På tal om henne så kanske jag borde redogöra lite noggrannare vem hon är. Jag tror de flesta som vuxit upp med Astrid Lindgrens böcker är bekanta med henne, kanske helt omedvetet?

Men hon kommer som sagt ursprungligen från Estland, men flyttade till Sverige när hon var runt 14 år gammal.
Hon är ju främst känd genom att ha arbetat ihop med Astrid Lindgren.
Till de flesta barnböcker av Astrid har hon illustrerat, t.ex Barnen i Bullerbyn, Karlsson på taket, Madicken, Ronja Rövardotter och Mio min Mio med mera.

Inte svårt att förstå att Wikland har inriktat sig på barnböcker. Men något som kom som en chock för mig var att Wikland är tydligen gudmor till Tallinks fartyg M/S Victoria I, hon har tydligen döpt båten 2004 och illustrerat skorvmålningarna. Inte så chockernade med tanke på att hon är från Estland, men det var något jag inte visste.


Wikland i sin ateljé





Jag på M/S Victoria på väg till Tallinn! (inte världens mest charmiga bild..)

Bäst jag håller detta kort och konsist annars är det lätt hänt för mig att jag skenar iväg när det gäller just, svenska krykan.

Men hur passar det in i helheten på min blogg? Jo, jag tänkte såhär: Kultur innefattar även vårat levnadssätt i Sverige. Den dominerande religionen i västvärlden är just kristendomen, alltså har svenska krykan ett litet samband med kultur. Eller ett ganska stort.

Jag läste mina dagliga bloggar i lugn och ro. Och plötsligt satte jag nästan filmjölken i halsen när jag såg en annons på sidan.

Låt oss lyfta fram din bön? Skriv din bön här?
Nu tycker nog Svenska kyrkan att det är allt bra fiffiga och moderna.
Nu sitter de där och är nöjda med sig själva och säger "Jo du Maj-Louse och Olof-Jörgen, nu finns vi ute på det där.. INTERNÄÄÄT"
Så biktstolarna finns inte längre? Nu ska Ann-Christine 89år gå in på datorn
 och be för sina katter och barnbarn?
Allavarligt talat!

Vem skriver sin bön på internet? Så att de kan LYFTA FRAM DEN?
Vet inte svenska krykan om att ungdomar är elakast på internet?
Att folk tror att man kan göra vad de vill på internet för det är internet? Jag kan ju
bara gissa vad det kommer dyka på för böner på den sidan.
"Käre gode gud, snälla gör så att Kalle gör slut med Petra och blir ihop med mig"
&
"Käre gode gud, snälla gör så att jag vinner en miljard på lotto imorgon. Snälla? Jag lovar om jag vinner så ska jag börja sköta mig, gå i krykan och sånt. Kom igen nu vaaa"

Ibland har jag så mycket frågor. Jag kan tänka mig hur trångt det är i mitt huvud, lite som mellandags-rean på Ginatricot. Speciellt frågor. Om allt.
Ibland förstår jag inte under vilken blodådra den och den frågan har gömt sig bakom under alla dessa år. Men plötsligt hoppar den fram och orsakar en djup huvudvärk.

Jag hade en gång en lärare i Biologi, Karolina hette hon. Hon var en såndär ganska svag personlighet. Min personlighet är sådan att den drar sig till sådana personligheter. Jag har en radar i huvudet som analyserar av personligehter och drar mig till de svagaste.
Hon sa aldrig emot. Vågade inte säga till. Vågade inte avbryta mig. Ja ni förstår? Jag gillade henne, jag vet inte om den känslan var ömsesidig men hon var en klar favorit.

Jag kunde mitt under celler och gener fråga henne vad som helst. Just under Biologin så började min hjärna gå på högvarv. Varför? Om..? Och hon svarade på ALLT. Jag älskade det, under veckan brukade jag samla ihop frågor och sedan ha en regäl utfrågning. Jag fick iaf VG för mitt intensiva tänkande men om själva ämnet lärde jag mig inte mycket. Istället vet jag varför himlen är blå och inte rosa.

