Pressetik – vad är etiskt rätt och fel i media?

Pressetik. Ett flyktigt eller bekant begrepp? Du har hört det någonstans, men vart? Och framför allt, vad innebär det?
   Pressetik är ett sammanfattande namn för en rad grundläggande värderingar som personer inom massmedia måste sträva efter att uppnå för att kunna arbeta på ett värdigt och korrekt sätt. D.v.s. de ska ge en omfattande och sann nyhetsförmedling samt respektera människors integritet.
   Att reda ut det begreppet är visentligt för resten av texten.
   Vi tar idag stor del av media och vi är en stor del av median idag, men ändå har vi så lite kunskap om vad som står bakom den. Vi har svårt att namnge alla delarna i det stora skelettet av media, och vi kan framför allt inte förklara dem. Därför är det mycket viktigt att vi idag mer pratar om strukturen av media istället för funktionen, för den känner vi redan till.

”Denna rätt innefattar frihet för en var att utan ingripande hysa åsikter och frihet att söka mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser”
   Så här säger FN:s deklaration om tryck och yttrandefrihetslagen. Detta är en lag som i Sverige är en grundlag just för att den sätter grund till demokratin.

Denna lag ger människor i vårt land möjlighet att yttra sig offentligt om tankar och personliga åsikter i både tal och skrift. Dock med hänsyn till att man inte ska kränka någon annan person.
  Vi som bor i Sverige ser denna lag oftast som en självklarhet, men i vissa delar av världen är det inte så. Kina är i dagens läge en diktatur. Landet har endast en sittande regering som medborgarna kan rösta på. Om man i Kina yttrar negativa åsikter om landets styre så kan man hamna i fängelse.
   Idag kan det vara svårt att tänka sig att bo i ett land utan tryck och yttrandefrihet inte minst när man studerar journalistik och författarskap. Även i Kina förekommer det journalism och författarskap men jag är övertygad om att den skiljer sig starkt från den journalism/författarskap som vi i Sverige har. Jag antar att journalismen, på grund av det starka styret, är mycket smal och begränsad. Jag tror heller inte att det är ett yrke alla kan arbeta med, inte kanske på grund av begränsningarna men på grund av att det är mycket riskfullt, och är fullt av stränga regler och stränga straff.

Att ha tryck och yttrandefrihet är det som bygger upp alla offentliga medier vi har, vilket påverkar oss mycket positivt. Jag tror att alla människor har ett behov att få ut sin tanke till andra. Man vill yttra sin åsikt, varför annars ha den? Att man som person kanske är osäker och inte tar initiativet att yttra den genom tal, ger personen fortfarande många möjligheter att få ut åsikten.
   Man kan alltid yttra sig genom skrift i olika former, något som i Sverige är en stor sensation är det ”nya” media fenomenet; bloggar. Vilket har blivit det nya sättet att nå ut till en mycket bred läsargrupp. Jag tycker att olika sätt att yttra sig på gör att människan utvecklas. Om inte bara genom yttrandet men genom att ta del av andras åsikter och själv få respons.
   I kina får man inte yttra sin åsikt om regeringen eller det politiska styret, varken i tal eller skrift – endast om den är positiv. Att yttra en negativ åsikt om styret på internet leder också till fängelse.

Att framföra sin åsikt är viktigt inte minst när vi i Sverige lever i ett demokratiskt land. Jag och min omgivning lever också i ett politiskt öppet samhälle, där man får lov att tycka vad man vill. Många ungdomar är idag politiskt aktiva i olika ungdomspartier och jobbar hårt för sin sak.
   Att framföra sin åsikt är också ens skyldighet i ett demokratiskt land. Att rösta på det parti som står för din personliga åsikt är din skyldighet som svensk medborgare. Om du inte gjort något för att påverka det land du bor i, kan du heller inte klaga. Man har en chans att påverka samhället genom sin röst, sin tanke och sin åsikt – för att förändra något som du tycker är fel måste du komma till tals.
 
