Första delen av snook gav ut sin platta, syftar på Oskar Linnros. Inte långt där efter så bestämde sig andra delen av snook att göra samma sak, Daniel Adams-ray med "Svart, vitt och allt däremellan"
Som alla vet kunde inte Oskar Linnros "Vilja bli" blivit mer hyllad. "Svart, vitt och allt däremellan" kom ganska tätt inpå "Vilja bli" och personligen tycker jag att den hamnade i skuggan.
Att båda killarna är duktiga går inte att säga emot, men ändå tycker jag att Daniel Adams-rays album känns mer äkta. Jag tycker inte Daniel Adams-ray har letat efter den där riktiga hiten utan alla låtar känns på riktigt. Och verkligheten är inte alltid en hit.  



Och hans album slår ju Oskar med hästlängder. Kan det blir vackrare?