Några frågor såhär på rak arm:

- Har ni sett den här ostreklamen? "Smaken sitter i hålen" Hur kan smaken sitta i hålen? Eftersom hålen inte består av någonting så måste det ju betyda att det inte finns någon smak? Så de säger egentligen "Smaken sitter i.. vänta nu.. vi har ingen smak"

- Dessa desperata tonårds scener i filmer. När de ligger med rosa pyjamas i sängen, äter 2 liter Ben and Jerrys och lyssnar på All by my self med Celine Dion. Varför är det så? Vem var mannen/kvinnan som bestämde sig i tidernas begynnelse att så ser en typisk ensam kväll ut för en ensam tjej/kvinna. Vem gör så? Vem äger en rosa pyjamas i mitten av 40års åldern? Vem säljer 2liter stora Ben and Jerrys?

- Alla svenska/amerikanska hjälp-program. Tex. Supernanny eller Lyxfällan så knackar alltid personerna som ska hjälpa till på dörren, sen öppnar någon och alla är jätteförvånade. Då undrar jag, pecis innan Charlie och Mattias kanckar på dörren, så filmas det inuti huset; hur de springer fram till fönstret och ropar glatt "De är här nuuuu"
Varför spela förvånade när vi vet att ett helt tv-team måste ha varit där inne och fixat med ljus och annat? Och att de filmar precis innan Mattias och Charlie komit in? Så onödigt. Överraska på riktigt!


Jag tror det kommer komma en fortsättning på detta inlägget, jag har hur mycket som helst på lager!

Lite gratisreklam till Jarlsberg, osten utan smak.
Bilden är från google.se

Som en kutlurblogg är det min trogna plikt att ta upp begreppet kultur. Kultur som mycket annat är svårt att förklara (ungefär som att förklara för en femåring att det inte alls är storken som kommer med barnet).
Jag ser på kultur som en stor säck, dit vi har kastat in saker som är bundna till detta begrepp, t.ex. konst, litteratur, teater, musik osv.
Men vi har ju en kultur, vårt språk och det sättet vi lever på här i Sverige. Turkiet har en egen kultur och Finland med (nej den består inte av en kniv och en flaska rent). Men min blogg ska ju inte handla om jämförelser mellan kulturer, visst är det tillåtet att ta upp men jag vill inte binda min blogg till det.

Utan här kommer jag ta upp kulturella saker. Böcker jag läser, litteratur, tidningsartiklar, konst, teater osv. Jag kommer vara aktiv i kulturlivet och försöka förmedla den aktiviteten till min blogg. Till er.

Vi kan säga som så att jag kommer ta upp de kulturella sakerna inom kulturen, dvs. mönstrerna i kulturbegreppet plockar jag ut och lämnar kvar underlaget. Det vill säga, jag kommer inte ta upp själva strukturen av kulturen, dvs. den vi har idag i Sverige - vårt levandssätt. Utan jag plocka ut det "ytliga" och det roliga och skriver om det.

Så, nu tror jag att jag och min blogg ska ha rett ut en del. Hoppas det är klart för alla vad den handlar om?
Vad gör vi? Nu kör vi!

Hej och välkomen till kulturbloggen!

För att vara socialt korrekta så tror jag att det är dags för en presentation så här i början. Och är det något människor är bra på så är det att prata om sig själva, och jag är inget undantag.
Hej! Jag heter Hanna och är 18 år, det är jag som kommer driva denna kulturblogg som mitt projektarbete fram till studenten i Juni 2011.

Jag såg inga tidiga tecken på att jag i framtiden skulle bli en ”kulturare”.
När jag var liten lekte jag snällt med de andra barnen i sandlådan. Jag åt mina grönsaker och lärde mig cykla. Jag satt lydigt i klassrummet i 10 år och två år till på gymnasiet som ingenting men natten till det tredje året hände något.
Plötsligt började mitt hår växa, skifta till en grå nyans, och hur jag än målade läpparna röda så hamnade de alltid läppstift på framtanden. Jag började tycka att vinröda långkjolar var snyggt och att Jan Guillou var intressant. Jag bytte snabbt från kanal fem till Svt och från Desperate Housewifes till Debatt. Jag ersatte Brad Pitt med Janne Josefsson och kombinerade en bok med ett glas rött. Jag var nu officiellt en kulturtant.


