Jag är rätt dålig på att informera er mina kära läsare. Det kanske känns som allt kommer lite slumpvis här på bloggen. Men jag följer faktiskt en planering - såklart många inlägg är helt tagna ur luften och något jag kom på 10 minuter innan.

Men för att ni ska veta lite vad som kommer hända här på bloggen ska jag ge er några smakprov.

- Intevju med en tjej som sökt till idol men numera har planer på att slå igenom innan, vill inte avslöja något än.
- Intervju med ett band från Enköping som nu bestämt sig för att sattsa på musiken 100% och vill slå igenom, jag blir den första som intervjuar dem!
- Min banboksdröm - jag ska avslöja min idé!
- Mer film, främst disskusions frågor kring homosexuallitet
- Om andra kulturer, främst om olika levnadssätt
- Min jul, jag avslöjar hur vi i Finland jämfört med Sverige firar jul
- Mer foto, har mycket på lager
- Intevju med DANStjejer, inte bara musik!
- Mer böcker, har ett gäng att recensera. Tips och liknande!
- Sist men inte minst, självklart en recension av ungdomspjäsen jag var och titta på i Fredags + bilder!


Och mer kommer.. Detta är iaf vad som kommer figurera mycket i bloggen de närmsta dagarna/veckorna.
Hoppas ni stannar kvar kära läsare. Kom gärna med förslag!


Vi ses här!


Bilden har jag ritat själv
Ha! Ha! Ha!
Där fick ni allt en hjärtatack era konservativa jävlar.
Nejdå som vanligt har jag snott den med mina bara händer från google.se

Är detta ett rättvist minne av din mormor?

Förlåt men jag måste få skratta lite åt mig själv. Har för tillfället 39 graders feber och känner mig helt borta.

Mitt tidigare inlägg är ett bevis för det.

"Jag kommer på mig själv ofta med minst sagt annorlunda samtalsämnen ibland. Hm.."

Märk orden "ofta" och "ibland" i samma mening.

hahahahAHhahahhhHAhahahahha

ahhahahaHAhhahha

hahahahAHhahahahHAHHAHAHAH

Jag är ju för rolig.

Jag kommer på mig själv ofta med minst sagt annorlunda samtalsämnen ibland. Hm..

Hej fanz!


Bild tagen ifrån Svd.se


Från att gå från något så litet som en bebis i en krubba till det här: porslinstomtar, julpapper, chokladkalender, glögg, julgranskulor, pepparkakor, chokladaskar och julmust. Julen måste vara den mest påkostade högtiden och men även den mest uttjatade?
 Vart du än går så finns det glitter, samma jullåtar och de där jävla porslinstomtarna. Även fast det är samma gamla visa varje går, så är det samma eviga hysteri kring den. Det finns inte en enda tidning som inte skriver sida upp och ner om julklappar samtidigt som varje dietist i landet skriver om hur du överlever julbordet.
Allt från toapapper till fiskgratäng säljer som smör, så länge det står god jul på. Varje år kommer det en ny julskiva, men med samma låtar som spelats på radio de närmaste tjugo åren men nu är det Måns Zelmerlöw som sjunger istället. I varje kö du står blir du påtvingad pepparkaka. På alla fik finns det torra lussebullar och glögg. Istället för vanliga filmkvällar kallar man de nu glöggfester. På facebook skrivs det om julmust och pepparkaksbak. Över allt blir du attackerad av julen. Överallt är det jul. Du kommer inte undan. På trisslotter så sitter en tomte i hörnet. På gatorna hänger de stora julljus. På torgen sitter en farbror i billigt lösskägg från Rusta med barnen i famnen. Ungar knackar på och säljer jultidningar som ändå bara innehåller billigt pyssel som du får för bråkdelen på Ullared. Jul, jul och jul överallt.
Man vill tjäna så mycket pengar på Jesus som möjligt. Hans födelsedag. Hans uppståndelse. Allt som handlar om Jesus kostar pengar. Från kollekten i krykan till julstressen inne på BR leksaker. Plånboken för svensken blir allt tunnare och tunnare, och högen under granen blir allt större och större. År efter år slår vi rekord i julhandeln, och även när lågkonjunkturen står och knackar på dörren så ska klapphögen under granen höjas en ribba. ”I år köper vi inte så många julklappar” brukar vara Svensson-filosofin ändå köpte vi ”upplevelser”, som var år 2009 årets julkapp, för 59,5 miljarder kronor enligt SCB. 59, 5 miljarder, det är en eller två ”upplevelser” det!
Förra året meddelade Handels Utredningsinstitutet att i år mina damer och herrar ska vi köpa spikmattor för hela julklappsslanten, som då blev årets julklapp.
Men i år ska vi ännu en gång slå på stort, då iPaden har fångat vårt intresse och därmed blivit utsedd till årets julklapp. Medan uteliggarna står i julbords kö och småbarnsmamman inte har råd till en julgran ska vi runt om vi våra stugor pilla på våra iPads för 8000 kronor.
Vi måste hela tiden slå förra året. Kanske är det för att julen är densamma varje år, vi måste göra nått för att förnya det? Vi måste komma på nya sätt att sälja pepparkakor, nya julklappar, nya jullåtar. När tar det slut? När är gränsen nådd? Den gamla låten av Adolphson och Falk ”Mer jul” stämmer inte längre, jag förstår inte riktigt, hur kan det bli mer jul än såhär?

Sitter och fyller i en hälsoblankett till skolsköterskan i skolan, inget konstigt med det...
Lalalala..
Passade på att göra lite smygreklam (vadå smyg? så uppenbart det kan vara!)



hihihihihiihih


På tal om reklam, så ska jag snart trycka upp några affischer med reklam (uppmuntran)
till att läsa min blogg. Sitter och filar på designen lite nu
Förhoppningsvis hittar ni dem på Biblioteksväggarna i trakten inom kort

Hejs!

Ett stycke krönika, mina damer och herrar.


Bild: Svenska dagbladet

Arbetslöshet. Vart ska man börja? Hela begreppet är som en in och ut vänd knut som är upp och ner och hit och dit, hur ska vi göra för att lösa den? Arbetslöshet, tänka sig att så mycket ångest ett ord kan vara laddat med. Så mycket hjälplöshet, negativitet, oro och skräck ett ord kan stå för.
    Ungdomsarbetslöshet, hur ska vi få ungdomar att jobba? Funderar kostymnissarna uppe i Stockholm. Varför vill de inte? Vart är viljan som fanns på vår tid?
    Sanningen är ju den att vi är lata. Vi orkar inte jobba. Vi ligger hellre hemma och sover. Jobb är överskattat. Ingen behöver väl jobb? Mat finns ju i kylen, och på något sätt tvättar sig kläderna själva och hamnar prydligt i garderoben. Lampan tänds ju när man tycker på knappen och varmvatten kommer när man vrider på kranen. Inget konstigt alls. Så tänker man.
    Tills man själv står där i kommunhuset och söker feriearbete. Det finns en salig blandning mellan jobb att välja på, allt från Ringblomman till Gullvivan till Blåklinten. Vill jag jobba med gamlingar? Vilka slags gamlingar? De senila eller de jättegamla, de på rehabilitering eller de som sett bättre dagar? Vad passar mig bäst? De senila tror jag går ihop med min personlighet bäst.
    Du får telefonnummer, ringer och slår på ”jag-är-en-ambitiös-tjej –rösten” och blir ombedd att skicka ett mejl. Skickar ut några extra mejl, bara för säkerhetsskull.
     Nej tack, söker någon med erfarenhet. Nej tack, söker någon med kompetens. Nej tack, söker någon äldre och visare.
    Hur ska jag få erfarenhet som man behöver erfarenhet för att få erfarenhet? Jag är ju 18, det är er plikt att mata mig med erfarenhet. Ni ska stoppa silverskeden med meriter i min mun och jag ska gapa.
    Jag förstår att herr och fru Ringblomma och Gullvivas plånböcker är tunna såhär års. Men det är min med!
    Metro jobb tipsar om hur du skriver ett perfekt CV. Det gäller att få personligheten på papper, den ska tryckas ner svart på vitt. Den bästa personligheten som ter sig bäst på papper är den glada, positiva, arbetsvilliga och ambitiösa tjejen står det. När du sen trycker på skicka knappen är förväntan på väg att koka över. Någon timme senare har du fått ett nej tack. Ett nej tack är som en verbal misshandel för ditt självförtroende. Nej för nej bryter arbetsgivaren ner vårt självförtroende tills det inte finns mer. Den positiva tjejen har slutat drömma. Vi tar vad vi får.       Vår vilja är som bortblåst. Vår inre låga har slocknat. Där går vi bland gamlingar, fia med knuff och sockerkaka och inväntar sommarens slut.
     Stockholmsgubbarna undrar varför vi inte jobbar. Dag in och dag ut klurar de på denna fråga till karamell som aldrig tycks smälta. Här har jag gått runt med svaret hela tiden utan deras kännedom. Skulle det finnas jobb, skulle vi jobba. Denna enkla matematik kommer man långt på i livet. Vi söker och söker, och till råga på allt blir vi anklagade för miljöproblemen, för att vara materialistiska och för att vara lata, hur mycket kan våra unga hjärtan hantera? Det sägs ju att vi är framtiden. I så fall ser framtiden mycket arbetslös och ångestfull ut.

..ska fortsätta på detta spåret lite senare. Har massa med åsikter när det gäller just hur vi lever. Hojta gärna till med egna åsikter

Gör ”invandrasvenskan” acceptabel i Sverige!

  
Jonas Hassen Khemiri, som skrev boken "Ett öga rött" Helt på "invandrasvenska" som gjorde rubriker och debatter.