Genom att kommunicera via skrift och media gör att människor växer mer i sig själva och sina åsikter. När man tar del av andras åsikter påverkas också dina egna, både till det positiva eller till det negativa. Som tur har man rätt till en ändrad uppfattning.
   Genom att dela och diskutera åsikter gör folket i Sverige mer bildade men också mer öppna. Att diskutera saker som är tabu i ett samhälle gör det mer acceptabelt. Att våga stå för sin åsikt offentligt gör dig som person starkare. Att vi tillsammans i vårt samhälle diskuterar gör också att vi kommer varandra närmare, vi blir mer sammansatta som ett folk.
   Ofta kan det hända att man reagerar starkt på något som man inte känner igen, något avvikande från det som vi anser ”normalt beteende”. Tidningar hjälper till att normalisera saker eftersom de ofta tar upp händelser som är avvikande. Att tidningar skapar debatter gör att vi försätter normaliseringen på egen hand sedan när vi diskuterar ett avvikande ämne på bloggar, på jobbet och genom insändare och liknande.
   Från homosexualitet till abort till ovanliga mordfall, allt blir nyheter och vi blir mer bekanta med något vi inte viste fanns. Och om vi viste så på börjar vi en acceptansperiod från det att vi läser om det i tidningen fram till nästan gång. Nästa gång vi stöter på det är det inte lika ovanligt och det hjälper till att få en sak accepterad i vårt samhälle.
   När vi diskuterar tabubelagda ämnen så visar vi tillsammans att det är okej att prata om sådana saker. Att diskutera hjälper vårt samhälle, därför är i alla fall jag tacksam till att alla har rätt till det.

”Utan hänsyn till gränser” – denna grundlag tillhör en av de mest liberala i hela världen dvs. är den mycket obegränsad. Eftersom den är mycket uppskattad av press och medborgare i Sverige just för att den ger möjlighet till människor att yttra sin tanke och åsikt, så krävs det någon som kritiskt granskar och bevakar så att denna rättsregel följs lagenligt.
   För att oskyldiga medborgare inte ska bli offer för felaktig publicering i press så behövs det någon, denna någon är Pressombudsmannen PO. PO kan även ge dessa människor rättelse för den förnedring de råkat ut för om det anses vara nödvändigt.  

Om ditt namn skulle förekomma i en mordutredning på grund av att du är misstänkt, och att de senare skulle visa sig att du är helt oskyldig skulle detta kunna ge oanade konsekvenser för din framtid.  ” Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.” En av de pressetiska lagarna.
    Att hamna i en av de ansenligare tidningarna under sådana här förutsättningar kan innebära att du av hela landet kan bli utpekad som mödaren. Att vi lever i en ganska fördomsfull värld går inte att neka, detta skulle bli en stämpel du fick leva med. Det skulle kunna påverka ditt sociala liv mycket negativt. Jobb, förhållanden och allmänt sociala situationer skulle bli mycket svårt på grund av denna stämpel.
   Det behöver inte vara stora händelser som en mordutredning, det kan vara så litet som att du hamnar på bild i Aftonbladet i en artikel som handlar om att unga brukar mycket alkohol. Du blir ju ansiktet utåt för den här artikeln och du representerar alla ungdomar som dricker mycket alkohol. Såklart vill du inte bli igenkänd på gatan som ungdomsalkoholist. Du känner dig kränkt utan din vilje och behöver hjälp med att stå upp för den här stora tidningen.
” Slå vakt om den dokumentära bilden. Var noga med att bilder och grafiska illustrationer är korrekta och inte utnyttjas på ett missvisande sätt.” Säger en av de pressetiska reglerna om bildpublicering.
   Det är här PO – allmänhetens pressombudsman kommer in. PO är den person som står bakom dig i en sådan här händelse. Denna negativa händelse kallas ofta ”publicitetsskada” och PO tar detta på största allvar.

Det är pressens opinionsnämn, PON som övervakar hela massmedian och kontrollerar att den följer de pressetiska reglerna. Om PON anser att en tidning har brutit mot reglerna måste denna tidning publicera information om detta, vilket ska motsvara någon slags rättelse för personerna som råkat ut för publicitetsskada.  Om du själv vill anmäla något så är det du som tar kontakt med pressombudsmannen (PO) och lägger fram ditt fall. PO blir förmedlaren mellan dig och tidningen, det blir även PO som förhandlar med tidningen och reder ut och försöker komma fram till lösningar på problemet.

