Foto, amazon.com

Musikrecensenten Rolf Haglund har recenserat Tranemos egna jazzgrupp "Curly Camel" nya CD, och det är inga dåliga ord!

Finns nån rättvisa slår den purunga Tranemo-trion Curly Camels nya cd ned som en uppenbarelse i den svenska jazzvärlden. Fast rättare sagt har den redan gjort det, i och
med att 16-årige kompositören August Björn inhöstat ett av de hett eftertraktade Stim-stipendierna på 10 000 kronor för fyra av låtarna på skivan. Där gäller inga åldersgränser, och han fick slåss med inte mindre än 846 sökande.
När jag hört skivan känns det helt oväsentligt att påpeka upphovsmännens ålder. Allt är fullmoget utan begränsningar. Men bakom både pianospel och alla kompositioner står alltså en 16-åring, medan gruppen som helhet gjort alla arrangemang. Bakom trummor och slagverk sitter Mario Ochoa, 17 år, och både el- och kontrabasist är Augusts bror Isak, 19 år.
En tidig inspiration blev Esbjörn Svenssons grupp, och vid ett par minnesvärda konserter i Borås framstod trion ingalunda som dennes plagiatörer, snarare fullföljare av hans musikgärning. Nu, efter nya cd:n, är omdömet än giltigare. Liksom Esbjörn förde arvet vidare från lika särpräglade geniet Jan Johansson, känns angeläget att redan säga samma sak om August i relation till Esbjörn Svensson.
Skivan Mono Human känns nästan outtömligt associationsrik med ett oavvisligt allvar i anslaget. De ofta ganska långa pianointroduktionerna är, liksom den dominerande mollprägeln klart influerade av Rachmaninovs Preludier.
Mot den mjuka melodiska skönheten finns dock också mörka sidor i en rad centralt placerade stycken, som 6 Degrees from Destruction, dramatiskt som en nedräkning, skriven i anslutning till Al Gores film om den globala uppvärmningen inför en utställning på konstindustriskolan HDK i Göteborg. Skivan går den enskilde individens problem in på livet även i Front Row Perception och When the System Breakes Down. De kaotiska stämningarna balanseras dock av positiva värden, de egna minnena i Sequences of Life, än tydligare i Mono Human tillkommen efter trions långa nattliga samtal under stjärnhimlen.
Sällan förenas skönhet, humanistisk övertygelse, empati och engagemang i hoten mot livet som på denna skiva, så häpnadsväckande mogen och angelägen.

Ni kan lyssna på min favoritlåt här!
http://www.youtube.com/watch?v=U3osx1rLacw