   Jag tycker att det är dags att vi gör ”invandrasvenskan” acceptabel här i Sverige. Tiden, människorna, kulturen förändras hela tiden är det inte då naturligt att språket förändras med oss?
    Svenska akademiska ordlistan har idag ord som i grunden kommer från flera olika länder, t.ex. Tyskland och USA. Att det svenska språket alltid har influerats av olika språk runt om i världen råder inga tvivel om.  Trots detta så bor det inte många amerikaner eller tyskar i vårt avlånga land. Dock bor det desto fler människor från Balkan i Sverige. Idag har Akademiska ordlistan lagt till nya ord t.ex. Guss som kommer från det vi kallar ”invandrasvenskan”. Trots detta faktum blev det en het debatt om hur vida det är ”rätt” att införa detta ord till den akademiska ordlistan. Det mesta var negativ respons. Men det är väl inte konstigt att vårt språk påverkas av invånarna i landet? Vem är det som har rätt till att bestämma hur språket ska se ut? Är det inte vi invånare eftersom det är vi som brukar det?
      Varför det i själva verket blev en debatt kan ha att göra med att ”invandrasvenskan” idag är mycket förtryckt i Sverige. Vilket i själva verket grundar sig i en smygrasism som finns bland oss.               Jag har svårt att tro att det skulle blivit sådana motreaktioner kring akademiska ordlistans tillskott av ord, om detta ord istället var en slang från Grekland? Norge? Eller Nederländerna? Istället blir det en hejdlös debatt kring ett ord som uppkommer från Albanien, Serbien eller Irak. Då undrar man varför? Låter vi våra rasistiska tankar påverka språkets utveckling? Inte ska vi bedöma vilka ord som får och inte får komma in i akademiska ordlistan genom personliga åsikter om olika folkslag? Vi har idag slang från svenskan i den akademiska ordlista, då kan det inte vara själva slanget människor reagerat negativt på. Det måste ha att göra med att slanget Guss kommer från ”invandrasvenskan”, eller? Vilket ännu en gång bottnar i våra smygrasistiska tankar.
     Att ”invandrasvenskan” existerar är det ingen som säger emot, men varför blir det sådana motreaktioner så fort det kommer på tals i akademiska sammanhang? Det är ett tydligt tecken på att vi måste få fram ”invandrasvenskan” i vårt samhälle för att göra den godtagbar. Något som är förtryckt eller något man anser är tabu måste komma fram. Det är det ända sättet att få den accepterad.  Det gör vi bäst genom media. Jonas Hassan Khemiris bok ”Ett öga rött” blev ett stort debattämne då boken är skriven på ”invandrasvenska”. Att en författare, en person från den akademiska världen använder sig av ”invandrasvenskan”, och står bakom den ger ”invandrasvenskan” mycket god publicitet. Att författare, debattörer och media i största allmänhet har börjat använda sig av ordet Guss tror jag har haft en stor inverkan på att ordet blev värvat till ordlistan. Det visar med tydliga tecken hur man gör ett visst språk eller dialekt acceptabelt. Här har man tydliga bevis hur det funkar, så varför tillämpar vi dem inte?
    Vägen till att ha ett fungerat samhälle där alla förstår varandra, där inga dialekter eller slangspråk är förtryckta eller förlöjligade kan börja här, genom att den svenska akademiska ordlistan tar steget framåt och tar in olika ord från ”invarndrasvenskan”. Idag ändvänds inte rikssvenskan i media sammanhang som tv och radio. Om man jämför svenskan för 70 år sedan med svenska idag i press och tv så är den inte sig lik, den har förändrats. Att den fortsätter att förändras är väl inget konstigt? Men att språket i media är begränsat är det ingen som bryr sig om. Vi hör dagligen endast en slags svenska och det är den ”rena” stockholmsdialekten. När man får möjligheten att höra dialekt är det ofta i lokala sammanhang vilket inte gör någon nytta eftersom alla pratar likadant i samma område. Vi behöver få ut fler dialekter och slangspråk. Att ”invandrasvenskan” har ett oseriöst stämpel borde spräckas genom att läsa upp nyheterna på ”invandrasvenska”, fast hur skulle alla förstå? Just det! Idag är vi inte vana vid ”invandrasvenskan”, därför förstår vi den inte. Den behöver bli hörd, vi behöver lyssna och lära oss den för att förstå och det gör vi bäst genom att få ut den genom media till alla slags människor i landet.
     Att vi i Sverige är rädda för att svenskan ska bli för påverkad av invandrarna i Sverige är förståeligt.
      Men i vårt språk kan vi se dens utveckling, vi kan även se spår av hur samhället har format fram den genom tiderna. Idag lever vi i en sådan värld där människor tvingas flytta runt pågrund av allvarliga förutsättningar. Det är den tid vi lever i. Det betyder att Sverige som ett land utan kring blir beblandat med olika invandrare från runt om i världen. Tiden vi lever i har alltid haft en inverkan på vår språkutveckling, så varför kan inte invandrarna få ha sin inverkan på det svenska språket då de faktiskt är en del av den tid vi lever i? Det lämnar ett avtryck till framtiden där man sedan kan se vårt lands utveckling.
    ”Det förstör det svenska språket” är ett påstående som jag ofta stött på. Nej, vi utvecklar det. Att den svenska akademiska ordlistan tar till ord utifrån gör svenska språket rikare. Vi får fler ord att använda oss av och fler sätt att uttrycka oss på. Vi stärker vårt språk. Att ordet kommer ifrån ett annat språk gör inte svenskan mindre svenskt. Det är många ord som kommer från andra språk idag som vanliga svenskar inte har någon kunskap om, utan vi antar att det är i grund och botten svenska.
 Det är mycket vi gör, äter och använder oss av som heller inte är svensk idag, men vi antar att det är det – för vi vet inte bättre. Vi startar italienska restauranger, men vi fasar inte för att maten i Sverige ska tas över av det italienska köket. Varför inte? 
    Vi i Sverige är idag rädda för att förlora allt som är svenskt. Vi tycker väl att invandrarsvenskan gör intrång på rikssvenskan och försöker ta över den? ”Ska de komma hit, ska det leva efter våra regler” Vi måste förstå att invandrarna inte är här på semester, för om de vore det skulle de följa våra svenska regler som vilka turister som helst under en vecka eller två. Men nu är det så att de faktiskt lagligt bor här, då har de rätt till att påverka det svenska språket som vilka svenskar som helst.  För att nå ett enat samhälle där alla ska bli förstådda måste vi börja här, vi måste lära oss acceptera ”invandrasvenska” som en del av det svenska språket!

Pressetik – vad är etiskt rätt och fel i media?

Pressetik. Ett flyktigt eller bekant begrepp? Du har hört det någonstans, men vart? Och framför allt, vad innebär det?
   Pressetik är ett sammanfattande namn för en rad grundläggande värderingar som personer inom massmedia måste sträva efter att uppnå för att kunna arbeta på ett värdigt och korrekt sätt. D.v.s. de ska ge en omfattande och sann nyhetsförmedling samt respektera människors integritet.
   Att reda ut det begreppet är visentligt för resten av texten.
   Vi tar idag stor del av media och vi är en stor del av median idag, men ändå har vi så lite kunskap om vad som står bakom den. Vi har svårt att namnge alla delarna i det stora skelettet av media, och vi kan framför allt inte förklara dem. Därför är det mycket viktigt att vi idag mer pratar om strukturen av media istället för funktionen, för den känner vi redan till.

”Denna rätt innefattar frihet för en var att utan ingripande hysa åsikter och frihet att söka mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser”
   Så här säger FN:s deklaration om tryck och yttrandefrihetslagen. Detta är en lag som i Sverige är en grundlag just för att den sätter grund till demokratin.

Denna lag ger människor i vårt land möjlighet att yttra sig offentligt om tankar och personliga åsikter i både tal och skrift. Dock med hänsyn till att man inte ska kränka någon annan person.
  Vi som bor i Sverige ser denna lag oftast som en självklarhet, men i vissa delar av världen är det inte så. Kina är i dagens läge en diktatur. Landet har endast en sittande regering som medborgarna kan rösta på. Om man i Kina yttrar negativa åsikter om landets styre så kan man hamna i fängelse.
   Idag kan det vara svårt att tänka sig att bo i ett land utan tryck och yttrandefrihet inte minst när man studerar journalistik och författarskap. Även i Kina förekommer det journalism och författarskap men jag är övertygad om att den skiljer sig starkt från den journalism/författarskap som vi i Sverige har. Jag antar att journalismen, på grund av det starka styret, är mycket smal och begränsad. Jag tror heller inte att det är ett yrke alla kan arbeta med, inte kanske på grund av begränsningarna men på grund av att det är mycket riskfullt, och är fullt av stränga regler och stränga straff.

Att ha tryck och yttrandefrihet är det som bygger upp alla offentliga medier vi har, vilket påverkar oss mycket positivt. Jag tror att alla människor har ett behov att få ut sin tanke till andra. Man vill yttra sin åsikt, varför annars ha den? Att man som person kanske är osäker och inte tar initiativet att yttra den genom tal, ger personen fortfarande många möjligheter att få ut åsikten.
   Man kan alltid yttra sig genom skrift i olika former, något som i Sverige är en stor sensation är det ”nya” media fenomenet; bloggar. Vilket har blivit det nya sättet att nå ut till en mycket bred läsargrupp. Jag tycker att olika sätt att yttra sig på gör att människan utvecklas. Om inte bara genom yttrandet men genom att ta del av andras åsikter och själv få respons.
   I kina får man inte yttra sin åsikt om regeringen eller det politiska styret, varken i tal eller skrift – endast om den är positiv. Att yttra en negativ åsikt om styret på internet leder också till fängelse.

Att framföra sin åsikt är viktigt inte minst när vi i Sverige lever i ett demokratiskt land. Jag och min omgivning lever också i ett politiskt öppet samhälle, där man får lov att tycka vad man vill. Många ungdomar är idag politiskt aktiva i olika ungdomspartier och jobbar hårt för sin sak.
   Att framföra sin åsikt är också ens skyldighet i ett demokratiskt land. Att rösta på det parti som står för din personliga åsikt är din skyldighet som svensk medborgare. Om du inte gjort något för att påverka det land du bor i, kan du heller inte klaga. Man har en chans att påverka samhället genom sin röst, sin tanke och sin åsikt – för att förändra något som du tycker är fel måste du komma till tals.
 
Genom att kommunicera via skrift och media gör att människor växer mer i sig själva och sina åsikter. När man tar del av andras åsikter påverkas också dina egna, både till det positiva eller till det negativa. Som tur har man rätt till en ändrad uppfattning.
   Genom att dela och diskutera åsikter gör folket i Sverige mer bildade men också mer öppna. Att diskutera saker som är tabu i ett samhälle gör det mer acceptabelt. Att våga stå för sin åsikt offentligt gör dig som person starkare. Att vi tillsammans i vårt samhälle diskuterar gör också att vi kommer varandra närmare, vi blir mer sammansatta som ett folk.
   Ofta kan det hända att man reagerar starkt på något som man inte känner igen, något avvikande från det som vi anser ”normalt beteende”. Tidningar hjälper till att normalisera saker eftersom de ofta tar upp händelser som är avvikande. Att tidningar skapar debatter gör att vi försätter normaliseringen på egen hand sedan när vi diskuterar ett avvikande ämne på bloggar, på jobbet och genom insändare och liknande.
   Från homosexualitet till abort till ovanliga mordfall, allt blir nyheter och vi blir mer bekanta med något vi inte viste fanns. Och om vi viste så på börjar vi en acceptansperiod från det att vi läser om det i tidningen fram till nästan gång. Nästa gång vi stöter på det är det inte lika ovanligt och det hjälper till att få en sak accepterad i vårt samhälle.
   När vi diskuterar tabubelagda ämnen så visar vi tillsammans att det är okej att prata om sådana saker. Att diskutera hjälper vårt samhälle, därför är i alla fall jag tacksam till att alla har rätt till det.

”Utan hänsyn till gränser” – denna grundlag tillhör en av de mest liberala i hela världen dvs. är den mycket obegränsad. Eftersom den är mycket uppskattad av press och medborgare i Sverige just för att den ger möjlighet till människor att yttra sin tanke och åsikt, så krävs det någon som kritiskt granskar och bevakar så att denna rättsregel följs lagenligt.
   För att oskyldiga medborgare inte ska bli offer för felaktig publicering i press så behövs det någon, denna någon är Pressombudsmannen PO. PO kan även ge dessa människor rättelse för den förnedring de råkat ut för om det anses vara nödvändigt.  

Om ditt namn skulle förekomma i en mordutredning på grund av att du är misstänkt, och att de senare skulle visa sig att du är helt oskyldig skulle detta kunna ge oanade konsekvenser för din framtid.  ” Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.” En av de pressetiska lagarna.
    Att hamna i en av de ansenligare tidningarna under sådana här förutsättningar kan innebära att du av hela landet kan bli utpekad som mödaren. Att vi lever i en ganska fördomsfull värld går inte att neka, detta skulle bli en stämpel du fick leva med. Det skulle kunna påverka ditt sociala liv mycket negativt. Jobb, förhållanden och allmänt sociala situationer skulle bli mycket svårt på grund av denna stämpel.
   Det behöver inte vara stora händelser som en mordutredning, det kan vara så litet som att du hamnar på bild i Aftonbladet i en artikel som handlar om att unga brukar mycket alkohol. Du blir ju ansiktet utåt för den här artikeln och du representerar alla ungdomar som dricker mycket alkohol. Såklart vill du inte bli igenkänd på gatan som ungdomsalkoholist. Du känner dig kränkt utan din vilje och behöver hjälp med att stå upp för den här stora tidningen.
” Slå vakt om den dokumentära bilden. Var noga med att bilder och grafiska illustrationer är korrekta och inte utnyttjas på ett missvisande sätt.” Säger en av de pressetiska reglerna om bildpublicering.
   Det är här PO – allmänhetens pressombudsman kommer in. PO är den person som står bakom dig i en sådan här händelse. Denna negativa händelse kallas ofta ”publicitetsskada” och PO tar detta på största allvar.

Det är pressens opinionsnämn, PON som övervakar hela massmedian och kontrollerar att den följer de pressetiska reglerna. Om PON anser att en tidning har brutit mot reglerna måste denna tidning publicera information om detta, vilket ska motsvara någon slags rättelse för personerna som råkat ut för publicitetsskada.  Om du själv vill anmäla något så är det du som tar kontakt med pressombudsmannen (PO) och lägger fram ditt fall. PO blir förmedlaren mellan dig och tidningen, det blir även PO som förhandlar med tidningen och reder ut och försöker komma fram till lösningar på problemet.

