Matilda Standoft. En 19 årig kulturintresserad tjej som älskar opera.

Jag har planer på att här efter göra "små-intervjuer" med människor i min omgivning som har en koppling till just kultur. Om ni känner någon eller själva är kulturintresserade så ställer jag gärna några frågor till er. Bara att höra av sig till min mejl.

Tillbaka till Matilda.

Matilda har många talanger. Främst så spelar hon instrument. Längst har hon spelat violin och tagit lektioner sen hon gick i första klass, hon medverakde även i Tranemo orkester under den tiden.
Dock tog det stopp i åttonde klass men hon har fortfarande kunskapen i bagaget. Istället började intresset för gitarr att växa, numera tar hon lektioner en gång i veckan på kulturskolan.
- Men annars är jag fullt självlärd, lektionerna är med för betygets skull, säger hon.
En kunskap kommer sällan ensam, skulle man kunna uttrycka det. I alla fall har Matilda även gett sig på piano hemma också.
- Fast då plinkar jag mest hemma, det är inget seriöst, menar hon.
Själv blir jag väldigt imponerad då jag är totalt tondöv och det närmaste instrumet jag kommit är triangeln på skolmusiken i mellanstadiet.

Hur ser du på kopplingen mellan musik och kultur?
- Den är ju näst intill självklart. Men i alla fall mycket stor. Kultur står mycket för underhållning och det gör musik också. De hår hand i hand!

Jag frågar Matilda hur "kulturellt aktiv" hon annars ser sig själv vara. Hon kommer snabbt på flera svar och bland dessa finns bloggintresset som mer och mer börjar krypa in i kulturens stora djungel. Hon anser sig även politiskt aktiv på det sättet att hon håller sig uppdaterad. Hon är helt öppen med att det är de blåa blocket som delar hennes åsiker. Hon läser mycket och tittar gärna på opera.

Opera?!? Jag blir fullständigt chockad. Matilda är snart 19 år och är mycket intresserad av opera.
- Det var mamma som fick mig att följa med, sedan dess har jag följt med fler och fler gånger.
Hon har redan hittat sig en favorit som hon gärna tipsar om "Mozart, Raquiem" eller "Dödsmässan" som den heter på svenska.

Jag blir genast intresserad hur synen på hennes opera-intresse har varit bland hennes omgivning.
- Jag har inte stött på några annorlunda reaktioner, kanske beror det på att jag är såpas öppen om det, gissar Matilda.
Vi funderar ihop om vad den generella uppfattningen kring detta kan vara.
- Jag tror det anses som ganska "Bratigt" att se på opera, kommer hon sedan fram till. 
Jag kan hålla med till viss del, det är kulturellt och akademiskt vilket ofta anses som egenskaper hos ett "brat".
Jag frågar några andra elever som sitter bredvid oss och deras uppfattning är "ovanligt".

Ovanligt få avsluta denna korta frågestund/reflektion med Matilda Standoft. Varför är detta så ovanligt då? Många av oss ungdomar har inte fått samma chans som Matilda att gå och titta. Om vi får den chansen borde vi deffenetivt ta den, kanske vi också skulle fastna för det vilket sedan skulle leda till att detta inte var så "ovanligt".

Jag bad även Matilda att tipsa om musik på ett annat språk. Detta kommer jag be alla mina intervju-offer att göra. På så sätt sprider vi lite musikkultur!

Här kommer Matildas franska tips:
Carla Bruni - Quel qu'un m'a dit

Och Lara Fabian - J'e t'aime (Har för mig att den skulle bara bäst live)
 

Tack Matilda!
Hon har även flera bloggar, bl.a en spel och filmblogg dem hittar ni på hennes privata blogg,
www.matildastandoft.blogg.se
Länken är klickbar

”Jag var helt oerfaren i början”
Madelen Andersson, en av de tio tjejerna som tog initiativet att börja med teater, helt oerfaren. Nu på torsdag sker hennes debut på scen, i pjäsen ”Mirakelmedlet”. 

Det finns idag ett socialt minskat intresse för kultur. Dock finns det ändå en drivkraft att uppmuntra det kulturintresse som finns idag. Allt ifrån debutantpriset till olika kulturarrangemang införs för att uppmuntra och hylla de olika människorna som utövar kultur. Men vi glömmer de viktigaste, de unga som vågar ta steget till att helt obekanta inta kulturvärlden. Vart är deras pris, uppmuntran och hyllning?

