Erikshjälpen
I tider då vi värnar om miljön mer än någonsin är Loppisar och Second hand butiker mer angelägna än någonsin. Det var någon loppisrevolution som bröt ut bland ungdomar och modebloggare och plötsligt var det socialt mer accepterat att köpa något andra hand!
Helt fantastiskt tycker jag.
För att sprida lite loppisglädje hos er kanske jag ska visa upp sista tidens loppisfynd? Jag älskar Erikshjälpen i Skene tack vare deras ganska varierande och stora utbud av böcker. Nötta från 1800-talet med vinrött skinnomslag eller nya pocketböcker.
För 5 enkronor är du dig en bok rikare.
Jag fick med mig 8 stycken och planerar redan ett återbesök. Erikshjälpen i Skene är öppen varje Tisdag och Torsdag mellan 14-18. Där finns allt möjligt, hittade även två tavlor som i framtiden kan få pryda mina väggar för småpengar!
Imre Kertész - Mannen utan öde
Fredrik indström - Vad gör alla superokända människor hela dagarna?
Dave Pelzer - Pojken som kallades det
Erland Loe - Doppler
Marie Hermanson - Mannen under trappan
Barbara Voors - Sömnlös
Alexander McCall Smith - Damernas dektektivbyrå
Alecander McCall Smith - Giraffens tårar
Någon ni känner igen? Tycker är bra? Dålig?
Har länge varit på jakt efter förintelserelaterade böcker och "Mannen utan öde" ska ju baseras på det. Så den börjar jag med!
7 dagar, 2 böcker
Ber om ursäkt för mina dåliga cambilder, har inget annat just nu
Kikade genom bokhyllan lite snabbt innan förra veckans avfärd till Finland. Letade efter något att läsa under diverse dagar i sol och i väntan på nästa flyg på flygplatsen.
Ryckte åt mig två av de ända olästa böckerna jag hade kvar. Jag kör på en köpa-mer-än-jag-behöver -taktik som gör att när läslusten blir olidlig och biblioteket inte är inom räckhåll så ska de alltid finns något hemma. Som ett eget lager.
Vingklipp ängel - Berny Pålsson
Kvinnan utan egenskaper - Niklas Ekdal
Det må jag säga att min bokintution är otroligt bra. Båda böckerna var så där riktigt bra att man vill att hela världen ska läsa dem!
Vingklippt ängel är en sådan bok som kryper under skinnet och stannar kvar där. Jag gick flera dagar efter att jag läst ut den och verkligen funderade. Jag blev så oerhört beröd av hennes historia och visste inte riktigt vad jag skulle göra av alla tankar. Tänka och glömma, eller skriva ner dem. Så jag satte mig faktiskt och antecknade de spontana tankarna som jag hade.
Jag beundrar hennes skrivande så mycket just i hur detaljrikt hon har kunnat återberätta hennes mest mörka sunder i livet. Hur hon har hittat ork att genom ord återuppleva allt och verkligen hitta träffande ord som beskriver det hon varit med om. Jag förstår samtidigt att det inte finns tillräckligt med ord i världen för att få mig som läsare att förstå, vilket gör att det känns så hemskt när jag redan blev så skakad över det jag såg.
Jag kan inte annat än tänka att denna bok måste varit en stor hjälp till människor i samma situation. Den handlar då om Berny Pålsson som från barnsben lider av en psykisk sjukdom, hon har ett enormt självskadebeteende och hon hör ständigt demoner som styr hennes liv mot en ganska säker död.
Jag kan inte förstå hur en person som hon, som var så säker på att döden är den ända utvägen till slut kunde vända på det till något bättre. Det måste verkligen vara en vilja som inspirerar andra men som också samtidigt visar att det finns något värt att kämpa för.
Men viktigast av allt. Att det faktiskt går att bli frisk.
Hon hittar till slut kärleken och livsviljan som gör att hon för första gången vill bli frisk. Även fast världen utanför mentalsjukhusets väggar känns farliga och otrygga. Men hon kommer klara det, för hon har klarat allt det som hänt innanför.
Niklas Ekdals bok om kvinnan utan egenskaper är en roman. Min relation till romaner är inte lika stark. Skrev om denna boken innan då jag hade slutet kvar.
Jag vill inte gå in så mycket på denna då den består av en mordutredning och massa annat som jag tycker var och än ska på pussla ihop själv. Men jag måste säga att Niklas Ekdals otroliga research och kunskap berikar boken och jag blev glad över att inte bara få en stunds njutning av den, utan också en och annan ny vetskap om sådant jag inte hade en aning om tidigare.
För att vara en man så skriver han otroligt opartiskt till skillnad från alla de Stockholm-Noir böcker jag läst mig igenom. Han lyckas gå in i de kvinnliga karaktärerna och bygga upp personligeheter kring dem vilket gör att man lär känna dem bättre. Han lyckas även få med massa typiska kvinnliga detaljer som försträrker karaktärernas trovärdighet vilket jag tycker är otroligt bra!
Tummen upp för dessa böcker. Nu har jag 8 nya som väntar på mig!
Körsbärsträdgården; Borås
Körsbärsträdgården – Komedi eller tragedi?
Ingenting är svart eller vitt, inte heller körsbärsträdgården. Om vi ser till speltexten så börjar pjäsen med många lättsamma och humoristiska inslag. Men en städnig underton av ett säkert fall finns hela tiden närvarande, även i de mest humoristiska scenerna. För varje akt, i samma takt som detta till synes självklara problem går upp för även de svårt övertygande karaktärerna så får tragedin större fäste i pjäsen och allvaret är ett faktum.
Det som till en början startade med den klassiska klumpighetshumorn och små ironiska kommentarer avslutas även med ett klassiskt tragiskt slut. Den gamle mannen Firs som i stort sätt representerar de förgångna och viljan att hålla fast vid den avslutar pjäsen med att ligga kvar ensam, vi ser livet lämna honom och han tar sitt sista andetag och mumlar om de förgångna.