Okej. Nu ljög jag. (Jag såg faktiskt tidigare tecken)

På tal om henne så kanske jag borde redogöra lite noggrannare vem hon är. Jag tror de flesta som vuxit upp med Astrid Lindgrens böcker är bekanta med henne, kanske helt omedvetet?

Men hon kommer som sagt ursprungligen från Estland, men flyttade till Sverige när hon var runt 14 år gammal.
Hon är ju främst känd genom att ha arbetat ihop med Astrid Lindgren.
Till de flesta barnböcker av Astrid har hon illustrerat, t.ex Barnen i Bullerbyn, Karlsson på taket, Madicken, Ronja Rövardotter och Mio min Mio med mera.

Inte svårt att förstå att Wikland har inriktat sig på barnböcker. Men något som kom som en chock för mig var att Wikland är tydligen gudmor till Tallinks fartyg M/S Victoria I, hon har tydligen döpt båten 2004 och illustrerat skorvmålningarna. Inte så chockernade med tanke på att hon är från Estland, men det var något jag inte visste.


Wikland i sin ateljé





Jag på M/S Victoria på väg till Tallinn! (inte världens mest charmiga bild..)

Bäst jag håller detta kort och konsist annars är det lätt hänt för mig att jag skenar iväg när det gäller just, svenska krykan.

Men hur passar det in i helheten på min blogg? Jo, jag tänkte såhär: Kultur innefattar även vårat levnadssätt i Sverige. Den dominerande religionen i västvärlden är just kristendomen, alltså har svenska krykan ett litet samband med kultur. Eller ett ganska stort.

Jag läste mina dagliga bloggar i lugn och ro. Och plötsligt satte jag nästan filmjölken i halsen när jag såg en annons på sidan.

Låt oss lyfta fram din bön? Skriv din bön här?
Nu tycker nog Svenska kyrkan att det är allt bra fiffiga och moderna.
Nu sitter de där och är nöjda med sig själva och säger "Jo du Maj-Louse och Olof-Jörgen, nu finns vi ute på det där.. INTERNÄÄÄT"
Så biktstolarna finns inte längre? Nu ska Ann-Christine 89år gå in på datorn
 och be för sina katter och barnbarn?
Allavarligt talat!

Vem skriver sin bön på internet? Så att de kan LYFTA FRAM DEN?
Vet inte svenska krykan om att ungdomar är elakast på internet?
Att folk tror att man kan göra vad de vill på internet för det är internet? Jag kan ju
bara gissa vad det kommer dyka på för böner på den sidan.
"Käre gode gud, snälla gör så att Kalle gör slut med Petra och blir ihop med mig"
&
"Käre gode gud, snälla gör så att jag vinner en miljard på lotto imorgon. Snälla? Jag lovar om jag vinner så ska jag börja sköta mig, gå i krykan och sånt. Kom igen nu vaaa"

Ibland har jag så mycket frågor. Jag kan tänka mig hur trångt det är i mitt huvud, lite som mellandags-rean på Ginatricot. Speciellt frågor. Om allt.
Ibland förstår jag inte under vilken blodådra den och den frågan har gömt sig bakom under alla dessa år. Men plötsligt hoppar den fram och orsakar en djup huvudvärk.

Jag hade en gång en lärare i Biologi, Karolina hette hon. Hon var en såndär ganska svag personlighet. Min personlighet är sådan att den drar sig till sådana personligheter. Jag har en radar i huvudet som analyserar av personligehter och drar mig till de svagaste.
Hon sa aldrig emot. Vågade inte säga till. Vågade inte avbryta mig. Ja ni förstår? Jag gillade henne, jag vet inte om den känslan var ömsesidig men hon var en klar favorit.

Jag kunde mitt under celler och gener fråga henne vad som helst. Just under Biologin så började min hjärna gå på högvarv. Varför? Om..? Och hon svarade på ALLT. Jag älskade det, under veckan brukade jag samla ihop frågor och sedan ha en regäl utfrågning. Jag fick iaf VG för mitt intensiva tänkande men om själva ämnet lärde jag mig inte mycket. Istället vet jag varför himlen är blå och inte rosa.

