Sammansatt yta nr 5(sektion vänster) 1996

”I sitt skapande vill han ha fasta ramar: Svensk byggnorm passar utmärkt. Tag en basvara: som här IKEAs köksinredning. Han bygger upp den igen, exakt samma form och mått, men med små, men tydliga förändringar. Som Perstorpsplattan i skåpen. Och han delar av kökspaketet så, att det blir oanvändbart; riktar i stället vår blick på hur det ser ut. Egentligen. Den lilla förändringen för in något av en mänsklig dimension, fast minsta möjliga. Ett ting ur vardagen blir en geometrisk, abstrakt skulptur. Han öppnar en dörr till byggvarorna och den historia, den vardag där de hör hemman; en annan till konstens, där tanken rör sig friare. Hur välbekant är det välbekanta, egentligen? Clay Ketter söker friheten så nära det regelbundna som det går att komma. Någon har kallat honom "praktisk visionär". Hans konst för tankarna till Marcel Duchamps objekt, till de ryska konstruktivisternas ingenjörskonst eller till amerikansk, kylig, minimalism. Hos Clay Ketter möts de i folkhemmets köksinredning från IKEA”

En del av förklaringen till konstverket.

Det går inte undgå det faktum att Clay Ketter i grund och botten är utbildad snickare. Vilket förmodligen har bidragit till den snickarinspirerande avspeglingen på hans konst. Självklart blir jag förundrad vid första anblick av konstverket. Det är en ordinär köksmöbel generell i sin existens, dock med uteblivna köksluckor, vad är det för speciellt med detta?

Utan ovanstående förklaring hade jag aldrig personligen kunnat komma fram till den korrekta tolkningen.
Han rycker ut en del av vardagen och placerar den i ett helt annat sammanhang som till en början kan verka ologiskt eller oförståeligt, vilket inte är konstigt. Vi är vana att se denna möbel på visst sätt och på en viss plats, vilket gör att när vi beskådar den i ett helt annat sammanhang är det svårt för oss att ändra vår uppfattning, i alla fall inte så snabbt.

Borde inte detta vara något väldigt positivt? Att han tar något som vi dagligen beskådar på ett visst sätt (eller kanske inte alls beskådar) och slänger nytt ljus över den. Han får oss att ändra våra tankar, vilket är något av de viktigaste inom konst – påverkan.

Hur välbekant är de välbekanta, egentligen? Är verkligen en fråga som blir fastsittande efter att ha granskat konstverket. Hur mycket ser vi av det som dagligen omringar oss?
Till en början kan verkligen konstverket verka obetydligt i dess enkelhet.
”Det är en del av ett kök, inget nytt ju? ”Är en tanke som hela konstverket kan ha utgått ifrån. Att vi har den inställningen gentemot vår omgivning, men nu ger han oss en orsak att stanna upp och verkligen betrakta den. Inte i dess vanliga miljö, vilket gör att den första reaktionen som man får förändras och konstverket står för de logiska svaret.

Det finns många faktorer som bidrar till att denna konst klassas som just modern. Den uppenbara förklaringen är tiden då den skapas, och den moderna looken konsten har. Men jag kan tycka att tanken bakom konstverket också speglar den tid vi lever i nu. En tid som mer och mer grundar sig i stress och tidsbrist, samt en tid fylld med begäran av saker i ett redan prylgalet samhälle där slit och släng metoden är en livsstil. Vi ägnar ofta inte tid åt det vi redan har, utan hellre på det vi vill ha. Vi stannar sällan upp och betraktar det lilla och obetydliga i vardagen, men om vi gjorde det skulle vi förmodligen uppskatta det mer – och det lilla och obetydliga skulle då istället vara meningsfullt och en viktig del som tillsammans med allt annat kompletterar vårt liv.

Att detta konstverk just är en avbildning av ett kök spelar inte så stor roll i själva sammanhanget. Det är själva intrycket och tanken bakom som gör att köket bara blir en symbol för det bakomliggande syftet. Det skulle i praktiken kunna vara en avbildning på vad som helst, allt ifrån en vattenkran till en toalett.

Den största orsaken till varför jag gillade detta verk är att jag tycker om att bli motbevisad samt gillar jag konst som på riktigt påverkar, får en och tänka och lämnar en förståelse. Vilket detta gör. Denna konst är inte lika inspirerande och kreativ som den brukar vara som jag gillar. Dock har denna en tydlig tanke bakom sig som ifrågasätter vårt levnadssätt idag vilket jag verkligen uppskattade.

Clay Ketter splittrar vardagslivet och plockar ut de ouppmärksammade delarna i den och förnyar dem genom våra blickar. Ibland krävs det bara en IKEA-möbel för att öppna våra ögon!