Den otroligt roliga men begåvade Madde för att snacka om anime/manga.

Hej Madde och välkommen till kulturbloggen, hur är läget?
G'day mate. Man tackar, man tackar! Läget är väll okej. Skolan är en stjärtsmärta, men det går väll över! 
 
Jag har fått in ett och annat tips om dig, du kanske har någon aning varför
jag valt ut just dig som mitt nästa intervjuoffer?
Ne. Jag är luspank, så jag har inte en aning. Men jag kollade ju in den här kulturbloggen du jobbar på. Dem du har intervjuat är ju absolut mycket kreativa av sig på sitt sätt. Jag antar att du vill sprida lite inspiration till folket, dessutom så kan det ju vara kul för andra att veta lite om "artisten". Och din blogg heter ju, trots allt, Kulturbloggen.
 
Du har ju uppmärksammats mycket sen du var med i Tranemo gymnasieskolas
skoltidning BAM!, har vi sett dig någon annanstans?
Folk förföljer mig nu för tiden. Jag fick äran att rita en liten gullig bild till skolans hemsida för Lucian 2010, men jag vet inte om det räknas. Annars så, nej.

Till dem som inte fattat än, vad är det du håller på med?
Kort och gott, jag tecknar! Du vet, penna, papper...sudd, om nödvändigt... kanske lite färgpennor här och där... papperskorg om bilden inte blir bra... sopbil om papperskorgen blir full... bärgare om sopbilen går sönder...en till bärgare om bärgaren går sönder... kanske ett nytt papper.

Absolut! Du har ju en ganska speciell stil att rita/måla i, berätta mer om det?
Ja, vad ska man säga? Många kallar det endast anime/manga eller "den där stilen de har i Japan", men egentligen är det semi-realism (vilket är en blandning mellan anime/manga och realistisk stil med mänskliga drag). Typiskt för genren anime/manga är de där skinande ögonen, det detaljerade och glansiga håret, den slanka anatomin på både tjejer och killar. Svårt att beskriva exakt, det finns många olika stilar inom den genren. Men, som sagt, jag gör lite av en blandning. Håret och ögonen (samt färgläggning om jag har någon) är ofta anime/manga, men anatomin på kroppen vill jag ha så realistisk som möjligt.  Kalla stilen anime/manga. Det är lättare så, och många känner till och förstår sig på detta namn.
 
Och hur växte intresset fram till just denna stil?
Då jag träffade en ny vän i början av sjunde klass lade jag märke till hennes förmåga att teckna - hon använde väldigt ofta anime/manga stil. Jag blev så otroligt inspirerad, och ville gärna pröva på att skapa något liknande själv. Med tiden utvecklade jag ett större intresse för Japan och just denna stil som dem använder i sina anime/manga serier, men även alla dessa detaljerade designer av karaktärer från olika tv-spel. Eftersom hon också spelade en hel del tv-spel, så ville jag testa dem också... Så hon påverkade mig starkt, och jag säger detta stolt; Tack vare henne, så sitter jag här och svarar på denna intervju. Om det inte vore för denna underbara tjej, så hade jag aldrig utvecklat denna förmåga till nuvarande level.
 
Det har ju minst sagt på senare tid blivit en mer populär stil hos ungdomar, har du några
nybörjar tips för dem som vill efterlikna?
Jag vet inte var jag ska börja! Det finns t.ex. många tutorials (en slags handledning eller steg för steg bilder där man får instruktioner om hur man ska rita varje del. Händer, fötter, ansikte, hår, ögon, väck i kläder, etc.), de har man stor hjälp av i början om man inte vet riktigt hur man ska gå till väga. Det är också ganska så bra att studera andras bilder, för att skaffa inspiration och motivation. Men för att få bästa resultat måste man framför allt öva, öva, öva! 

Berätta nu om din och pennans första möte, har du alltid varit såhär duktig?
Ja, fan, jag föddes ju med en penna i handen! Med andra ord; NEJ. Absolut inte. Visst, jag har alltid gillat att rita lite hit och dit, här och där, och många har lagt märke till det genom åren. Men när jag tittar tillbaka på alla mina gamla bilder och minns, så anser jag att allt ihop ser bokstavligen skitdåligt ut. Man skrattar nästan för sig själv, för just då tyckte man faktiskt att det var snyggt. Men så är det, man utvecklar sin förmåga och blir bättre ju mer man tecknar.
 
