Den begåvade entrepenören, designern och inspiratören Sandra Forsman, upphovskvinna till klädmärket Kan Dee!

Hej Sandra och välkommen till kulturbloggen, hur är läget?
Hej hopp och tusen tack! Allt är toppen med mig! Solen skiner och jag har massvis med härligt jobb att utföra, kan det bli bättre?

Du är verkligen tjejen på allas läppar men tror du att du hade varit lika känd utan Lindex-tävlingen?När jag först startade min blogg var Lindex-tävlingen ingenting jag nämnde så de flesta visste inte att jag vunnit den. Jag körde mitt race ändå och visade glatt upp min konst för alla som ville beskåda den.

Du har verkligen lyckats inom konsten, vad tror du det beror på?
Jag har satsat, kämpat och varit envis. Det finns en sanning i det uttryck som lyder "syns man inte, så finns man inte". Jag försökte att synas överallt, kommentera andra bloggar, vara aktiv och uppdatera bloggen hela tiden. Dessutom marknadsförde jag mitt "varumärke" överallt. Kan Dee skulle synas vart du än befann dig. Sedan kan jag ha haft mycket tur också. När jag startade min blogg så fanns det inte, vad jag vet, så värst många konstbloggar. Jag kände mig ganska ensam där. Och till sist så var mina teckningar och det jag skapade väldigt orginella och det uppskattades av väldigt många. Man såg ganska direkt om det var en "Kan Dee"-skapelse. Stilen blev mitt signum.

Vad är det med din konst som verkar tilltala så många?
Om jag det visste, haha! När jag ser tillbaka på det jag skapade när allting började så kan jag inte förstå hur folk kunde tycka så mycket om det. Jag tycker att det ser förjävligt ut! Jag ritade alltid ansikten med sådana extremt förvrängda drag. Som jag berättade tidigare, gigantiska ögon och läppar, jättesmå näsor och hakor. Huvudet var stort som en jordglob i förhållande till kroppen osv. I dag när jag ser tillbaka på den stilen så får jag en känsla av att jag var väldigt liten och osäker. Det känns att jag mognat avsevärt sedan den tiden. Det ser man även tydligt i den konst jag skapar idag, även om vissa statements finns kvar och man fortfarande kan se (hoppas jag) att det är en "Kan Dee"-skapelse.

Du målar i en ganska grov och tuff stil, representerar den dig? På vilket sätt?
Allt jag skapar kommer direkt från den djupaste delen i mitt hjärta. Och ja, allt representerar mig. Jag säger fortfarande som Carolina Gynning "Min konst är väldigt egocentrisk. Allt handlar om mig, mig mig." Allt det jag skapar utgår ifrån vad jag själv tycker, tänker och känner. Ritar jag ett ansikte, ja då är det mitt ansikte du ser. (Även om det inte är det minsta likt). Det är som att jag vänder ut och in på mitt skal när jag tecknar och skapar. Alla mina verk är otroligt personliga, även om jag inte alltid erkänner det. Allt av det jag skapar kan liksom vara en del utav min personlighet och den jag är.

Du anspelar dig mycket på sex också, varför? Sex Sells?
Haha ja så kanske man kan tro. Det kanske är så att det säljer bättre? Men för mig handlar det inte bara om det, utan det handlar som jag skrev ovan om mina personliga tankar och känslor. Sex är även det, en del utav mig och den jag är. Sex är för mig något utav det vackraste som finns mellan två människor som älskar varandra så starkt. Det är vackert och innefattar så otroligt många känslor under ett och samma ögonblick.

Det är mycket tuttar, tjejrumpor och annat på dina målningar, kan vi inte få se en riktig six pack snart?
Tuttar är vackra, rumpor likaså. Visst six pack är ju jäkligt hett det med! Men jag tycker fortfarande att kvinnor är vackrare, missförstå mig rätt haha. Fast vem vet? Vi kanske får se en riktig hunk snart..

Tycker du inte vi redan får se för mycket stora tuttar och perfekta magar i media?
Jo men tydligen är jag inte den ända att tycka att det oftast faktiskt är fint..

Kan du inte bara dra till med värsta överviktiga tjejen nu när du har lite makt? Kom igen! Förändra kroppsidealen lite!
Ja, jag får väl försöka då!

Vad skulle du aldrig trycka på en tröja?
Åh gud vad svårt! Jag vet inte.. Allt är nog möjligt bara man gör det "rätt".

Många stora bloggare använder dina kläder, vem skulle du allra helst se med en Kan Dee tröja?
Jag skulle dö om jag fick se typ Elin Kling bära något utav mina plagg. Hon är ju trots allt som en Guru inom modevärlden.