PO tar dock inte till sig alla fall. PO måste först godkänna att ditt fall är utav intresse och seriös karaktär. Om det skulle vara så att ditt fall faktiskt anses vara ett av de lite seriösare och att PO tar sig an det kan det leda till två saker, det första skulle vara ett skadestånd om det visar sig vara mycket allvarligt. Tidningen måste även gå ut med ett förlåtande i tidningen och förklara saken.
   Vem är det då som får ta ansvar för att detta har hänt? Vems fel är det att min bild hamnade i en artikel om ungdomsalkoholister? Tryckta eller inspelade medier ska oftast ha en ansvarig utgivare som ska stå till svars om detta skulle förekomma.
    Annat är det för elektroniska medier dvs. internet. Där är det frivilligt att ha en ansvarig utgivare. Om man inte har en ansvarig utgivare för sin media på internet faller detta under en annan lag som har andra regler för sådana fall, den så kallade BBS-lagen (Bulletin Board System – Elektroniska anslagstavlor)
    Syftet för BBS-lagen är att fastställa den som står till ansvar för det som inte är korrekt på internet, vad är inte korrekt kan man fråga? Vad strider mot denna lag? Hittar man något på internet som ger antydningar eller klart är helst mot folkgrupp, barnpornografi eller olaga våldsskildringar måste man fastslå vem som är ansvarig för detta. Detta måste först tas bort.    Om det skulle vara så allvarligt att det skulle strida mot upphovsrätten går det vidare till dem.
    Upphovsrätt? I grund och botten är det en lag om att när jag skapat något, ska jag också ha rätten till att bestämma hur det  användas. Om jag lägger upp en text på internet och den är upphovsskyddad och en journalist från Aftonbladet knycker min text och publicerar den på sin egna hemsida eller i tidningen, då kommer journalisten bli tvungen att betala skadestånd till mig menar lagen.

Invånare i Sverige har alltid haft en stor tillit till media, då de är de som sprider nyheter i landet. Under det senaste århundradet har tidningen även utvecklats. Idag förmedlar den inte bara nyheter utan även åsikter och tankar i personlig form, t.ex. Insändare, ”dagens sms” och krönikor osv.  Man kan säga att tryck och yttrandefriheten har vuxit och börjat ta ännu större plats i media. Även fast insändare förekom ”förr i tiden” tror jag man vågar mer idag, man vågar ta för sig mer i press och man vågar göra sin röst hörd.    Idag har även media blivit en källa till debatter och diskussioner. Innan har det mer varit ett samtalsämne, ”Läste du tidningen igår, fruktansvärt va?” Idag finns det betydligt fler tidningar och alla har utvecklats på olika sätt, men idag skapar tidningen mer tankar, funderingar och debatter än den gjorde förr i tiden. Den har förflyttat sig mer från fakta till en salig blandning av olika journalistiska texter. Att den förflyttat sig från fakta till mer nöje, det kan ha påverkat vår förlitan till tidningen negativt.
   Så som jag uppfattar tilliten till media är den mycket stark, inte minst för äldre människor. Generellt sätt så har äldre människor svårare att vara källkritiska just för att tidningen på deras till var mycket pålitlig. Att den var det går inte direkt att fastställa, men de trodde på det som stod i den och ifrågasatte ingenting. Detta kan bero på att det handlade mycket om status/utbildning, folk som var bildade jobbade på tidningen förr i tiden. Vanliga ”arbetarmänniskor” som läste tidningen tog allt som stod där i som en självklarhet, antog att allt var sant. Att tidningen förr i tiden, tillsammans med radio var de ända sätten att få fram information stärkte tron till tidningen. Idag har vi många sätt att få fram information, internet har såklart tagit över mycket och är idag den största informationskällan.
    Personligt exempel: Den erfarenhet jag har av att ha jobbat tillsammans med äldre personer har gett mig en insikt i deras tidningsbeteende. Varje morgon läser man tidningen slaviskt och sedan diskuteras händelserna med stor entusiasm. Att de är Allers, Hänt Extra eller Bild Extra samt andra mindre pålitliga tidningar de läser ändrar inte deras syn. De tror lika mycket på artikeln om Kicki Davidssons alkoholbesvär i Hänt Extra, där de sedan står att de inte talat med Kicki men att detta kommer ifrån en ”säker källa”, detta tror de lika mycket som artikeln i Borås Tidning om en skogsbrand utanför Bollebygd. De ändrar inte attityd gentemot tidningarna beroende på tidning. Jag själv anpassar min källkritik efter den tidning jag läser, är det en artikel om en mordbrand i Skara i Dagens Nyheter så tror jag på det. Dock är jag mer skeptisk till artikeln om Kicki Davidsson.
  Följden av gamlingarnas tidningsbeteende är att de blir mycket ”skrockfulla” för att de tar in precis allt från media. Att de tar information från opålitliga källor gör dem i slutändan opålitliga eftersom de tenderar att diskutera allt kring tidningar och medier. Ett vanligt ”media-misstag” privatpersoner och främst gamlingar gör är att man ofta tror att brottsligheten har ökat drastiskt för att man ofta läser i tidningar om våldtäkter, misshandel och mord. Sanningen är ju oftast den att brott minskat, eller hållit sig på en jämn nivå. Det folk ofta inte tänker på är att tidningar skriver om det avvikande, det ovanliga. När en person har blivit våldtagen måste man tänka att det finns 500 000 personer som inte har blivit det, men det skulle inte vara intressant att läsa om – eftersom det är en självklarhet.
   ”Brottsligheten har ökat”- Detta är alltså ett misstolkat budskap som många läsare uppfattat, det är alltså inte tidningens fel. En tidning skriver ut fakta, hur folket sedan tolkar det på ”rätt” eller ”fel” sätt är upp till dem. En tidnings läsare är en mycket bred grupp, allt från unga naiva barn till professorer till psykopater. Hur de tolkat är upp till dem, det kan inte tidningen stå för.
   Dock har vi på senare tid tappat lite av detta förtroende på grund av en rad händelser som gjort att oskyldiga personer råkat illa ut på grund av felaktig information i tidningar. Idag är vi mycket försiktiga, och källkritiska till vissa tidningar, t.ex. Aftonbladet har förlorat lite av den stora tilltron som den tidigare haft, och övergått från informatör till att likna en skvallertidning anser många.

De pressetiska reglerna
Jag har i tidigare text nämnt dessa pressetiska regler, men vilka är dem?
Allt som allt kan man säga att det är 17 stycken regler som innefattar de största delarna om vad man inte får göra, eller vad man bör vara försiktig med när man arbetar inom media. Jag tycker dock att som journalist ska man värdesätta dessa regler högt, det ska vara de tio budordens motsvarighet för journalister – trots min åsikt så märks det att många tidningar/journalister har en tendens att töja lite på dessa regler. Vilket är synd, det känns som de tappar betydelse då när man inte bedömer värdet av dem.
   Jag har nämnt några av reglerna tidigare i min text.
Man kan dela in reglerna i vissa grupper; ge korrekta nyheter, vad generös med bemötandet, respektera den personliga integriteten, var varsam med bilder, hör båda sidor och var försiktig med namn. Dessa regler kallas också publicitetsregler.
Det finns 17 regler och man kan säga att de är indelade i grupper efter innebörd i dem; de regler som berör bildpublicering faller naturligt under gruppen för ”var varsam med bilder”.
Pressetik     -->      Publicitetsregler   -->       Regler

Skandaler/ olyckor/ katastrofer
Större olyckor eller större skandaler är något som inom media har skapat ett stort allmänintresse. Numer räcker det inte med att skildra olyckan utifrån ett objektivt perspektiv, utan tidningarna har numera ett behov att gå lite djupare. De vill numera skildra olyckan/skandalen utifrån de drabbade personerna.
” De västerländska medierna älskar katastrofer. De älskar både den faktiska och den tänkbara katastrofen. Redaktörens morgonbön är rörande morbid: Giv mig i dag min dagliga katastrof”  Ulrik Høy
Men det kan inte alltid vara så lätt – för offren. Ändå pryds tidningarna med intervjuer av brottsoffer och anhöriga. Det är ungefär här jag tycker det går in för mycket på skvaller. Eftersom man inte kan spekulera hejvilt i en mordutredning om orsaker och motiv så intervjuar man gärna vänner, bekanta och närstående om händelserna. Man måste ha i åtanke att dessa personer kan vara skakade vid tillfället och i behov av stöd, vilket gör att de ofta pratar lite mer än de borde – sedan pryder de morgondagens löpsedlar.

Dock att detta händer så säger en av de pressetiska reglerna ” Visa alltid brotts- och olycksoffer och deras anhöriga största möjliga hänsyn. Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.” 
Reglerna är goda i sig, men ibland en aning töjbara skulle jag själv vilja påstå.

Personers integritet
Det kan även uppstå problem med pressetiken. De pressetiska reglerna ska vara en ram för hur median ska se ut. Då ställs två parter mot varandra, allmänintresset för nyheter mot personernas integritet.
   Vad de pressetiska reglerna egentligen handlar om är ju allmänintresset för nyheter men också motparten att man vill behålla personers integritet. Detta kan skapa problem. Många tidningar brukar rubba personers integritet under ”skandaler”. T.ex. Under Knutbymordet så gick diverse tidningar ut med påståenden om olika brott de anklagade personerna skulle vara ansvariga för, det var allt från religiösa avvikelser till sexuella övergrepp inom sekt, trots dessa grova anklagelser hade tidningarna ingen respekt för personernas integritet utan publicerade deras namn och bild i offentliga medier. Då uppstår frågan om hur vida allmänheten var/är i behov av sådan övervakning? Och även hur detta måste drabbat de involverade personerna? Detta blev i efterhand en livlig debatt.
   Men det är ett mycket bra och konkret exempel på hur dessa två parter som ändå ska befinna sig inom samma ramar kan strida emot varandra.
   Det gäller att hitta en balans för hur mycket man som tidning kan säga. Här räddar de pressetiska reglerna de personerna i den utsatta situationen.
    Varför händer det att tidningarna tar det till en överdrift och publicerar namn och bild? Jag tycker själv det är väldigt ovanligt att det förekommer bilder på personer tillsammans med namn under t.ex. en mordutredning när det inte är fasställt vem som har gjort vad, detta är dock min personliga åsikt.
    Dock är jag mycket mer bekant med bilder på ”suddiga gärningsmän” under mordutredningar. Jag har vi något tillsälle i mitt liv frågat varför man publicerar en suddig bild på en trolig gärningsman och fått svar från journalisten att det handlar lite om makt, man vill visa allmänheten om att vi vet. Vi vet vem mödaren är och det gör inte ni. Man vill skryta med informationen. Detta kan jag koppla till varför man publicerade bilderna och namnen under Knutbymordet, man ville visa att vi vet.
   Men att man gick ut med hela bilder och namn och inte ”media-namn” eller suddiga bilder har sina enskilda orsaker och det går endast att spekulera i vilka det kunde varit. Ville man visa konkurrenterna att de visste det först, innan någon annan? Detta var en stor skandal som skakade hela Sverige, en sådan nyhet sålde under den tiden. Allt kring mordet som var nytt sålde tidningar som smör. Kanske var det pengarna? Att få den bästa första sidan? Jag har svårt att tro att tidningarna planerade att hänga ut dessa personer.
   Dock detta säger en av de pressetiska reglerna ” Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.”
   Personligen tycker jag inte att namn hade varit visentligt här. Varför behöver allmänheten veta vad mödaren hette? Kanske om det var Göran Persson eller Amy Diamond som var mödaren just för att de är kändisar, men när det är okända privatpersoner – vad spelar det för roll?
   Men de viste det, och ville visa det.

Slutsatts
Hur ska man sammanfatta ett begrepp som sträcker sig till månen och tillbaka? Pressetik är som en låda, och den fyller vi med alla regler och andra närbesläktade begrepp och sätter locket på.
   Media i sig är ett så stort träd att grenarna naturligt faller in i andra träd och tillsammans bildar de en hel skog. Det är därför så svårt att såga ner begreppet media och försöka räta ut alla grenar och begrepp inom det. Allt hänger ihop.
   Det vi nog är mest omedvetna om är hur mycket media påverkar oss. Vi är under ständig påverkan hela tiden under vår vakna tid. Vart vi än vänder huvudet så finns det något som är redo att stråla av sig sin påverkning mot oss och vi tar emot det, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Men vi får inte glömma att vi själva kan ha en stor inverkan på media, median är anpassad efter vad vi läsare vill se och läsa om. Det är inte tidningarna som tycker det är roligt att rapportera om massmord och våldtäkter, det finns statistik på att det är då tidningarna säljer – det är vi som vill läsa om det.
”Varje dag läser vi med stor förvåning om saker som vi ser omkring oss utan att förvånas det minsta.” Lord Chesterfield.