Jag träffar Madelen Andersson, 15 år från Holsljunga som nyligen börjat engagera sig i Svenljunga kommuns teatergrupp, för att prata om hennes eget kulturintresse samt det generella intresset bland dagens ungdomar.
Madelen Andersson, till ytan en vanlig tjej som går nionde klass på Mogaskolan i Svenljunga. En blyg, men ändå sprallig tjej som verkar se det mesta positivt och älskar skolan. Utöver det är musik en stor passion i livet.
- Micheal Jackson och E.M.D är mina absoluta favoriter, berättar hon.

Madelen Andersson läste Svenljunga-Tranemo tidning och upptäckte då en annons om teatergrupperna som kommer arrangeras i Svenljunga kommun, och bestämde sig för att anmäla sig. Detta var i slutet av sommarlovet, och teatern skulle börja parallellt med skolstarten.
- Jag hade redan då skådespelardrömmar, och teater kändes som ett bra sätt att börja på.
Genom tidningen kunde hon komma i kontakt med teatergruppen. Några samtal senare var hon anmäld i god tid och kunde veckan efter gå till hennes första teaterträning.
- Jag tycker det borde finnas mer reklam om olika aktiviteter som finns i kommunen. Det är inte så att jag går in på deras hemsida och letar, säger hon.
Idag har hon medverkat i teatergruppen nästan ett halvår, varje Tisdag har de träffats för att träna.
- Lokalerna har varit bra, och även vår ledare. Det var mycket roligare än jag trodde!

Även fast den generella uppfattningen om folk som sysslar med teater är att de är öppna, glada, spralliga och galna så verkar Madelen bevisa motsatsen. Man behöver inte vara på ett visst sätt för att spela teater.
- Jag brukar vara lite blyg när jag träffar nya människor, vilket borde göra det svårare för mig. Men när du går in i en roll så är det inte du längre, vilket blyga personer oftast inte tänker på, tipsar Madelen.
Trots detta kom Madelen in i gruppen mycket bra även fast hon inte kände någon sen tidigare, och idag tycker hon att gruppen är mycket tajt när det kommer till sammanhållningen.
- Det beror mycket på vår ledare, Hanna. Hon hade ett bra sätt att få oss samarbeta, Berättar Madelen glatt.

Hon tycker även detta varit en stor chans att träffa nya vänner samt få skådespelarkvalitéer till framtiden. För framtiden lurar bakom hörnet och snart är det dags för gymnasievalet.
- Jag har inte bestämt mig än, men det lutar åt Bäckängsgymnasiet i Borås, där jag vill studera estetiska linjen med inriktning Teater.
Detta kommer inte som en chock för någon menar Madelen. Hon har alltid haft ett stort filmintresse, och berättar att hon har upp emot 260 filmer hemma.
- Jag köper nya hela tiden, skrattar Madelen.
Samtidigt vet Madelen inte hur hon ska göra med denna fritidssyssla. Hon är fortfarande helt ovetande vad gymnasiet kommer erbjuda i tidväg och är skeptiskt till att hon kommer hinna med att fortsätta i den äldre teatergruppen i Svenljunga.
- Men har jag tid, då fortsätter jag gärna, menar hon.

”Mirakelmedlet” heter den pjäs de arbetat nu från sommarlovets slut med. Madelen beskriver den mer som en barnpjäs men att det är riktigt underhållande.
- Torsdagen den 9/12 kommer vi framföra den för allmänheten kl. 18.00 i Svenljunga Teaterbiograf. Det är gratis också, så kom och titta!
Madelen tycker personligen att det gynnar dem som amatörskådespelerskor att den är gratis, men att det också hade varit kul med lite pengar till deras grupp.
- Vi hade kanske kunnat göra något ihop med gruppen, men det spelar ingen roll.

Jag vill ändå tala mer med Madelen om det generella kulturintresset bland henne och hennes umgänge. Madelen säger att det är fritt fram att spela instrument och teater utan någons dömande.
- Det är inte så att man blir mobbad för man spelar trumpet, menar hon.
Men hon tillägger även att man istället mobbad efter utseende numera.
Ändå har hon inte ett stort kulturintresse menar hon själv. Detta bottnar kanske i ordet kultur, att det är ganska laddat. Laddat med tankar om tanter och opera. Samtidigt som det egentligen är mycket av det vi håller på med idag.
- Jag ritar mycket på fritiden, samtidigt som mina familjemedlemmar klagar på att jag sjunger för mycket, och för högt.

