mia som ansökt stöd hos Leader för att kunna möjliggöra denna teater tillsammans med utvecklingsstörda från Tranemo/Svenljunga och också Gnosjö!

Teatern hette Troll, och herregud vilket leende de lämnar efter sig!

Jag tycker allt som allt för att vara en sådan kort liten pjäs så var den otroligt välgjord. Både scenen, kläderna, sångerna och såklart skådespelarna var väldigt proffsigt. Alla hade sådan karisma att efter de två första minuterna var leendet på ända till slutet.. men också efter det! Man fick verkligen en må-bra kännsla!

Bilderna har jag lånat så snällt från STT's hemsida


Marocko del 3?








































Att jämföra kulturer gör att vi själva kan se så väl bristerna som fördelarna i vår kultur. Men eftersom jag under
min uppväxt endast genom omgivningen jämfört vår kultur med de ”fattiga barnen i Afrika” och ”den hemska kvinnosynen inom islam” har jag aldrig insett vår kulturs egna brister, eftersom jag alltid fått jämföra den med något uppenbart sämre. Jag har då aldrig stött på positiva sidor hos andra kulturer, inte så där ärligt och rakt på sak. Vilket gör att när jag nu studerat andra kulturer kan hitta verkliga brister hos oss som verkligen ifrågasätter vårt levnadssätt och oroar mig. Det som oroar mig mest är att, finns det fler som har samma tanke som jag? Eller var detta bara jag?


Hela ”stackars barnen i..” – filosofin har hindrat min hjärna att under mina snart 19 år kritisera hur vi lever och faktiskt se de fina i kulturer samt religioner som vi annars så hårt stämplar som fel.


Vad som är rätt kultur och inte är något som min hjärna funderat mycket kring det senaste året. Vi här uppe i norden vill gärna lära andra kulturer att leva som vi, vilket i min hjärna underförstått översätts till att vi anser att vårt levnadssätt är fläckfritt, rätt, och tillräckligt bra för att läras ut till andra.


Vi om någon har stora brister i vårt materialistiska karriären-är-allt samhälle. Det finns så mycket fint hos de andra kulturerna som jag tycker DE borde lära oss.


Marocko var på många sätt bra för mig. Inte minst fick jag vila upp mig och njuta av fina vänner. Men samtidigt fick jag svar på en hel de frågor. Deras livsstil verkar så underbar, visst har de också brister men vem har inte de?


Hela grejen med att pengar inte är allt, även om man hade det bättre ställt så var det inget speciellt med det. Hela grejen men att alla går hem från skolor och arbeten för att äta middag tillsammans hemma. Hela familjen först grejen. Hela deras livsfilosofi verkade gå ut på att ta vara på dagen, varandra och naturen. Och hur bra är inte det?


Jag tror att vi skulle kunna få ut mer av varandra, lära oss och förstå bättre om vi istället valde att fokusera på rätt saker hos andra kulturer; med det menar jag självklart de positiva.


Godhet & Senapsdeg

Photobucket

Hej!

Kika gärna in på Sandras blogg också:

http://benevolenceandsinapism.blogspot.com/

JAG TRÄFFAR..

Photobucket
Fina Sandra för att snacka lite kultur.. och lite annat

Hej Sandra och välkommen till kulturbloggen, hur är läget?
Hej Kulturbloggaren! Läget är helt okej just nu, lite småkrasslig och trött men annars är det fint. Solen lyser ute så man kan inte vara annat än glad.
 
För dem som aldrig sett dig vandra längs Tranemos gator eller gymnasiets korridorer, vem är du?
Jag är Sandra då, 17 år gammal, bosatt i den rätt så ocharmiga byn Tranemo. Jag är oftast väldigt spontan och glad iförd kläder köpta andrahand. Ungefär så.
 
Om jag knackar på hemma hos dig en tisdags eftermiddag, vad gör du troligtvis då?
Troligtvis så hittar du mig inne på mitt rum, där jag antingen ser på en film eller läser, omringad av mina kaffekoppar. Annars så har jag fått för mig att starta något nytt projekt som jag sysslar med. Just denna tisdagseftermiddag sitter jag på mitt rum, ser på Skins och njuter av vårsolen!
 
Du sägs ha en förkärlek till nötta och gamla böcker, hur kommer det sig?
Jadu, vad ska jag börja med? Jag tycker att det mesta som är gammalt är fascinerande så det faller det sig rätt så naturligt att jag tycker likadant om böcker. De är väldigt fina där de står på sin plats i bokhyllan med sina omslag och titlar såsom Snälltåget 7.45 och Prins Solsken också. Oftast så är de hyfsatbilliga på loppisar och liknande då det inte är speciellt många som vill ha böcker med de skamfilade omslagen. Sen har det helt enkelt bara blivit så att det är en sak jag har börjat samla på. Synd att jag är så dålig på att läsa dem bara, skäms Sandra!
 
Och till Mumin, du vet väl att självaste kulturbloggaren kommer från Mumins hemland?
Jag vet, så fint! Jag har finsk släkt så lite mumintrollblod har jag i mig åtminstone!
 
Blir du avundsjuk om jag säger att jag varit i Muminlandet?
Du, jag blir inte lite avundsjuk. Det är ett av mina framtida resmål faktiskt.
 
Och inuti självaste muminhuset?
Sluta, du tar kål på mig! Kan jag få din autograf?

När vi ändå är inne på böcker, har du några favoriter? Jag känner mig ovanligt snäll idag så du behöver inte välja bara en.
Tack snälla du! Oj, det här var en väldigt svår fråga. Fast visst har jag mina favoriter. Norwegian Wood och Kafka på stranden av Haruki Murakami, Drömfakulteten av Sara Stridsberg och Pappan och havet samt Det osynliga barnet av Tove Jansson får jag säga då.
 
Vilken bok håller du på och läser just nu?
Just nu läser jag Farlig midsommar av Tove Jansson, en bok om svenska koncentrationsläger och Charles Baudelaires prosadikter.
 
Kan du läsa två eller tre böcker parallelt, utan att blanda ihop dem?
Ja, faktum är att jag har svårare att läsa en bok åt gången. Det finns ju så mycket jag vill läsa!
 
Vilken bok skulle du helst vilja se på film, och varför?
Drömfakulteten skulle det nog vara i sådana fall, mest för att den skulle bli väldigt snygg som film! Den skulle vara lite svår att skildra men äh! Med rätt regissör skulle det nog gå.
 
På tal om film, har du någon favorit även där?
Min absoluta favoritfilm måste vara Control. Det är en film gjord av Anton Corbijn som handlar om bandet Joy Division och främst om deras sångare Ian Curtis. Den är så himla snyggt filmad, man hittar nya detaljer varje gång och sen att den handlar om ett av mina absoluta favoritband gör det bara ännu bättre! I höstas så satt jag och kollade på den två gånger om dagen i flera veckor och tröttnade aldrig.
 
Vem skulle spela huvudrollen i filmen om ditt liv?
Det skulle nog få blir Anna Karina a la 60-tal eller den extremt charmiga Hannah Murray!
 
Om din mor fick möjligheten att trycka ut dig i ett helt annat århundrade, vilket skulle det bli?
Hmm, ett annat århundrade vet jag inte men jag skulle vilja vara född så att jag fick vara tonåring under 1960-talet! Och det av den anledning att jag skulle vilja få chansen att se Velvet Underground och en hel del andra artister som var aktiva då live. Sen är det bara ett plus i kanten att modet då var helt underbart.
 
Jag har gjort min bakgrundsfakta, du skrev på bloggen att året 2010 innebar att du hittade dig själv, under vilken sten lyckades du hitta just dig själv?
Jag lyckades hitta mig själv tack vare en person vid namn Carl som jag spenderade sommaren och hösten med. Innan jag träffade honom så var jag så osäker och hade varken självförtroende eller någon i grunden positiv syn på allting. Tack vare honom så ger jag inte upp längre som jag gjorde tidigare och jag tror på mig själv och att jag inte är helt värdelös trots allt. Jag har även hittat den stil jag trivs i efter att ha bytt mellan hur många som helst i flera år och sen att jag har hittat ett kompisgäng jag verkligen trivs i har bidragit till att jag äntligen är trygg i mig själv.
 
Om jag säger kultur så säger du..?
Meningen med mitt liv!
 
Om du slängdes in på en Idol audition just nu, vilken låt skulle du sjunga?
Hmm.. antingen The Wombats - Kill the Director tillsammans med ukulelen eller så skulle jag köra Jam on Bread - I heart Labrador Records, bara för att kunna spela med ukulelen där också.
 
Jag vet också att du kan ju plinka ukulele, vad kan du hittills spela?
Jag kan inte spela sådär jättemycket, det enda jag kan spela är introt till Postacrds from Italy av Beirut. Just nu håller jag dock på att lära mig Kill the Director av The Wombats och jag har även tänkt börja göra lite eget material. Synd att jag inte kan sjunga bara men äh, sånt är bara kul.
 
Du verkar ju ha massa intressen, berätta om dem!
En massa intressen vet jag inte om jag har men jo, de är endel. Jag har alltid varit väldigt musikintresserad ända sen jag var en liten, liten flicka så mycket är musikrelaterat såsom att lyssna på musik, upptäcka ny musik, spela på ukulelen och gå på konserter och festivaler! Sen är ju läsning ett dominerande intresse i mitt liv som har hängt med ett tag. Jag tycker även om att titta på serier. Det finns en serie vid namn The Mighty Boosh som har räddat mig från att ge upp under de mest sorgsna av tider. Det är en helt fantastisk brittisk humorserie som är sådär perfekt psykedelisk, konstig och charmig, en riktig Sandraserie alltså. Annars brukar jag resa runt rätt så mycket och träffa människor och umgås med mina kära vänner och även fotografera detta i ett försök att dokumentera min vardag lite kreativt!
 
Din blogg heter benevolenceandsinapism, jag gillar det.. men vad i helskotta betyder det?
Det kommer från två engelska ord: benevolence som betyder godhet och sinapism som betyder senapsdeg. Historien om hur jag hittade dem är lite lustig. Jag satt hemma hos min dåvarande pojkvän i somras och ville starta en ny blogg. Jag hade ingen aning om vad den skulle heta så jag började bläddra i hans underbara engelska ordbok från tidigt 1900-tal och hittade då orden benevolence och sinapism. Det lät bra tillsammans så jag slog till och det är historien bakom benevolenceandsinapism!

Om du fick hitta på ett projekt relaterat till dina fritidssysslor, vad skulle du hitta på?
Jag skulle nog försöka ordna en fotoutställning eller något i den stilen! Eller skriva mina memoarer, med lite inspirations från Muminpappans. Eller starta ett enmansband med mig och ukulelen och en massa charmiga texter. Så svart det där, jag är trots allt en sån som har en massa projekt på gång på en och samma gång.
 
Du får bjuda in fyra döda personer att käka en god middag med dig, vilka blir det?
Det skulle nog bli Ian Curtis, Edie Sedgwick, Audrey Hepburn och Nico. De är alla personer jag ser upp till eller som indirekt har hjälpt mig med mycket här i livet. Några av mina förebilder helt enkelt!

Du är ju en specialist på loppis känns det ju, ge oss dina smultronställen här i Tranemo
trakten!
De jag brukar besöka är Återbruket här i Tranemo och även den rätt så nya secondhandbutiken All-Ting. Den sistnämnda har en hörna där alla kläder kostar 10 kronor, helt otroligt vad jag har fyndat där det senaste!
 
När vi ändå kom in på Tranemo så smidigt så tänkte jag passa på att fråga vad du
tycker om utbudet av kultur i Tranemo?
Kulturutbudet i Tranemo är inte direkt.. stort så jag får inte ut så mycket av det. Det kan såklart bero på att vi kulturintresserade människor är i någon sorts minoritet här, speciellt när det gäller ungdomar. Jag söker mig hellre till de större städerna när jag är ute efter något kulturellt!
 
Tycker du ungdomar behöver mer plats för att visa upp vad de kan?
Det tycker jag, helt klart. Jag tycker det är lite så att vi ungdomar inte tas så seriöst som vi egentligen borde. Det är vi om något som kan skapa och visa upp saker för alla känslor vi har inom oss nu under tonåren finns det många, bland annat jag, gör att man måste avreagera sig på något vis för att kunna ventilera det och det kan vara allt ifrån att skapa musik till att skriva och fotografera. Det är inte så att vi ungdomar ignoreras men vi tar inte lika stor plats för att vi har den stämpeln att vi är omogna, tyvärr. Man har mycket att lära sig av oss.
 
Biblioteket i Tranemo ska ju byggas om, vad skulle du vilja hitta/ha på nya bibblan?
Just det ja, det hade jag helt glömt bort. Jag skulle vilja ha någon sorts caféhörna, helt klart. Med soffor eller åtminstone något bekvämt att sitta i. Även en musikavdelning skulle uppskattas, där man kan låna cd-skivor och liknande skulle vara fint! 