Anton Tjechovs pjäs har en bredd i sig genom att den ständigt förändras så mycket under de fyra akterna. Det ger ett sken av verklighet och riktig trovärdighet. För precis som i livet kan något som började som en komedi snabbt sluta i en tragedi.
Eller?
Var detta istället ett bevis på pjäsförfattarens misslyckande i att bestämma sig? Hände det något under skrivandets gång som fick pjäsen att successivt förändras? Eller lät han skrivandet ha sin egen gång, och gav pjäsen ett eget liv?
Dock påstod Anton Tjechov att han sista pjäs faktiskt var en komedi. Var detta för att provocera dåtidens människor? Eller såg han själv inte den förändrig som pjäsen genomgår?
Personligen tycker jag utifrån det jag sett på Borås Stadsteater att detta är en tragedi. De humoristiska inslagen som fanns var antingen halvhjärtade eller nästan barnsliga, trovärdigheten kom istället fram tydligt under de mer allvarliga scenerna som då gav en stor kontrast till ”humorscenerna”.
Vad tyckte jag?
Jag måste hålla med Thomas Forser när han skriver i Göteborgsposten att Borås stadsteaters uppsättning av Körsbärsträdgården inte gör pjäsens dynamik och spänning rättvisa.
En bestående känsla som fanns och fortfarande finns när jag reflekterar över pjäsen är ”Var det allt?”
Eftersom jag hade möjligheten att läsa pjäsen innan jag såg den så byggdes förväntningarna upp. I Anton Tjechovs pjäs finns det mycket att jobba med medan jag tyckte att det jag fick se var bra men det fattades något. Efter grubblande så har jag kommit fram till att det som saknades var ”det lilla extra”.
För att en klassiker ska finnas kvar vid liv behöver vi också under vår tid göra nya tolkningar och försöka oss på andra sätt att förmedla den gamla tanken. Jag vet inte säkert om det var det Peter Luckhaus försökte när han regisserade denna uppsättning men avsaknaden av något mer finns där oupphörligt. Samtidigt tycker jag att de gjort ett gott försök i att få fram karaktärerna och deras personligheter. Vissa av dem lyftes fram mer än andra av obegripliga orsaker men samtidigt förstod man vad de representerade vilket ofta tillslut gör helhetsintrycket starkare, självklart finns det många brister beroende på hur nära man vill analysera pjäsen.
Jag tyckte att körsbärsträdgården på Borås stadsteater var mycket bra, det ska framstås. Men samtidigt är det inget jag blev exalterad över att se, varken över hur man valt att lägga upp det eller för skådespelarnas insatser. Inget jag på eget val skulle spontanrekommenderar någon vän på stan, utan frågar någon om min åsikt så får de det uppriktiga svaret att det var bra, men inte jättebra.
Någon som såg den? Med egna åsikter?
EMD PÅ ÅHAGA
Bild, snodd från rixfm
Min pojkväns syster fyllde 16. Som den kulturbloggare jag är ända in i själen kände jag mig tvungen att tillföra något kulturellt till hennes födelsedag. Men kunde ju självklart inte komma på vad.. Eftersom hennes unga flickhjärta endast slår för pojgruppen EMD fick det bli biljetter dit. Jätte kulturellt.. Bra Hanna..
Så här kommer mina personliga åsikter om spektaklet på Åhaga. Och Madde, eftersom du läser detta: Ta inte illa upp!
Där satt man bland nyblonderade 40 -åringar i samma jävla Odd Molly klänningar och Lindex-jeansjackor som dragit med sina snoriga dagisungar för att ha en orsak att vicka höftproteser och ägna några otrohtestankar till övermoget lammkött. Samtidigt sitter 14-åriga tjejer med sina billiga rosa elgigantenkameror och försöker fånga idolkillarna på bild. Hela lokalen luktar billig parfym och för mycket proffs hårspray från Ullared. När jag ser två flickor i tonåren träda in med DANNY <3 -band på huvudet börjar jag kika efter potentiella flyktvägar.
Till slut träder de ut på scenen och inom loppet av två sekunder skriker alla tjejer fullt ut, som om de inte fanns någon morgondag. Den nedsläckta lokalen lyser snabbt upp av alla kamerablixtrar som från den stunden är oavbrutna tills sista tonen. Erik tar den första tonen och det jag trodde var omöjligt händer, skriken blir fler och högre. Då! Mitt i allt breder sig en ljusshow på stereoider ut över publken. Samtidigt rullar dåliga powerpointbilder i bakgrunden till "Jenny Goodbye".
Aldrig har ålderglipan varit så stor som på denna konsert. Här beblandas tanter i dödszoonen med barn som inte ens kan gå än till en salig blandning.
En gång under konserten börjar jag fundera på hur synd det är om EMD. Hur kul kan det egentligen vara att ha så här ointelligenta fans? Hälften är halvdöda, häften kan precis peka ut sin egen näsa och resten förföljer dem från stad till stad och tapiserar sina rum med deras näsdukar. Hur kan det vara att stå där uppe på scen och se detta? Se barnen stå på stolarna för att de inte ens når upp och se dem annars, se tanterna stå med sin extra krycka och hörapparater, och ropa "Mår ni bra?" Klart vi inte mår bra. Kalle har bajsat på sig, Ida ser inget och Joel tycker det är för högt. Samtidigt som Gunnvor och Eva-Lisa varken ser eller hör men snygga är de där pöjkarna konstaterar båda. Sirkka-Leena och Maja-Tina har lite svårt att så upp och tycker tjejerna skriker lite för mycket, annat var det på deras tid!
När Danny sen sjunger sin Melodifestivalslåt "In de the club" så tror jag att publiken får ett kollektivt eppelepsianfall. Barnen hoppar frenetiskt och tanterna ställer sig upp och gungar i otakt och klappar händerna. Samtidigt är jag lättad över hans låtval, han sjunger den mest barnvänliga låten då den i stort sätt endast består av ett ord "Club" så till och med den fyra åriga killen framför mig kan sjunga med. Det kallar jag att tillfredställa sin publik!