PO tar dock inte till sig alla fall. PO måste först godkänna att ditt fall är utav intresse och seriös karaktär. Om det skulle vara så att ditt fall faktiskt anses vara ett av de lite seriösare och att PO tar sig an det kan det leda till två saker, det första skulle vara ett skadestånd om det visar sig vara mycket allvarligt. Tidningen måste även gå ut med ett förlåtande i tidningen och förklara saken.
   Vem är det då som får ta ansvar för att detta har hänt? Vems fel är det att min bild hamnade i en artikel om ungdomsalkoholister? Tryckta eller inspelade medier ska oftast ha en ansvarig utgivare som ska stå till svars om detta skulle förekomma.
    Annat är det för elektroniska medier dvs. internet. Där är det frivilligt att ha en ansvarig utgivare. Om man inte har en ansvarig utgivare för sin media på internet faller detta under en annan lag som har andra regler för sådana fall, den så kallade BBS-lagen (Bulletin Board System – Elektroniska anslagstavlor)
    Syftet för BBS-lagen är att fastställa den som står till ansvar för det som inte är korrekt på internet, vad är inte korrekt kan man fråga? Vad strider mot denna lag? Hittar man något på internet som ger antydningar eller klart är helst mot folkgrupp, barnpornografi eller olaga våldsskildringar måste man fastslå vem som är ansvarig för detta. Detta måste först tas bort.    Om det skulle vara så allvarligt att det skulle strida mot upphovsrätten går det vidare till dem.
    Upphovsrätt? I grund och botten är det en lag om att när jag skapat något, ska jag också ha rätten till att bestämma hur det  användas. Om jag lägger upp en text på internet och den är upphovsskyddad och en journalist från Aftonbladet knycker min text och publicerar den på sin egna hemsida eller i tidningen, då kommer journalisten bli tvungen att betala skadestånd till mig menar lagen.

Invånare i Sverige har alltid haft en stor tillit till media, då de är de som sprider nyheter i landet. Under det senaste århundradet har tidningen även utvecklats. Idag förmedlar den inte bara nyheter utan även åsikter och tankar i personlig form, t.ex. Insändare, ”dagens sms” och krönikor osv.  Man kan säga att tryck och yttrandefriheten har vuxit och börjat ta ännu större plats i media. Även fast insändare förekom ”förr i tiden” tror jag man vågar mer idag, man vågar ta för sig mer i press och man vågar göra sin röst hörd.    Idag har även media blivit en källa till debatter och diskussioner. Innan har det mer varit ett samtalsämne, ”Läste du tidningen igår, fruktansvärt va?” Idag finns det betydligt fler tidningar och alla har utvecklats på olika sätt, men idag skapar tidningen mer tankar, funderingar och debatter än den gjorde förr i tiden. Den har förflyttat sig mer från fakta till en salig blandning av olika journalistiska texter. Att den förflyttat sig från fakta till mer nöje, det kan ha påverkat vår förlitan till tidningen negativt.
   Så som jag uppfattar tilliten till media är den mycket stark, inte minst för äldre människor. Generellt sätt så har äldre människor svårare att vara källkritiska just för att tidningen på deras till var mycket pålitlig. Att den var det går inte direkt att fastställa, men de trodde på det som stod i den och ifrågasatte ingenting. Detta kan bero på att det handlade mycket om status/utbildning, folk som var bildade jobbade på tidningen förr i tiden. Vanliga ”arbetarmänniskor” som läste tidningen tog allt som stod där i som en självklarhet, antog att allt var sant. Att tidningen förr i tiden, tillsammans med radio var de ända sätten att få fram information stärkte tron till tidningen. Idag har vi många sätt att få fram information, internet har såklart tagit över mycket och är idag den största informationskällan.
    Personligt exempel: Den erfarenhet jag har av att ha jobbat tillsammans med äldre personer har gett mig en insikt i deras tidningsbeteende. Varje morgon läser man tidningen slaviskt och sedan diskuteras händelserna med stor entusiasm. Att de är Allers, Hänt Extra eller Bild Extra samt andra mindre pålitliga tidningar de läser ändrar inte deras syn. De tror lika mycket på artikeln om Kicki Davidssons alkoholbesvär i Hänt Extra, där de sedan står att de inte talat med Kicki men att detta kommer ifrån en ”säker källa”, detta tror de lika mycket som artikeln i Borås Tidning om en skogsbrand utanför Bollebygd. De ändrar inte attityd gentemot tidningarna beroende på tidning. Jag själv anpassar min källkritik efter den tidning jag läser, är det en artikel om en mordbrand i Skara i Dagens Nyheter så tror jag på det. Dock är jag mer skeptisk till artikeln om Kicki Davidsson.
  Följden av gamlingarnas tidningsbeteende är att de blir mycket ”skrockfulla” för att de tar in precis allt från media. Att de tar information från opålitliga källor gör dem i slutändan opålitliga eftersom de tenderar att diskutera allt kring tidningar och medier. Ett vanligt ”media-misstag” privatpersoner och främst gamlingar gör är att man ofta tror att brottsligheten har ökat drastiskt för att man ofta läser i tidningar om våldtäkter, misshandel och mord. Sanningen är ju oftast den att brott minskat, eller hållit sig på en jämn nivå. Det folk ofta inte tänker på är att tidningar skriver om det avvikande, det ovanliga. När en person har blivit våldtagen måste man tänka att det finns 500 000 personer som inte har blivit det, men det skulle inte vara intressant att läsa om – eftersom det är en självklarhet.
   ”Brottsligheten har ökat”- Detta är alltså ett misstolkat budskap som många läsare uppfattat, det är alltså inte tidningens fel. En tidning skriver ut fakta, hur folket sedan tolkar det på ”rätt” eller ”fel” sätt är upp till dem. En tidnings läsare är en mycket bred grupp, allt från unga naiva barn till professorer till psykopater. Hur de tolkat är upp till dem, det kan inte tidningen stå för.
   Dock har vi på senare tid tappat lite av detta förtroende på grund av en rad händelser som gjort att oskyldiga personer råkat illa ut på grund av felaktig information i tidningar. Idag är vi mycket försiktiga, och källkritiska till vissa tidningar, t.ex. Aftonbladet har förlorat lite av den stora tilltron som den tidigare haft, och övergått från informatör till att likna en skvallertidning anser många.

