Att berätta hur jag tänkte när jag målade min tavla, måste väl ändå vara lite som att vara trollkar och avslöja sina tricks? Ändå hade jag en klar tanke.

Den känslan som någon utomstående får, eller vad den personen uppfattar det som är bara spännande. Men ändå känner jag ett behov över att förklara mig själv. Försvara min målning lite.

Jag älskar tolkningsfrågor, och tavlor är ofta roten till olika uppfattningar och tolkningar vilket gör att det blir intressant. Självklart finns det inget rätt eller fel, låt oss säga att min baktanke var att förmedla en lycklig, pigg, och glad känsla med att den uppfattas som dyster och hemsk. Det skulle inte göra mig någonting, för då har den tillfört något till någon annan. Den har väckt en känsla hos personen och då är jag nöjd.

Men när jag läser ett stycke, och sedan kommer det till analysen. Efter att jag bildat min uppfattning brukar jag vilja veta, ”vad menade han då?” Och så finns det inget svar. Lite som att se en skräckfilm och aldrig få veta vem mödaren var, utan istället får vi gissa.

Jag gillar att få facit i hand. Det kan påverka min tidigare uppfattning, men jag har i alla fall fått friheten att skapa en.

Att avskala sin egen målning är lite som att servera världen sina innersta känslor på silverfat. Konst är precis som skrift, men bara ett annat sätt att uttrycka sig. Jag målar ofta vad jag känner, och jag utgår alltid ifrån mig själv.
Lite som att skriva en självbiografi. Ibland målar jag andra saker, som kan liknas med att skriva en roman, mer ”påhittade saker”. Alltså tavlor som inte har någon som helst koppling till mig själv.

I skrift är jag oftast en lättsam person och lägger gärna in nypor av humor i mina texter. I konst är jag helt annorlunda. Eftersom det inte är så rakt på sak som skrift är så känner jag en större frihet att måla det jag verkligen, verkligen känner. I skrift blottar jag aldrig hur jag mår eller liknande och håller i så fall fasaden uppe väl, i konst blir det helt tvärt om.
Jag kan inte sätta mig ner, bestämd över vad jag ska måla. Utan det får växa fram.

I min tavla ville jag ha något som symboliserade mig, att jag utgick ifrån mig. Eftersom jag inte alls är så tydlig i min konst, fick det bli mun och två ögon. Som egentligen kan vara vem som helst, alltså det kan vara jag.

Sen ville jag på något sätt symbolisera allt som händer kring mig just nu. Hade det bara varit två saker hade tavlan varit mycket ”renare”. Men som det ser ut så är mitt liv en röra? Kanske inte så enkelt, jag skulle inte påstå att det är rörigt. Det finns en klar struktur på det, men även ett inslag av oreda.

Gul skulle jag påstå är den dominanta färgen i tavlan. Annars är det olika färger fast på mindre områden som gör det hela till en helhet. Även så i mitt liv, kanske inte stora händelser med det är de små som gör det till ett ända stort ”rörigt” liv.

Sen har vi de gråtande ögonen vilket kan kännas lite kliché för min smak men just så här kändes det som de ända rätta.
Tavlan är om man ska analysera färgen och gå på den, så skulle man snabbt dra slutsatsen att min tavla är lycklig, glad, upprymd, härlig osv.
Men det finns sorg, det finns det överallt. Och de gråtande ögonen är ett sätt att ta fram det.

Jag tror att hela tavlan kretsar kring just sorg. Allt som kunde varit vackert i tavlan blir förstört av en ny färg, ett nytt penseldrag. Och det var väl så jag kände mig psykiskt just då?

Vad ska man kalla det? Abstrakt? Konkret? Nonfigurativt?
Alla tre konstformer grundar ju i att tavlan inte avbildar eller gestaltar några uppenbara motiv, inget igenkäningsbart. Det finns dock drag av detta i min tavla, jag har ögonen och munnen. Har även vissa en aning dolda symboler. Det har även vart just den frågan Nonfigurativt har kretsat kring, ska man räkna med cirklar och liknande till den formen eller inte, dock brukar man säga att tavlor som inte innehåller igenkännings bara saker eller symboler är nonfigurativt.
Jag tror min tavla är någonstans nära konkret konst, då abstrakt ofta utgår ifrån natur och landskap. Då inget av detta fanns i min tavla så tippar det åt konkret fast inte helt. Den är en kategori för sig själv.

Mina andra tavlor kretsar dock kring just abstrakt –och konkret konst. Då jag finner den konstformen som den mest befriande. Det behöver inte vara något fast det är något. Tänk att lite kladd kan ha så stor betydelse!

 





Färgerna på målningarna är inte SÅ klara. Men jag ska bättra på dem senare!