Men hur roligt kan det vara att va EMD? Att behöva förse sina konserter med sittunderlag för att de under 10 år ska kunna få en skymt av dem. Hur roligt kan det vara att innan de sjunger sin cover på "Gangsters paradise" måste driva med sig själv och sin "tuffa uppväxt" för att publiken ska ha överseende med deras låtval när de tidigare gått ut i Hänt Extra med att de var sängvätare till tonåren.
Hur kan det vara möjligt att de har typ fyra egenskrivda låtar som i princip handlar om samma bråk med tjejen, om att de ska lämna de bakom sig. En historia tagen ur den idylliska svenska förortsfamiljen. Hur känns det inte att sjunga massa covers på sin egna konsert? Det måste väl ändå vara höjden av fönedring när Dannys Melodifestivalbidrag inte ens är skriven av han själv, alltså att han behövde hjälp med att forma en låt som berstår av samma mening om och om igen "In the club". Som förövrigt måste ha den mest obetydliga och sämsta texten någonsin, en låt som handlar om att hans grabbgäng alltid finns på listan till stans klubbar. Så genialt!
Det ända motargument jag någonsin stött på i försvar till Dannys otroligt karaktärlösa personlighet och hans näst intill obefintliga sångkärriär är hans påstådda kändiskap i Polen. Jag vet nu inte om detta stämmer, men stämmer detta påstående så skulle jag om jag var Danny aldrig skylta med det. Har du lite polskt blod i dig kommer de landet alltid att stötta dig. Och att han flytt till Polen måste väl ändå tyda på att det inte funkar i Sverige, eller hur?
Jag kommer be om ursäkt den dagen killarna skriver en egen låt om något viktigt. Då menar jag inte tuggummipop om bråk med tjejen eller om nån nattklubb. Det måste ju vara botten av ens kändisskap när ens stampublik endast lyssnar på dem för att de är EMD och inget mer. De skulle kunna sjunga bajsvisan och den skulle spelas i var ända rosa walkman mobil nästa dag.
Nu skulle ett äkta EMD-fan säga att "Hallå Hanna, de har ju faktiskt skrivit en låt om något viktigt. Alone!"
Då skulle jag skratta lite lätt. Och sedan sätta mig i en slags maktposition och markera den genom att börja mitt försvar med "Lilla flicka.." Antagligen skulle detta EMD-fan vara i åldern runt 13-16 med tanke på att den faktiskt ha kunnat tyda texten till Alone.
Låt mig snabbt analysera texten lite.
Is anyone out there willing to listen
I'm kind of worried about the world that we live in
It's time to stand up but everyone's hating
Mothers are crying all night long waiting for their kids to come home
Does anybody see that something's wrong, yeah?
Earth we're living on today is never ever gonna be the same
If we don't wake up and make a change, no tell me
Älskar att de har konstaterat att något är fel med världen. Älskar även deras geniala exempel, "Mothers are crying all night long, waiting for theus kids to come home". Ja just det. Vårt värld är helt sjuk. Mammor grinar och barn är ute för länge. Hjälp! Ni tänkte inte på att nämna krig? Eller svält? Barnmisshandel? Våldtäkter?
Morsor som grinar. Vilken sjuk värld vi lever i. Bra att EMD står upp för den och berättar om det.
Men ärligt talat. Hur svårt kan det vara att tillfredställa en publik med medelåldern 9 år?
vingklippt ängel
Håller på och läser Vingklippt ängel av Berny Pålsson och är helt fast.
Sitter och lyssnar på Nine inch Nails tack vare henne, och försöker förstå.
Sista delen av boken ikväll och sen är den slut, mer om den senare.
Jag har alltid lika svårt att förstå att en bok är slut, det är ju som en längre film
som man ger så många timmar av sitt liv och lika drastiskt som jag börjar
läsa dem så är de slut. Förlänger dem genom att lyssna på deras
favomusik, googla dem eller spara sista delen så länge jag förmår mig!
Är i finland och valet avslutades igår, Sannfinländarna (en vag motsvarighet till Sverigedemokraterna) kom in i riksdagen precis som man befarade, från 4,1% till 19%!
Ha de bra så hörs vi när vi hörs.
Tack för alla mejl, allt kommer upp när jag hinner - fortsätt mejla!
BLOGGPAUS
Kära blogg!
Snart tar jag mitt pick och pack och reser vidare till Finland, och fortsätter därifrån mot Estland vilket innebär att efter fem dagar i Svealand är det dags för bloggpaus igen. Ca 8 dagar framåt!
Men ni skötte er så bra senast så nu kör vi så igen, mejla med massa tips så jag har mycket att stå i igen när jag återvänder. Sköt om er!
Ser att jag fått ganska många nya läsare också, välkomna. Blir ingen vidare presentation utan ni får vända er till det förflutna, dvs arkivet och försöka sysselsätta er med det som finns där.
Ha det bra alla, så hörs vi snart igen!
I tidningen
Pappa ringer.
- Du är med i tidningen igen!
- Åh nej, varför det?
- Ja? Den där föreläsningen på Biblioteket.
- Jahaaaaaa, vad står det då?
- Jo, blabla.. Hanna är bäst i klassen.. blabla..
- NÄE?!??!??!?!??!
- Ja.. och sen fortsätter det.. hon har den bästa pappan i världen..
- kul..
Igår var vi med i tidningen om föreläsningen, nu finns mer fakta kring varför och vad vi gjorde. Vi tog som sagt de vanliga redovisningarna i skolan till en ny nivå och gjorde ett försök i att bryta oss loss från skolans fyra väggar.
Får ni den inte i brevlådan så klicka er in här och läs den gratis, http://www.stthuset.com/
MISSA INTE
Ikväll är det Körsbärsträdgården som gäller, i Borås klockan 19.00
Säg hej om du också är där!
POPADELICA 2011
Jag stod i lugn och do framför bankomaten här om dagen. Det var ganska lång kö så stod och tittade på den lokala anslagstavlan som pryddes med anonser, om både gamla soffor som den borttappade hunden Sindy som fortfarande verkar vara borta.