Kvinnor, tar vi medvetet an offerrollen? Eller blir vi placerade i den?

Kvinnan; tystlåten och känslig. Gråter för minsta lilla, pratar helst om känslor, är lika svag i själen som kroppsligt. Ska laga mat och ta hand om barnen. Samtidigt vara vacker och en fröjd för ögat.
   Vart kommer alla dessa fördomar från om oss kvinnor?

Att försöka hitta roten till en fördom är svårt. En fördom som denna i sig är mycket naiv och dömande. Egentligen vet en förnuftig människa att den inte är sann och att detta bara är en felaktig syn på kvinnan som kommer från en tid då människan inte hade utvecklats mentalt. Idag är vi generellt intellektuellt utbildade och besitter den kunskap det krävs för att kunna tänka resonerat kring sådana påståenden och kunna dra slutsatser om det stämmer eller inte. Idag finns denna fördom kvar, dock är den inte lika enkel som den ovanför. Kvinnosynen idag är ett komplext begrepp som gestaltar sig i olika sammanhang. De är svårt att reda ut, då man uppfattar det på olika sätt. Det är i dagens samhälle ett ganska känsligt ämne då de finns mycket delade åsikter om den, då de för några år sedan pågick en het debatt om jämställdhet på arbetsplatser och i lönesammanhang som ännu inte riktigt svalnat.

Allt grundar sig i hur kvinnans roll var förr i tiden. Kvinnan lagade mat och tog hand om barnen. Om vi tänker tillbaka ända till medeltiden, som vi måste för att försöka hitta någon rot i det hela; så var mannen fysiskt mycket starkare än kvinnan och det resulterade i att mannen automatiskt fick de tyngre jobben och kvinnan som kanske var mer estetisk lagd och svagare fick de arbeten som vi idag kallar; kvinnogöra, kvinnojobb.
   Man måste ha i åtanke att på den tiden männen var jagare och kvinnan bar på barnen och samlade frukt, det var redan då man sådde fröet som sedan skulle växa till en het debatt om jämständighet.
Våra tankar har sen den tiden utvecklats och vårt sätt att tänka och se på saker har förändrats. Genombrottet kom under 1700-talet, tiden som kallas upplysningen i Europa. Upplysningen är fadern till mer intellektuella tankar, man började tänka utanför ramen och utvecklade sin kompetens och läskunnighet. T.ex. innan läste man högt för alla, nu istället fick varje person sin egen bok att tänka och analysera kring.
Daniel Defoe är en person som utmärker sig för att vara en upplysningsman. Han är författare till den odödliga klassikern Robinsson Crouse. Som handlar om en upptäcktsman som åker vilse på en upptäcktsfärd och hittar istället något ingen visste fanns.  Den är även en klassisk upplysningsroman på det sättet att huvudpersonen får dra logiska slutsatser som sedan visar sig vara rätta. Det är en bok som öppnar vyerna.
Men några andra tankar som har rötterna i 1700-talets upplysningstid är feminismen. Anna Maria Lenngren var en svensk känd poet som skrev en dikt som knyter an till dåtidens kvinnosyn.

          ”Med läsning öd ej tiden bort -

Vårt kön så föga det behöfver,

Och skall du läsa, gör det kort.

Att såsen ej må fräsa öfver!”

Dikten kan, som mycket annat tolkas på många olika sätt. Lenngren var i sin ungdom mycket engagerad i kvinnors rättigheter, men hon gav upp dessa tankar senare i livet. Ska man tolka det bokstavligen eller ska man läsa mellan raderna?

Ska man tolka det som att hon hånar synen på kvinnors rätt, eller att hon bokstavligen tyckte att kvinnor inte skulle hålla på med poesi och författarskap?
Personligen uppfattar jag dikten som ren ironi. Jag tror att detta är Lenngrens upplysningstankar kring kvinnans roll i samhället. Upplysningen var som en mental revolution som öppnade många nya dörrar som gav möjlighet till människor att tycka på andra sätt. Hon kanske fick upp ögonen för att det var mansdominerat och att kvinnorna fått en roll i samhället som inte var lik mannens. Hon ifrågasatte kanske denna roll, varför kan vi inte vara på ett annat sätt?
Det sägs att hon gav upp sitt engagemang i kvinnorätt senare i livet. Denna dikt kanske beskriver det. Hon kanske gav upp och tyckte att hon hade slösat tid på att läsa och bli bildad men ändå fanns denna trånga kvinnosyn kvar – och det gjorde den ända tills idag.
Det som är intressant är att denna dikt skulle kunna skrivas av någon idag. Men då skulle den uppfattas som ren ironi och ett hån mot alla som tycker att kvinnan ska stå jämte spisen med ungen i famnen.
På 1700-talet var feminismen ung. Idag känns den nästan uttjatad. Idag handlar kvinnosynen mer om sexuella trakasserier, våldtäkter och kvinnomisshandel. Istället handlar mycket om dagens kvinnosyn om den sexuella biten vilket bottnar i denna förtryckta syn men också på mycket annat. Att kvinnor säljer sig, att våldtäcker blivit mer vanligt har gjort att respekten för kvinnan och dens kropp har försvunnit. Vi har vant oss att det är så synd om oss kvinnor i dagens samhälle att vi automatiskt tagit offerrollen. Vilket startar en ond cirkel. En fördom om oss kvinnor är att vi är känsliga och svaga själsligt som kroppsligt. Om vi tar oss an offerrollen som det utsatta könet i samhället sänder vi ut ett budskap till det andra könet att det är synd om oss kvinnor, vi är svaga och kan inte försvara oss. Ger vi denna signal så blir vi lätta offer för omvärlden.

Åh, tänk om du hade gått en annan väg
Eller inte vart så korkad och gått ute själv
Du kanske hade fel kjol eller kanske gick för sakta
Det måste va' ditt fel
Det måste va' ditt fel
Vem skulle ha trott dig?
Du fyllde i blanketten som inget
Och sen så var det borta
Allt som var ditt

Säkert sjunger om en våldtäkt 2007. Om kvinnans sätt att se ner på sig själv. 
Vi tycker så synd om oss själva att vi inte ens tillåter oss att inse att det är fel. 
De männen gör mer oss är fel, så himla fel de kan bli. Men vi kvinnor vet inte bättre, de är vårt fel.
Det måste vara det, det är ju alltid vi?
”Våldtäkt handlar om makt, inte sex. En våldtäktsman använder faktiskt våld eller våld 
- eller hot om det - att ta kontroll över en annan människa.” 

Det är inte konstigt att en kvinna efter en våldtäkt automatiskt placerar sig själv som ett offer. 
Hon är ett offer för en våldtäktsman. Hon var en gång ett offer. Att sluta vara ett offer, det är de
 som kvinnan måste bearbeta för att kunna ”komma tillbaka”. 

Våldtäkter är ett av de största problemen vi har idag. Män som ger sig friheten att under en 
kort period ta över en kvinnas kropp, hur kan de tro att de får de? "Jag föredrar att karakterisera 
våldtäkt helt enkelt som en form av tortyr. Precis som torterare är våldtäktsmannen motiveras av lust 
att dominera, förödmjuka och förstöra sitt offer. Precis som en bödel, han gör det med hjälp av de mest 
intima handlingar tillgängliga för människor - sexuella sådana.” - Helen Benedict, Virgin eller Vamp, 1992

 När en man förgriper sig på en kvinnas kropp bryter den ner kvinnans integritet, för integriteten börjar i kroppen. Det är inte bara kroppsligt som kvinnan går sönder, utan på så många andra sätt. Laura Esquivels skriver i sin roman Kärlek het som chili om synen på våldtäkt; Kroppen är som en oanvänd tändsticksask. Vi har alla samma potential att brinna men om vi inte aktar oss så kan vi bli angripna av fukt. Inträffar detta går det aldrig att tända igen.
”Det spelar ingen roll att den första kvinnan dör i sviterna av en dålig utförd abort och den andra för att hennes valde att ge familjens mat till hennes bror. Att den tredje avlider efter att hennes man angripit henne med frätande syra och den fjärde togs bort redan som foster eftersom doktorn konstaterat att hon var flicka. Det är samma död. Det är en politisk död. En logisk konsekvens av att kvinnor över hela världen anses vara mindre värda än män.”  Skriver Katrine Kielos i boken ”Våldtäkt & Romantik”

Kvinnor är mer utsatta för våldtäkt än män. Vilket gör att det ständigt finns en dold rädsla inom kvinnor för att gå ute själva, mörka gränder och att passera killar ensam. Detta är en rädsla som är orättvist delad i Sverige. Ett kön går städigt runt och är rädd för det andra, är det så vi vill ha samhället? Kommer det komma till gränser då vi måste separera de två könen åt för att alla ska känna sig säkra? Generellt sätt så går kvinnor runt med ständig rädsla för våldtäkt om kvällar och sena nätter, ännu en gång tar vi oss an offerrollen för våldet som finns ute på gatorna.
”I en intervju i Dagens nyheter pratar Guillou om vikten av att ett våldsoffer inte ser våldet som förknippat med en speciell gärning. När man gör det skjuter man över skuld på sig själv och fastnar i den tilldelade rollen som i grund och botten är själva problemet” Fortsätter Katrine Kielos.
En kvinna som förknippar våld med våldtäkt fastnar i våldets system genom att ständigt vara rädd och sårbar.

Det som är intressant är att tankar och handlingar som hände och tänktes för över 100 år sedan fortfarande lever kvar. Hur arbetet fördelades i familjerna under medeltiden har haft en inverkan på dagens syn på kvinnor. Vi vet detta idag, därför måste vi förebygga liknande problem till framtiden. Det är dags att acceptera transexuella, homosexuella osv. könet måste få en mindre betydelse. Vi måste se varandra för de personer vi är, inte hur starka vi är generellt sätt. Sluta generalisera! Vi måste ta varje person som en enskild individ.

För att kunna kvinna och känna sig säker och fri så måste vi först förstå det som är fel. Män har ingen rätt att förolämpa mig på grund av mitt kön. Vad är ens ett kön idag? Kvinnor kan bli män och män kan bli kvinnor. Män kan klä sig och se ut som kvinnor och tvärt om. Det går sakta men säkert framåt mot en tid då könet inte har en betydelse och forntidens kvinnosyn bara är ett historiskt dokument och inte ren fakta som speglar av sig på kvinnosynen än idag. Ekonomiskt sätt och politiskt sätt så bryr jag mig personligen inte om jämställdhet, det kan man skapa sig på sin arbetsplats genom styrka eller mod. Men att behöva gå runt att vara rädd, osäker och inte kunna vara sig själv på grund av det andra könet är inte rätt. Att kvinnor ska acceptera att någon tar över dem och utnyttjar dem är inte rätt. Hela samhället är emot våldtäkter. Det är en sak vi är överrens om.
Men det är också din plikt som kvinna att försöka påverka systemet idag. Våga stå upp mot mannen som tar dig på rumpan på jobbet. Killen i hissen som säger uppmuntrande saker om din byst. Och våga anmäla killen som våldtog dig i parken.
”Du kan trampa ner mig i mycket smuts, men ändå; som damm ska jag öka” Maya Angeluo

Hittade ett gammal låne-kvitto i Emilé Zola -krogen.

Nordqvist/pannkakstårtan
Nordqvist/stackars pettson
Norlin/här kommer helikoptern
Bergström/Llyg! sa Alfons Åberg
Bergström/Lyckliga Alfons Åberg
Lindgren/Lotta på bråkmakargatan
Lindgren/Lotta, Madicken, Emil
Zola/Krogen

Hur ska jag tolka detta?

Satt och gjorde korsord i brist på annat. Så finns det sånt där korsord, där man ska hitta ord gömda bland massa bokstäver.

(Världshistoriens sämsta bildkvalite tagen av min webkamera)

Så var överrubriken "Kaos på Zoo" Och temat var då djur.

Jag blev lite fundersam, 50% av djuren hade jag aldrig hört talas om. Är det bara jag? Eller har jag missat något?

Agapadda
Andisk kondor
Bladhöns
Buskhare
Djungelhöns
Flasknosdelfin
Flodiller
Galapagosskarv
Gayal
Glada
Huggsköldpadda
Indisk buffel
Kakapo
Moripa
Mysoxe
Serval
Skruvhornsget
Trattspindel
Trumpetarta

Vad är detta för djur? Man blir ju lite orolig när de finns harar som lurar i buskarna och myssugna oxar..