De pressetiska reglerna
Jag har i tidigare text nämnt dessa pressetiska regler, men vilka är dem?
Allt som allt kan man säga att det är 17 stycken regler som innefattar de största delarna om vad man inte får göra, eller vad man bör vara försiktig med när man arbetar inom media. Jag tycker dock att som journalist ska man värdesätta dessa regler högt, det ska vara de tio budordens motsvarighet för journalister – trots min åsikt så märks det att många tidningar/journalister har en tendens att töja lite på dessa regler. Vilket är synd, det känns som de tappar betydelse då när man inte bedömer värdet av dem.
   Jag har nämnt några av reglerna tidigare i min text.
Man kan dela in reglerna i vissa grupper; ge korrekta nyheter, vad generös med bemötandet, respektera den personliga integriteten, var varsam med bilder, hör båda sidor och var försiktig med namn. Dessa regler kallas också publicitetsregler.
Det finns 17 regler och man kan säga att de är indelade i grupper efter innebörd i dem; de regler som berör bildpublicering faller naturligt under gruppen för ”var varsam med bilder”.
Pressetik     -->      Publicitetsregler   -->       Regler

Skandaler/ olyckor/ katastrofer
Större olyckor eller större skandaler är något som inom media har skapat ett stort allmänintresse. Numer räcker det inte med att skildra olyckan utifrån ett objektivt perspektiv, utan tidningarna har numera ett behov att gå lite djupare. De vill numera skildra olyckan/skandalen utifrån de drabbade personerna.
” De västerländska medierna älskar katastrofer. De älskar både den faktiska och den tänkbara katastrofen. Redaktörens morgonbön är rörande morbid: Giv mig i dag min dagliga katastrof”  Ulrik Høy
Men det kan inte alltid vara så lätt – för offren. Ändå pryds tidningarna med intervjuer av brottsoffer och anhöriga. Det är ungefär här jag tycker det går in för mycket på skvaller. Eftersom man inte kan spekulera hejvilt i en mordutredning om orsaker och motiv så intervjuar man gärna vänner, bekanta och närstående om händelserna. Man måste ha i åtanke att dessa personer kan vara skakade vid tillfället och i behov av stöd, vilket gör att de ofta pratar lite mer än de borde – sedan pryder de morgondagens löpsedlar.

Dock att detta händer så säger en av de pressetiska reglerna ” Visa alltid brotts- och olycksoffer och deras anhöriga största möjliga hänsyn. Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.” 
Reglerna är goda i sig, men ibland en aning töjbara skulle jag själv vilja påstå.