Och där mitt i allt fångas mitt lilla öga över denna lilla affisch om Popadelica. Tittade in banden och nickade och drog lite på mungipan, det där såg ju faktiskt bra ut.
Glömde av det lika fort. Tills idag.
Då satt jag jämte Sandra och från ingenstans frågande hon om jag kände till denna festival. Jag berättade om vad jag sett och det visade sig att det är hon som satt upp dessa affischer åt denna festival och för det får hon gratis biljett. Vad världen är liten (eller Tranemo)!
Jag är riktigt sugen på att ta mig dit. Detta förstärktes av Sandra då hon berättade om den mysiga stämmningen och innescener (lite regn skadar inte!!!!)
Någon mer som fått upp ögonen för denna lilla festival och vill övertyga mig eller flera lite mer? Hör av er!
7 Maj
Huskvarna
450kr (finns forfranade biljetter)
Artister: Daniel Adams-Ray,
Tove Styrke, Veronica Maggio,
I'm from Barcelona, Rebecca & Fiona, Royal Republic osv, osv.
HÅKAN BRÅKAN
Här har ni den perfekta gråtlåten av Håkan som jag mer än gärna (och ofta) fäller en tår till.
Ni har väl inte missat alla dessa konserter som kommer ske på Åhaga i Borås i vår? Denna helgen är det idolkända gruppen med de tre it-killarna från EMD som intar scenen.
Nästa helg är det ingen mindre än Håkan Hellström som tar över. Då kommer hans svenska stämma ta över i hela 2 timmar utan paus.
Söndagen den 24 April
Åhaga
Kl. 20:00
Åldersgräns 13 år
Köp dina biljetter på Ticnet!
Följetong - Polen
Det första jag någonsin fick höra om förintelsen och om nazisterna var när min kompis Emma på 10 år berättar hur tyskarna gjorde sement av hennes två kvinnliga släktingar. Inte fäste jag någon speciell tanke kring varken tyskar, judar, nazister eller förintelsen utan jag undrade bara - Hur fan fick de plats med två vuxna kvinnor i en sementblandare? Hålet är ju så litet?
Sen dess har det varit spretigt med information. Lite här och lite där. Under historian i skolan har man istället fokuserat på själva händelseförloppet och det närmaste Hitler jag kommit är mustaschbilder på google och en psykanalys som jag gjorde på han under andra året på gymnasiet.
Jag har alltid vetat väldigt lite om förintelsen, judarna och Hitler. Samtidigt har jag varit väldigt intresserad, men lite wikipedia information har inte direkt satt igång någon vidare tankeprocess. Jag förlitade mig på att skolan skulle ta ansvaret över att lära ut och informera om andra världskriget och nazismen. Istället såg vi på en film och så var det området avslutat.
Tills nu. Nu fick jag chansen att tillsammans med resten av Historia B-läsarna åka ner till Polen och Auschwitz och bevittna allt med egna ögon, samt få en verklig genomgång på vad som egentligen hände.
Jag fick mig en redig chock när jag upptäcker att de Auschwitz jag trodde var ett och samma egentligen var två. Auschwitz 1 och 2 mera känt som Birkenau. Nu efteråt känner jag mig väldigt tillfredställd med den information jag besitter samt är jag mycket mer intresserad av personliga upplevelser därifrån nu efter all verklig info. Blir väl en eller tre hundra verklighetsbaserade böcker i framtiden.
Men detta tänkte jag inleda en följetong där jag benar ut olika aspekt av resan. Hoppas jag kan bidra med lite mer info till någon annan som saknar där ute. Håll ögonen öppna!
Feeling good
När jag intervjuade Nadja och frågade om favoritlåt så nämnde hon denna. När vi nu i helgen grillade under bar stjärnhimel och gitarren åkte fram så blev det en disskution om denna låten.
Ingen kan prata om Feeling good som Nadja. Hon kan få vem som helst att tycka den är bra, när hon går in för att beskriva känslan, om han honungslena röst med riv i, hur stråkarna och blåset är så sjukt bra så kan man inget annat än nicka och hålla med. Och inte bara för det, utan för att låten verkligen är bra.
Så där satt vi bland öppna lågor under stjärnorna och drömde oss bort i 50-tals salonger med kristallkornor och minkpälsar och lyssnade på Feeling good.
210 dikter för unga människor
Idag köpte jag min första diktbok. Kombinerar läsningen av den (mest bläddrande) med Bob Dylan. Känns som en förträffligt bra mix.
Jag kände att min poesigenombrott bör vara ganska lättsamt till en början. Efter ett tidigare försök på en av Karin Boyes diktsamlingar så känns det som hjärnan min behöver något mer lättsamt.
Fick tag på "Kärlek och uppror" - 210 dikter för unga människor. Kändes ju som en fin start på poesivägen framåt.
Som många unga har jag alltid haft ganska starka och förutfattade meningar gentemot poesi. I skolan när man i ung ålder skulle skriva en dikt om kärlek så "försvann" min dikt spårlöst, eller så åt hunden upp den. När dessa ursäkter inte fungerade längre fick man ta till humor. Då handlade mina dikter ofta om kärlek.. till min dator eller mobil. Till mina kläder ett tvspel.
Nu ska jag ge poesin en chans. Har synat igenom boken lite och det verkar vara en salig blandning av dikter, allt ifrån Ulf Lundell till Karin Boye.
Någon som har en favoritdikt så bra att den kan ge mig en annan syn på poesi? Eller bara ett sjukt bra argument? Hit men det bara!
Bitterfittan
Var en sväng förbi Tranemo Bibliotek idag och i vanlig ordning kollade jag in programtavlan och titta vad jag hittade.
Jag har läst själva boken Bitterfitta och som många andra böcker skapade den mycket frågor och åsikter. Så för mig är det ingen förvåning att man vill utgå från den till att skapa något mer.
Jag ska absolut gå, och det hoppas jag fler ska?
