Tyckte rubriken till bilden var rolig därför snodde jag den från google, detta är alltså en "läsande grabb"

Det går att spekulera i varför ungdomars läsning minskar och varför det inte finns något större intresse. Det finns teorier men eftersom vi alla människor är olika (måste vara det mest använda frasen i mitt liv) så går det inte säga ett svar på en så splittrad fråga - det finns sällan bara ett svar.

Som jag skrev så går det att spekulera i ämnet vilket jag också gjort. Jag tänker främst på skolans roll. Utifrån egna erfarenheter så uppfattar jag det som att killar i allmänhet läser mindre än tjejer. Det finns också statestik på att tjejer i skolan har bättre betyg än killar, om detta har något samband kan jag inte svara på. Tycker bara att man kan se utifrån mönster.

Skolans roll är ganska stor i detta läs-drama. Det är där vi får vårt första möte med en bok. Jag tror att många, främst killar förknippar läsning med något tråkigt och TVÅNG. I skolan väljer läraren en bok, gärna någon klassiker som är bra att kunna och den måste man läsa. Hur omitiverande är inte det? Åren går och det fortsätter i samma stil, böckerna blir tjockare och tjockare. Många förknippar läsning med just tråkigt och tvång, samtidigt blir dessa personer oerhört chockade när de märker att jag frivilligt läser böcker på fritiden. Varför?!?!

Jo. Jag hade ett möte med en bok av mitt egna intresse innan ens det blev tvång att läsa Agust Strindberg. Min första bok i ungdomen blev "Pojken som kallades det" och jag var fast. Där efter plöjde jag alla kärleksromaner om förbjuden kärlek Katarina von Bredow. Efter att jag fått upp mitt egna intresse för läsning och skapat mig på egen hand en positiv inställning till böcker så var Agust inte så farlig längre. Jag kunde nu skilja på underhållnings-läsning, vilket var det jag gjorde för min skull och tvångsläsning det som var bra för oss att läsa.

Det jag tycker skolan och främst lärarna gör fel att precis som i mänskliga relationer så måste man bygga upp ett förtroende. Det låter kanske konstigt men vi måste hitta ett intresse hos ungdomar till en viss bok för att sedan kunna bygga vidare på deras förtroende till böcker och dess kunskap.

Min pojkvän är verkligen en anti-läsare och skulle aldrig självmant läst en enda sida i en bok. Ointresset var hans ursäkt. För många kan det vara djupare än så, kanske var det jobbigt med högläsning i skolan? Kanske är det just kännslan av tvång och de tråkiga stämplet boken fått genom skolan som gör att det blir ett fortsatt ointresse även på gymnasienivå.

Men i alla fall så försökte jag verkligen tänka efter var min pojkvän skulle vilja läsa. Jag som just då var inne i en faktaboks period och precis hade läst Svensk Maffia fick en snilleblixt och förstod att detta skulle intressera honom. Efter att ha pratat lite om boken och försökt sälja in den så gick han med på att läsa den och det tog två dagar. Efter det fortsatte jag inspirera honom.

Jag såg honom. Jag försökte se ett samband mellan en bok och en persons intresse och personlighet. Därför tycker jag på något sätt att det är fel av en lärare att köra bort sina 20 elever till en bibliotikarie som träffar oss 3 gånger per år. Har jag aldrig läst en bok är det en stor chans att hon tipsar om något helt fel. För en omotiverad person som redan har en taskig attityd till böcker skulle det vara dödsdomen.

Istället kan en lärare på högstadiet eller gymnasiet som ser oss vara den som hjälper i jakten på boken med stort B. Var och en av oss i klassen känner han/hon på ett mycket bättre sätt. Då tycker jag absolut att läraren ska försöka hitta en bok. Kanske inte till alla men till dem som inte gillar att läsa.

För jag har idag kommit till den punkten i min läsning att jag kan välja att läsa alla nobelpristagarnas böcker bara för jag vill. Inte för de lockar men bara för min vilja säger det.

Jag kanske går för hårt på skolan nu. Men det är den plats som mest är förknippat med böcker efter Biblioteket. Det är där mötet med boken sker och det är där vi borde försöka hitta ett intresse för dem. Istället för att tvångsläsa något ska vi försöka först hitta intresset för att sedan kunna göra en övergång till mer betydelsefulla böcker. Med ett intresse kommer en vilja. Då vill man läsa. Och tycker man det är roligt också, ja.. då är det helt fantastiskt!

Sedan tycker jag också det är skolans ansvar att göra allt i sin makt för att uppmuntra till saker som t.ex. läsning. När jag gick på mellanstadiet hade vi en bokpärm där man skrev i alla böcker man läst. Jag kommer också ihåg att jag hade läst flest och fick alltid lägga till extra papper för de 2 pappersarken som fanns till alla inte räckte till. Det var ju inte tack vare skolan, det var tack vare ett intresse UTANFÖR skolan. Ett speciellt tack till min mamma som under den tidiga delen av min skolgång alltid uppmuntrade till läsning. Det var inte från skolan jag fick det, det var inte heller därifrån jag fick en förklaring till varför man ska läsa. Det var från mamma!