Jag är rätt dålig på att informera er mina kära läsare. Det kanske känns som allt kommer lite slumpvis här på bloggen. Men jag följer faktiskt en planering - såklart många inlägg är helt tagna ur luften och något jag kom på 10 minuter innan.

Men för att ni ska veta lite vad som kommer hända här på bloggen ska jag ge er några smakprov.

- Intevju med en tjej som sökt till idol men numera har planer på att slå igenom innan, vill inte avslöja något än.
- Intervju med ett band från Enköping som nu bestämt sig för att sattsa på musiken 100% och vill slå igenom, jag blir den första som intervjuar dem!
- Min banboksdröm - jag ska avslöja min idé!
- Mer film, främst disskusions frågor kring homosexuallitet
- Om andra kulturer, främst om olika levnadssätt
- Min jul, jag avslöjar hur vi i Finland jämfört med Sverige firar jul
- Mer foto, har mycket på lager
- Intevju med DANStjejer, inte bara musik!
- Mer böcker, har ett gäng att recensera. Tips och liknande!
- Sist men inte minst, självklart en recension av ungdomspjäsen jag var och titta på i Fredags + bilder!


Och mer kommer.. Detta är iaf vad som kommer figurera mycket i bloggen de närmsta dagarna/veckorna.
Hoppas ni stannar kvar kära läsare. Kom gärna med förslag!


Vi ses här!


Bilden har jag ritat själv
Ha! Ha! Ha!
Där fick ni allt en hjärtatack era konservativa jävlar.
Nejdå som vanligt har jag snott den med mina bara händer från google.se

Är detta ett rättvist minne av din mormor?

Förlåt men jag måste få skratta lite åt mig själv. Har för tillfället 39 graders feber och känner mig helt borta.

Mitt tidigare inlägg är ett bevis för det.

"Jag kommer på mig själv ofta med minst sagt annorlunda samtalsämnen ibland. Hm.."

Märk orden "ofta" och "ibland" i samma mening.

hahahahAHhahahhhHAhahahahha

ahhahahaHAhhahha

hahahahAHhahahahHAHHAHAHAH

Jag är ju för rolig.

Jag kommer på mig själv ofta med minst sagt annorlunda samtalsämnen ibland. Hm..

Hej fanz!


Bild tagen ifrån Svd.se


Från att gå från något så litet som en bebis i en krubba till det här: porslinstomtar, julpapper, chokladkalender, glögg, julgranskulor, pepparkakor, chokladaskar och julmust. Julen måste vara den mest påkostade högtiden och men även den mest uttjatade?
 Vart du än går så finns det glitter, samma jullåtar och de där jävla porslinstomtarna. Även fast det är samma gamla visa varje går, så är det samma eviga hysteri kring den. Det finns inte en enda tidning som inte skriver sida upp och ner om julklappar samtidigt som varje dietist i landet skriver om hur du överlever julbordet.
Allt från toapapper till fiskgratäng säljer som smör, så länge det står god jul på. Varje år kommer det en ny julskiva, men med samma låtar som spelats på radio de närmaste tjugo åren men nu är det Måns Zelmerlöw som sjunger istället. I varje kö du står blir du påtvingad pepparkaka. På alla fik finns det torra lussebullar och glögg. Istället för vanliga filmkvällar kallar man de nu glöggfester. På facebook skrivs det om julmust och pepparkaksbak. Över allt blir du attackerad av julen. Överallt är det jul. Du kommer inte undan. På trisslotter så sitter en tomte i hörnet. På gatorna hänger de stora julljus. På torgen sitter en farbror i billigt lösskägg från Rusta med barnen i famnen. Ungar knackar på och säljer jultidningar som ändå bara innehåller billigt pyssel som du får för bråkdelen på Ullared. Jul, jul och jul överallt.
Man vill tjäna så mycket pengar på Jesus som möjligt. Hans födelsedag. Hans uppståndelse. Allt som handlar om Jesus kostar pengar. Från kollekten i krykan till julstressen inne på BR leksaker. Plånboken för svensken blir allt tunnare och tunnare, och högen under granen blir allt större och större. År efter år slår vi rekord i julhandeln, och även när lågkonjunkturen står och knackar på dörren så ska klapphögen under granen höjas en ribba. ”I år köper vi inte så många julklappar” brukar vara Svensson-filosofin ändå köpte vi ”upplevelser”, som var år 2009 årets julkapp, för 59,5 miljarder kronor enligt SCB. 59, 5 miljarder, det är en eller två ”upplevelser” det!
Förra året meddelade Handels Utredningsinstitutet att i år mina damer och herrar ska vi köpa spikmattor för hela julklappsslanten, som då blev årets julklapp.
Men i år ska vi ännu en gång slå på stort, då iPaden har fångat vårt intresse och därmed blivit utsedd till årets julklapp. Medan uteliggarna står i julbords kö och småbarnsmamman inte har råd till en julgran ska vi runt om vi våra stugor pilla på våra iPads för 8000 kronor.
Vi måste hela tiden slå förra året. Kanske är det för att julen är densamma varje år, vi måste göra nått för att förnya det? Vi måste komma på nya sätt att sälja pepparkakor, nya julklappar, nya jullåtar. När tar det slut? När är gränsen nådd? Den gamla låten av Adolphson och Falk ”Mer jul” stämmer inte längre, jag förstår inte riktigt, hur kan det bli mer jul än såhär?

Sitter och fyller i en hälsoblankett till skolsköterskan i skolan, inget konstigt med det...
Lalalala..
Passade på att göra lite smygreklam (vadå smyg? så uppenbart det kan vara!)



hihihihihiihih


På tal om reklam, så ska jag snart trycka upp några affischer med reklam (uppmuntran)
till att läsa min blogg. Sitter och filar på designen lite nu
Förhoppningsvis hittar ni dem på Biblioteksväggarna i trakten inom kort

Hejs!

Ett stycke krönika, mina damer och herrar.


Bild: Svenska dagbladet

Arbetslöshet. Vart ska man börja? Hela begreppet är som en in och ut vänd knut som är upp och ner och hit och dit, hur ska vi göra för att lösa den? Arbetslöshet, tänka sig att så mycket ångest ett ord kan vara laddat med. Så mycket hjälplöshet, negativitet, oro och skräck ett ord kan stå för.
    Ungdomsarbetslöshet, hur ska vi få ungdomar att jobba? Funderar kostymnissarna uppe i Stockholm. Varför vill de inte? Vart är viljan som fanns på vår tid?
    Sanningen är ju den att vi är lata. Vi orkar inte jobba. Vi ligger hellre hemma och sover. Jobb är överskattat. Ingen behöver väl jobb? Mat finns ju i kylen, och på något sätt tvättar sig kläderna själva och hamnar prydligt i garderoben. Lampan tänds ju när man tycker på knappen och varmvatten kommer när man vrider på kranen. Inget konstigt alls. Så tänker man.
    Tills man själv står där i kommunhuset och söker feriearbete. Det finns en salig blandning mellan jobb att välja på, allt från Ringblomman till Gullvivan till Blåklinten. Vill jag jobba med gamlingar? Vilka slags gamlingar? De senila eller de jättegamla, de på rehabilitering eller de som sett bättre dagar? Vad passar mig bäst? De senila tror jag går ihop med min personlighet bäst.
    Du får telefonnummer, ringer och slår på ”jag-är-en-ambitiös-tjej –rösten” och blir ombedd att skicka ett mejl. Skickar ut några extra mejl, bara för säkerhetsskull.
     Nej tack, söker någon med erfarenhet. Nej tack, söker någon med kompetens. Nej tack, söker någon äldre och visare.
    Hur ska jag få erfarenhet som man behöver erfarenhet för att få erfarenhet? Jag är ju 18, det är er plikt att mata mig med erfarenhet. Ni ska stoppa silverskeden med meriter i min mun och jag ska gapa.
    Jag förstår att herr och fru Ringblomma och Gullvivas plånböcker är tunna såhär års. Men det är min med!
    Metro jobb tipsar om hur du skriver ett perfekt CV. Det gäller att få personligheten på papper, den ska tryckas ner svart på vitt. Den bästa personligheten som ter sig bäst på papper är den glada, positiva, arbetsvilliga och ambitiösa tjejen står det. När du sen trycker på skicka knappen är förväntan på väg att koka över. Någon timme senare har du fått ett nej tack. Ett nej tack är som en verbal misshandel för ditt självförtroende. Nej för nej bryter arbetsgivaren ner vårt självförtroende tills det inte finns mer. Den positiva tjejen har slutat drömma. Vi tar vad vi får.       Vår vilja är som bortblåst. Vår inre låga har slocknat. Där går vi bland gamlingar, fia med knuff och sockerkaka och inväntar sommarens slut.
     Stockholmsgubbarna undrar varför vi inte jobbar. Dag in och dag ut klurar de på denna fråga till karamell som aldrig tycks smälta. Här har jag gått runt med svaret hela tiden utan deras kännedom. Skulle det finnas jobb, skulle vi jobba. Denna enkla matematik kommer man långt på i livet. Vi söker och söker, och till råga på allt blir vi anklagade för miljöproblemen, för att vara materialistiska och för att vara lata, hur mycket kan våra unga hjärtan hantera? Det sägs ju att vi är framtiden. I så fall ser framtiden mycket arbetslös och ångestfull ut.

..ska fortsätta på detta spåret lite senare. Har massa med åsikter när det gäller just hur vi lever. Hojta gärna till med egna åsikter

Gör ”invandrasvenskan” acceptabel i Sverige!

  
Jonas Hassen Khemiri, som skrev boken "Ett öga rött" Helt på "invandrasvenska" som gjorde rubriker och debatter.