Och när jag ändå pressar dig på saker, hit med din bästa spotifylista också!
Åh hjälp vad svårt. Jag har hur många listor som helst då jag tycker om att sitta och göra listor med vissa teman men min överlevnadsguide är jag lite nöjd över i alla fall: Överlevnadsguide inför det svenska livet

Nu när jag tagit det mesta, finns det något du vill hälsa mina fina fans? Eller dela med dig
av nått fint vidsomsord?
Jag har inte så mycket att säga mer än att jag hoppas att alla har det fint och att om ni inte har det så kommer dyker det alltid upp ett ljus i slutet av tunneln.

Fotograf


      



Minns ni kanske Maria? Fotografen som jag intervjuade för ett tag sen. Nu har hon tagit ett nytt steg i hennes kärriär och är nu frilandsfotograf på deltid.

Ni hittar henne, och hennes tjänster och priser på hennes "nyöppnade" hemsida. Där hittar ni även hennes portfolio! Hon har verkligen en bredd och en stor variation, och potential.

Klicka in er här:
http://www.mariaphotos.net/default.html


302


JAG TRÄFFAR..




Som jag fått böna och be! Men äntligen har hon tid att ställa upp, ingen mindre än.. jag själv!

Tjenixen Hannaponken och välkommen till kulturbloggen, hur är läget?
Tja tja bloggen. Jo det är bra, har dock får en djävulsk nackspärr vilket försämrar tillvaron ordentligt!

För dem som fortfarande inte vet vem du är, kan du dra det en gång till?
Alltså. Nu ska vi göra det klart en gång för alla det är alltså jag som sitter och skriver dessa inlägg dagarna långa. Det är jag som är kulturbloggarN! Fattar alla?

Nu ska det nog vara glasklart. Vad kan vi förvänta oss av bloggen nu till våren?
Jag tror att det är nu bloggen drar igång på allvar. Jag kommer resa en del och ni kan förvänta er riktigt mycket från det!

Jasså? Vart ska du, om man får lov att fråga?
Absolut. Jag skryter så gärna. Jag ska om två veckor på en snabbvisit i Polen och det blir nog en sväng förbi Tyskland också. Efter det blir det Finland, och förmodligen Estland också! Sen i sommar smider jag stora planer, riktigt stora..

Tänka sig. Har du *fAnZ* i alla länder?
Nja.. väntar fotfarande på det där internationella genombrottet (eller ett genombrott av huvudtaget)

En liten fågel har viskat i örat att det kanske händer något spännande i veckan..?
Schhhhh!

Vad är det tråkigste respektive roligaste med att driva denna lilla blogg?
Det tråkigaste är att sitta och redigera bilder (kisse-style), sortera, kopiera, byta namn, göra nya mappar. Jag vill ha en assistent! Det roligaste är att komma i kontakt med alla fina människor, samt försöka steg för steg få idéer till praktik.

Det känns som du satt både fotografering och läsandet på hyllan?
Du! Försök hitta en studentklänning, driva en blogg, gå i skolan, vara sjuk, hinna sporta, hinna sova, plugga, skriva studentinbjudningar, fixa hår, byta kläder, alltid vara fin och försöka hinna andas på samma gång. Jag skulle behöva ungefär 7483247024,89 extra timmar på dygnet.

Frågan som är på allas läppar, kommer du sluta blogga efter stundenten?
Aldrig i livet! Varför skulle jag?

Vem skulle du helst vilja se här på bloggen inom kort?
Kitty.. eller Cissi Wallin. Kanske någon riktig surgubbe? Bob Hansson skulle också få plats. Tänkte säga Astrid Lindgren men kom i sista sekund på att hon är död.

Hur hittar du alla intervjuoffer?
Jag får mängder av tips. Sen är jag ganska rakt på sak, Du ska vara med!

Hur kommer det sig att 100% än så länge svarat ja?
Jag vet inte. Undrar ibland också? Antagligen för att jag är så charmig?

Vi får ju in ganska mycket mejl om just dig. Hur kan du låta bli att skriva om dig själv?
Jag lever nu mera på smicker. Så börjar jag skriva ett inlägg om min frukost så kommer jag på
att bloggen inte heter hannabloggen.

Vi har hört rykten om att du får massa hatmejl?
Ja det ryktet har spridit sig över vår lilla landsbyggd snabbare än pesten. Men det stämmer, kan ju passa på att hälsa till Erik, Leif och Anonym som gillar att kritisera varje stav fel okk sär skrivning. Hej på er grabbar!

Vad blev de mest arga för?
När jag skriver fel på "ända" och "enda". Samt när jag sa att det håller på att ske en åldersuppdelning inom kulturen.

Va sa de då?
Att jag var ful. Och obildad.

Låter som härliga fans! Inga fanbrev än så länge?
Väntar fortfarande på att ni ska skicka in pengar, blommor och teckningar på mig!

Vill du hälsa något åt dina fans eller kanske.. ja du vet ju hur detta går till:
Hej Björn om du tittar in! (detta är ett test!!) och.. va er själva, och skit förfasen nu i vad alla andra tycker!

Utställning på Abecita








































Åh herrejösses! Höll på att glömma.

3 Feb - 8 Maj är det konstutställning på Abecita, "Kända profiler" samtidigt ställer LBS fotoelever ut i Caféet. Och min begåvade vän Ellen har också varit med och fotat för deras tema "Innanför/utanför".

Var på plats under öppningen/vernisagen. Det var en riktigt trevlig kväll, då det verkligen blev en blandning av såväl fotografer som människor på plats. Något jag verkligen kan rekomendera till alla fotomuseer är att ställa ut tillsammans med ungdomar för då får ni en variation på ålder också. Det roliga var att dessa stora begåvningar tog sig tid att prata med såväl konstgubbar, Boråsprofiler som med kulturbloggare eller Lbs-are.

Det var riktigt roligt att gå runt där, småprata och kika på alla superhäftiga foton. Och vad vore jag för kulturbloggare om jag inte hade min profesionella fotograf med mig (pojkvän) och diskussionsvän (bästa Nadja) och en massa bilder att bjuda er, mina trogna *fAnZ* på?

Det är Thron Ullberg som inriktat sig på att ge oss en annan bild av våra kändisar och resultatet är något helt annat än de traditionella då han skapar en intim kontakt med personen han fotograferar "Jag är väldigt intresserad av människor" säger han själv. Och man kan nästan se det det där intresset te sig i hans foton. 


Dan Hansson
ställer också ut sina foton som är ärliga och osminkade, han kan sin sak och hans fotografering tar inte lång tid, "man vet när bilden sitter där".

Till slut har Abecita kombinerat allt detta med akvarellmålaren Erik Hårdstedt. Här har han samlat ett gäng poträtt avbildade på ett mycket inspirerande och kreativt sätt, på ett sätt du aldrig sett en människa innan. Han har målat av såväl kända Boråsprofiler som helt vanligt folk som han hittat på sina resor.

Båda fotograferna och målaren fick vi se uppe på scen då de förklarar sin konst, och det blev Zandra Dahl som fick komma upp på scenen och representera LBS fotoutställning. Utöver det fick vi lite pausunderhållning från Rumänien (i folkdräkt!!!)

Alla elever som ställde ut kunde skriva en förklaring till sina tolkningar av "Innanför/utanför". Min kompis Ellen skrev en superfin förklaring till hennes tolkning som ni ser längst ner av bilderna; "Jag vill måla hela världen. Regn, krig och bråk; världen har väldigt många gråzoner. Med glädje från min insida, vill jag sprida färg och kärlek till utsidan."

Ni har fortfarande chansen att gå dit och kika!


Åh det finns så mycket bra

I want to meet a bear before I die
I want to help a teenager say goodbye
To a boyfriend she never even liked
But whom she thought made her look more grown up
I want to go to Tokyo

Britta Persson - Meet a bear

Usually when things has gone this far
People tend to disappear
No one would surprise me unless you do

I can tell there's something going on
Hours seem to disappear
Everyone is leaving
I'm still with you

Peter, Bjorn and John - Young folks

One night of magic rush
The start - a simple touch
One night to push and scream
And then relief
Ten days of perfect tunes
The colors red and blue
We had a promise made
We were in love

The knife - Heartbeats


Det finns så mycket fint. och bra.


Faller


Min kompis Nadja blåste nytt liv i Winnerbäcks låt Faller i lördags. Till och med den hårdaste hårdrockskillen fick tårar i ögonen. Önska jag kunde lägga upp sånna klipp istället. Men bjuder i alla fall på Winnerbäck själv, han är inte så dum han heller!




Moderna museets favorit!



Robert Rauschenberg. Monogram, 1955 – 1959

”I
en tid när idéer om måleriets renodling dominerade valde Rauschenberg att friskt blanda måleri och skulptur, klädtrasor, tidningsklipp och bortkastade föremål till detta jättecollage - eller som han själv benämnde det: combined painting. Den ensamma och lite sorgsna geten står mitt i en samtid av rymdfärder och vardagsskräp, som en hjälte utan hjältemod, en motståndare trots allt, utan illusioner.”

En del av förklaringen, modernamuseet.se


För oss idag är inte denna typ av konst så chockerade ny som den var när den skapades, idag är vi väl bekanta med den moderna konsten och dess typiska utseende, vilket bidrar till en mildare uppskattning vid första anblick. Denna stil på konst tillhör i allra högsta grad modern konst, då det var under denna tidsperiod som modern konst verkligen fick sitt fäste i Sverige. Men den moderna konsten har också utvecklats åt det mer extrema hållet under 2000-talet vilket gör att denna get som då var en nyskapelse idag endast känns som feg och blek jämförelse med dagens skapelser.
Dock är ”Monogram” lika hyllad då som nu, och är en av Moderna museets mest populära verk.


Som det står i förklaringen så var tidsperioden när ”Monogram” skapades dominerad av måleriet. En tid då både Rune Jansson och Eddie Figge hade sin storhetstid med sina målningar.  Man kan praktiskt taget påstå att när något dominerat genom tiderna så har det i slutändan fört med sig något nytt, en motsatts.
T.ex. Romantiken som uppstod som reaktion på den materialism och tro på förnuft som var en världsbild man hade inom kulturen under upplysningen. Sen som reaktion på romantiken, kom realismen som inte alls trodde på att känslan var tillvarons kärna. Och så vidare. Här kan vi se samma mönster, att efter en tid då målandet dominerat finns det ett dolt behov av att utveckla och förändra det. Vilket Rauschenberg verkligen tog till sig då han kombinerat målning med skulptering och annat ”skräp” som tillsammans bildar hans konstverk, Monogram. Under 1900-talet var det många konstnärer som slutade med målandet och fortsatte med skulptering eller arkitektur, t.ex. Torsten Renqvist.


När man först synar konstverket utan någon som helst bakgrundsfakta kan det bli lite förvirrandet. All kombination av så väl material som skapningsmetod gör att det kan bli för mycket att ta in på en och samma gång. Men samtidigt har olika uttrycksmedel en tendens att göra iakttagelseförmågans syfte tydligare.


Konstverkets centrala punkt blir alltså geten, det är det första ögat koncentrerar sig på. Kring geten ser vi alltså det som förklaringen vill kalla ”vardagsskräp”. Jag kan tycka att vi kan se tecken på expressionism som fick sitt fotfäste just kring 1900-talet, då getens ansikte till största del är täckt med starka färger som är en av expressionismens tydligaste tecken. Som de hörs på namnet så handlar expressionism (engelska expression = uttryck) om att många konstnärer började uttrycka sina känslor mer och tydligare, främst genom starka färger. Dock står det i förklaringen att denna get är lite sorgsen och ensam, vilket kanske inte för mig personligen går ihop med de glada och starka färgerna, som ger ett helt annat budskap. Jag uppfattar det som att färgerna symboliserar en påtvingad glädje hos geten som försöker dölja sin sorgsenhet.  Som i sin tur kan kopplas till människans ofta påtvingade lycka och glädje. En glädje och lycka som vi i ett moderns samhälle ofta strävar efter, men kanske inte alltid når, men till vilket pris som helst vill uppnå. 


I förklaringen stöter vi även på ett ord som figurerade hos den tidigare konstnären Clay Ketter – vardag. Det kanske inte är så konstigt för under just 1900-talet så blev socialrealismen ett samlingsbegrepp för den samhällskritiska synen som kom att spela en stor roll inom konsten. Samma sak hos Clay Ketter, där kunde vi se tydliga tecken på ett missnöje med dåtidens samhälle.


Vad är då syftet? Min första spontana utläggning till detta jättekollage var att konstnären ville poängtera såbarheten en människa bär i ändå ett ensamt samhälle, men också samtidigt visualisera den ”skit” som omger oss. Eftersom de så fritt väljer att använda sig av ordet skräp kan jag tycka att skräpets mening i konstverket är att just vara skräp. Att ”Monogram” har blivit både Rauschenbergs och Moderna Museets favorit måste stärka min hypotes om att ingenting i detta konstverk har lämnats åt slumpen, varje pappersbit och penseldrag har haft sin mening.


Detta för mig är samhällskritisk då den genom sin lekfullhet och association till dadaism ändå lyckas på något sätt hånfullt klandra både de som är omkring oss och hur vi hanterar det. Jag tycker främst att ”Monogram” ställer frågan om hur vår omgivning är uppbyggd, hur vi handskas med den och vad vi gör åt det. Den kanske inte ger några svar, men den tysta, ensamma och sorgsna geten ifrågasätter genom sin existens.