Personers integritet
Det kan även uppstå problem med pressetiken. De pressetiska reglerna ska vara en ram för hur median ska se ut. Då ställs två parter mot varandra, allmänintresset för nyheter mot personernas integritet.
   Vad de pressetiska reglerna egentligen handlar om är ju allmänintresset för nyheter men också motparten att man vill behålla personers integritet. Detta kan skapa problem. Många tidningar brukar rubba personers integritet under ”skandaler”. T.ex. Under Knutbymordet så gick diverse tidningar ut med påståenden om olika brott de anklagade personerna skulle vara ansvariga för, det var allt från religiösa avvikelser till sexuella övergrepp inom sekt, trots dessa grova anklagelser hade tidningarna ingen respekt för personernas integritet utan publicerade deras namn och bild i offentliga medier. Då uppstår frågan om hur vida allmänheten var/är i behov av sådan övervakning? Och även hur detta måste drabbat de involverade personerna? Detta blev i efterhand en livlig debatt.
   Men det är ett mycket bra och konkret exempel på hur dessa två parter som ändå ska befinna sig inom samma ramar kan strida emot varandra.
   Det gäller att hitta en balans för hur mycket man som tidning kan säga. Här räddar de pressetiska reglerna de personerna i den utsatta situationen.
    Varför händer det att tidningarna tar det till en överdrift och publicerar namn och bild? Jag tycker själv det är väldigt ovanligt att det förekommer bilder på personer tillsammans med namn under t.ex. en mordutredning när det inte är fasställt vem som har gjort vad, detta är dock min personliga åsikt.
    Dock är jag mycket mer bekant med bilder på ”suddiga gärningsmän” under mordutredningar. Jag har vi något tillsälle i mitt liv frågat varför man publicerar en suddig bild på en trolig gärningsman och fått svar från journalisten att det handlar lite om makt, man vill visa allmänheten om att vi vet. Vi vet vem mödaren är och det gör inte ni. Man vill skryta med informationen. Detta kan jag koppla till varför man publicerade bilderna och namnen under Knutbymordet, man ville visa att vi vet.
   Men att man gick ut med hela bilder och namn och inte ”media-namn” eller suddiga bilder har sina enskilda orsaker och det går endast att spekulera i vilka det kunde varit. Ville man visa konkurrenterna att de visste det först, innan någon annan? Detta var en stor skandal som skakade hela Sverige, en sådan nyhet sålde under den tiden. Allt kring mordet som var nytt sålde tidningar som smör. Kanske var det pengarna? Att få den bästa första sidan? Jag har svårt att tro att tidningarna planerade att hänga ut dessa personer.
   Dock detta säger en av de pressetiska reglerna ” Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.”
   Personligen tycker jag inte att namn hade varit visentligt här. Varför behöver allmänheten veta vad mödaren hette? Kanske om det var Göran Persson eller Amy Diamond som var mödaren just för att de är kändisar, men när det är okända privatpersoner – vad spelar det för roll?
   Men de viste det, och ville visa det.

Slutsatts
Hur ska man sammanfatta ett begrepp som sträcker sig till månen och tillbaka? Pressetik är som en låda, och den fyller vi med alla regler och andra närbesläktade begrepp och sätter locket på.
   Media i sig är ett så stort träd att grenarna naturligt faller in i andra träd och tillsammans bildar de en hel skog. Det är därför så svårt att såga ner begreppet media och försöka räta ut alla grenar och begrepp inom det. Allt hänger ihop.
   Det vi nog är mest omedvetna om är hur mycket media påverkar oss. Vi är under ständig påverkan hela tiden under vår vakna tid. Vart vi än vänder huvudet så finns det något som är redo att stråla av sig sin påverkning mot oss och vi tar emot det, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Men vi får inte glömma att vi själva kan ha en stor inverkan på media, median är anpassad efter vad vi läsare vill se och läsa om. Det är inte tidningarna som tycker det är roligt att rapportera om massmord och våldtäkter, det finns statistik på att det är då tidningarna säljer – det är vi som vill läsa om det.
”Varje dag läser vi med stor förvåning om saker som vi ser omkring oss utan att förvånas det minsta.” Lord Chesterfield.