Glöm dock inte att föranmäla dig.
Ses vi där eller?
Kvinnan utan egenskaper
bild, deckarhuset.se
Jag försöker imellan åt att variera mitt läsande. Jag blir efter ett tag alltid mätt på alla våldtäktshistorier som beskriver de utsatta barnen i en destruktiv miljö fylld av våld, alkohol och droger. Inte är det lätt att bryta sig loss från sitt läsmönster då favoriterna i ens umgängeskrets läser precis samma sak som du. "Att du inte blir skadad av alla de där hemska historierna" får man ofta höra.
Jag har någon stark dragning till det verkliga. Samtidigt är jag väldigt nyfiken på andras liv, speciellt avvikande berättelser.
Men så tar man till slut det där steget och sätter tänderna i en roman. Oftast blir jag så besviken på handligen eller sättet författaren valt att fomulera sig. Det är också en sak som är mycket positiv för verklighetsbaserande böcker, att man ofta förbi ser deras sätt att skriva. I grund och botten är det vanliga människor, oftast utan speciella skrivarkunskaper men istället med en bra historia och ett behov av att dela med sig av den. Då brukar mina små läsögon koncentrera sig endast på handligen.
Men när man läser en roman så skenar hjärnan iväg och fastnar på detaljer. Idag började jag läsa på en roman. Jag är fast besluten att vigda mitt läsande vilket betyder att jag måste tvinga på min hjärna en roman lite då och då.
Idag blev det Niklas Ekdals bok "Kvinnan utan egenskaper". Men handen på hjärtat råkade jag köpa den av misstag i ett stressat tillfälle. Då lyckades jag lite snabbt syna genom baksidan och hitta de vanliga nyckelorden som ofta styr mitt läsande: "fruktansvärda övergrepp", "psykiskt vrak" "vetenskapen, staten och kapitalet". Så de slutade med ett köp och när jag kom hem och upptäckte att detta är roman blev den liggandes i bokhyllan..
tills idag! Jag har haft på senare tillfälle lite ångest över att läsandet har hamnat mycket långt ner på prioriterningslistan, så jag tog någon stackars ensam bok som såg lite ledsen ut. Och jag ångrar mig inte.
Istället slängs jag in i en otroligt spännande berättelse som får hjärnan att vilja läsa snabbare och snabbare. En berättelse som kanske avviker från kärnberättelsen ibland och går över mycket på politik och medecin men det gör inte mig någonting. Jag blir så lycklig av att läsa en bok då jag känner att författaren är mycket kompetent och kan sin sak. Mycket av det som står i denna bok är verkligt och jag njuter av att samtidigt som jag läser kunna lära mig någonting. Boken växlar mellan Juni Bring, My Bring, Johanna Tott och Kalle Holms persketiv och det ständiga bytet av karaktärer och längden på deras berättelse gör att spänningen stiger för varje sida.
My Bring är överläkare på pyskavdelningen på Karolinska sjukhuset, till en början försöker hon lösa sin patients Nikanors psykiska sjukdom. Han börjar plötsligt, efter flera års behandling visa intresse för skrivandet och plötsligt kommer han med underliga berättelser om kastriation. Berättelsen tar plötsligt en vändning då Mys dotter plötsligt försvinner från sin skola i Oxford. My inleder tillsammans med sin styvsyster Johanna ett sökande efter den försvunna dottern, i samma veva mördas hennes patient. Vilket leder till att My och Johannas vägar bryts. Samtidigt går de upp för dem båda att dessa händelser endast är små detaljer i ett större scoop. Här blir journalisten Kalle Holm på Aftonblandet inblandad och alla tre försöker ferbrilt lösa det som till slut verkar vara en medicinsk konspiration både i England som i Sverige.
Jag befinner mig på upploppet nu med endast 100 sidor kvar, och det rycker i fingrarna. Vill.. läääääässaaa!
Jag lovar att jag kommer hemsöka Niklas Ekdal om han lyckats utforma ett öppet slut. Nu har jag kämpat mig igenom flera sidor av nagelbitande och väntar på en försoning á la disney.
Någon som läst denna bok och har åsikter? Bra? Dålig?
VAD HÄNDER?
Fötter skulle den med torr humor svara, skratta belåtet och slå sig själv lite lätt på magen. Sedan konstatera att "Fan va jag är rolig" sådär lagom högt så att alla skulle höra.
Men nu till det korrekta svaret på frågan.
Det är en fullspäckad vår vi har framför oss. Och låt oss då inrikta oss på de olika evenemangen som finns tillgängliga för oss med lagom avstånd till staden Borås.
Bäckängsgymnasiets kulturfestival slog upp dörrarna förra torsdagen och stänger dem inte för än nu på onsdag. Som den som fortfarande inte hunnit ta sig en titt har fortfrande en möjlighet. Kom dock ihåg att boka biljetter till de föreställningar ni vill gå på.
Det är skolans estetelever som bjuder in er till denna festival som består av dans, teater och musik. Här kan ni titta på korta som långa föreställningar samt mingla runt på en mycket trevlig skola!
7 - 13 April
Bäckängsgymnasiet
Biljetter behövs
Det pågår en utställning på Textilmuseet i Borås, som avslutas den 15/5. Här visar man upp svenska formrebeller under 1960 - 1970-talet. Då de genom sitt skapande gjorde en revolt mot det tidigare hemmafruidealen och barnförbjuda finrum.
10/2 - 15/5
Borås Textilmuseum
40kr vuxen
20kr ungdom
Borås Symfoniorkester genomför varje spelår 5 konserter med etablerad artister och dirigenter, svenska och internationella och i år har turen kommit till (oss eller) Malena Ernman som kommer till Åhaga. Orkestern har också samarbetat med svenska populärartister såsom Martin Stenmarck, LaGaylia Frazier, Jill Johnson, Peter Jöback, Jan Johansen, Sara Löfgren, Johan Boding.