Vi analyserar ofta kring både syfte och vad det är vi ser. Vi glömmer ofta dock ifrågasätta varför. Vad är syftet med att påpeka det? Jo, ibland behöver vi visualisera tankar på något
annat sätt än de uppenbara. Ett konstverk är oftast en tolkningsfråga, men kanske med en röd tråd som åskådaren får kombinera sina egna personliga tankar med. Vilket gör att konstnären i slutändan endast blir en förmedlare av en tanke som vi åskådare hjälper att växa.

Robert Rauschenberg kombinerar olika uttryckssätt för att få vardagsskräpet att i sin tystnad tala om vardagsallvaret. Tänk att man med så enkla medel som skräp kan få människor att påverkas!


Blondinbella

Ja. Jag får väl erkänna då. Känns lite sådär, kommer vännerna lämna mig nu? Men ja, jag läser Blondinbellas blogg. Nästa mening kommer nog chocka om hela min tillvaro; men jag läser den lika slaviskt som vissa läser morgontidningen.

Många gånger försöker jag vara lite självkritisk och verkligen fråga "Hanna lilla, varför i all världen läser du detta?"

Jo! För ibland finns det något av värde att hämta där.
Som idag, när jag fick syn på detta:


Men okejdå. Måste erkänna, oftast handlar det om typ detta:


Clay Ketter - en favorit!



Sammansatt yta nr 5(sektion vänster) 1996

I sitt skapande vill han ha fasta ramar: Svensk byggnorm passar utmärkt. Tag en basvara: som här IKEAs köksinredning. Han bygger upp den igen, exakt samma form och mått, men med små, men tydliga förändringar. Som Perstorpsplattan i skåpen. Och han delar av kökspaketet så, att det blir oanvändbart; riktar i stället vår blick på hur det ser ut. Egentligen. Den lilla förändringen för in något av en mänsklig dimension, fast minsta möjliga. Ett ting ur vardagen blir en geometrisk, abstrakt skulptur. Han öppnar en dörr till byggvarorna och den historia, den vardag där de hör hemman; en annan till konstens, där tanken rör sig friare. Hur välbekant är det välbekanta, egentligen? Clay Ketter söker friheten så nära det regelbundna som det går att komma. Någon har kallat honom "praktisk visionär". Hans konst för tankarna till Marcel Duchamps objekt, till de ryska konstruktivisternas ingenjörskonst eller till amerikansk, kylig, minimalism. Hos Clay Ketter möts de i folkhemmets köksinredning från IKEA


En del av förklaringen till konstverket.


Det går inte undgå det faktum att Clay Ketter i grund och botten är utbildad snickare. Vilket förmodligen har bidragit till den snickarinspirerande avspeglingen på hans konst. Självklart blir jag förundrad vid första anblick av konstverket. Det är en ordinär köksmöbel generell i sin existens, dock med uteblivna köksluckor, vad är det för speciellt med detta?


Utan ovanstående förklaring hade jag aldrig personligen kunnat komma fram till den korrekta tolkningen.
Han rycker ut en del av vardagen och placerar den i ett helt annat sammanhang som till en början kan verka ologiskt eller oförståeligt, vilket inte är konstigt. Vi är vana att se denna möbel på visst sätt och på en viss plats, vilket gör att när vi beskådar den i ett helt annat sammanhang är det svårt för oss att ändra vår uppfattning, i alla fall inte så snabbt.


Borde inte detta vara något väldigt positivt? Att han tar något som vi dagligen beskådar på ett visst sätt (eller kanske inte alls beskådar) och slänger nytt ljus över den. Han får oss att ändra våra tankar, vilket är något av de viktigaste inom konst – påverkan.


Hur välbekant är de välbekanta, egentligen? Är verkligen en fråga som blir fastsittande efter att ha granskat konstverket. Hur mycket ser vi av det som dagligen omringar oss?
Till en början kan verkligen konstverket verka obetydligt i dess enkelhet.
”Det är en del av ett kök, inget nytt ju? ”Är en tanke som hela konstverket kan ha utgått ifrån. Att vi har den inställningen gentemot vår omgivning, men nu ger han oss en orsak att stanna upp och verkligen betrakta den. Inte i dess vanliga miljö, vilket gör att den första reaktionen som man får förändras och konstverket står för de logiska svaret.

Det finns många faktorer som bidrar till att denna konst klassas som just modern. Den uppenbara förklaringen är tiden då den skapas, och den moderna looken konsten har. Men jag kan tycka att tanken bakom konstverket också speglar den tid vi lever i nu. En tid som mer och mer grundar sig i stress och tidsbrist, samt en tid fylld med begäran av saker i ett redan prylgalet samhälle där slit och släng metoden är en livsstil. Vi ägnar ofta inte tid åt det vi redan har, utan hellre på det vi vill ha. Vi stannar sällan upp och betraktar det lilla och obetydliga i vardagen, men om vi gjorde det skulle vi förmodligen uppskatta det mer – och det lilla och obetydliga skulle då istället vara meningsfullt och en viktig del som tillsammans med allt annat kompletterar vårt liv.


Att detta konstverk just är en avbildning av ett kök spelar inte så stor roll i själva sammanhanget. Det är själva intrycket och tanken bakom som gör att köket bara blir en symbol för det bakomliggande syftet. Det skulle i praktiken kunna vara en avbildning på vad som helst, allt ifrån en vattenkran till en toalett.


Den största orsaken till varför jag gillade detta verk är att jag tycker om att bli motbevisad samt gillar jag konst som på riktigt påverkar, får en och tänka och lämnar en förståelse. Vilket detta gör. Denna konst är inte lika inspirerande och kreativ som den brukar vara som jag gillar. Dock har denna en tydlig tanke bakom sig som ifrågasätter vårt levnadssätt idag vilket jag verkligen uppskattade.


Clay Ketter splittrar vardagslivet och plockar ut de ouppmärksammade delarna i den och förnyar dem genom våra blickar. Ibland krävs det bara en IKEA-möbel för att öppna våra ögon!


Twittra!




Fortsätter lite snabbt med en sak. Henrik Elmér fick ju en minut på sig att övertyga oss om att sluta twittra. Superkul. Ni kanske missade det? Äh hittade nästan en lika rolig intervju med samma man.

Henrik, du måste beskrivas som rätt avant garde, och när twitterhysterin är över kan du säga att du bokstavligen var den första svensken i trenden med att sluta twittra. Varför övergav du egentligen mikrobloggandet?

- Jag twittrade bara en dag. Skrev fyra inlägg den dagen, men tyckte inte det gav så mycket tillbaka.

Varför hängde du inte på när alla andra började?

- Men orka. Det var ju ingen som hängde på när jag började. Inte ens Obama.

Läser du twitter idag?

- Går in och tittar på mina egna inlägg ibland. De ligger kvar, och jag tycker fortfarande de är oöverträffade.

När lämnade du facebook? 2002?

- Oj, 2002 var jag färdig med i början på 90-talet.

Vi har märkt att du fortfarande har en e-post-adress. Är det något du funderar på att sluta med?

- Har egentligen slutat med det, men kan ändå nås den vägen. Min e-post skickas nämligen vidare direkt till min neocortex.

Du var ju en early adopter. Skulle du själv beskriva dig som en early discarder?

- Va? Jag trodde den här intervjun var avslutad redan.

källa, http://www.makthavare.se/2010/12/02/henrik-elmer-forst-med-att-sluta-twittra/


Kvällsöppet



Är det bara jag som sitter uppe och kollar in kvällsöppet med Ekdal? Jag vill bara säga hur cool och helt fantastisk Cissi Wallin är!!!!

Kände inte igen henne först, från "Tjenare kungen" (som förövrigt är en av mina favo filmer) hon ser ju 37289740924 bättre ut nu.

Verkligen en kvinnlig förebild som verkar stark och har bra åsikter. Hon har också en blogg som jag ska ägna resten av kvällen till.

 



Go Cissi!

IDOL


Nu är alla män skalliga. Tur att Laila har hår så de räcker för alla.

Jag är inget idol-fan. Verkar som ingen är det. Inte ens deltagarna som verkar göra allt de kan för att dölja sin medverkan så fort de åkt ut/vunnit.

Men i alla fall. Idol kämpar på och nu försöker de väl på någon ny image då en av jurymedlemarna hoppar av och ersätts.

Det är ingen mindre än den söndersolade Andreas Carlsson med 1 million dollar smilet som drar sig ur. Och han får inte vilka ersättare som helst.

Utan musikveteranen Pelle Lidell och den skallige Alexander Bard som tar över tillsammans med Baggarna.

Jag vet inte om detta kommer locka nya tittare. Själv kommer jag titta gallringen av vana, alltid roligt att titta på vem som skämmer ut sig och vem som inte gör det.

Ska ni se?

Inspiration, kultur och sådant.


Inspiration ter sig ofta kreativt. Bilden har jag i vanlig ordning snott från google.


Jag ger en förklaring till det jag gör.

” Framkalla konstnärlig ingivelse hos (ngn l. ngns fantasi), försätta i stämning för konstnärligt skapande.”
Så säger Svenska Akademiens ordbok om inspiration/inspirera.


Jag kan känna att ibland missbrukas detta ord. Inte minst av mig själv. Speciellt i samband med bloggen, då mycket av orden består av just inspiration och kreativitet.


”I talspråk har ordet felaktigt kommit att betyda motivation eller kreativitet (särskilt sådan som direkt är påverkad av någonting)” Detta skriver Wikipedia.


Jag har dock aldrig påstått att kreativitet och inspiration är samma sak. Men när orden används så tätt inpå varandra kan budskapet ofta bli väldigt skevt, och ordens betydelse kan komma bort och istället får dessa två ord en väldigt liknande innebörd i en text.


Det har absolut inte varit meningen. Men mycket med bloggen handlar i första hand om inspiration. Jag vill sätta igång en mental tankeprocess genom att främst försöka hitta inspirerande saker att göra eller personer som på något sätt kan spegla ordet inspiration. Sedan ska man med hjälp av ord försöka forma dessa saker till något attraktivt.  


Det blir praktiskt taget som ett försök till att sälja in saker hos personer, men att inspirera är ett mildare sätt att göra det. Då har man satt igång en tanke, vad personen sedan gör med den är individuellt. Men ibland behövs en igångsättare för att dina tankar ska fungera. Man kan nästan säga att när man inspirerar så sår man ett frö hos någon, vad personen sedan formar det till är inte längre i odlarens makt.


Varför jag tycker det är så viktigt att just inspirera kommer från början ifrån bloggens ursprungliga syfte. Vilket var att få fler ungdomar att släppar fördomen kring kultur, bygga upp ett nytt sätt att se på det samt kanske vilja prova på. Istället att varje gång försöka förklara varför kultur är bra, och varför man ska hålla på med det är inspiration ett mycket snällare sätt. Där igenom kan man visa upp personer som gör diverse saker och informera om olika kulturhändelser. Som genom ett snyggt sätt ska vara inspirerande.


Kultur är ett ganska tungt begrepp. Att inspirera människor till det genom ett mycket mer lättsammare sätt gör att man till en början tappar allvaret kring själva begreppet. Man inriktar sig på att hitta intresset hos människor, efter att intresset finns kan de själva oftast gå på den mer djupare delen av kultur, gå längre in i djungeln av kultur. Men då gör de det självmant, det är då ditt inspirationsfrö har vuxit till ett träd.


Att det kallas kultur kan ofta få många att backa, samtidigt kan man märka av en tydlig uppdelning av kulturer som håller på att få fäste. Ungdomarna talar om den ”tråkiga kulturen” medan den äldre generationen ser samma sak som den ”verkliga kulturen”. Detta blir alltså en generationsfråga och i samband med det också en generationsuppdelning, och jag tycker deffinetivt att vi ska försöka undvika en uppdelning av kultur. Det går att breda ut dess grenar, men ålder, kön, ekonomi och kunskap ska inte få dela upp det.


Jag grundar främst dessa tankar på all den negativa kritik jag fått kring bloggen. Det finns ett förakt mot personer som vågar inkludera Stieg Larsson, bio och Carolina Gynning till kultur. Jag tror inte att dessa saker konkurerar med det kultureliten vill kalla ”den verkliga kulturen”. Utan vi vill ju berika den, få den att växa och det gör vi inte genom att utesluta saker. Vi ska verkligen inte begränsa begreppet, och sätta regler på den utan istället ska vi med öppna armar omfamna dem som vill bli en del av familjen kultur. Vi rör oss framåt hela tiden, och framtiden kommer också vilja erbjuda kultur och logiskt sätt så kommer framtidens kultur självklart inte bli av samma stuk som den som varit. Kultur är något som lever genom oss människor, det är vi som skapar det och likadant som vi utvecklas, utvecklas också kulturen.


”Bildning, förfining i sätt att tänka
säger Svenska Akademiens ordbok lite kortfattat om begreppet kultur.