   Jag tycker att det är dags att vi gör ”invandrasvenskan” acceptabel här i Sverige. Tiden, människorna, kulturen förändras hela tiden är det inte då naturligt att språket förändras med oss?
    Svenska akademiska ordlistan har idag ord som i grunden kommer från flera olika länder, t.ex. Tyskland och USA. Att det svenska språket alltid har influerats av olika språk runt om i världen råder inga tvivel om.  Trots detta så bor det inte många amerikaner eller tyskar i vårt avlånga land. Dock bor det desto fler människor från Balkan i Sverige. Idag har Akademiska ordlistan lagt till nya ord t.ex. Guss som kommer från det vi kallar ”invandrasvenskan”. Trots detta faktum blev det en het debatt om hur vida det är ”rätt” att införa detta ord till den akademiska ordlistan. Det mesta var negativ respons. Men det är väl inte konstigt att vårt språk påverkas av invånarna i landet? Vem är det som har rätt till att bestämma hur språket ska se ut? Är det inte vi invånare eftersom det är vi som brukar det?
      Varför det i själva verket blev en debatt kan ha att göra med att ”invandrasvenskan” idag är mycket förtryckt i Sverige. Vilket i själva verket grundar sig i en smygrasism som finns bland oss.               Jag har svårt att tro att det skulle blivit sådana motreaktioner kring akademiska ordlistans tillskott av ord, om detta ord istället var en slang från Grekland? Norge? Eller Nederländerna? Istället blir det en hejdlös debatt kring ett ord som uppkommer från Albanien, Serbien eller Irak. Då undrar man varför? Låter vi våra rasistiska tankar påverka språkets utveckling? Inte ska vi bedöma vilka ord som får och inte får komma in i akademiska ordlistan genom personliga åsikter om olika folkslag? Vi har idag slang från svenskan i den akademiska ordlista, då kan det inte vara själva slanget människor reagerat negativt på. Det måste ha att göra med att slanget Guss kommer från ”invandrasvenskan”, eller? Vilket ännu en gång bottnar i våra smygrasistiska tankar.
     Att ”invandrasvenskan” existerar är det ingen som säger emot, men varför blir det sådana motreaktioner så fort det kommer på tals i akademiska sammanhang? Det är ett tydligt tecken på att vi måste få fram ”invandrasvenskan” i vårt samhälle för att göra den godtagbar. Något som är förtryckt eller något man anser är tabu måste komma fram. Det är det ända sättet att få den accepterad.  Det gör vi bäst genom media. Jonas Hassan Khemiris bok ”Ett öga rött” blev ett stort debattämne då boken är skriven på ”invandrasvenska”. Att en författare, en person från den akademiska världen använder sig av ”invandrasvenskan”, och står bakom den ger ”invandrasvenskan” mycket god publicitet. Att författare, debattörer och media i största allmänhet har börjat använda sig av ordet Guss tror jag har haft en stor inverkan på att ordet blev värvat till ordlistan. Det visar med tydliga tecken hur man gör ett visst språk eller dialekt acceptabelt. Här har man tydliga bevis hur det funkar, så varför tillämpar vi dem inte?
    Vägen till att ha ett fungerat samhälle där alla förstår varandra, där inga dialekter eller slangspråk är förtryckta eller förlöjligade kan börja här, genom att den svenska akademiska ordlistan tar steget framåt och tar in olika ord från ”invarndrasvenskan”. Idag ändvänds inte rikssvenskan i media sammanhang som tv och radio. Om man jämför svenskan för 70 år sedan med svenska idag i press och tv så är den inte sig lik, den har förändrats. Att den fortsätter att förändras är väl inget konstigt? Men att språket i media är begränsat är det ingen som bryr sig om. Vi hör dagligen endast en slags svenska och det är den ”rena” stockholmsdialekten. När man får möjligheten att höra dialekt är det ofta i lokala sammanhang vilket inte gör någon nytta eftersom alla pratar likadant i samma område. Vi behöver få ut fler dialekter och slangspråk. Att ”invandrasvenskan” har ett oseriöst stämpel borde spräckas genom att läsa upp nyheterna på ”invandrasvenska”, fast hur skulle alla förstå? Just det! Idag är vi inte vana vid ”invandrasvenskan”, därför förstår vi den inte. Den behöver bli hörd, vi behöver lyssna och lära oss den för att förstå och det gör vi bäst genom att få ut den genom media till alla slags människor i landet.
     Att vi i Sverige är rädda för att svenskan ska bli för påverkad av invandrarna i Sverige är förståeligt.
      Men i vårt språk kan vi se dens utveckling, vi kan även se spår av hur samhället har format fram den genom tiderna. Idag lever vi i en sådan värld där människor tvingas flytta runt pågrund av allvarliga förutsättningar. Det är den tid vi lever i. Det betyder att Sverige som ett land utan kring blir beblandat med olika invandrare från runt om i världen. Tiden vi lever i har alltid haft en inverkan på vår språkutveckling, så varför kan inte invandrarna få ha sin inverkan på det svenska språket då de faktiskt är en del av den tid vi lever i? Det lämnar ett avtryck till framtiden där man sedan kan se vårt lands utveckling.
    ”Det förstör det svenska språket” är ett påstående som jag ofta stött på. Nej, vi utvecklar det. Att den svenska akademiska ordlistan tar till ord utifrån gör svenska språket rikare. Vi får fler ord att använda oss av och fler sätt att uttrycka oss på. Vi stärker vårt språk. Att ordet kommer ifrån ett annat språk gör inte svenskan mindre svenskt. Det är många ord som kommer från andra språk idag som vanliga svenskar inte har någon kunskap om, utan vi antar att det är i grund och botten svenska.
 Det är mycket vi gör, äter och använder oss av som heller inte är svensk idag, men vi antar att det är det – för vi vet inte bättre. Vi startar italienska restauranger, men vi fasar inte för att maten i Sverige ska tas över av det italienska köket. Varför inte? 
    Vi i Sverige är idag rädda för att förlora allt som är svenskt. Vi tycker väl att invandrarsvenskan gör intrång på rikssvenskan och försöker ta över den? ”Ska de komma hit, ska det leva efter våra regler” Vi måste förstå att invandrarna inte är här på semester, för om de vore det skulle de följa våra svenska regler som vilka turister som helst under en vecka eller två. Men nu är det så att de faktiskt lagligt bor här, då har de rätt till att påverka det svenska språket som vilka svenskar som helst.  För att nå ett enat samhälle där alla ska bli förstådda måste vi börja här, vi måste lära oss acceptera ”invandrasvenska” som en del av det svenska språket!

Pressetik – vad är etiskt rätt och fel i media?

Pressetik. Ett flyktigt eller bekant begrepp? Du har hört det någonstans, men vart? Och framför allt, vad innebär det?
   Pressetik är ett sammanfattande namn för en rad grundläggande värderingar som personer inom massmedia måste sträva efter att uppnå för att kunna arbeta på ett värdigt och korrekt sätt. D.v.s. de ska ge en omfattande och sann nyhetsförmedling samt respektera människors integritet.
   Att reda ut det begreppet är visentligt för resten av texten.
   Vi tar idag stor del av media och vi är en stor del av median idag, men ändå har vi så lite kunskap om vad som står bakom den. Vi har svårt att namnge alla delarna i det stora skelettet av media, och vi kan framför allt inte förklara dem. Därför är det mycket viktigt att vi idag mer pratar om strukturen av media istället för funktionen, för den känner vi redan till.

”Denna rätt innefattar frihet för en var att utan ingripande hysa åsikter och frihet att söka mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser”
   Så här säger FN:s deklaration om tryck och yttrandefrihetslagen. Detta är en lag som i Sverige är en grundlag just för att den sätter grund till demokratin.

Denna lag ger människor i vårt land möjlighet att yttra sig offentligt om tankar och personliga åsikter i både tal och skrift. Dock med hänsyn till att man inte ska kränka någon annan person.
  Vi som bor i Sverige ser denna lag oftast som en självklarhet, men i vissa delar av världen är det inte så. Kina är i dagens läge en diktatur. Landet har endast en sittande regering som medborgarna kan rösta på. Om man i Kina yttrar negativa åsikter om landets styre så kan man hamna i fängelse.
   Idag kan det vara svårt att tänka sig att bo i ett land utan tryck och yttrandefrihet inte minst när man studerar journalistik och författarskap. Även i Kina förekommer det journalism och författarskap men jag är övertygad om att den skiljer sig starkt från den journalism/författarskap som vi i Sverige har. Jag antar att journalismen, på grund av det starka styret, är mycket smal och begränsad. Jag tror heller inte att det är ett yrke alla kan arbeta med, inte kanske på grund av begränsningarna men på grund av att det är mycket riskfullt, och är fullt av stränga regler och stränga straff.

Att ha tryck och yttrandefrihet är det som bygger upp alla offentliga medier vi har, vilket påverkar oss mycket positivt. Jag tror att alla människor har ett behov att få ut sin tanke till andra. Man vill yttra sin åsikt, varför annars ha den? Att man som person kanske är osäker och inte tar initiativet att yttra den genom tal, ger personen fortfarande många möjligheter att få ut åsikten.
   Man kan alltid yttra sig genom skrift i olika former, något som i Sverige är en stor sensation är det ”nya” media fenomenet; bloggar. Vilket har blivit det nya sättet att nå ut till en mycket bred läsargrupp. Jag tycker att olika sätt att yttra sig på gör att människan utvecklas. Om inte bara genom yttrandet men genom att ta del av andras åsikter och själv få respons.
   I kina får man inte yttra sin åsikt om regeringen eller det politiska styret, varken i tal eller skrift – endast om den är positiv. Att yttra en negativ åsikt om styret på internet leder också till fängelse.

Att framföra sin åsikt är viktigt inte minst när vi i Sverige lever i ett demokratiskt land. Jag och min omgivning lever också i ett politiskt öppet samhälle, där man får lov att tycka vad man vill. Många ungdomar är idag politiskt aktiva i olika ungdomspartier och jobbar hårt för sin sak.
   Att framföra sin åsikt är också ens skyldighet i ett demokratiskt land. Att rösta på det parti som står för din personliga åsikt är din skyldighet som svensk medborgare. Om du inte gjort något för att påverka det land du bor i, kan du heller inte klaga. Man har en chans att påverka samhället genom sin röst, sin tanke och sin åsikt – för att förändra något som du tycker är fel måste du komma till tals.
 
Genom att kommunicera via skrift och media gör att människor växer mer i sig själva och sina åsikter. När man tar del av andras åsikter påverkas också dina egna, både till det positiva eller till det negativa. Som tur har man rätt till en ändrad uppfattning.
   Genom att dela och diskutera åsikter gör folket i Sverige mer bildade men också mer öppna. Att diskutera saker som är tabu i ett samhälle gör det mer acceptabelt. Att våga stå för sin åsikt offentligt gör dig som person starkare. Att vi tillsammans i vårt samhälle diskuterar gör också att vi kommer varandra närmare, vi blir mer sammansatta som ett folk.
   Ofta kan det hända att man reagerar starkt på något som man inte känner igen, något avvikande från det som vi anser ”normalt beteende”. Tidningar hjälper till att normalisera saker eftersom de ofta tar upp händelser som är avvikande. Att tidningar skapar debatter gör att vi försätter normaliseringen på egen hand sedan när vi diskuterar ett avvikande ämne på bloggar, på jobbet och genom insändare och liknande.
   Från homosexualitet till abort till ovanliga mordfall, allt blir nyheter och vi blir mer bekanta med något vi inte viste fanns. Och om vi viste så på börjar vi en acceptansperiod från det att vi läser om det i tidningen fram till nästan gång. Nästa gång vi stöter på det är det inte lika ovanligt och det hjälper till att få en sak accepterad i vårt samhälle.
   När vi diskuterar tabubelagda ämnen så visar vi tillsammans att det är okej att prata om sådana saker. Att diskutera hjälper vårt samhälle, därför är i alla fall jag tacksam till att alla har rätt till det.

”Utan hänsyn till gränser” – denna grundlag tillhör en av de mest liberala i hela världen dvs. är den mycket obegränsad. Eftersom den är mycket uppskattad av press och medborgare i Sverige just för att den ger möjlighet till människor att yttra sin tanke och åsikt, så krävs det någon som kritiskt granskar och bevakar så att denna rättsregel följs lagenligt.
   För att oskyldiga medborgare inte ska bli offer för felaktig publicering i press så behövs det någon, denna någon är Pressombudsmannen PO. PO kan även ge dessa människor rättelse för den förnedring de råkat ut för om det anses vara nödvändigt.  

Om ditt namn skulle förekomma i en mordutredning på grund av att du är misstänkt, och att de senare skulle visa sig att du är helt oskyldig skulle detta kunna ge oanade konsekvenser för din framtid.  ” Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.” En av de pressetiska lagarna.
    Att hamna i en av de ansenligare tidningarna under sådana här förutsättningar kan innebära att du av hela landet kan bli utpekad som mödaren. Att vi lever i en ganska fördomsfull värld går inte att neka, detta skulle bli en stämpel du fick leva med. Det skulle kunna påverka ditt sociala liv mycket negativt. Jobb, förhållanden och allmänt sociala situationer skulle bli mycket svårt på grund av denna stämpel.
   Det behöver inte vara stora händelser som en mordutredning, det kan vara så litet som att du hamnar på bild i Aftonbladet i en artikel som handlar om att unga brukar mycket alkohol. Du blir ju ansiktet utåt för den här artikeln och du representerar alla ungdomar som dricker mycket alkohol. Såklart vill du inte bli igenkänd på gatan som ungdomsalkoholist. Du känner dig kränkt utan din vilje och behöver hjälp med att stå upp för den här stora tidningen.
” Slå vakt om den dokumentära bilden. Var noga med att bilder och grafiska illustrationer är korrekta och inte utnyttjas på ett missvisande sätt.” Säger en av de pressetiska reglerna om bildpublicering.
   Det är här PO – allmänhetens pressombudsman kommer in. PO är den person som står bakom dig i en sådan här händelse. Denna negativa händelse kallas ofta ”publicitetsskada” och PO tar detta på största allvar.

Det är pressens opinionsnämn, PON som övervakar hela massmedian och kontrollerar att den följer de pressetiska reglerna. Om PON anser att en tidning har brutit mot reglerna måste denna tidning publicera information om detta, vilket ska motsvara någon slags rättelse för personerna som råkat ut för publicitetsskada.  Om du själv vill anmäla något så är det du som tar kontakt med pressombudsmannen (PO) och lägger fram ditt fall. PO blir förmedlaren mellan dig och tidningen, det blir även PO som förhandlar med tidningen och reder ut och försöker komma fram till lösningar på problemet.