12 April
Åhaga
485kr
Tisdagar på Borås kulturhus är ni bekanta med vi detta laget. För er som inte är det, så händer det alltid något, alltid på en tisdag, alltid klockan 19.00 och alltid gratis (dock måste man hämta biljetter innan) på Borås Kulturhus. Imorgon är det en tisdag och då är det dags för ett författarbesök.
Ingen mindre än Johan Theorin som kommer! "Han debuterade 2007 med Skumtimmen. Uppföljaren Nattfåk kom 2008 och utsågs till Årets bästa deckare av Skandinaviska kriminalsällskapet. Våren 2010 kom den tredje boken, Blodläge. Johan Theorin skriver nu på den fjärde och avslutande boken i serien"
12 April
Kulturhuset, teatersalen
Gratis, medtag biljett
Las Palmas på Borås Konstmuseeum. Las Palmas har haft över fem miljoner visningar på youtube och vann pris för bästa kortfilm på Göteborgs filmfestival och nu är den här, i Borås! "Las Palmas skildrar en dag i en ensam kvinnas liv. Marja, en kvinna i medelåldern, vistas ensam på solsemester. Hon gör klumpiga försök att närma sig andra människor men blir ständigt bortstött. Rollen som Marja spelas av en ettårig flicka, övriga roller utgörs av marionettdockor."
12 - 17 April
Borås Konstmuseeum
Vuxen 40kr
Studerande 20kr
Alla under 25 - Gratis!
Anton Tjechovs klassiska drama. Här kommer vi ses då min kulturklass kommer tillsammans åka och se på den. Har läst hela manuset och är lite lätt besviken över att veta vad som komma skall. Men såklart ska det som alltid bli roligt att se hela pjäsen icensatt och med alla skådespelare! En mycket spännande pjäs som trappas upp efter varje akt och går mot ett säkert fall. Handlar om körsbärsträdgården och dess ägare, men också om Rysslands förfall.
Ses vi där?
13 - 20 April
Borås Kulturhus
160kr vuxen
85 ungdom
Beställ biljetter via stadsteaterns biljetkassa
More to come, stay tuned..
ODDBIRDS
Vill man ha ett vackert hem, som inte bara sprider miljötänk men också glädje så har man hittat rätt.
Har ni som jag lyckats missa märket Oddbirds som kommer ifrån Tranemo? Jag förstår dock inte hur? En riktig kreativ klick som verkligen visar vad de vill med vad de skapar. Man ser viljan och glädjen och det är bara så rätt. Ni hittar allt ifrån inredning till smycken till väskor och allt i samma vackra och orginella stil.
"Oddbirds är ett kreativt näste, som gör saker på sitt egna sätt. Mest gör vi det för att det är så kul, men också för att världen behöver glädje och humor!
Vi är en samling människor som gillar att korsbefrukta färger, former och funktioner. Vi samlar intryck, som tar sig form i olika uttryck, med förhoppningen att ge avtryck i samtiden - med vackra ting, fyllda av kärlek , inte sällan en god portion humor och mycket glädje!"
Just nu har de mycket på gång, allt från samarbeten med Hemtex till att styla Tv 4 studios. De har lyckats fånga det mesta i sin idé. "Lite gammalt, lite återanvänt och lite nytt" som bara osar det nya och smarta miljötänket!!
Klicka er gärna in på deras välgjorda och mysiga hemsida och ta er en titt! http://www.oddbirds.nu/?page=start
REBECCA & FIONA
Ni vet Sveriges it-tjejer som inte bara är grymt coola men också står bakom låtar som "Bullets" och "Luminary Ones". Dessa två bästa vänner och också djs har under sin Sverigeturné nått höjdpunkten, alltså allas vårat Borås och kommer spela på X&Y under den kommande lördagen. 16 april.
Hur bra var inte detta då? Vi ses la där va?
Kulturkrock
När jag var liten så hade jag inga syskon. Det ständiga tjatet från släktingar på besök "Vill du inte ha en lillasyster?" "Säg nu till pappa och mamma att du vill ha en lillebror" fick mina små öron att blöda. Istället fantiserade jag (hemskt nog) om hur det skulle vara att få hem en mörkhyad, gärna från Afrika då. En dag bad jag mamma och en afrikan.Istället för att strunta i vad jag sa och vända på klacken såg hon frågande på mig och frågade "Varför?" och då svarade jag med en lång suck och himlande ögon "Men åh.. för att få visa dem vad en microvågsugn är såklart".
Dumma mamma. Att hon inte fattade med en gång.
Någonstans i mitt inre ville jag se hur de facinerades av vår micor. Jag skulle inte stanna där. Men också lära dem mitt Pippi Långstrumpsspel på datorn och kanske lära dem hur man damsuger också.
Ni måste kolla på denna video, det är en oder. Det är en kulturkrock när några killer från Sudan får åka till USA. Till en början är det ganska lustigt när de får smaka på chips och se jultomten. Men när de själva får beskrva upplevelsen mot slutet får man en tankeomställare. Vilken kultur är egentligen "bäst"? Den med munkar, chips och grejer eller den utan men med en mer intim människorrelation? Värt att tänka på.
KOLLA:
http://video.nationalgeographic.com/video/player/movies/god-grew-tired/cultural-differences-ggtu.html
Konst korsar arkitektur
Arkitektur och byggnades kan te sig på olika sätt. Idagens moderna samhälle dominerar ofta glas och vinklar den moderna arkitekturen. Men ni måste hålla med om att städerna skulle vara så mycket roligare och intressantare om det rymdes lite konst i arkitekturen också, kanske såhär:
Om man ser filmer baklänges får de en ny betydelse
HAHAHHAHAHHAHAhahHAHhahhahahHHHhaHHAHAHHA bara jag som tyckte detta var riktigt roligt?
Tack för tipset!
Rob Hefferan
fotografier? Nej oljemålningar! Jag som älskar realism i alla olika dess former är helt till mig av dessa målningar. Det är alltså Rob Hefferan som är mannen bakom penseln och duktig är väl bara förnamnet.