De som känner att de tillhör kulturens ”lite bättre del”, kanske skulle hålla med. Att det jag gör kanske smutsar ner det fina ryktet kultur har. Men egentligen är jag ganska stolt över att vara en del av rivningen av den mur som byggts upp kring kultur. För nu är det dags att göra den åtkomlig för alla. Det är även en förlust för kulturen att ha ett prestigefyllt rykte kring sitt namn, man går miste om många människor som garanterat skulle bidra något positivt (även enligt dem) till kulturen. Jag kan förstå hur vissa tycker det är provocerande att jag bloggar om kultur. För vad vet jag?


Ibland känns det som kulturen vill leva i sin egen fördom, och inte märker att vi är många som istället vill bryta ner den. Vi kan aldrig åstadkomma något om vi inte arbetar åt samma håll men samma mål. Annars kommer allt arbete bara innebära bortkastad tid om det sedan visar sig att vi morarbetar varandra. Ingen vinner på det.


Jag kanske inte talar från år av erfarenhet. Men jag är heller inte dum. Väldigt ofta får jag mejl kring bloggen, ”Din kulturblogg är ungefär lika mycket kultur, som om jag skulle ha en teknikblogg och endast blogga om Hobbex”.


Är det fel då? Då bidrar du i alla fall till en normalisering av begreppet. Du tar bort allvaret. Alltid ett steg framåt. Ensam kanske du inte bidrar till en större förändring. Men du kanske inspirerar andra till att också försöka, då blir ni fler.


Att använda begreppet kultur. Att våga sätta namn, att våga inkludera saker är alltid ett steg mot en normalisering. Med varje ord plockar du sakta men säkert ner kultur från sin pedistal.  


Det är den där eviga muren jag tjatar om hela tiden. Vi kanske inte ska riva den helt, utan kanske endast bygga en dörr. En öppen dörr som är välkomnar alla till en begränsad mängd. Skulle alla vara sams då? Då skulle det vara en mindre radikal förändring och för dem som innehar en negativ inställning inte skulle tycka att förändringen skulle bli lika stor – men av samma kraft. Storleken spelar alltså ingen roll, så länge förändringen är av samma syfte. Alltså att alla är välkomna.


Men låt oss säga att jag skulle gett mig på en ”seriösare art” av kultur i min blogg. Då hade jag endast matat dem som redan är kulturmedvetna med kultur. De som redan var tjocka på kultur skulle bli överviktiga, superfeta och groteskt tjocka. Istället ger jag mig på en generation som saknar en syn på kultur, oftast. Och om de innehar en åsikt eller syn, så kanske den inte alltid är så sanningsenlig. Även fast jag inte vill göra generationsfrågan till en stor sak, så finns det en tydlig skillnad när du pratar kultur med ungdomar i 16 års ålder, jämför med någon av den lite äldre generationen. Därför kan inte min blogg se ut på ett visst sätt. Jag känner inget behov av att försvara det jag gör, utan kanske mer förklara. Vilket jag gjort nu.


Jag vet att ni redan var medvetna om detta innan. Men man måste anpassa sitt sätt att tala/skriva efter den målgrupp man vill åt. Jag har inget behov av att inspirera 50 plussare till kultur. Jag är tacksam om de kommer med konstruktiv kritik, och kanske också finner något på bloggen utav värde.


Något som jag också talar om ofta är hur glappet mellan ungdomar och äldre blir större, och det resulterar i vadå? Fördomar. Jag kanske bridrar till den genom att rikta mig mot ungdomar. Men samtidigt känner jag ständigt av den äldre generationen som flåsar mig i nacken i form av hatbrev.


Nu tycker jag att vi tar tag i detta tillsammans. Kultur ska vara något öppet. Vi ska inte begränsa det genom ålder, kunskap, bildning, kön eller hudfärg. Nu öppnar vi dörrarna i muren av kultur, och de ska för alltid vara öppna.


SVAR!

    
  Sandra om Edith Backlund:
När, var, hur mycket kostar det?!
Det finns något som kallas "Tisdagar på kulturhuset" i Borås. Det innebär att varje tisdag händer det något, alltid klockan 19.00 och det är alltid gratis. Hur bra är inte det?

Så Edith kan ni lyssna/träffa nästa tisdag, vilket närmare bestämt blir 22 Mars. Såklart klockan 19 och du kan lämna plånboken hemma!

Så då tar du dig bara till Borås Kulturhus c/c Wäferi. Det ligger alltså INTE längre vid Bäckängsgymnasiet, viktigt att påkeka. Och på Cafét i Kulturhuset hittar ni Edith Backlund nästa vecka.

Då ses vi där alltså?





Faut qu ´on parle!

Dans kanske glöms av ibland? Inte längre!

Hamid Ben Mahi står för dansinlägget idag. Hiphopdansare som han är i grund och botten bjude han publiken på en resa genom hans liv generöst med en ärlig känslighet. Berättelsen framförs genom minnen, tal, bilder och självklart dans. I grund och botten handlar det i dess enkelhet om hans livsberättelse och liv där han uppriktigt berättar allt. Mycket kan vår yngre generation relatera till, all orättvisa, ojämnlikhet och rasism.

Visst låter det spännande? Jag blir alltid lite smått imponerad när man väljer ett annat uttrycksmedel än de självklara. Här kombineras många och jag tror slutresultatet kommer bli mycket mer kraftfullt och uttrycksfullt då man använder sig av olika sätt att gestalta hans liv.

När? Onsdagen den 6 april
Tid? Klockan 19.00 -> längden är ca 50min
Vart förköper du? Stadsbibliotekets biljetkassa, 033 35 35 35 (genialt nummer!!!)
Men hur mycket kostar det då? Vuxen 160kr / Ungdom 80kr

Regi
: Guy Alloucherie
Koreografi och dans: Hamid Ben Mahi
Text: Guy Alloucherie och Hamid Ben Mahi
Text och video: Martine Cendre

Här får ni smaka på vad som komma skall:


Edith Backlund

Detta kan man ju inte missa nästa vecka? Gåshud!!! (Ni som har spotify lyssna även på P3 Sommar versionen)

Lyllos er





Som jag berättat tidigare så var denna veckan en av de bästa om man ser till författarmöterna som ägt runt i alla hörn av min "hemtrakt".

Både Bob Hansson och Lena Sundström har hittat hit under måndagen och tisdagen. Måste dock med sorg i hjärtat meddela att jag inte hade tid att gå på någon av dessa föreläsningar/författarmöten. Ni som också missade, deppa inte ihop med två liter glass utan framtiden ser ljus ut mina vänner!

På söndag, alltså den 20 Mars har ni möjligheten att gå på temadag på Borås Textilmuséum, där dagen kommer bjuda på allt som relaterar till deras titel "Stickhappening". Har sett lite reklam här och var så jag tror de satsar på en fullspäckad dag förutsatt att människor dyker upp. Dyker du?

Nästa vecka bjuder inte bara på lönehelg utan på tisdagen, alltså den 22 Mars kan du gå och lyssna till tonerna av Edith Backlund. Om det inte tillfredställer dig så bjuder fredagen på ett och annat. Skippa krogrundan eller kombinera den med Allégården där scenen intars av bland annat Shameless Hooks, detta klockan 19.00 och kostar endast 40 diksdaler.

Och om inte ens det får dina musiklökar att dansa så bjuder kulturskolan på Beatelskonsert klockan 18. Det blir tajt tidsplan för den som vill hinna med allt.

Detta var alltså en liten påminnelse om det lilla som händer just nu. Mer kommer!

Foto, som alltid snodda från google

sortera sopor för kung och forsterland

Den 1 september i år kommer ingen mindre än självaste Kungen och Drottningen på besök i Borås. Borås häpnadsväckande sophantering är det som lockar dem hit.

— Det är hedrande att kungaparet kommer till Borås för ett officiellt besökt. Vi ska se till att de får se det bästa Borås har att erbjuda när det gäller Waste Recovery och Borås som design- och kulturstad, säger Ulf Olsson, Kommunstyrelsens ordförande (S).

En planering på vad de är Kungen kommer få se och ta del av kommer planeras senare. Så om ni vill ha en titt på vår kung sådär IRL så bokar ni upp den 1 sep i år!



En riktig mysfarbror den där kungen!


Tandpetare!



Det är lätt att fråga människor om de kan måla, rita, eller sjunga. Det är alltså lätt att sätta namn på det. Samtidigt finns det så många olika sätt att skapa och vara kreativa på.

Här är ett.










Detta är alltså Wayne Kusy som har tillverkat detta skepp av tandpetare. Den första spontana tanken som kom upp var, "tänk va roligt om det skulle börja brinna"


Hahaha.


källa, http://existenz.se/out.php?id=32117


Bokhyllor

Älskar ni som jag att läsa? Har ni för många böcker? Ligger de oftast här och där och samlar damm?
(Låter som en dålig reklam för bokhyllor)

Precis de i-landsproblemet har jag. Jag har endast en stackars bokhylla som får ta mycket stryk i sina dagar.

Här är en hel drös med snyggare och mycket mer insiperande bokhyllor som mer än gärna får ersätta min gamla tråkiga.







Har ni någon favorit? För mig får alla mer än gärna uppenbara sig på mina väggar men om jag måste jag välja USA.


teater tidningen

Finns så extremt mycket tidningar, utformade efter alla slags intressen. Just nu hittade jag Teater Tidningen som jag ska läsa igenom, sen fortsätter jag med Svensk Skattetidning. Not.

Är inte för "not" skämt egentligen. Och tycker det är extremt tråkigt. Men kände att jag behövde understryka min ironi med något som alla förstår.

Men egentligen, ibland undrar man över diverse tidningar. Eller jag gör det i alla fall.

Som tidingen "Tåg" och "Svensk skattetidning", "Sjöfartstidningen", "Väv magasinet", "Sveriges natur"

Hur mycket aktuellt kan det finnas att skriva om tåg för att det regelbundet ska komma ut en fungerande tidning? Jag bara undrar.. (var är den nuuuuu..)

Hörs när vi hörs! (Tidningen "Tågs" utelista: SJ)


The kids are alright!


Nu vet jag inte exakt vart jag snodde denna bilden ifrån. Men du som vet, säg det dååå

Hej hej hej!

Upptäckte precis en ganska annorlunda grej på stadsbibblan. En skylt med texten "Unga själar - The kids are alright"

Det är en demoefterlysning de har här. De söker nämnlingen både band och soloartister som kan tänka sig att uppträda på deras scener, eller bara vill framföra ett par sköna låtar i deras singer/songwriter café.

Visst är det bra? Alltså att de ger osignade artister som gillar att stå på scen en chans!

Ni kan skicka in en kort beskrivning på dig eller ditt band, och såklart en demo till adressen:

Christian Haglund
Kulturhuset
Box 856
501 15 Borås

Jag tycker som så att har man det som kallas talang själv eller tillsammans med lite polare, har man sen också lite för mycket fritid och inga spelningar på gång så varför inte ställa upp här? En sak leder oftast till en anann.

Om man vill kika lite på de olika demosarna så finns det en hylla med de inskickade!


Biblioteksbråk

Jag kan inte förstår hur ödets ironi alltid drabbar mig. Hur kan jag alltid, var eviga gång hamna i en konflikt på Borås Bibliotek.

Okej. Alltid var kanske att ta i? Men väldigt ofta då.

Eller ja. Mindre på sista tiden.

Mer var det förr. Numera är det mer sällan.

Men i alla fall. Att jag hamnar i en konflikt är längre ingen ovanlighet, så kan vi säga. Tidigare under mina gymnaasieår i Borås så låg Biblioteket jämte gymnasiet och då var det alltid lättare att gå dit istället. Varför vet jag inte. Jag som är så lat borde ju egentligen föredragit skolans enkla men betydligt närmare Bibliotek.

Tror det har något att göra med att man ville "ut".


I alla fall. På den tiden så var vi så högljuda att jag förstår männen i rockar som läste Borås Tidning sida från sida. Jag förstår att de plötsligt ställde sig upp och skrek rakt ut. Det var svårt att hålla för skratt men vi blev bra på det till slut.

Numera är det bara otur tror jag. För exakt 16 minuter sedan satt jag och tittade ut i tomma intet. Funderade nog på intervjufrågor som jag håller på och mejlar ut. Plötsligt vänder sig en regält viktig man. Ja.. han såg sådär viktig ut.

- Varför sitter du där och glor? Ha?

Ja vad ska man svara på det så att han lugnar ner sig?

- Jag.. funderar bara?

- Så sitter jag då aldrig och funderar. Höh!!

Sen vände han på sig. Slår ut tidningen lite och muttrar för sig själv och självklart skakar han på huvudet.



Annars är bibliotek jättemysiga!!



Ledsen Hanna. (VET NI PÅ EN SKALA HUR PINSAMT DET VAR ATT SITTA OCH TA DENNA BILDEN I BIBLIOTEKET, NU VILL INGEN SITTA JÄMTE MIG)


Stadsbiblioteket i Borås


Jag satte mig jämte en herre lik jultomten idag på biblioteket:

- Är det okej om jag sitter här? Utaget räcker ingen annanstans, sa jag med min mest oskyldiga och sammetslena röst.
- Ja visst, visst.. visst! Bara du inte är rädd för mig, svarade Jultomten då.