PO tar dock inte till sig alla fall. PO måste först godkänna att ditt fall är utav intresse och seriös karaktär. Om det skulle vara så att ditt fall faktiskt anses vara ett av de lite seriösare och att PO tar sig an det kan det leda till två saker, det första skulle vara ett skadestånd om det visar sig vara mycket allvarligt. Tidningen måste även gå ut med ett förlåtande i tidningen och förklara saken.
   Vem är det då som får ta ansvar för att detta har hänt? Vems fel är det att min bild hamnade i en artikel om ungdomsalkoholister? Tryckta eller inspelade medier ska oftast ha en ansvarig utgivare som ska stå till svars om detta skulle förekomma.
    Annat är det för elektroniska medier dvs. internet. Där är det frivilligt att ha en ansvarig utgivare. Om man inte har en ansvarig utgivare för sin media på internet faller detta under en annan lag som har andra regler för sådana fall, den så kallade BBS-lagen (Bulletin Board System – Elektroniska anslagstavlor)
    Syftet för BBS-lagen är att fastställa den som står till ansvar för det som inte är korrekt på internet, vad är inte korrekt kan man fråga? Vad strider mot denna lag? Hittar man något på internet som ger antydningar eller klart är helst mot folkgrupp, barnpornografi eller olaga våldsskildringar måste man fastslå vem som är ansvarig för detta. Detta måste först tas bort.    Om det skulle vara så allvarligt att det skulle strida mot upphovsrätten går det vidare till dem.
    Upphovsrätt? I grund och botten är det en lag om att när jag skapat något, ska jag också ha rätten till att bestämma hur det  användas. Om jag lägger upp en text på internet och den är upphovsskyddad och en journalist från Aftonbladet knycker min text och publicerar den på sin egna hemsida eller i tidningen, då kommer journalisten bli tvungen att betala skadestånd till mig menar lagen.

Invånare i Sverige har alltid haft en stor tillit till media, då de är de som sprider nyheter i landet. Under det senaste århundradet har tidningen även utvecklats. Idag förmedlar den inte bara nyheter utan även åsikter och tankar i personlig form, t.ex. Insändare, ”dagens sms” och krönikor osv.  Man kan säga att tryck och yttrandefriheten har vuxit och börjat ta ännu större plats i media. Även fast insändare förekom ”förr i tiden” tror jag man vågar mer idag, man vågar ta för sig mer i press och man vågar göra sin röst hörd.    Idag har även media blivit en källa till debatter och diskussioner. Innan har det mer varit ett samtalsämne, ”Läste du tidningen igår, fruktansvärt va?” Idag finns det betydligt fler tidningar och alla har utvecklats på olika sätt, men idag skapar tidningen mer tankar, funderingar och debatter än den gjorde förr i tiden. Den har förflyttat sig mer från fakta till en salig blandning av olika journalistiska texter. Att den förflyttat sig från fakta till mer nöje, det kan ha påverkat vår förlitan till tidningen negativt.
   Så som jag uppfattar tilliten till media är den mycket stark, inte minst för äldre människor. Generellt sätt så har äldre människor svårare att vara källkritiska just för att tidningen på deras till var mycket pålitlig. Att den var det går inte direkt att fastställa, men de trodde på det som stod i den och ifrågasatte ingenting. Detta kan bero på att det handlade mycket om status/utbildning, folk som var bildade jobbade på tidningen förr i tiden. Vanliga ”arbetarmänniskor” som läste tidningen tog allt som stod där i som en självklarhet, antog att allt var sant. Att tidningen förr i tiden, tillsammans med radio var de ända sätten att få fram information stärkte tron till tidningen. Idag har vi många sätt att få fram information, internet har såklart tagit över mycket och är idag den största informationskällan.
    Personligt exempel: Den erfarenhet jag har av att ha jobbat tillsammans med äldre personer har gett mig en insikt i deras tidningsbeteende. Varje morgon läser man tidningen slaviskt och sedan diskuteras händelserna med stor entusiasm. Att de är Allers, Hänt Extra eller Bild Extra samt andra mindre pålitliga tidningar de läser ändrar inte deras syn. De tror lika mycket på artikeln om Kicki Davidssons alkoholbesvär i Hänt Extra, där de sedan står att de inte talat med Kicki men att detta kommer ifrån en ”säker källa”, detta tror de lika mycket som artikeln i Borås Tidning om en skogsbrand utanför Bollebygd. De ändrar inte attityd gentemot tidningarna beroende på tidning. Jag själv anpassar min källkritik efter den tidning jag läser, är det en artikel om en mordbrand i Skara i Dagens Nyheter så tror jag på det. Dock är jag mer skeptisk till artikeln om Kicki Davidsson.
  Följden av gamlingarnas tidningsbeteende är att de blir mycket ”skrockfulla” för att de tar in precis allt från media. Att de tar information från opålitliga källor gör dem i slutändan opålitliga eftersom de tenderar att diskutera allt kring tidningar och medier. Ett vanligt ”media-misstag” privatpersoner och främst gamlingar gör är att man ofta tror att brottsligheten har ökat drastiskt för att man ofta läser i tidningar om våldtäkter, misshandel och mord. Sanningen är ju oftast den att brott minskat, eller hållit sig på en jämn nivå. Det folk ofta inte tänker på är att tidningar skriver om det avvikande, det ovanliga. När en person har blivit våldtagen måste man tänka att det finns 500 000 personer som inte har blivit det, men det skulle inte vara intressant att läsa om – eftersom det är en självklarhet.
   ”Brottsligheten har ökat”- Detta är alltså ett misstolkat budskap som många läsare uppfattat, det är alltså inte tidningens fel. En tidning skriver ut fakta, hur folket sedan tolkar det på ”rätt” eller ”fel” sätt är upp till dem. En tidnings läsare är en mycket bred grupp, allt från unga naiva barn till professorer till psykopater. Hur de tolkat är upp till dem, det kan inte tidningen stå för.
   Dock har vi på senare tid tappat lite av detta förtroende på grund av en rad händelser som gjort att oskyldiga personer råkat illa ut på grund av felaktig information i tidningar. Idag är vi mycket försiktiga, och källkritiska till vissa tidningar, t.ex. Aftonbladet har förlorat lite av den stora tilltron som den tidigare haft, och övergått från informatör till att likna en skvallertidning anser många.

De pressetiska reglerna
Jag har i tidigare text nämnt dessa pressetiska regler, men vilka är dem?
Allt som allt kan man säga att det är 17 stycken regler som innefattar de största delarna om vad man inte får göra, eller vad man bör vara försiktig med när man arbetar inom media. Jag tycker dock att som journalist ska man värdesätta dessa regler högt, det ska vara de tio budordens motsvarighet för journalister – trots min åsikt så märks det att många tidningar/journalister har en tendens att töja lite på dessa regler. Vilket är synd, det känns som de tappar betydelse då när man inte bedömer värdet av dem.
   Jag har nämnt några av reglerna tidigare i min text.
Man kan dela in reglerna i vissa grupper; ge korrekta nyheter, vad generös med bemötandet, respektera den personliga integriteten, var varsam med bilder, hör båda sidor och var försiktig med namn. Dessa regler kallas också publicitetsregler.
Det finns 17 regler och man kan säga att de är indelade i grupper efter innebörd i dem; de regler som berör bildpublicering faller naturligt under gruppen för ”var varsam med bilder”.
Pressetik     -->      Publicitetsregler   -->       Regler

Skandaler/ olyckor/ katastrofer
Större olyckor eller större skandaler är något som inom media har skapat ett stort allmänintresse. Numer räcker det inte med att skildra olyckan utifrån ett objektivt perspektiv, utan tidningarna har numera ett behov att gå lite djupare. De vill numera skildra olyckan/skandalen utifrån de drabbade personerna.
” De västerländska medierna älskar katastrofer. De älskar både den faktiska och den tänkbara katastrofen. Redaktörens morgonbön är rörande morbid: Giv mig i dag min dagliga katastrof”  Ulrik Høy
Men det kan inte alltid vara så lätt – för offren. Ändå pryds tidningarna med intervjuer av brottsoffer och anhöriga. Det är ungefär här jag tycker det går in för mycket på skvaller. Eftersom man inte kan spekulera hejvilt i en mordutredning om orsaker och motiv så intervjuar man gärna vänner, bekanta och närstående om händelserna. Man måste ha i åtanke att dessa personer kan vara skakade vid tillfället och i behov av stöd, vilket gör att de ofta pratar lite mer än de borde – sedan pryder de morgondagens löpsedlar.

Dock att detta händer så säger en av de pressetiska reglerna ” Visa alltid brotts- och olycksoffer och deras anhöriga största möjliga hänsyn. Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.” 
Reglerna är goda i sig, men ibland en aning töjbara skulle jag själv vilja påstå.

Personers integritet
Det kan även uppstå problem med pressetiken. De pressetiska reglerna ska vara en ram för hur median ska se ut. Då ställs två parter mot varandra, allmänintresset för nyheter mot personernas integritet.
   Vad de pressetiska reglerna egentligen handlar om är ju allmänintresset för nyheter men också motparten att man vill behålla personers integritet. Detta kan skapa problem. Många tidningar brukar rubba personers integritet under ”skandaler”. T.ex. Under Knutbymordet så gick diverse tidningar ut med påståenden om olika brott de anklagade personerna skulle vara ansvariga för, det var allt från religiösa avvikelser till sexuella övergrepp inom sekt, trots dessa grova anklagelser hade tidningarna ingen respekt för personernas integritet utan publicerade deras namn och bild i offentliga medier. Då uppstår frågan om hur vida allmänheten var/är i behov av sådan övervakning? Och även hur detta måste drabbat de involverade personerna? Detta blev i efterhand en livlig debatt.
   Men det är ett mycket bra och konkret exempel på hur dessa två parter som ändå ska befinna sig inom samma ramar kan strida emot varandra.
   Det gäller att hitta en balans för hur mycket man som tidning kan säga. Här räddar de pressetiska reglerna de personerna i den utsatta situationen.
    Varför händer det att tidningarna tar det till en överdrift och publicerar namn och bild? Jag tycker själv det är väldigt ovanligt att det förekommer bilder på personer tillsammans med namn under t.ex. en mordutredning när det inte är fasställt vem som har gjort vad, detta är dock min personliga åsikt.
    Dock är jag mycket mer bekant med bilder på ”suddiga gärningsmän” under mordutredningar. Jag har vi något tillsälle i mitt liv frågat varför man publicerar en suddig bild på en trolig gärningsman och fått svar från journalisten att det handlar lite om makt, man vill visa allmänheten om att vi vet. Vi vet vem mödaren är och det gör inte ni. Man vill skryta med informationen. Detta kan jag koppla till varför man publicerade bilderna och namnen under Knutbymordet, man ville visa att vi vet.
   Men att man gick ut med hela bilder och namn och inte ”media-namn” eller suddiga bilder har sina enskilda orsaker och det går endast att spekulera i vilka det kunde varit. Ville man visa konkurrenterna att de visste det först, innan någon annan? Detta var en stor skandal som skakade hela Sverige, en sådan nyhet sålde under den tiden. Allt kring mordet som var nytt sålde tidningar som smör. Kanske var det pengarna? Att få den bästa första sidan? Jag har svårt att tro att tidningarna planerade att hänga ut dessa personer.
   Dock detta säger en av de pressetiska reglerna ” Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.”
   Personligen tycker jag inte att namn hade varit visentligt här. Varför behöver allmänheten veta vad mödaren hette? Kanske om det var Göran Persson eller Amy Diamond som var mödaren just för att de är kändisar, men när det är okända privatpersoner – vad spelar det för roll?
   Men de viste det, och ville visa det.

Slutsatts
Hur ska man sammanfatta ett begrepp som sträcker sig till månen och tillbaka? Pressetik är som en låda, och den fyller vi med alla regler och andra närbesläktade begrepp och sätter locket på.
   Media i sig är ett så stort träd att grenarna naturligt faller in i andra träd och tillsammans bildar de en hel skog. Det är därför så svårt att såga ner begreppet media och försöka räta ut alla grenar och begrepp inom det. Allt hänger ihop.
   Det vi nog är mest omedvetna om är hur mycket media påverkar oss. Vi är under ständig påverkan hela tiden under vår vakna tid. Vart vi än vänder huvudet så finns det något som är redo att stråla av sig sin påverkning mot oss och vi tar emot det, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Men vi får inte glömma att vi själva kan ha en stor inverkan på media, median är anpassad efter vad vi läsare vill se och läsa om. Det är inte tidningarna som tycker det är roligt att rapportera om massmord och våldtäkter, det finns statistik på att det är då tidningarna säljer – det är vi som vill läsa om det.
”Varje dag läser vi med stor förvåning om saker som vi ser omkring oss utan att förvånas det minsta.” Lord Chesterfield.