Ni hittar mycket mer på hans hemsida, http://www.robhefferan.net/index.html
MERA MADDE
Madde som också var dagens intervjuoffer är otroligt begåvad så förtjänar verkligen en plats i rampljuset här på bloggen, en liten stund som hon får äran att visa upp det hon lägger så många timmar av fritiden på.
Det jag beundrar med Madde är hennes drivkraft att hela tiden utvecklas. Samt att hon faktiskt vill göra något gott av sin konst och inte bara behålla den till sig själv. Hon har på många sätt användt sin talang för att påverka eller hjälpa andra vilket jag tycker är ytterst fint.
Hon har en sida där all hennes konst är samlad på. www.deviantart.com, där kan vem som helst bli medlem och dela med sig av sin kreativitet och det man skapar. Här ryms alla, allt ifrån nybörjare till profisinoella tecknare. Ett litet tips till er där hemma som kanske har liknande intresse men inte vet vart du ska göra av det? Då kan du för det första höra av dig till mig eller.. bli medlem på sidan! Ett perfekt tillfälle att få respons och träffa likasinnade människor.
www.neffo.deviantart.com, här hittar ni Madde och alla hennes teckningar på en och samma plats.
Här kommer några av Maddes personliga favoriter, men också de mest populära på hennes sida. Hon var lämnat små kommentarer tillhörande bilderna också!
"En bild jag ritade kort efter jordbävningen och tsunamin i Japan. Dedikerad till folket."
"Link har du nog hört talas om. Från Nintendos Legend of Zelda."
"Min egen karaktär Matthew Justice i en lustig form..."
"Dedikerad till en gammal bekant till min syster som vad med i en väldigt svår mopedolycka. Jag ville ge honom lite motivation att ta sig igenom den och bli frisk snabbt. Det bästa är att, trots hans skador som kunde gjort honom förlamad, så klarade han sig galant, på otroligt kort tid."
"Min första tatueringsdesign till en ungdom från Kanada som kontaktade mig via deviantART."
"Jag har precis börjar rita digitalt med en Bamboo Tablet i Paint Tool SAI. Nu är det inte bara traditionel anime/manga som gäller, nu börjar jag gå in på professionell level!"
Om ni har några extra frågor till Madde, eller kanske vill henne något helt annat hör av er till mig här eller så hittar ni henne på hennes sida som är länkad där uppe!
JAG TRÄFFAR..
Den otroligt roliga men begåvade Madde för att snacka om anime/manga.
Hej Madde och välkommen till kulturbloggen, hur är läget?
G'day mate. Man tackar, man tackar! Läget är väll okej. Skolan är en stjärtsmärta, men det går väll över!
Jag har fått in ett och annat tips om dig, du kanske har någon aning varför
jag valt ut just dig som mitt nästa intervjuoffer?
Ne. Jag är luspank, så jag har inte en aning. Men jag kollade ju in den här kulturbloggen du jobbar på. Dem du har intervjuat är ju absolut mycket kreativa av sig på sitt sätt. Jag antar att du vill sprida lite inspiration till folket, dessutom så kan det ju vara kul för andra att veta lite om "artisten". Och din blogg heter ju, trots allt, Kulturbloggen.
Du har ju uppmärksammats mycket sen du var med i Tranemo gymnasieskolas
skoltidning BAM!, har vi sett dig någon annanstans?
Folk förföljer mig nu för tiden. Jag fick äran att rita en liten gullig bild till skolans hemsida för Lucian 2010, men jag vet inte om det räknas. Annars så, nej.
Till dem som inte fattat än, vad är det du håller på med?
Kort och gott, jag tecknar! Du vet, penna, papper...sudd, om nödvändigt... kanske lite färgpennor här och där... papperskorg om bilden inte blir bra... sopbil om papperskorgen blir full... bärgare om sopbilen går sönder...en till bärgare om bärgaren går sönder... kanske ett nytt papper.
Absolut! Du har ju en ganska speciell stil att rita/måla i, berätta mer om det?
Ja, vad ska man säga? Många kallar det endast anime/manga eller "den där stilen de har i Japan", men egentligen är det semi-realism (vilket är en blandning mellan anime/manga och realistisk stil med mänskliga drag). Typiskt för genren anime/manga är de där skinande ögonen, det detaljerade och glansiga håret, den slanka anatomin på både tjejer och killar. Svårt att beskriva exakt, det finns många olika stilar inom den genren. Men, som sagt, jag gör lite av en blandning. Håret och ögonen (samt färgläggning om jag har någon) är ofta anime/manga, men anatomin på kroppen vill jag ha så realistisk som möjligt. Kalla stilen anime/manga. Det är lättare så, och många känner till och förstår sig på detta namn.
Och hur växte intresset fram till just denna stil?
Då jag träffade en ny vän i början av sjunde klass lade jag märke till hennes förmåga att teckna - hon använde väldigt ofta anime/manga stil. Jag blev så otroligt inspirerad, och ville gärna pröva på att skapa något liknande själv. Med tiden utvecklade jag ett större intresse för Japan och just denna stil som dem använder i sina anime/manga serier, men även alla dessa detaljerade designer av karaktärer från olika tv-spel. Eftersom hon också spelade en hel del tv-spel, så ville jag testa dem också... Så hon påverkade mig starkt, och jag säger detta stolt; Tack vare henne, så sitter jag här och svarar på denna intervju. Om det inte vore för denna underbara tjej, så hade jag aldrig utvecklat denna förmåga till nuvarande level.
Det har ju minst sagt på senare tid blivit en mer populär stil hos ungdomar, har du några
nybörjar tips för dem som vill efterlikna?
Jag vet inte var jag ska börja! Det finns t.ex. många tutorials (en slags handledning eller steg för steg bilder där man får instruktioner om hur man ska rita varje del. Händer, fötter, ansikte, hår, ögon, väck i kläder, etc.), de har man stor hjälp av i början om man inte vet riktigt hur man ska gå till väga. Det är också ganska så bra att studera andras bilder, för att skaffa inspiration och motivation. Men för att få bästa resultat måste man framför allt öva, öva, öva!
