Ibland har jag så mycket frågor. Jag kan tänka mig hur trångt det är i mitt huvud, lite som mellandags-rean på Ginatricot. Speciellt frågor. Om allt.
Ibland förstår jag inte under vilken blodådra den och den frågan har gömt sig bakom under alla dessa år. Men plötsligt hoppar den fram och orsakar en djup huvudvärk.

Jag hade en gång en lärare i Biologi, Karolina hette hon. Hon var en såndär ganska svag personlighet. Min personlighet är sådan att den drar sig till sådana personligheter. Jag har en radar i huvudet som analyserar av personligehter och drar mig till de svagaste.
Hon sa aldrig emot. Vågade inte säga till. Vågade inte avbryta mig. Ja ni förstår? Jag gillade henne, jag vet inte om den känslan var ömsesidig men hon var en klar favorit.

Jag kunde mitt under celler och gener fråga henne vad som helst. Just under Biologin så började min hjärna gå på högvarv. Varför? Om..? Och hon svarade på ALLT. Jag älskade det, under veckan brukade jag samla ihop frågor och sedan ha en regäl utfrågning. Jag fick iaf VG för mitt intensiva tänkande men om själva ämnet lärde jag mig inte mycket. Istället vet jag varför himlen är blå och inte rosa.

Några frågor såhär på rak arm:

- Har ni sett den här ostreklamen? "Smaken sitter i hålen" Hur kan smaken sitta i hålen? Eftersom hålen inte består av någonting så måste det ju betyda att det inte finns någon smak? Så de säger egentligen "Smaken sitter i.. vänta nu.. vi har ingen smak"

- Dessa desperata tonårds scener i filmer. När de ligger med rosa pyjamas i sängen, äter 2 liter Ben and Jerrys och lyssnar på All by my self med Celine Dion. Varför är det så? Vem var mannen/kvinnan som bestämde sig i tidernas begynnelse att så ser en typisk ensam kväll ut för en ensam tjej/kvinna. Vem gör så? Vem äger en rosa pyjamas i mitten av 40års åldern? Vem säljer 2liter stora Ben and Jerrys?

- Alla svenska/amerikanska hjälp-program. Tex. Supernanny eller Lyxfällan så knackar alltid personerna som ska hjälpa till på dörren, sen öppnar någon och alla är jätteförvånade. Då undrar jag, pecis innan Charlie och Mattias kanckar på dörren, så filmas det inuti huset; hur de springer fram till fönstret och ropar glatt "De är här nuuuu"
Varför spela förvånade när vi vet att ett helt tv-team måste ha varit där inne och fixat med ljus och annat? Och att de filmar precis innan Mattias och Charlie komit in? Så onödigt. Överraska på riktigt!


Jag tror det kommer komma en fortsättning på detta inlägget, jag har hur mycket som helst på lager!

Lite gratisreklam till Jarlsberg, osten utan smak.
Bilden är från google.se