Då for tankarna till Julafton 1994 och framåt. Visst var jag rädd för jultomten. Men det känns ju bra att vi liksom är vänner nu..

Bilden har jag snott från google. Jag vill inte äventyra min nyfunna vänskap genom att fråga om bild.
Det kommer med tiden..


Shwan











Förhoppningsvis hann så många som möjligt av er njuta av Shwans fotografier och oljemålning under Februari? För er som missade eller helt enkelt inte hade tillgång till Tranemo Bibliotek - va inte ledsna. För tänkte bjuda er på ett smakprov.

På plats kunde man hitta ett litet infoblad om själva fotografen Shwan. Ett gult A4 ark där man redan då får ett litet smakprov på några av hans foton/målningar samt information om vad han gjort tidigare. En liten meritlista helt enkelt med hans karriärs höjdpunkter.

Allt började väl helt enkelt 1985 då han hade en konstutställning i Kirkuk. Sedan dess har det rullat på med allt ifrån egen studio, videofotograf, administratör inom tv, konstfotografering tills idag då han 2011 ställde ut på Tranemo Bibliotek.

Måste även tillägga att det var han som tog bilden på mig till intervjun i STT. Mycket skicklig, visste vad han ville ha och hur han ville ha det. Kändes kanske obekvämt att ha någon fem centimeter från ansiktet men så länge de blir bra så..

Satt faktiskt ett bra tag och tittade på hans bilder i biblioteket. Ville ge de en ärlig chans att väcka kännslor. Satt samtidigt och antecknade.

Så här är en liten sumering av mina intryck:

Det var mycket ärligt, rått och starkt. Det var på riktigt. Inget hade förskönats, snarare tvärt om vilket gjorde helintrycket ännu kraftigare.
Det var inget jag direkt kunde relatera till men det gav en stor kontrast till vardagslivet. Bilderna var oftast på människor i sårbara situationer och på utsatta miljöer vilket gjorde att det verkligen berörde den ömma punkten man har inom sig. Empatin flödar fram och tåren bakom ögat kanske bränner till lite?
Samtidigt blir jag en aning förvirrad över att på andra sidan finns otroligt vackra bilder på natur och fjärilar. Vilket egentligen gjorde en sån stor skillnad. För ju mer man studerade det så fanns det plötsligt en logisk förklaring till bådas existens så nära varandra. Det gav ett intryck av det fina och vackra i vår värld, det var enastående fotografier på fjärliar och blommor där färgerna verkligen fick tala. Han använde verkligen färger för att understryka eller styrka något i fotona, vilket verkligen gav dem en effekt!
Det där med färger är Shwan verkligen bra på. I vissa av hans lite strakare bilder fanns det här och där ett inslag av en verklig stark färg. Många bilder var svartvita medan vissa hade färginslag vilket ger hela utställningen en variation men ändå en sammanhörighet genom motiven.

Om jag ska säga några sista ord om det hela så var det verkligen starkt. Det påverkade en. Han öppnar dörrana till en helt annan verklighet, i och med det skakar han om den verklighet vi befinner oss i.

Vad tycker ni? Era första intryck?


RINGO













Hej!

Var och tittade på premiären av estetelvernas musikal på Tingsholmsgymnasiet. Dels för att jag bloggar dels för att Linn var med. Mest för Linns skull faktiskt. Man ska stötta sina vänner, dagens visdomsord.

Det är ju alltid lite pirrigt att gå på premiärer. I alla fall när de ska upplevas live. Personligen blev jag nog minst lika nervös som de som skulle uppräda. Men i största allmänhet var det otroligt proffsigt. Allt från orkester, dirigent till birollerna så var det hela väldigt, väldigt välgjort.

Vi fick innan man gick in ett litet häfte där namn och sponsorer fanns med. Även ressigören Jan M. Hermfelt fick plats där, han hälsade oss liksom välkommna genom en liten text. Där skriver han:
"När jag tänker på berälltelsen om Ringo blir jag allt mer övertygad om hur viktigt det är för oss människor att försöka finna sina innersta drömmar, även om drömmarna inte alltid blir som man önskar"

Fint va? Så det var inte bara sångerna som var fina, utan budskapet också. Vilket ofta är det vitkigaste.

Såklart glömdes texter ibland, för vissa mer än andra men det är så det är. Jag tror att på den fronten skulle det varit annorlunda om man hade sett musikalen andra eller tredje dagen istället. Sångerna fick mig att få gåshud, och när Linn sjön sin sång så satt min mamma i tårar

Om jag kort ska dra vad den handlade om så kretsar det mesta kring huvudpersonen Ringo som från ingenstans blir känd. Vännerna i det gamla punkbandet sitter i den gamla källaren och är bittra över Ringos framgång. Samtidigt slits Ringo mellan att vara sig själv och vara den hon förväntas vara, till slut viker hon för pressen och ger upp både kärlek och drömmar men..

Här stannar jag. Ni får liksom hitta på ett eget slut. Gud vad jag hatade det i skolan, alla högläsningar fröken hade så var det ett öppet slut. Då hade vi kämpat oss igenom 360 sidor för vad? Ingenting. Sen hade jag också så dålig fantasi och ville jämt vara realistisk. Men det är en annan historia det.

Jag har fått lov att sno alla bilder som publiceras här. För under själva föreställningen var så väl mobiler som kameror förbjudna. Några bilder har jag även lånat av ulricehamns tidning, när esteterna över inför premiär!

Var ni där?

Marocko del 2


Ett tvättäkta Marockanskt vardagsrum. Vi besökte alltså vår nyfunna vän Ussefs familj. Lite skillnad om vi jämför med våra IKEA-vardagsrum?

Från ingenstans fick alla prova var sin av deras inhemska vardagsplagg. Misstänker dock att dessa som vi fick prova var lite av de finare slaget. Kvinnor/män går offtast runt med denna klädsel varje dag.

Sedan kom de ut med en liten keramikskål med kål/eld i. Sedan la de på någon slags krydda på den och hela kalaset fungerade då som en slags doftljus á la Marocko style. Detta skulle man sedan lufta sina klänningar med.

Pappan i familjen sa även att de fungerar för att driva bort onda andar, och annat otrevligt. De för även lycka med sig!

Till en början fick vi bekanta oss med alla familjemedlemmarna, även dricka marockansk whiskey, vilket är namnet på deras te. Till det massa nötter.

Vi fick äran att sitta i familjens finrum, endast pappan, Ussef själv och hans kompis åt med oss. Resten av familjen åt i "vardagsrummet".

Innan maten var det dags att tvätta händerna. Dock inte på toaletten!

I Marocko var det väldigt vanligt att man äter bröd istället för potatis/ris/annat till maten. Då fick vi hembakat bröd till.

Såklart åt vi den Marockanska maten Taijin. Detta var alltså för dem en LITEN(!!!)

Taijin är Marockos signummat. Oftast är det kyckling eller lamm, i detta fall var det kyckling. Inhemska kryddor, kol, ägg och såklart oliver!

Vi ville göra det på rätt sätt. Även om de kom fram med bestick/tallrik till oss så åt vi med händerna. Vilket är sättet som Taijin ska ätas på!

Efter mycket mat var det dags för efterrätt, vilket bestod av frukter odlade i Agadir.

Det var inte slut där. Efteråt fick vi bröd som man skulle doppa i honung och någon jättedyr olja som de använder där nere. Behöver jag säga att alla töjde magsäcken med minst 10cm?

Jag ska göra en liten sammanfattning så kan jag disskutera resten i kommande inlägg. Men jag måste verkligen säga att det var otroligt spännande och roligt att få ta del av en annan kultur såhär nära inpå. Jag har under mina andra utlandsresor åkt på by-vandringar men det har alltid varit resebolaget som anordnat dessa, vilket gör att det inte känns så på riktigt. Utan tanterna/gubbarna där får en liten procent av varje besökare.
Här blev vi på riktigt inbjudna på middag och fick ta del av allt. Jag citerar Nadja "Vad besvinka de skulle bli om de kom till Sverige och fick smaka på köttbullar och makaroner".

Mer om Marocko i nästa inlägg. Kolla in kategorin "följetong" för alla inlägg!

Brian Dettmer











Brian Dettmer är alltså mannen bakom dessa konstverk som utgår ifrån böcker. Mycket visste jag
om böcker men inte att någon kunde använda dem till konst också. Min första fråga som ploppar
upp är, hur avgör han vilka böcker han ska skära sönder? Det ser lite ut som den äldre
generationens böcker. Andra frågan lyder, min hjärna kan liksom inte tänka så långt och
finna i en förståelse hur någon kan vara byggd på det sättet att den har så otroligt mycket
tålamod och ork som han har. Jag antar att all den tålamod som inte finns i mig och i andra
människor på något sätt landade i honom.

Även fast jag inte under några omständigheter skulle kunna åstakomma samma sak så måste
jag säga att jag blir fylld av imponisation. Hittade på det ordet precis just nu. Eller finns det?
Vilket är värst, hitta på ett ord som inte finns eller ett som redan finns och inte veta om det?
Men det jag skulle komma till var, att jag blir mäktigt imponerad. Andra kan sjunga, andra
dansa men en del kan skära ut bläckfiskar och båtar ur böcker.

Han har verkligen hittat historierna i böckerna. Bokstavligen!

Nu har inte jag någon direkt källa, men vi kan väl använda oss av denna:
http://existenz.se/out.php?id=31809


Det går bra nu

Åh. Duktiga Lykke Li får den framgång hon är värd just nu.

Debutantpriset





Fick även här sitta och fundera ytterligare i fem minuter, är det ägg hon håller i? Stora ägg? Har för mig att strutsar klämmer ut sig något i den storleken. Men fattade efteråt att det måste såklart vara den där yberkonstnärliga statyn. Dumma mig!


Satt och funderade på de inlägget jag skrev om Borås Tidnings Debutantpris. Det blev alltså Helena Österlund som vann 100.000kr för den som missat det, för hennes diktsamling "Ordet och färgerna".

Det jag funderade mest kring var att hon var den mest otippade personen att vinna enligt mig. Jag hade liksom glömt henne och så vann hon. 

Motiveringen var inte pjåkig den heller.
"För dikter som med förnyelsens blick öppnar gränserna mellan ordens natur, orden som natur och naturen som ord"

Ja, jag var tvungen att läsa den meningen kanske 3 gånger innan jag fattade den. Med förståelsen för orden kom också förståelsen om hur rätt det är, och hur mycket det faktiskt stämmer.

Jag har alltid varit facinerad vid andras ord. Oftast avundas jag personer med "orden mitt på tungan". Alltså människor som gång på gång knäcker ärliga, verkliga och fina kommentarer. Önskar ibland att jag kunde samla alla dessa välformulerade och fina citat på en och samma plats. Får se..

Men iaf. Grattis till Helena. Ska bli intressant att se vad som kommer här näst..


Vad händer?



Idag är det ingen mindre än expressen som blir rånad på sina bilder! Kristoffer Hasselberg får ta åt sig äran som stolt fotograf till denna bild.

..fötter. Hade nog ordvitsarn svarat. Men inte jag, nu till saken.. Det är mer på gång i våra hemtrakter må ni tro!


12/3 Lördag Magnus Betnér
Vart?
Sagateatern i Borås
Tid? 20.00 - 22.00
Pris: 180 vid förköp
Boka? Du kan boka dina biljetter via Sagateatern, tel 033-1029
Övrig info: För den som inte vet är alltså detta Standup Comedy. Magnus
är ett välkänt namn i det sammanhanget och turnerar nu runt om i Sverige!

12/3 Lördag Kulturskolan har öppet hus
Vart?
Kunskapens hus, Skene
Tid? 10.00 - 14.00
Pris: Gratis är gott!
Övrig info: Du som känner dig småsugen på att börja t.ex. spela instrument
har nu ett guldläge att få känna, prova och titta på kulturskolan!

Detta var de två sakerna jag fastnade mest för. Vill ni kika på vad mer som händer i sjuhärads kommun, klicka er då in på Borås Tidnings kalender, här:
http://www.bt.se/lasvart/kalendern/




HJÄLP MIG


Nu tycker jag att ni allt ska hjälpa mig!

Känner ni någon som vill snacka kulturella skillnader? Eller någon som är sugen på "var dig själv" -prat? Eller någon som vill prata kultur med mig?

Gärna överkompetenta människor som kan berika mitt liv med fina citat. Eller bara genomhärliga människor med för mycket fritid?

Jag ställer upp på det mesta. Fika, telefon eller mejl!

HjäääääääÄÄääÄäÄÄÄÄääÄÄÄÄälp en människa i nöd och få den där "må bra känslan" i kroppen!

Ni vet vad ni ska göra: kulturbloggaren@live.se


allt tar slut


Du ger oss kalla kårar
Med dina svarta tysta tårar
Och vi vet alla vet allt tar slut
Långsamt genom rummen går hon ut

Kom låt oss gå härifrån
Låt oss resa någonstans
Resa långt härifrån
Låt oss bli dom som försvann
Kameran glider över guldgula fält
Ja, vi vet du behöver hjälp
Den här stan gör mig galen ikväll
Du kommer aldrig mer hitta hem
Vill ge dig allting ikväll

Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv


RINGO


Linn sjunger och jag utför någon slags tack-gode-gud-att-jag-slipper -dans!