Berätta nu om din och pennans första möte, har du alltid varit såhär duktig?
Ja, fan, jag föddes ju med en penna i handen! Med andra ord; NEJ. Absolut inte. Visst, jag har alltid gillat att rita lite hit och dit, här och där, och många har lagt märke till det genom åren. Men när jag tittar tillbaka på alla mina gamla bilder och minns, så anser jag att allt ihop ser bokstavligen skitdåligt ut. Man skrattar nästan för sig själv, för just då tyckte man faktiskt att det var snyggt. Men så är det, man utvecklar sin förmåga och blir bättre ju mer man tecknar.
Ritar du bara anime/manga eller vänsterprasslar du med någon annan stil också?
Lite drag av anime/manga kommer alltid att finnas i mitt tecknande, det har det nog alltid gjort. Dock inte när jag ritar riktiga porträtt av människor eller djur, men det gör jag inte så ofta heller. Jag kanske varierar mig lite då och då om jag är på humör, men det händer sällan.
Är din konst något som är liv och död, eller är det bara en hobby?
Jag har börjat ta denna gamla hobby väldigt seriöst. Så fort jag får tid så sätter jag mig och tecknar på mina bilder, och jag kan sitta timmar i sträck. Jag vill jättegärna utveckla det till en professionell level, det kanske till och med blir en del av mitt yrke i framtiden. Men jag kommer absolut INTE lägga det åt sidan. Aldrig.
Skulle du vilja hålla på med något kreativt i framtiden?
Nej, jag vill bli brandbil! Självfallet, kära Hanna. Jag hoppas få ännu större användning av mitt tecknande i framtiden, och om jag har tid kan det som sagt bli en del av mitt yrke.
Skulle du, i din hemkommun vilja ha mer möjligheter att visa upp vad du gör?
Det skulle väll vara roligt om folket kunde se mer av vad man har skapat. Att sprida inspiration är alltid kul! Men jag måste säga att skoltidningen och kulturbloggen är en hel del för mig redan.
Låt oss säga OM, har du något förslag på hur det skulle gå till?
Skriva ut några bilder med min signatur, putta in dem under folks dörrar å sen skylla på katten. Jag har hört att det görs lite utställningar då och då. Men att så öppet visa fram vad man har gjort kanske är lite mycket för mig, det är ett stort steg. Jag föredrar enkla grejer, så som mindre tidningar och bloggar, till en början i alla fall. Men en utställning lite senare i livet skulle nog vara riktigt skoj.
Har du någon förebild som du hämtar inspiration ifrån?
Jadu, en hel del! På första plats ligger nog Tetsuya Nomura som är designer till karaktärerna i diverse Final Fantasy spel.
Säg något som du är riktigt dålig på att rita (lindrar avundsjukan hos oss andra)?
Bakgrunder! Skitsvårt med perspektiv och alla dessa vinklar och dylikt. Att sen färglägga dem rätt är inte heller alltid så lätt! Realistiskt hår är också otroligt svårt, det är jag riktigt dålig på. Det finns säkert mycket mer!
Hur har betygen i ämnet Bild varit genom åren?
Nja.. jag kunde haft bättre betyg i högstadiet om jag gjort det jag skulle. Men jag drog ut på tiden lite för mycket och hade ofta ofärdiga arbeten. Så har det länge varit angående bilduppgifter! Jag är en seg perfektionist.
Hur många timmar om dagen spenderar du med penna och papper?
Så många jag kan. Så fort jag får tid över. Ibland kan det vara 1 timme, ibland 4 timmar, 6 timmar, eller till och med en hel dag i sträck med korta pauser (eller inte). Någonting säger mig att jaaaag behöver komma ut lite mer... kanske ta en promenad...
Om du skulle måla kultur, hur skulle de se ut?
K-U-L-T-U-R. Jag tror inte att man kan rita kultur i en bild. I så fall får det vara en jävligt stor sådan. Kultur är så mycket! Inte bara bild och böcker, utan olika livsstilar och traditioner på olika delar av jorden, på olika platser i olika länder.
Om du fick byta din talang mot någon annan, vad hade jag intervjuat dig då om?
Skitiga jobb. Kanske inte. Skådespel? Jag har sedan länge velat bli röstskådespelare, speciellt till anime serier. Eller en musiker? Musik är wonderbart.
Snart börjar intervjun glida mot sitt slut, men innan dess vill jag veta om du skulle
vara en tavla, hos vilken kändis skulle du hänga då?
Oub Ewan Ken O'Bee.
Och om du fick skapa en staty helt från din egna fantasi, hur skulle den se ut? och i vart skulle vi hitta den?
Det skulle vara en smurf i Ulricehamn. (Neeeeej. Kanske en najs kentaur i stridsposition, med massa detaljer och något häftigt vapen. Jag har inte en aning om var den skulle stå, dock. I en lövhög nånstans.)
Innan vi vinkar adjö, några visdomsord till mina läsare? eller vill du hälsa till någon?
Du tror du fattar, vilket inte är samma sak som att egentligen fatta det. Fattar du?
Jag vill hälsa till min gode homie Sandra Salomonsson, simma lugnt! Jag vill också hälsa till systra min, Angelica Grönberg, att fortsätta vara en så god människa.
You don't have to like me. I'm not a facebook status
Hej kära blogg och läsare, och bloggläsare! Som mitt lilla blogghjärta har saknat er, som mina fingrar har saknat tangentbodert och som mina ögon skärmen.
Men nu fortsätter jorden att snurra som vanligt för jag är tillbaka för all framtid.
Nu kör vi la då?
Ja just det ja. Tack för alla tips om olika saker, allt ifrån roliga bilder/texter till youtubeklipp. Allt kommer åka upp på bloggen, oroa er inte.
Och bara för jag är tillbaka är det inte olagligt att mejla om ni har något mer tips.
Kram på er!
(ps. borde inte i'm like a facebook status, you can't unlike me vara en bättre rubrik?)