Kvinnor, tar vi medvetet an offerrollen? Eller blir vi placerade i den?

Kvinnan; tystlåten och känslig. Gråter för minsta lilla, pratar helst om känslor, är lika svag i själen som kroppsligt. Ska laga mat och ta hand om barnen. Samtidigt vara vacker och en fröjd för ögat.
   Vart kommer alla dessa fördomar från om oss kvinnor?

Att försöka hitta roten till en fördom är svårt. En fördom som denna i sig är mycket naiv och dömande. Egentligen vet en förnuftig människa att den inte är sann och att detta bara är en felaktig syn på kvinnan som kommer från en tid då människan inte hade utvecklats mentalt. Idag är vi generellt intellektuellt utbildade och besitter den kunskap det krävs för att kunna tänka resonerat kring sådana påståenden och kunna dra slutsatser om det stämmer eller inte. Idag finns denna fördom kvar, dock är den inte lika enkel som den ovanför. Kvinnosynen idag är ett komplext begrepp som gestaltar sig i olika sammanhang. De är svårt att reda ut, då man uppfattar det på olika sätt. Det är i dagens samhälle ett ganska känsligt ämne då de finns mycket delade åsikter om den, då de för några år sedan pågick en het debatt om jämställdhet på arbetsplatser och i lönesammanhang som ännu inte riktigt svalnat.

Allt grundar sig i hur kvinnans roll var förr i tiden. Kvinnan lagade mat och tog hand om barnen. Om vi tänker tillbaka ända till medeltiden, som vi måste för att försöka hitta någon rot i det hela; så var mannen fysiskt mycket starkare än kvinnan och det resulterade i att mannen automatiskt fick de tyngre jobben och kvinnan som kanske var mer estetisk lagd och svagare fick de arbeten som vi idag kallar; kvinnogöra, kvinnojobb.
   Man måste ha i åtanke att på den tiden männen var jagare och kvinnan bar på barnen och samlade frukt, det var redan då man sådde fröet som sedan skulle växa till en het debatt om jämständighet.
Våra tankar har sen den tiden utvecklats och vårt sätt att tänka och se på saker har förändrats. Genombrottet kom under 1700-talet, tiden som kallas upplysningen i Europa. Upplysningen är fadern till mer intellektuella tankar, man började tänka utanför ramen och utvecklade sin kompetens och läskunnighet. T.ex. innan läste man högt för alla, nu istället fick varje person sin egen bok att tänka och analysera kring.
Daniel Defoe är en person som utmärker sig för att vara en upplysningsman. Han är författare till den odödliga klassikern Robinsson Crouse. Som handlar om en upptäcktsman som åker vilse på en upptäcktsfärd och hittar istället något ingen visste fanns.  Den är även en klassisk upplysningsroman på det sättet att huvudpersonen får dra logiska slutsatser som sedan visar sig vara rätta. Det är en bok som öppnar vyerna.
Men några andra tankar som har rötterna i 1700-talets upplysningstid är feminismen. Anna Maria Lenngren var en svensk känd poet som skrev en dikt som knyter an till dåtidens kvinnosyn.

          ”Med läsning öd ej tiden bort -

Vårt kön så föga det behöfver,

Och skall du läsa, gör det kort.

Att såsen ej må fräsa öfver!”

Dikten kan, som mycket annat tolkas på många olika sätt. Lenngren var i sin ungdom mycket engagerad i kvinnors rättigheter, men hon gav upp dessa tankar senare i livet. Ska man tolka det bokstavligen eller ska man läsa mellan raderna?

Ska man tolka det som att hon hånar synen på kvinnors rätt, eller att hon bokstavligen tyckte att kvinnor inte skulle hålla på med poesi och författarskap?
Personligen uppfattar jag dikten som ren ironi. Jag tror att detta är Lenngrens upplysningstankar kring kvinnans roll i samhället. Upplysningen var som en mental revolution som öppnade många nya dörrar som gav möjlighet till människor att tycka på andra sätt. Hon kanske fick upp ögonen för att det var mansdominerat och att kvinnorna fått en roll i samhället som inte var lik mannens. Hon ifrågasatte kanske denna roll, varför kan vi inte vara på ett annat sätt?
Det sägs att hon gav upp sitt engagemang i kvinnorätt senare i livet. Denna dikt kanske beskriver det. Hon kanske gav upp och tyckte att hon hade slösat tid på att läsa och bli bildad men ändå fanns denna trånga kvinnosyn kvar – och det gjorde den ända tills idag.
Det som är intressant är att denna dikt skulle kunna skrivas av någon idag. Men då skulle den uppfattas som ren ironi och ett hån mot alla som tycker att kvinnan ska stå jämte spisen med ungen i famnen.
På 1700-talet var feminismen ung. Idag känns den nästan uttjatad. Idag handlar kvinnosynen mer om sexuella trakasserier, våldtäkter och kvinnomisshandel. Istället handlar mycket om dagens kvinnosyn om den sexuella biten vilket bottnar i denna förtryckta syn men också på mycket annat. Att kvinnor säljer sig, att våldtäcker blivit mer vanligt har gjort att respekten för kvinnan och dens kropp har försvunnit. Vi har vant oss att det är så synd om oss kvinnor i dagens samhälle att vi automatiskt tagit offerrollen. Vilket startar en ond cirkel. En fördom om oss kvinnor är att vi är känsliga och svaga själsligt som kroppsligt. Om vi tar oss an offerrollen som det utsatta könet i samhället sänder vi ut ett budskap till det andra könet att det är synd om oss kvinnor, vi är svaga och kan inte försvara oss. Ger vi denna signal så blir vi lätta offer för omvärlden.

Åh, tänk om du hade gått en annan väg
Eller inte vart så korkad och gått ute själv
Du kanske hade fel kjol eller kanske gick för sakta
Det måste va' ditt fel
Det måste va' ditt fel
Vem skulle ha trott dig?
Du fyllde i blanketten som inget
Och sen så var det borta
Allt som var ditt

Säkert sjunger om en våldtäkt 2007. Om kvinnans sätt att se ner på sig själv. 
Vi tycker så synd om oss själva att vi inte ens tillåter oss att inse att det är fel. 
De männen gör mer oss är fel, så himla fel de kan bli. Men vi kvinnor vet inte bättre, de är vårt fel.
Det måste vara det, det är ju alltid vi?
”Våldtäkt handlar om makt, inte sex. En våldtäktsman använder faktiskt våld eller våld 
- eller hot om det - att ta kontroll över en annan människa.” 

Det är inte konstigt att en kvinna efter en våldtäkt automatiskt placerar sig själv som ett offer. 
Hon är ett offer för en våldtäktsman. Hon var en gång ett offer. Att sluta vara ett offer, det är de
 som kvinnan måste bearbeta för att kunna ”komma tillbaka”. 

Våldtäkter är ett av de största problemen vi har idag. Män som ger sig friheten att under en 
kort period ta över en kvinnas kropp, hur kan de tro att de får de? "Jag föredrar att karakterisera 
våldtäkt helt enkelt som en form av tortyr. Precis som torterare är våldtäktsmannen motiveras av lust 
att dominera, förödmjuka och förstöra sitt offer. Precis som en bödel, han gör det med hjälp av de mest 
intima handlingar tillgängliga för människor - sexuella sådana.” - Helen Benedict, Virgin eller Vamp, 1992

 När en man förgriper sig på en kvinnas kropp bryter den ner kvinnans integritet, för integriteten börjar i kroppen. Det är inte bara kroppsligt som kvinnan går sönder, utan på så många andra sätt. Laura Esquivels skriver i sin roman Kärlek het som chili om synen på våldtäkt; Kroppen är som en oanvänd tändsticksask. Vi har alla samma potential att brinna men om vi inte aktar oss så kan vi bli angripna av fukt. Inträffar detta går det aldrig att tända igen.
”Det spelar ingen roll att den första kvinnan dör i sviterna av en dålig utförd abort och den andra för att hennes valde att ge familjens mat till hennes bror. Att den tredje avlider efter att hennes man angripit henne med frätande syra och den fjärde togs bort redan som foster eftersom doktorn konstaterat att hon var flicka. Det är samma död. Det är en politisk död. En logisk konsekvens av att kvinnor över hela världen anses vara mindre värda än män.”  Skriver Katrine Kielos i boken ”Våldtäkt & Romantik”

Kvinnor är mer utsatta för våldtäkt än män. Vilket gör att det ständigt finns en dold rädsla inom kvinnor för att gå ute själva, mörka gränder och att passera killar ensam. Detta är en rädsla som är orättvist delad i Sverige. Ett kön går städigt runt och är rädd för det andra, är det så vi vill ha samhället? Kommer det komma till gränser då vi måste separera de två könen åt för att alla ska känna sig säkra? Generellt sätt så går kvinnor runt med ständig rädsla för våldtäkt om kvällar och sena nätter, ännu en gång tar vi oss an offerrollen för våldet som finns ute på gatorna.
”I en intervju i Dagens nyheter pratar Guillou om vikten av att ett våldsoffer inte ser våldet som förknippat med en speciell gärning. När man gör det skjuter man över skuld på sig själv och fastnar i den tilldelade rollen som i grund och botten är själva problemet” Fortsätter Katrine Kielos.
En kvinna som förknippar våld med våldtäkt fastnar i våldets system genom att ständigt vara rädd och sårbar.

Det som är intressant är att tankar och handlingar som hände och tänktes för över 100 år sedan fortfarande lever kvar. Hur arbetet fördelades i familjerna under medeltiden har haft en inverkan på dagens syn på kvinnor. Vi vet detta idag, därför måste vi förebygga liknande problem till framtiden. Det är dags att acceptera transexuella, homosexuella osv. könet måste få en mindre betydelse. Vi måste se varandra för de personer vi är, inte hur starka vi är generellt sätt. Sluta generalisera! Vi måste ta varje person som en enskild individ.

För att kunna kvinna och känna sig säker och fri så måste vi först förstå det som är fel. Män har ingen rätt att förolämpa mig på grund av mitt kön. Vad är ens ett kön idag? Kvinnor kan bli män och män kan bli kvinnor. Män kan klä sig och se ut som kvinnor och tvärt om. Det går sakta men säkert framåt mot en tid då könet inte har en betydelse och forntidens kvinnosyn bara är ett historiskt dokument och inte ren fakta som speglar av sig på kvinnosynen än idag. Ekonomiskt sätt och politiskt sätt så bryr jag mig personligen inte om jämställdhet, det kan man skapa sig på sin arbetsplats genom styrka eller mod. Men att behöva gå runt att vara rädd, osäker och inte kunna vara sig själv på grund av det andra könet är inte rätt. Att kvinnor ska acceptera att någon tar över dem och utnyttjar dem är inte rätt. Hela samhället är emot våldtäkter. Det är en sak vi är överrens om.
Men det är också din plikt som kvinna att försöka påverka systemet idag. Våga stå upp mot mannen som tar dig på rumpan på jobbet. Killen i hissen som säger uppmuntrande saker om din byst. Och våga anmäla killen som våldtog dig i parken.
”Du kan trampa ner mig i mycket smuts, men ändå; som damm ska jag öka” Maya Angeluo

Hittade ett gammal låne-kvitto i Emilé Zola -krogen.

Nordqvist/pannkakstårtan
Nordqvist/stackars pettson
Norlin/här kommer helikoptern
Bergström/Llyg! sa Alfons Åberg
Bergström/Lyckliga Alfons Åberg
Lindgren/Lotta på bråkmakargatan
Lindgren/Lotta, Madicken, Emil
Zola/Krogen

Hur ska jag tolka detta?

Satt och gjorde korsord i brist på annat. Så finns det sånt där korsord, där man ska hitta ord gömda bland massa bokstäver.

(Världshistoriens sämsta bildkvalite tagen av min webkamera)

Så var överrubriken "Kaos på Zoo" Och temat var då djur.

Jag blev lite fundersam, 50% av djuren hade jag aldrig hört talas om. Är det bara jag? Eller har jag missat något?

Agapadda
Andisk kondor
Bladhöns
Buskhare
Djungelhöns
Flasknosdelfin
Flodiller
Galapagosskarv
Gayal
Glada
Huggsköldpadda
Indisk buffel
Kakapo
Moripa
Mysoxe
Serval
Skruvhornsget
Trattspindel
Trumpetarta

Vad är detta för djur? Man blir ju lite orolig när de finns harar som lurar i buskarna och myssugna oxar..