Några frågor såhär på rak arm:

- Har ni sett den här ostreklamen? "Smaken sitter i hålen" Hur kan smaken sitta i hålen? Eftersom hålen inte består av någonting så måste det ju betyda att det inte finns någon smak? Så de säger egentligen "Smaken sitter i.. vänta nu.. vi har ingen smak"

- Dessa desperata tonårds scener i filmer. När de ligger med rosa pyjamas i sängen, äter 2 liter Ben and Jerrys och lyssnar på All by my self med Celine Dion. Varför är det så? Vem var mannen/kvinnan som bestämde sig i tidernas begynnelse att så ser en typisk ensam kväll ut för en ensam tjej/kvinna. Vem gör så? Vem äger en rosa pyjamas i mitten av 40års åldern? Vem säljer 2liter stora Ben and Jerrys?

- Alla svenska/amerikanska hjälp-program. Tex. Supernanny eller Lyxfällan så knackar alltid personerna som ska hjälpa till på dörren, sen öppnar någon och alla är jätteförvånade. Då undrar jag, pecis innan Charlie och Mattias kanckar på dörren, så filmas det inuti huset; hur de springer fram till fönstret och ropar glatt "De är här nuuuu"
Varför spela förvånade när vi vet att ett helt tv-team måste ha varit där inne och fixat med ljus och annat? Och att de filmar precis innan Mattias och Charlie komit in? Så onödigt. Överraska på riktigt!


Jag tror det kommer komma en fortsättning på detta inlägget, jag har hur mycket som helst på lager!

Lite gratisreklam till Jarlsberg, osten utan smak.
Bilden är från google.se

Som en kutlurblogg är det min trogna plikt att ta upp begreppet kultur. Kultur som mycket annat är svårt att förklara (ungefär som att förklara för en femåring att det inte alls är storken som kommer med barnet).
Jag ser på kultur som en stor säck, dit vi har kastat in saker som är bundna till detta begrepp, t.ex. konst, litteratur, teater, musik osv.
Men vi har ju en kultur, vårt språk och det sättet vi lever på här i Sverige. Turkiet har en egen kultur och Finland med (nej den består inte av en kniv och en flaska rent). Men min blogg ska ju inte handla om jämförelser mellan kulturer, visst är det tillåtet att ta upp men jag vill inte binda min blogg till det.

Utan här kommer jag ta upp kulturella saker. Böcker jag läser, litteratur, tidningsartiklar, konst, teater osv. Jag kommer vara aktiv i kulturlivet och försöka förmedla den aktiviteten till min blogg. Till er.

Vi kan säga som så att jag kommer ta upp de kulturella sakerna inom kulturen, dvs. mönstrerna i kulturbegreppet plockar jag ut och lämnar kvar underlaget. Det vill säga, jag kommer inte ta upp själva strukturen av kulturen, dvs. den vi har idag i Sverige - vårt levandssätt. Utan jag plocka ut det "ytliga" och det roliga och skriver om det.

Så, nu tror jag att jag och min blogg ska ha rett ut en del. Hoppas det är klart för alla vad den handlar om?
Vad gör vi? Nu kör vi!

Hej och välkomen till kulturbloggen!

För att vara socialt korrekta så tror jag att det är dags för en presentation så här i början. Och är det något människor är bra på så är det att prata om sig själva, och jag är inget undantag.
Hej! Jag heter Hanna och är 18 år, det är jag som kommer driva denna kulturblogg som mitt projektarbete fram till studenten i Juni 2011.

Jag såg inga tidiga tecken på att jag i framtiden skulle bli en ”kulturare”.
När jag var liten lekte jag snällt med de andra barnen i sandlådan. Jag åt mina grönsaker och lärde mig cykla. Jag satt lydigt i klassrummet i 10 år och två år till på gymnasiet som ingenting men natten till det tredje året hände något.
Plötsligt började mitt hår växa, skifta till en grå nyans, och hur jag än målade läpparna röda så hamnade de alltid läppstift på framtanden. Jag började tycka att vinröda långkjolar var snyggt och att Jan Guillou var intressant. Jag bytte snabbt från kanal fem till Svt och från Desperate Housewifes till Debatt. Jag ersatte Brad Pitt med Janne Josefsson och kombinerade en bok med ett glas rött. Jag var nu officiellt en kulturtant.


Okej. Nu ljög jag. (Jag såg faktiskt tidigare tecken)