Bild, snodd från rixfm


Min pojkväns syster fyllde 16. Som den kulturbloggare jag är ända in i själen kände jag mig tvungen att tillföra något kulturellt till hennes födelsedag. Men kunde ju självklart inte komma på vad.. Eftersom hennes unga flickhjärta endast slår för pojgruppen EMD fick det bli biljetter dit. Jätte kulturellt.. Bra Hanna..

Så här kommer mina personliga åsikter om spektaklet på Åhaga. Och Madde, eftersom du läser detta: Ta inte illa upp!

---

Där satt man bland nyblonderade 40 -åringar i samma jävla Odd Molly klänningar och Lindex-jeansjackor som dragit med sina snoriga dagisungar för att ha en orsak att vicka höftproteser och ägna några otrohtestankar till övermoget lammkött. Samtidigt sitter 14-åriga tjejer med sina billiga rosa elgigantenkameror och försöker fånga idolkillarna på bild. Hela lokalen luktar billig parfym och för mycket proffs hårspray från Ullared. När jag ser två flickor i tonåren träda in med DANNY <3 -band på huvudet börjar jag kika efter potentiella flyktvägar.

Till slut träder de ut på scenen och inom loppet av två sekunder skriker alla tjejer fullt ut, som om de inte fanns någon morgondag. Den nedsläckta lokalen lyser snabbt upp av alla kamerablixtrar som från den stunden är oavbrutna tills sista tonen. Erik tar den första tonen och det jag trodde var omöjligt händer, skriken blir fler och högre. Då! Mitt i allt breder sig en ljusshow på stereoider ut över publken. Samtidigt rullar dåliga powerpointbilder i bakgrunden till "Jenny Goodbye".
Aldrig har ålderglipan varit så stor som på denna konsert. Här beblandas tanter i dödszoonen med barn som inte ens kan gå än till en salig blandning.

En gång under konserten börjar jag fundera på hur synd det är om EMD. Hur kul kan det egentligen vara att ha så här ointelligenta fans? Hälften är halvdöda, häften kan precis peka ut sin egen näsa och resten förföljer dem från stad till stad och tapiserar sina rum med deras näsdukar. Hur kan det vara att stå där uppe på scen och se detta? Se barnen stå på stolarna för att de inte ens når upp och se dem annars, se tanterna stå med sin extra krycka och hörapparater, och ropa "Mår ni bra?" Klart vi inte mår bra. Kalle har bajsat på sig, Ida ser inget och Joel tycker det är för högt. Samtidigt som Gunnvor och Eva-Lisa varken ser eller hör men snygga är de där pöjkarna konstaterar båda. Sirkka-Leena och Maja-Tina har lite svårt att så upp och tycker tjejerna skriker lite för mycket, annat var det på deras tid!

När Danny sen sjunger sin Melodifestivalslåt "In de the club" så tror jag att publiken får ett kollektivt eppelepsianfall. Barnen hoppar frenetiskt och tanterna ställer sig upp och gungar i otakt och klappar händerna. Samtidigt är jag lättad över hans låtval, han sjunger den mest barnvänliga låten då den i stort sätt endast består av ett ord "Club" så till och med den fyra åriga killen framför mig kan sjunga med. Det kallar jag att tillfredställa sin publik!

Men hur roligt kan det vara att va EMD? Att behöva förse sina konserter med sittunderlag för att de under 10 år ska kunna få en skymt av dem. Hur roligt kan det vara att innan de sjunger sin cover på "Gangsters paradise" måste driva med sig själv och sin "tuffa uppväxt" för att publiken ska ha överseende med deras låtval när de tidigare gått ut i Hänt Extra med att de var sängvätare till tonåren.

Hur kan det vara möjligt att de har typ fyra egenskrivda låtar som i princip handlar om samma bråk med tjejen, om att de ska lämna de bakom sig. En historia tagen ur den idylliska svenska förortsfamiljen. Hur känns det inte att sjunga massa covers på sin egna konsert? Det måste väl ändå vara höjden av fönedring när Dannys Melodifestivalbidrag inte ens är skriven av han själv, alltså att han behövde hjälp med att forma en låt som berstår av samma mening om och om igen "In the club". Som förövrigt måste ha den mest obetydliga och sämsta texten någonsin, en låt som handlar om att hans grabbgäng alltid finns på listan till stans klubbar. Så genialt!

Det ända motargument jag någonsin stött på i försvar till Dannys otroligt karaktärlösa personlighet och hans näst intill obefintliga sångkärriär är hans påstådda kändiskap i Polen. Jag vet nu inte om detta stämmer, men stämmer detta påstående så skulle jag om jag var Danny aldrig skylta med det. Har du lite polskt blod i dig kommer de landet alltid att stötta dig. Och att han flytt till Polen måste väl ändå tyda på att det inte funkar i Sverige, eller hur?

Jag kommer be om ursäkt den dagen killarna skriver en egen låt om något viktigt. Då menar jag inte tuggummipop om bråk med tjejen eller om nån nattklubb. Det måste ju vara botten av ens kändisskap när ens stampublik endast lyssnar på dem för att de är EMD och inget mer. De skulle kunna sjunga bajsvisan och den skulle spelas i var ända rosa walkman mobil nästa dag.

Nu skulle ett äkta EMD-fan säga att "Hallå Hanna, de har ju faktiskt skrivit en låt om något viktigt. Alone!"

Då skulle jag skratta lite lätt. Och sedan sätta mig i en slags maktposition och markera den genom att börja mitt försvar med "Lilla flicka.." Antagligen skulle detta EMD-fan vara i åldern runt 13-16 med tanke på att den faktiskt ha kunnat tyda texten till Alone.

Låt mig snabbt analysera texten lite.

Is anyone out there willing to listen
I'm kind of worried about the world that we live in
It's time to stand up but everyone's hating
Mothers are crying all night long waiting for their kids to come home
Does anybody see that something's wrong, yeah?
Earth we're living on today is never ever gonna be the same
If we don't wake up and make a change, no tell me

Älskar att de har konstaterat att något är fel med världen. Älskar även deras geniala exempel, "Mothers are crying all night long, waiting for theus kids to come home". Ja just det. Vårt värld är helt sjuk. Mammor grinar och barn är ute för länge. Hjälp! Ni tänkte inte på att nämna krig? Eller svält? Barnmisshandel? Våldtäkter? 

Morsor som grinar. Vilken sjuk värld vi lever i. Bra att EMD står upp för den och berättar om det.

Men ärligt talat. Hur svårt kan det vara att tillfredställa en publik med medelåldern 9 år?