För er som missat så har Tingsholmsgymnasiets estetelever jobbat på en musikal dag och natt. Nu på fredag är det premiär för Ringo!

"Budskapet i musikalen är att du ska vara rädd om dina drömmar och tro på dem" Säger Jan Hermfeldt och jag tycker det låter hur fint som helst.

Ingen mindre än Linn Jonsson-Lill är med också. Min barndomsvän som från ingenstans har blivit en veteran på scenen. Är det inte musik är det teater. Denna gången kombinerar hon både och i skolans musikal Ringo där hon har skrivit två av låtarna, och kommer framföra dem själv, samt spela Ringos skyddängel i en stum roll!

Jag kommer självklart finnas på plats. Ses vi där? Heja i sådana fall!

JAG TRÄFFAR..



Den begåvade entrepenören, designern och inspiratören Sandra Forsman, upphovskvinna till klädmärket Kan Dee!

Hej Sandra och välkommen till kulturbloggen, hur är läget?

Hej hopp och tusen tack! Allt är toppen med mig! Solen skiner och jag har massvis med härligt jobb att utföra, kan det bli bättre?

Du är verkligen tjejen på allas läppar men tror du att du hade varit lika känd utan Lindex-tävlingen?
När jag först startade min blogg var Lindex-tävlingen ingenting jag nämnde så de flesta visste inte att jag vunnit den. Jag körde mitt race ändå och visade glatt upp min konst för alla som ville beskåda den.


Du har verkligen lyckats inom konsten, vad tror du det beror på?
Jag har satsat, kämpat och varit envis. Det finns en sanning i det uttryck som lyder "syns man inte, så finns man inte". Jag försökte att synas överallt, kommentera andra bloggar, vara aktiv och uppdatera bloggen hela tiden. Dessutom marknadsförde jag mitt "varumärke" överallt. Kan Dee skulle synas vart du än befann dig. Sedan kan jag ha haft mycket tur också. När jag startade min blogg så fanns det inte, vad jag vet, så värst många konstbloggar. Jag kände mig ganska ensam där. Och till sist så var mina teckningar och det jag skapade väldigt orginella och det uppskattades av väldigt många. Man såg ganska direkt om det var en "Kan Dee"-skapelse. Stilen blev mitt signum.


Vad är det med din konst som verkar tilltala så många?
Om jag det visste, haha! När jag ser tillbaka på det jag skapade när allting började så kan jag inte förstå hur folk kunde tycka så mycket om det. Jag tycker att det ser förjävligt ut! Jag ritade alltid ansikten med sådana extremt förvrängda drag. Som jag berättade tidigare, gigantiska ögon och läppar, jättesmå näsor och hakor. Huvudet var stort som en jordglob i förhållande till kroppen osv. I dag när jag ser tillbaka på den stilen så får jag en känsla av att jag var väldigt liten och osäker. Det känns att jag mognat avsevärt sedan den tiden. Det ser man även tydligt i den konst jag skapar idag, även om vissa statements finns kvar och man fortfarande kan se (hoppas jag) att det är en "Kan Dee"-skapelse.


Du målar i en ganska grov och tuff stil, representerar den dig? På vilket sätt?
Allt jag skapar kommer direkt från den djupaste delen i mitt hjärta. Och ja, allt representerar mig. Jag säger fortfarande som Carolina Gynning "Min konst är väldigt egocentrisk. Allt handlar om mig, mig mig." Allt det jag skapar utgår ifrån vad jag själv tycker, tänker och känner. Ritar jag ett ansikte, ja då är det mitt ansikte du ser. (Även om det inte är det minsta likt). Det är som att jag vänder ut och in på mitt skal när jag tecknar och skapar. Alla mina verk är otroligt personliga, även om jag inte alltid erkänner det. Allt av det jag skapar kan liksom vara en del utav min personlighet och den jag är.


Du anspelar dig mycket på sex också, varför? Sex Sells?
Haha ja så kanske man kan tro. Det kanske är så att det säljer bättre? Men för mig handlar det inte bara om det, utan det handlar som jag skrev ovan om mina personliga tankar och känslor. Sex är även det, en del utav mig och den jag är. Sex är för mig något utav det vackraste som finns mellan två människor som älskar varandra så starkt. Det är vackert och innefattar så otroligt många känslor under ett och samma ögonblick.


Det är mycket tuttar, tjejrumpor och annat på dina målningar, kan vi inte få se en riktig six pack snart?
Tuttar är vackra, rumpor likaså. Visst six pack är ju jäkligt hett det med! Men jag tycker fortfarande att kvinnor är vackrare, missförstå mig rätt haha. Fast vem vet? Vi kanske får se en riktig hunk snart..


Tycker du inte vi redan får se för mycket stora tuttar och perfekta magar i media?
Jo men tydligen är jag inte den ända att tycka att det oftast faktiskt är fint..


Kan du inte bara dra till med värsta överviktiga tjejen nu när du har lite makt? Kom igen! Förändra kroppsidealen lite!
Ja, jag får väl försöka då!


Vad skulle du aldrig trycka på en tröja?
Åh gud vad svårt! Jag vet inte.. Allt är nog möjligt bara man gör det "rätt".


Många stora bloggare använder dina kläder, vem skulle du allra helst se med en Kan Dee tröja?
Jag skulle dö om jag fick se typ Elin Kling bära något utav mina plagg. Hon är ju trots allt som en Guru inom modevärlden.


Namnet på ditt märke är ju Kan Dee, hur i sjutton kom du på det namnet?
Ja hur kom det till egentligen? Det är inget namn jag gillar idag om jag ska vara helt ärlig haha! Bra nu när det är omöjligt att ändra liksom. Men det kom helt enkelt till på det sättet att jag fick ett smeknamn när jag gick i gymnasiet. Jag kallades först Sandy, sen blev det Candy. När jag skulle starta mitt klädmärke så ville jag fortfarande ha kvar Candy, men jag ville ändra stavelsen så att det skulle se mer orginellt ut, så då fick det bli Kan Dee. Det uttalas dock lika som Candy.. Eller kanske mer.. Can-Di för att vara petnoga..

Vad är din största drivkraft inom konsten? Vad får dig att vilja fortsätta?
Den största drivkraften är nog min möjlighet att kunna sprida lite viktiga budskap till världen. Men också att få en fysisk bild på mina känslor, åsikter eller tankar. Jag är inte en sån som skriver dagbok. Jag ritar mina känslor istället.


De flesta lider av inspirationsbrist, men du verkar inte göra det. Eller?
Du måste skoja! Det är ett av mina största problem som konstnär. Eller det är egentligen inte själva inspirationen som brister utan det är nog mer rädslan för att misslyckas. Inspiration finns alltid hos mig och jag kan veta exakt vad det är jag vill få ner på pappret. Men det bara går inte och jag vet inte varför! Inspiration finns egentligen att hämta överallt, det gäller bara att se den.


Hur gör du om du verkligen kört fast och det känns helt tomt i huvudet?
Ingenting oftast. Surar lite och låter det passera tills en dag då jag vaknar och vet precis hur jag ska göra!


Du har i en tidigare intervju sagt att du är lite naiv och en drömmare med stora drömmar, vad är den ultimata drömmen för dig?
Jag är den största drömmaren man kan hitta. Jag är väldigt filosofisk och ibland kan jag överfilosofera saker och ting. Men jag har en dröm om att en vacker dag äga ett lagom stort hus nära stranden och havet tillsammans med min älskade pojkvän. Ett hus med en egen stor ateljé och en egen stor trädgård där jag kan ha en massa djur springa omkring. (Jag älskar verkligen djur). Sedan drömmer jag om att starta någon hjälporganisation för våra djur av något slag.


Beskriv känslan av att se sina egendesignade kläder i tidningar, på kändisar och på bloggar!
Går den verkligen att beskriva? Jag känner först och främst en enorm lycka och glädje, sedan blir jag stolt och till sist blir jag triggad att jobba ännu hårdare!

Känner du att konst är det du verkligen vill hålla på med livet ut?

Oja, om jag skulle bli av med min högra hand vet jag inte vad jag skulle göra. Jag vet inte vem jag är utan konsten? Vad skulle jag då göra? Det finns liksom inte i min värld. Just därför är jag för evigt otroligt tacksam, lycklig och glad för att jag får möjligheten att göra det jag verkligen brinner för. Jag kommer att syssla med det här sålänge jag tycker att det är kul.


Hur gör du för att utvecklas?
Tänjer på gränser skulle jag tro. Man måste ju våga göra nya saker för att utvecklas. Även om jag är väldigt rädd för att misslyckas..


Vart kommer vi se dig här näst?
Jag vill slå igenom i USA med storm.. Det är en annan dröm jag har hihi.

 

Har du någon dold talang som gömmer sig bakom allt ritande?
Jag är en jäkel på att laga god mat. Är bra på att laga goda pastasåser.

 

Vad är du riktigt dålig på att rita?
Händer. Jag hatar att rita händer trots att jag tycker att händer kan vara det vackraste som finns på en människas kropp.


Om du inte höll på med konst skulle du..?
Jobba med djur, helt klart!


Får du aldrig jätteont i handen när du håller på att rita så mycket?
Haha vilka roliga frågor! Jag ritar inte så mycket som jag skulle vilja. Jag skulle vilja teckna varje dag, men jag hinner inte det. Men visst kan det kännas lite i handen om jag ska fylla stora ytor med blyerts och måste trycka lite extra hårt. Men det är det värt!


Kommer du försäkra din rit-hand i framtiden?
Självklart! Haha!


Bryta båda benen eller bara rit-handen?
Ajajaj, det kommer göra ont men jag måste säga båda benen. Jag är alldeles för beroende av mina båda armar!


Man vet ju inte så mycket om dig bakom hela målarfasaden, chocka läsarna nu med något de inte vet!
Åh, vad skulle det kunna vara? Låt mig fundera lite till på det..

Och till sist Sandra, får du möjligheten att hälsa till mormor eller mamma, eller bara komma med någon fräsig kommentar såhär på slutet..
Mormor; jag saknar dig och jag hoppas att du har det prima där uppe i himlen. Mamma; det är du och jag för alltid. Alla ni andra; behandla alla med respekt och så som du själv skulle vilja bli behandlad. (Fan vad tråkig jag är.. kom inte på nåt annat..)


KAN DEE











En del av Sandras teckningar

Hej kompisar!

Tänkte upplysa om att ingen mindre än den begåvade och it-tjejen Kan Dee kommer synas här på bloggen snart. En tjej med ett enormt driv och hjärtat på rätt plats, en verklig inspirationskälla som visar att man från ingenstans kan lyckas, bara man vill! Till en början tänkte jag dra hennes historia så att alla är med på noterna.


Det kanske känns omöjligt, men för dem som inte vet vem du är – berätta!


Jag är konstnär, designer och skaparen utav klädmärket Kan Dee. Driver egna webshopen www.kandeeshop.se samt Sveriges största konstblogg (enligt bloglovin) www.kandeedrawings.blogg.se. Jag föddes den 10 juli 1987 i Västerås, döptes till det alldeles extraordinära och orginella namnet Sandra. Blev redan på mina stubbiga bebisben väldigt intrreserad av att måla och rita. Var en väldigt kreativ unge och väldigt påhittig. När jag blev lite äldre, runt 14-15 kanske, tog jag min kreativa sida mer på allvar och började teckna porträtt efter porträtt. Jag och min bästa vän under den tiden var väldigt likasinnade, så vi brukade teckna mycket tillsammans och gav varandra hutlöst med inspiration och triggade varandra utan gränser. Men det var inte förrän 2008, efter att jag vunnit Lindex designtävling, som jag kom på att jag ville ta konsten och tecknadet till nästa nivå.


Min mamma hade tipsat mig om att Lindex hade en tävling där man skulle design/rita ett motiv som skulle tryckas på t-shirts och säljas i förmån för Bröstcancerforskningen. Utan några som helst förväntningar eller förhoppningar plockade jag fram en gammal teckning jag hade ritat några månader tidigare och började fundera. Kunde den här vara något? Det var en teckning jag ritat helt i blyerts. Ett motiv jag tecknat direkt ifrån huvudet (inget porträtt alltså, det hade jag slutat med helt och hållet då jag tröttnat på det. Nu hade jag i princip lyckats hittat min egna tecknarstil och tecknade bara egna motiv som jag kom på själv). Motivet föreställde en flicka med gigantiska sorgsna men intensivt bestämda ögon, minimalistisk näsa och stora fylliga läppar. Liten haka, smal kropp och en kalufs likt en kantig hjälm. Jag fick idén om att scanna in teckningen och fortsätta bearbeta den lite i photoshop. Den hjälmliknande frisyren fylldes i stark rosa färg. Runda bubblor i samma nyans omringade henne och en text om just bröstcancer placerades som hennes bakgrund. Till sist smackade jag på en stor fet text "GO PINK!" över motivet och det fick bli som pricken över i:et. Jag minns hur mamma och pappa jublade när jag visade mitt färdiga resultat. Dom tyckte att det blev jättebra och det värmde.


