Minne:
Stilla vill jag tacka mitt öde:
aldrig jag mister dig helt.
Som en pärla växer i musslan,
så inom mig
gror ditt daggiga väsen ljuvt.
Om till sist en dag jag har glömt dig -
då är du blod av mitt blod,
då är du ett med mig -
det gudarna give

Kvällstilla:
Känn så nära Verkligheten bor.
Hon andas här intill
i kvällar utan vind.
Hon kanske visar sig när ingen tror

Solen glider över gräs och häll.
I hennes tysta lek
är livets ande gömd.
Så nära var han aldrig som i kväll.

Jag har mött en främmande, som teg.
Om jag räckt ut min hand,
jag snuddat vid hans själ,
när vi gick om varann med skygga steg.

Här är två stycken av mina kanske 8 favoriter(?) Är det svårt att förstå att jag valt just dem?
Nu i efterhand när jag ser dem såhär på datorn så börjar jag undra, kanske var det lite sent in på natten att läsa dikter (i söndags natt klockan 03.30)?
Men ja, dom är ju inte dåliga iaf! (jämfört med resten i boken..)

Enjoy!