Ritar du bara anime/manga eller vänsterprasslar du med någon annan stil också?
Lite drag av anime/manga kommer alltid att finnas i mitt tecknande, det har det nog alltid gjort. Dock inte när jag ritar riktiga porträtt av människor eller djur, men det gör jag inte så ofta heller. Jag kanske varierar mig lite då och då om jag är på humör, men det händer sällan.

Är din konst något som är liv och död, eller är det bara en hobby?
Jag har börjat ta denna gamla hobby väldigt seriöst. Så fort jag får tid så sätter jag mig och tecknar på mina bilder, och jag kan sitta timmar i sträck. Jag vill jättegärna utveckla det till en professionell level, det kanske till och med blir en del av mitt yrke i framtiden. Men jag kommer absolut INTE lägga det åt sidan. Aldrig. 
 
Skulle du vilja hålla på med något kreativt i framtiden?
Nej, jag vill bli brandbil! Självfallet, kära Hanna. Jag hoppas få ännu större användning av mitt tecknande i framtiden, och om jag har tid kan det som sagt bli en del av mitt yrke.

Skulle du, i din hemkommun vilja ha mer möjligheter att visa upp vad du gör?
Det skulle väll vara roligt om folket kunde se mer av vad man har skapat. Att sprida inspiration är alltid kul! Men jag måste säga att skoltidningen och kulturbloggen är en hel del för mig redan.
 
Låt oss säga OM, har du något förslag på hur det skulle gå till?
Skriva ut några bilder med min signatur, putta in dem under folks dörrar å sen skylla på katten. Jag har hört att det görs lite utställningar då och då. Men att så öppet visa fram vad man har gjort kanske är lite mycket för mig, det är ett stort steg. Jag föredrar enkla grejer, så som mindre tidningar och bloggar, till en början i alla fall. Men en utställning lite senare i livet skulle nog vara riktigt skoj.
 
Har du någon förebild som du hämtar inspiration ifrån? 
Jadu, en hel del! På första plats ligger nog Tetsuya Nomura som är designer till karaktärerna i diverse Final Fantasy spel.

Säg något som du är riktigt dålig på att rita (lindrar avundsjukan hos oss andra)?
Bakgrunder! Skitsvårt med perspektiv och alla dessa vinklar och dylikt. Att sen färglägga dem rätt är inte heller alltid så lätt! Realistiskt hår är också otroligt svårt, det är jag riktigt dålig på. Det finns säkert mycket mer!
 
Hur har betygen i ämnet Bild varit genom åren?
Nja.. jag kunde haft bättre betyg i högstadiet om jag gjort det jag skulle. Men jag drog ut på tiden lite för mycket och hade ofta ofärdiga arbeten. Så har det länge varit angående bilduppgifter! Jag är en seg perfektionist.

Hur många timmar om dagen spenderar du med penna och papper?
Så många jag kan. Så fort jag får tid över. Ibland kan det vara 1 timme, ibland 4 timmar, 6 timmar, eller till och med en hel dag i sträck med korta pauser (eller inte). Någonting säger mig att jaaaag behöver komma ut lite mer... kanske ta en promenad...
 
Om du skulle måla kultur, hur skulle de se ut?
K-U-L-T-U-R. Jag tror inte att man kan rita kultur i en bild. I så fall får det vara en jävligt stor sådan. Kultur är så mycket! Inte bara bild och böcker, utan olika livsstilar och traditioner på olika delar av jorden, på olika platser i olika länder.
 
Om du fick byta din talang mot någon annan, vad hade jag intervjuat dig då om?
Skitiga jobb. Kanske inte. Skådespel? Jag har sedan länge velat bli röstskådespelare, speciellt till anime serier. Eller en musiker? Musik är wonderbart.
 
Snart börjar intervjun glida mot sitt slut, men innan dess vill jag veta om du skulle
vara en tavla, hos vilken kändis skulle du hänga då?
Oub Ewan Ken O'Bee. 
 
Och om du fick skapa en staty helt från din egna fantasi, hur skulle den se ut? och i vart skulle vi hitta den?
Det skulle vara en smurf i Ulricehamn. (Neeeeej. Kanske en najs kentaur i stridsposition, med massa detaljer och något häftigt vapen. Jag har inte en aning om var den skulle stå, dock. I en lövhög nånstans.)
 
Innan vi vinkar adjö, några visdomsord till mina läsare? eller vill du hälsa till någon?
Du tror du fattar, vilket inte är samma sak som att egentligen fatta det. Fattar du?
Jag vill hälsa till min gode homie Sandra Salomonsson, simma lugnt! Jag vill också hälsa till systra min, Angelica Grönberg, att fortsätta vara en så god människa.