När jag var liten var jag bra på att måla. Inte realistiskt utan roliga figurer. Jag och min dåvarande bästis Linn gjorde flera sidor fulla med egna figurer som vi samlade på, hitta på roliga namn åt. Lite som en fattigare version av att samla på Pokémon.

Sen kom man upp på högstadiet. Fick IG i bild.
Bild läraren tyckte jag var fast vid perfektion, att det skulle vara realistiskt. Kommer ihåg han, han var sån som samlade in alla uppgifter satte betyg, och i slutet av lektionen skulle han alltid ta upp varje teckning, visa upp dem och sa betyget högt. Sen fick man komma och hämta den när man kände igen sin egen och gå på lunch.
Jag kom alltid sist till lunchen, jag var längst ner i högen med två andra killar som målade streckgubbar. Vi tre fick alltid IG eventuellt G-.
Jag började skita i lunchen, var ju ingen idé.
Sen blev jag undenärd och dog. Okej nu tog jag i igen. Var det någon som sa bitter?

Men jag kunde inte måla på beställning. Han var en konstnärssjäl och uppgifterna var som han - flummiga. Jag fick ingen rätsida på vad vi skulle göra. Vi hade 60 minuter, så måla en häst nu. NU!
Måla en häst själv då om du nu tycker det är så roligt, var väl min tanke.

Numera älskar jag att måla, teckna och liknande. Blev superglad när jag fick veta att jag i år får läsa Estetiskverksamvet -Bild på distans!

Det känns lite sådär att lägga ut bilder på sina tavlor. Lite som att blotta sitt inre. Som att publicera sina känslor här. Men som tur är min konst såpass luddig att man inte kan analysera av den sådär direkt. Men är ganska sugen på att lägga upp en konstanalys på min första tavla.

Men jag lägger upp lite skisser jag gjort, samt lite slarvig oljemålning så tar vi konstanalysen separat!

enjoy!












För att klargöra allt. Jag är inte speciellt duktig på att teckna realistiskt utan tycker det är roligt. (nej jag fiskar inte komplimanger nu utan talar ren sanning)
Jag har min typ av konst som jag kommer redovisa så småningom!