Jag satte mig ner nyss. Hade en timme över, från allt det där andra runt om kring en.
Vad ska jag göra? Jag blir alltid rastlös. Eftersom det oftast inte händer att jag får tid över, så blir det ännu mer frustrerande. För då betyder det ju att jag gjort allt det där man skulle göra om man skulle ha tråkigt, och nu när jag har tråkigt borde det inte finnas en ända sak att göra kvar. Hänger ni mer?

Trodde inte det heller.

Tittar längs väggen. Där står en rad av mina ofärdiga tavlor. Varför är jag så dålig på att slutföra saker?
Plötsligt när jag ligger och vrider och vänder på mig om natten och inte kan sova så får jag en inspirationskick. Då sitter jag gärna, timme in och timme ut och målar.
Sen tröttnar jag. Även fast tavlan saknar en decimeter färg i ena hörnet, så avslutar jag. Utan inspiration går det helt enkelt inte. Man kan inte tvinga fram kreativitet (vilket var anledningen till att jag fick G- i bild på högstadiet, jag målar inte på beställning) Jag går in i min svär och fokuserar, och denna svär är inget jag styr över. Det är som lust och sug. Det kommer helt plötsligt.

Ja! Tro det eller ej ägnar jag en stor del av min fritid att måla.
Innan vi gjorde om i vårt hus så pryddes våra väggar av mammas tavlor. Oftast landskap. Sjöar. Men även en och annan katt. Ett hus. Eller häst och vagn.
Där hängde de och digla som hån. Som bubblor av förväntningar som jag borde spräcka. Ett hån om att jag inte var lika estetiskt lagd som min mor. Notera att detta var innan 2000-talet då man numera ska ha vita rena väggar med konstruktiv eller abstrakt/modern konst. Inte sjöar och landskap.
2000-talet kom och mammas tavlor hade nått sin slutpunkt. Försiktigt plockade pappa ner dem från väggen, jag vinkade glatt hejdå till tavlorna. Äntligen lugn och ro i tankarna.
Vart tog de vägen? En del åkte upp på vinden, de tavlor mamma ansåg var mest okej skippades till hemlandet Finland där släktingar som passerat 60 fick hänga dem i sitt vardagsrum, mamma antog att deras hem skulle vara mer anpassade till landskap.

Istället pryder festivalplancher våra väggar i vardagsrummet. Eller annan modern okänd konst från allas vårat IKEA.

Jag har känt inspirationen, krativitet och viljan bubbla ända sen dagen dessa tavlor försvann. Men det är svårt att hitta tid, plats och orken att engagera sig i just konst. Något som förövrigt är tidskrävande och utmattande.
Jag fick det där inspirationsruset hemma hos farmor (som har dyra, kända och vackra tavlor överallt) och tog steget och började måla.
Jag hade länge varit avundsjuk på människor talanger inom konst, t.ex. Carolina Gynning. Varför ska hon få vara känd, snygg, författare, god talare, rolig och vara jätte duktig på att måla OCKSÅ? Nu har Gud varit orättvis igen.
Efter första tavlan så fick jag ett sånt självförtroende. Den blev så bra. Mycket tack till farmors (och hennes väninnor med konstöga) uppmuntran och beundran. Ja, tack och lov att den första blev bra annars hade jag gett upp.

Numera är jag inne på min sjunde tavla och har hittat en stil som talar till mig. Jag tror det är ganska viktigt. Att ha något man kan stå på, något man kan eller tror på. Då tror jag att det blir lättare. Just nu är jag inne på min andra "ögon tavla". Jag kommer publicera bilder på alla mina tavlor och även några konstanalyser.

Men jag ville bara introducera kategorin Konst här på min blogg. Detta kan man kalla inspiration via text? Jag blir ofta väldigt inspirerad av människors personliga berättelser. Hur allt började.
Men som jag precis nämnde har jag funnit mycket inspiration från andra konstnärer. Oftast brukar jag googla runt på konst som tilltalar mig, vilket är abstrakt-konstruktiv-modern-konst. Jag härmar inte. Men man får en förebild och ett driv som får mig att vilja fortsätta.
Att kunna skapa en känsla, en tanke, en fråga eller bara göra något vackert endast genom några penseldrag. Du behöver inte säga eller skriva något, det är för mig så intressant. Tolkningsfrågor har alltid facinerat mig. Att själv få skapa något, ha en tanke och sedan få en helt annan tolkning. Det uppmuntrar en, att vi människor är olika fast vi till utsidan ibland drars till samma ideal. Då är det skönt att veta att insidan fortfarande är någorlunda unik!


(Bilderna på kollaget kommer främst från Wall44 som har konst för rimliga priser)