Så jag skickade in mitt bidrag och tänkte inte så mycket mer på det. Några månader senare blir jag uppringd av självaste Emma Wiklund och får höra att jag vunnit hela tävlingen! Det första jag utropar är "VAAA?! Nej du måste skojja!". Jag trodde först inte på det. Det fanns liksom inte i min värld. Jag hade aldrig tidigare vunnit nånting och nu vann jag hela tävlingen! Dessutom blev jag extra glad eftersom att jag visste att nu kommer jag via min konst kunna hjälpa Cancerforskningen en liten bit på vägen. Välgörenhet och att vara en hjälpande hand för de som har det svårare är alltid någonting som legat mig varmt om hjärtat. Jag vill vara den som kan hjälpa. Jag har ju aldrig haft något överflöd med pengar, så att jag då kunde bli en hjälpande hand via det jag skapade, kändes för mig helt fantastiskt! Min mormor dog i cancer 1995, jag var 7 år och det var en fruktansvärt svår och jobbig tid för mig och alla anhöriga. Inte bara för oss, utan för alla andra som också kanske måste gå igenom samma sak. Så att få vinna just det här känns extra bra i hjärtat.


Jag var arbetslös och sökte jobb. Ritade och ritade. Kom på efter hela Lindex-grejjen att det skulle vara fantastiskt kul att jobba med konsten på heltid. Kanske trycka upp mina motiv på t-shirts? Jag startade min blogg Kan Dee Drawings i syfte att visa upp min konst och låta andra ta del utav den. Jag fick väldigt fin respons. Sedan började jag söka efter grossister och textiltryckerier. Jag gjorde prototyper och la upp på bloggen, gjorde marknadsundersökningar för att ta reda på om det fanns något intresse och om det fanns några köpsignaler. Responsen blev även här enorm. Nu var allt i gång!


Ni som redan nu är sugna på att få en riktigt cool tischa eller linne, kika in på hennes webshop
eller bara vill kika på hennes konst, klicka er då in på hennes blogg.

http://kandeedrawings.blogg.se/index.html
http://kandeeshop.se/

Snart kommer en hel intervju men Kan Dee!


Musik direkt



Musik direkt är Sveriges största och bredaste musiktävling för alla unga. Här är alla mellan 13-19 år välkommna.
När de säger bredaste så menar de verkligen bredaste, allt från violinister till rappare till vissångare, precis alla är välkommna.

I år firar även Direkt Musik sin 25e födelsedag, grattis till dem. Varje år brukar näst intill fem tusen ungdomar delta från alla hörn av lilla landet lagom.

Erik Grönwall (vinnare idol 2009), Sabaton och Abalone Dots gjorde det. Laleh och José González gjorde det också. Cardigans gjorde det en gång i tiden. Amanda Jensen gjorde det alldeles nyss.

Anmälning för att delta är redan över sen länge (2010) och artisterna är redan valda. Men det gör ingenting för en tondöv sångfågel som mig själv. För er som hade velat delta, så kan jag trösta med att man iaf kan gå och titta och veta vad som väntar nästa gång!
..Och såklart stötta årets deltagare!!

Tider: Lördag 2 april kl 17:30 - 21:30
Söndag 3 april kl 16:30 - 20:30

Entre: 40 kronor(!!!)
Plats: Sagateatern

Några av de deltagande:
Sadaf Incurvatus
Tengil
SoundAct
Frida Jansson
Kick The Bucket
Dire Detrimental
Profane Mind
Syster Ballad
Fanny B
The Greenest Go Acoustic
Before Her Eyes
Timeless
Janina Hagberg

..och många, många fler!

Allt avgörs sedan i riksfestivalen, i ingen mindre än musikstaden Eskelstuna, i deras stadsdel Munktellsstaden.

Vill du läsa mer?
http://www.musikdirekt.com/default.asp?sc=sidor&lan=0&meny=&id=188


Slösa ingen tid i regnet, när alla andra är i hänget!









Hej!

Som jag skrev i tidigare inlägg händer mycket. En återkommande punkt i mitt kulturprogram för mars månad var Hangtime.

Hangtime beskrivs som vardagsrummet mitt i stan. Dit alla ungdomar, eller personer som känner sig ungdomliga är välkommna. Här kan du "chilla på läget", eller ha tillgång till fri plåtning. Inte bara det, utan mycket mer.

Så har du tråkigt om vardagarna, eller bara vill träffa folk och göra nya saker? Då är detta platsen för dig!

Såhär beskriver de sig själva.
"Ditt vardagsrum, mitt i stan!
Du som är ungdom, eller känner dig ungdomlig, kom förbi och chilla, snacka med folk, gör dina läxor, se på tv, vad du nu gör en vardagseftermiddag! Ta även chansen att bli plåtad i studion, eller swoppa bort dina gamla grejer som du inte längre vill ha, om du nu tror någon annan finner någon nytta i dem!"

Hangtime är tillängligt 17.00 - 20.00 flera gånger i månaden. (Datum finns i tidigare inlägg)

Personligen tycker jag att detta låter jätteroligt och en enorm möjlighet. Här har man verkligen sattsat på oss ungdomar till max och varför skulle vi inte då ta den möjligheten? De går ju alltid att gå dit och se om detta är något för dig?

Här hittar ni deras facebooksida, där ni också kan läsa mer och fråga om det skulle vara något speciellt!
http://www.facebook.com/pages/Hangtime/175984652444640#!/pages/Hangtime/175984652444640?v=wall

Kultur i Borås






Mycket på gång i Borås, ser fram emot en hel del men Lena Sundströms författarbesök är en favorit.

Ni som läser Borås Tidning slaviskt vet att igår fanns det med en hel sida om kommande kulturhändelser i Mars. Själv synade jag genom den förundrandsvärt noga och skrev upp mina absoluta favoriter, ska försöka hinna med så mycket som jag kan! Hoppas vi stöter ihop på någon av dessa evenemang:

5/3 Lördag Poetry Slam Jr
Vart?
Café Parkaden
Tid? 17.30

6/3 Söndag "Hög tid för söndag" Dans.
Vart?
Regionteatern Väst
Tid? 15.00

8/3 Tisdag Carsten Jensen och Kristina Sandberg, Forum för poesi och prosa
Vart?
Kulturhuset c/o Borås Wäfveri
Tid? 19.00

Hangtime, foto och målningsstudio för unga
Vart?
Galleri U
Tid? 17.00 - 20.00

10/3 Torsdag Vår tids musik, Borås kulturskola uppträder.
Vart?
Immanuelskyrkan
Tid? 18.30

Hangtime
Vart?
Galleri U
Tid? 18.00

12/3 Lördag Tro Nordica
Vart? Borås Konstmuséeum
Tid? 17.00

15/3 Tisdag "Världens lyckligaste folk" Lena Sundström
Vart?
Kulturhuset c/o Borås Wäfveri
Tid? 19.00

Hangtime
Vart?
Galleri U
Tid? 17.00 - 20.00

16/3 Onsdag Bokfika deckare, spänning och thriller, 12-99 år.
Vart?
Kulturhuset c/o Borås Wäfveri
Tid? 17.30 - 19.00

17/3 Torsdag Hangtime
Vart?
Galleri U
Tid? 17.00 - 20.00

20/3 Söndag Stickhappening, temadag
Vart?
Textilmuseet
Tid? Heldag

22/3 Tisdag Konsert Edith Backlund
Vart?
Kulturhuset c/o Borås Wäferi
Tid? 19.00

Hangtime
Vart?
Galleri U
Tid? 17.00 - 20.00

24/3 Torsdag Hangtime
Vart?
Galleri U
Tid? 17.00 - 20.00

25/3 Fredag Fredagsallén. På scen: Raving Donna, Shameless Hooks, L'Astoria, Jaqueline.
Vart?
Allégården
Tid? 19.00
Pris: 40 riksdaler

Beatelskonsert
Vart?
Kulturskolan, KH-salen
Tid? 18.00

29/3 Tisdag Hangtime
Vart?
Galleri U
Tid? 17.00 - 20.00

Möt Alice Bah
Vart?
Kulturhuset c/o Borås Wäfveri
Tid? 19.00

31/3 Torsdag Hangtime
Vart?
Galleri U
Tid? 17.00 - 20.00

Föredrag "Formens frigörelse" Cilla Raobach
Vart?
Textilmuséet
Tid? 18.00 -19.30
Pris: Gratis är gott!


Det där med ord


Skrev ett inlägg för ett tag sen om mitt problem. Jag har en ett i-landsproblem så stort att den sträcker sig över era vildaste fantasier.

Jag kan nämligen inte komma på vad jag ska döpa mina filer till. I förra inlägget beklagade jag mig över att jag döper i studens hetta (det vill säga, när jag har brottom/stess) till HEJSAN eller MAJS.

Nu har min hjärna övergått till något helt annat. Nämligen KORV eller HEJ

Jag vill gärna ha en förklaring på detta. Så om någon av er där ute är en hjärnexpert eller kan analysera vidare på detta och sedan komma med lite svar. Börjar känna ett visst obehag mot min hjärna då dennes favoritord verkar vara i detta stuket.

Tacksam för svar!

Fiol?

Min vän Matilda gör ett sista försök att bli av med sin fiol. Jag försöker skynda på processen liten genom att sprida ordet vidare. Så är ni eller känner ni någon som är i behov av en fiol så vet nu numera vad man kan hitta en!

Ursprungliga priset var 10 000kr men Matilda har efter många om och men gått ner ända till 4000kr!
Den ska vara i utlovat gott skick, vid köp ingår medföljer även Stråke, hertzs och låda.



Hör av er hit om ni är intresserade eller kontakta Matilda via hennes blogg!
http://matildastandoft.blogg.se/2011/february/violin-till-salu.html#comment


Blinka lilla stjärna



tog möjligheten att underhålla lite på marokanska barer i form av musik och någon slags.. dans?

Hej!

Jag önskar ofta jag vore bra på att spela något instrument. Det kanske jag också vore om jag försökt mig på att spela någonting? Men har sedan barnsben förstått att mitt sinne för noter och något-annat (se? kan inte ens några musiktermer) är under all kritik.

Kommer ihåg på mellanstadiet då man fortfarande hade traditionella musiklektioner. Vi 25 ungar stod utspridda på golvet, läraren spelade en not sedan skulle vi sjunga den. Han gick runt och lyssnade, och de som fick en klapp på axeln var "tonsäkra". Jag vet inte än idag vad han ville komma med den informationen, eftersom vi aldrig sjöng något. I bästa fall fick man plinka lite på ett instrument men annars så vet jag inte vart man gjorde av sin tonsäkerhet.

Jag behövde dock aldrig fundera på det. Fick aldrig en klapp på axeln. Det gjorde inte mig så mycket för hade redan då såpass mycket självinsikt att jag kunde se till verkligheten, Hanna lilla du kan inte sjunga. Det var också under denna tid i vår barndom som Lucia tåget var något man ville vara med i. Inte bara för att slippa undan tråkiga mattelektionen på fredagar men också för andra själ. Dessa själ visste inte jag om, tror ingen annan visste det heller. Utan man skulle helt enkelt bara vara med.

Då samlades man utanför musiksalen i ett led. Knuffades. Det var en audition á la Idol. Alla skulle komma in, en och en och sjunga en valfri sång. Jag var tvåa i ledet. Förstår inte varför jag ställde mig så långt fram, fick i princip två minuter på mig att välja låt, och min storslagna hit blev... binka lilla stjärna.

Eller vadå storslagen? Måste även här inflika för att förtydligöra resterande text, att jag kommer från finland och binka lilla stjärna på svenska är inget man går och lär sig sådär i första hand (okej jag var 13 men hade inte lärt mig den då heller)

Så där stod man. Kunde bara refrengen och när man skulle fortsätta efter "Blinka lilla stjärna där hur jag undrar var du är.." så blev det tyst. Ändå var jag hyffsat nöjd över min insatts samtidigt såg den skäggige musikläraren nöjd ut där bakom pianot.

Vi fick resultaten samma dag efter att alla sjungt klart. Musikläraren klampar ståtligt in på Engelska lektionen och räknar upp namn efter namn på personer som blev valda. Dock fick man säga ja/nej på om man ville vara med i Lucia tåget.

Den skäggige musikläraren räknade upp allas namn förutom mitt. Det låter så sorligt att det kunde passat in i en ungdomsfilm men det är så sant som dagen. Till och med killarna blev förfrågade men de flesta sa nej (kanske mest för att klassens coolaste kille sa nej)

Det är väl en rättvis sumering av min sångkarriär. Sen dess försöker jag hålla tyst när det kommer till sång. Är omringad av vänner som är begåvade inom just det området så jag nöjer mig oftast med att lyssna. (förutom diverse karaokekvällar då jag mer än gärna bjuder på sång)

Kritik

Jag får inte bara ros av er läsare på mejlen. Utan en hel del ris också, i och med detta tänkte jag svara öppet om det jag får mest kritik om. Jag tror att de som tagit sig tid att skriva kritik också ska få ett svar.