Namnet på ditt märke är ju Kan Dee, hur i sjutton kom du på det namnet?
Ja hur kom det till egentligen? Det är inget namn jag gillar idag om jag ska vara helt ärlig haha! Bra nu när det är omöjligt att ändra liksom. Men det kom helt enkelt till på det sättet att jag fick ett smeknamn när jag gick i gymnasiet. Jag kallades först Sandy, sen blev det Candy. När jag skulle starta mitt klädmärke så ville jag fortfarande ha kvar Candy, men jag ville ändra stavelsen så att det skulle se mer orginellt ut, så då fick det bli Kan Dee. Det uttalas dock lika som Candy.. Eller kanske mer.. Can-Di för att vara petnoga..

Vad är din största drivkraft inom konsten? Vad får dig att vilja fortsätta?
Den största drivkraften är nog min möjlighet att kunna sprida lite viktiga budskap till världen. Men också att få en fysisk bild på mina känslor, åsikter eller tankar. Jag är inte en sån som skriver dagbok. Jag ritar mina känslor istället.

De flesta lider av inspirationsbrist, men du verkar inte göra det. Eller?
Du måste skoja! Det är ett av mina största problem som konstnär. Eller det är egentligen inte själva inspirationen som brister utan det är nog mer rädslan för att misslyckas. Inspiration finns alltid hos mig och jag kan veta exakt vad det är jag vill få ner på pappret. Men det bara går inte och jag vet inte varför! Inspiration finns egentligen att hämta överallt, det gäller bara att se den.

Hur gör du om du verkligen kört fast och det känns helt tomt i huvudet?
Ingenting oftast. Surar lite och låter det passera tills en dag då jag vaknar och vet precis hur jag ska göra!

Du har i en tidigare intervju sagt att du är lite naiv och en drömmare med stora drömmar, vad är den ultimata drömmen för dig?
Jag är den största drömmaren man kan hitta. Jag är väldigt filosofisk och ibland kan jag överfilosofera saker och ting. Men jag har en dröm om att en vacker dag äga ett lagom stort hus nära stranden och havet tillsammans med min älskade pojkvän. Ett hus med en egen stor ateljé och en egen stor trädgård där jag kan ha en massa djur springa omkring. (Jag älskar verkligen djur). Sedan drömmer jag om att starta någon hjälporganisation för våra djur av något slag.

Beskriv känslan av att se sina egendesignade kläder i tidningar, på kändisar och på bloggar!
Går den verkligen att beskriva? Jag känner först och främst en enorm lycka och glädje, sedan blir jag stolt och till sist blir jag triggad att jobba ännu hårdare!

Känner du att konst är det du verkligen vill hålla på med livet ut?
Oja, om jag skulle bli av med min högra hand vet jag inte vad jag skulle göra. Jag vet inte vem jag är utan konsten? Vad skulle jag då göra? Det finns liksom inte i min värld. Just därför är jag för evigt otroligt tacksam, lycklig och glad för att jag får möjligheten att göra det jag verkligen brinner för. Jag kommer att syssla med det här sålänge jag tycker att det är kul.

Hur gör du för att utvecklas?
Tänjer på gränser skulle jag tro. Man måste ju våga göra nya saker för att utvecklas. Även om jag är väldigt rädd för att misslyckas..

Vart kommer vi se dig här näst?
Jag vill slå igenom i USA med storm.. Det är en annan dröm jag har hihi.

 

Har du någon dold talang som gömmer sig bakom allt ritande?
Jag är en jäkel på att laga god mat. Är bra på att laga goda pastasåser.

 

Vad är du riktigt dålig på att rita?
Händer. Jag hatar att rita händer trots att jag tycker att händer kan vara det vackraste som finns på en människas kropp.

Om du inte höll på med konst skulle du..?
Jobba med djur, helt klart!

Får du aldrig jätteont i handen när du håller på att rita så mycket?
Haha vilka roliga frågor! Jag ritar inte så mycket som jag skulle vilja. Jag skulle vilja teckna varje dag, men jag hinner inte det. Men visst kan det kännas lite i handen om jag ska fylla stora ytor med blyerts och måste trycka lite extra hårt. Men det är det värt!

Kommer du försäkra din rit-hand i framtiden?
Självklart! Haha!

Bryta båda benen eller bara rit-handen?
Ajajaj, det kommer göra ont men jag måste säga båda benen. Jag är alldeles för beroende av mina båda armar!

Man vet ju inte så mycket om dig bakom hela målarfasaden, chocka läsarna nu med något de inte vet!
Åh, vad skulle det kunna vara? Låt mig fundera lite till på det..

Och till sist Sandra, får du möjligheten att hälsa till mormor eller mamma, eller bara komma med någon fräsig kommentar såhär på slutet..
Mormor; jag saknar dig och jag hoppas att du har det prima där uppe i himlen. Mamma; det är du och jag för alltid. Alla ni andra; behandla alla med respekt och så som du själv skulle vilja bli behandlad. (Fan vad tråkig jag är.. kom inte på nåt annat..)