Jag kan tolka den kritik jag får på många sätt. Dock vill jag inte göra er kritik till en tolkningsfråga då jag hoppas kunna uppfatta den på de sätt som de var tänkt att jag skulle. Men får ofta kritik på att jag kallar min blogg för kulturbloggen och att nivån på kulturen här inte lever upp till den förväntade.

Jag tar så klart till mig detta. Mer än ni tror. Oftast kan jag sitta flera minuter ibland timmar innan jag börjar skriva på ett inlägg. Där sitter man och försöker förmulera sig på ett viktigt och vuxet sätt. Kompetent ska man ju verka! Samtidigt läser man sig blind på det man skrivit ihopp om att ha hittat alla stavfel.

Men sen slår verkligheten till. Visst vill jag ta in er konstruktiva kritik, för det är ju för er skull jag skriver. Samtidigt vill jag ha kvar mig i bloggen. Nu säger inte jag att jag förknippar mig själv med stavfel och okompetens men ni fattar poängen.

Att jag har den här bloggen och sätter ett så tydligt namn på den är främst för att få ner hela allvaret som byggts upp som en mur kring begreppet kultur. Att säga att jag inte borde få kalla mig själv kulturbloggen på grund av en låg nivå i mitt sätt att skriva bygger bara på fördomen om att kultur är något för de pålästa och fina.
Om man inte vågar använda sig av ordet kultur, hur ska man någonsin kunna förklara det för någon som inte förstår? Att göra det till något pritigefyllt och svårt lockar inte ungdomar, tvärt om.

Att stava fel och kanske inte ha all kunskap ska väl vara okej också inom kulturvärlden?

Jag har aldrig påstått att jag kan allt. Tvärtom. Under de intervjuer som jag har haft har jag många gånger påpekat att jag skrattar åt mina första inlägg som jag skrev, just för att jag inte visste någonting.
Det säger mycket om jag efter redan fyra månader har förändrats och kan inse mina brister, det är ju inte för än då man kan förändras. Men i och med att kalla sig för något, sätta ett namn på det man är gör också att de kommer en del förväntningar på köpet vilket jag redan visste.

Min blogg handlar främst om att upptäcka kultur på nya sätt. Inspirera till det på alla möjliga sätt och göra ett försök till att normalisera begreppet. Det gör man inte genom att vara rädd för att inte uppnå kraven vissa tycker att man ska uppfylla genom att man bjuder in sig själv till kutlurvärlden.

Om jag numera bara ska skriva på ett språk som bara vissa uppskattar, orkar läsa eller förstår då begränsar jag även min blogg. Jag försöker ungdomsanpassa min blogg så mycket som det går men också försöka göra så det finns något att hämta för någon annan också.

Jag hoppas ni har överseende med diverse stavfel och liknande. Inom det strävar jag inte efter perfektion. Det är snarare på information och inspirations fronten där jag försöker få det så bra som möjligt. Så är ni missnöjda med något mer verkligt än ett stavfel så snälla, tveka verkligen inte på att höra av er.

Jag vill förbättras. Utvecklas. När jag gör det, blir bloggen bättre och nu får ut något mycket mer bättre av det. Så var en del av förbättringen och tyck till.


MUSIK



Jag är verkligen en periodare när det kommer till musik. Men ibland känns det som man är fast i den stil man tycker om, så är det ofta för mig. Då brukar jag böna och be människor att ge mig alternativ vilket ofta leder till musiktips på låtar jag redan hört.
Så till er som känner igen er, här är jag, kompisen som ger en lista på mina absoluta favoriter just nu.

http://open.spotify.com/user/hannakuuri/playlist/1EPFlsmgPlArJcGIAPOxYg


Hoppas det fanns något ni gillade! Skicka gärna era också.



bild: http://omkull.wordpress.com/2010/03/25/hakan-hellstrom-ger-mig-hopp/


BOB HANSSON



bilden: http://babelbloggen.se/tag/bob-hansson/

Hej allihopa!

Ny månad innebär inte bara att vi går mot våren utan med den kommer också mycket nytt och roligt i kulturväg. Det jag blev mest positivt överaskad kring var det att ingen mindre än Bob Hansson besöker Ulricehamns bibliotek den 14 mars. Det blir som ett författarmöte och det går att förboka biljetter redan nu. För er som väljer att vänta kom ihåg femtiolappen när ni traskar mot Ulricehamns Bibliotek klockan 19.00!

Jag beundrar verkligen Bob Hansson. Han har på många sätt bevisat hur äkta han är, inte bara i sitt skrivande men också som person. Hans böcker har den där verkliga tonen i dem som samtidigt kryddas av hans poetiska och vackra sätt att skildra världen i all dess tråkighet.

Samtidigt är han inte bara bra på det han gör utan har också en väldigt fin personlighet. Han är väldigt duktig på att underhålla samtidigt som han får fram viktiga budksap och väldigt ofta lockar till skratt.

Han känns som en av oss vanliga dödliga och har en otrolig närvarhet. Det finns många orsaker att gå och lyssna på Bob Hansson. Detta är bara några av alla.

Hoppas vi ses där!


JAG TRÄFFAR..


en inspirerande Maria som tar sina första steg ut i sin karriär som fotograf!

Hej Maria och välkommen till kulturbloggen, hur är läget?
Hey, tack! Det är fint bara lite trött efter en lång flygresa igår.  

Berätta lite om dig själv? (bor, fritid, hur du är, jobb/skola typ)
Jag heter Maria, snart 19år och bor i Borås. Jag jobbar just nu som fotograf och marknadsassisten på
Acama Konsult AB. På min fritid håller jag på framförallt med fotografering och musik, utöver det reser jag mycket utomlands (just nu framförallt till Turkiet), umgås med vänner och familj etc. Jag är en väldigt kreativ person som alltid måste ha något att göra och gärna flera bollar i luften samtidigt. 

Du fotografer alltså, hur utvecklades de intresset?
Det intresset utvecklades redan när jag var 6-7år då jag fick min första kamera med film i. Efter det lånade jag mina föräldrars små digitalkameror och sprang runt och fotade allt möjligt. Framförallt fotade jag på våra utlandsresor i bl.a. Frankrike och Tyskland. Intresset kom från att föreviga ögonblick och att sedan få visa upp dem för andra människor.

Vad är det med fotografering som är så roligt?
Just att man har möjligheten att kunna föreviga ögonblick, saker och människor är det som jag tycker bäst om med fotografering. Det ger oss en chans att komma ihåg hur saker och ting var, såg ut och kändes. Bilder är ju helt klart starkare än minnet självt haha!

Som du sa, arbetar du med fotografering berätta mer om det?
Jo, jag arbetar som sagt på Acama Konsult sen ett par år tillbaka som marknadsassisten men för ca 1,5 år sedan anställdes jag även som fotograf. Det är mestadels natur/miljö bilder jag tar då, från parker, kyrkogårdar, trädgårdar, trädgårdsmässor mm. Bilderna används sedan till tidningar, böcker, marknadsföring och hemsidan.

Vad brukar du fotografera? Vad är din speciallite?
Utanför jobbet är min speciallite porträtt och djur/natur bilder som jag ofta blandar med varandra dvs. porträtt i naturen. Sen är jag även mycket för att fotografera historia om man nu kan säga så. Med det menar jag slitna, nästintill fallfärdiga hus/möbler, ruiner mm.     

Är foto det du vill hålla på med i livet?
Oj svår fråga, det är nog lite tidigt för att svara på det än. 

Jag vet att du ställt ut några av dina foton, berätta mer om det!
Ja det stämmer, jag har haft utställning av ca 20 foton på Fotografiska i Stockholm. De visades 10 foton åt gången i 15 minuter. Sen har jag haft en bild utställd på konstmuseet här i Borås i samband med att jag vann en kategori i Borås Fotomaraton.

Vad är målet?
Mitt mål är att bli en mer professionell porträtt och resefotograf. Om jag skulle jobba med foto hela livet vill jag definitivt kombinera det med mitt stora intresse för resor.  

Många unga gillar att fota, men tycker mest att de blir en i mängden av alla fotografer,
vad har du för tips för att sticka ut som fotograf?
Ja tyvärr är det ju så, jag kände så själv tills jag fick ställa ut på fotografiska och där råkade jag höra flera stycken som sa hur bra de tyckte bilderna var. Det fick mig att inse att man inte ska tänka så mycket på vad alla de andra gör runt omkring utan bara fokusera på vad man själv är duktig på och sen bara köra sitt eget race!  

Har du några tekniska tips till nybörjare?
Haha oj, det vet jag inte riktigt. Jag är själv inte helt 100 på tekniken utan lär mig efter hand, men en sak som jag gör är att jag använder de olika inställningarna på kameran till mer än bara det dem är avsedda för. T.ex. finns det inställningar för att ta bilder av solnedgångar respektive soluppgångar och de inställningarna använder jag ibland när jag fotar porträtt för att få fram lite annorlunda effekter så det är väl det jag kan säga i så fall, våga prova er fram!

Vad har du för kamera när du fotar?
 
Just nu fotar jag med en Nikon D5000 tillsammans med två olika objektiv Nikon 55-105mm & Tamron AF 70-300mm.

Hur mycket kunskap hade du innan du började foto "på riktigt"?
Inte speciellt mycket. Jag lär mig efter hand som sagt.
Men jag planerar att utbilda mig mer inom fotografi till hösten detta år eller våren nästa år.  

Man tycker ju att nästan alla bloggare beter sig som fotografer, vad är skillnaden
mellan proffs och amatörer?
Ja det är inte så lätt det där eftersom att det plötsligt blivit en stor trend att alla ska ha stora systemkameror precis som proffsen. Inte för att jag vill kalla mig själv ett jätte proffs men jag vet många med mindre intresse och kunskap än jag som har exakt samma kamera bara pga att de hört att dem tar bättre bilder än små digitalkameror. Men saken är den att det inte enbart är kameran som gör jobbet, det är personen bakom kameran som väljer motiv, fixar med inställningarna och ibland har även planerat bilden noga från början. Skillnaden mellan proffs och amatörer skulle jag säga är att proffsen lägger ner mer energi och tanke i bilderna än amatörerna. 

Har du någon förebild inom foto?
Ja, det finns faktiskt två fotografer som jag beundrar och hämtar en del inspiration ifrån, Elin Kero och Mattias Klum.    

Skulle du vilja ha mer möjligheter att visa upp vad du gör i din hemkommun?
Faktiskt inte, jag siktar på att visa upp mina bilder i större städer som Stockholm, Göteborg, Malmö och sen även i andra länder.  

Vilket land skulle du vilja åka och fota i?
Turkiet absolut! Jag har varit där ett par gånger men bara haft min lilla digitalkamera med mig vilket verkligen är synd och skam så nästa gång ska jag se till att ha min riktiga kamera med mig för det finns så otroligt mycket vackert, historiskt och intressant att fota där!  

Ditt absoluta drömjobb..?
Svårt att säga! Jag är en sådan människa som gillar att syssla med många olika saker. Så jag har nog inte ett specifikt drömjobb utan min dröm är att få prova på många olika jobb och branscher under mitt liv!

Om du var tvungen att fota en och samma person resten av livet, vem skulle det bli?
Min bästa vän och även modell Amanda måste jag säga i så fall. Hon är otroligt vacker, sätter i storts sett alla bilder perfekt och behöver väldigt lite instruktioner eftersom att allting flyter på naturligt och av sig självt. Så utan att tveka definitivt Amanda.

Gillar du att stå framför kameran lika mycket som bakom?
Haha verkligen inte, jag undviker att stå framför kameran så mycket som möjligt. Min plats är bakom kameran helt klart!  

Nu glider intervjun mot sitt slut, någon du vill hälsa till? Eller bara slänga ur dig en sista kommentar?
Ojdå redan? Jag skulle vilja hälsa stort tack till alla som inspirerar mig till att fotografera och till min nyaste inspirations källa Zaffe som har satt igång en enorm kreativitet inom mig!  Sen vill jag säga till alla som läser att vad man än drömmer om och vad man än vill göra är inget omöjligt bara man tror på sig själv!

Vill ni prata mer med Maria? Någon fråga? Lämna en kommentar så ser jag till att den kommer fram till Maria.


TACK!




Hej!

Jag tänkte bara tacka er alla som skickar mejl efter mejl till mig med diverse tips och liknande. Jag läser alla mejl och mycket av det ni tipsar om hamnar i slutligen här! Det gör mig otroligt glad då en av anledningarna till att ens ha bloggen vid liv är att ni också engagerar er. På så sätt hjälps vi åt att inspirera andra.

Så vill du mejla mig om något? Tipsa om någon eller kanske vill du av någon anledning bli intervjuad? Jag letar ständigt efter folk som vill fylla ut bloggen och göra den "verklig".

Eller har du av någon anledning synpunkter på något? Klagomål? Tyck till! Sådana mejl uppskattas lika mycket.

Mejla mig då!
Kulturbloggaren@live.se


Enmiljonhundratrettiotretusenfemtiosexmiljonersjuttiotreförtioelva tack till er!