Sydsvenskan publicerade inte för så länge sedan en text om att teatervärlden i de mer seriösa förhållningarna är extremt mansdominerat. Men så är inte fallet i Madelens grupp. Könsfördelningen i gruppen är till hundra procent dominerad av det kvinnliga könet. De tio som utgör denna teatergrupp är alla tjejer.
- Jag tror inte killar vågar lika mycket som vi tjejer i min ålder. De har ingen ork, de spelar hellre dataspel, förklarar Madelen.
Hur ska man då få killar som vill, men kanske inte vågar att börja med teater?
Madelen tycker att man ska uppmuntra det mer i skolorna, talangerna är inte könsfördelade utan det är individuellt. Därför tycker hon fler av det manliga könet ska våga prova på.
- Om man inte vill stå på scen, kan man fråga om man få göra någonting annat. Ljus, ljud och sådant. Det handlar ju mycket om att vara en del av någonting, en gemenskap, säger Madelen.

Att det är svårt att lära känna nya människor, det vet vi alla. Men att det direkt förväntas av dem att kunna samarbeta gör det hela ännu svårare.
- Jag är en sådan person som tar tid på mig innan jag släpper in människor, men ändå tycker jag att vi lyckas skapa en kamratskap, säger Madelen om hennes situation.
Samarbetet testas lite genom att vissa i gruppen har tidigare erfarenhet och andra inte.
Madelen ser detta dock inte som ett problem utan en fördel.
- Jag lär mig av dem. Att spela mot någon som är bättre gör att du automatiskt presterar bättre, så de gynnar mig!

Fördomar är något som kulturvärlden får leva med varje dag. Precis som mycket annat. Teater har länge haft ett stämpel på sig, för att vara till för ”speciella individer”.
- Jag tycker teater känns mycket accepterat, mycket tack vare att det fått ett mer humoristiskt stämpel istället. Många förknippar dagens teater med improvisation, vilket många ser som en rolig sak, tycker Madelen.

På tal improvisation så berättar Madelen att det var en av sakerna hon var rädd för, främst för att alla hade sagt att det skulle vara svårt. Men det visade sig vara tvärt om, och är idag en av hennes favorit saker med teater.
- Samma sak var det med att lära in repliker, nu har vi inte så många repliker, men det var inte lika svårt som alla hade sagt.

Jag frågar som avslut hur det kommer kännas inför hennes debutuppträdande. Madelen tänker efter en lång stund.
- Roligt, lite pinsamt kanske, säger hon.
Nervositeten då?
- Det är ju min första pjäs, så nervositeten kommer jag nog inte undan.

Nu önskar jag henne, men också hela teatergruppen lycka till. Och vi ses där!

Dags för första intervjun.

För er som missat det publicerade jag en krönika som handlade om poetry slam nyligen. För drygt ett år sen var det begreppet något helt nytt för mig. Så av egen erfarenhet vet jag att poetry slam har hamnat lite i skuggan, och många är inte medvetna om att det finns eller hur det fungerar. Därför gjorde jag en intervju med Alice Josefsson som är engagerad i poetry slam för att få en rättvis synvinkel på det.



"Poetry slam världen är väldigt snäll och även om man är nybörjare kommer du snabbt in i det"

Hej Alice! För dem som inte vet, vem är du?Jag är en tjej på 18 år som alltid har tyckt om att skriva. Inte bara dikter utan också noveller med mera. Min utbildning inriktar sig på just på att skriva och jag älskar det. Får jag inte skriva så känns allt meningslöst. Jag har länge tyckt om att stå i rampljuset och få folk att lyssna på mig därför är poetry slam perfekt.

Alice Josefsson, när hon läser upp en av hennes dikter!

Som du säger är du engagerad i poetry slam, men hur går det till rent praktiskt?
Det är en tävling i poesi. Många säger att det inte går att tävla i poesi och det är faktiskt därför vi gör det. Poetry slam är en tävling, det finns en jury som betygsätter dikterna allt eftersom poeten har läst upp dem. Juryn är alltid personer ifrån publiken som kommer dit för att lyssna, alltså inte proffs utan vanliga personer med åsikter.
Det finns olika poesi tävlingar som går till på lite olika sätt men det är alltid en grundomgång när alla deltagare läser en dikt sedan är det de 4 bästa som läser i dueller och ifrån de duellerna är det två kvar. Den med högst poäng vinner och sedan räknas det nedåt. Ibland finns det priser, ibland inte. Oftast är det just äran och känslan av att vinna som är den viktiga. Eller så finns det sådana som jag som helt enkelt bara gör det för att det är kul.

Du nämnde att du skriver mycket i skolan, gör du det även på fritiden?
Ja, det och oftast där jag får tillfälle att skriva dem. Skolan har sina regler så mestadels skriver jag på min fritid. Jag går även i en skrivarkurs där vi får hjälp med våra texter och lär oss olika sätt att skriva samt utvecklar oss. Väldigt användbart!

Det kan vara svårt att skriva ibland, vart ifrån finner du din inspiration?
Överalt! Det kan vara ett samtal någon har på bussen, filmer, andra dikter, artiklar i tidningen. Verkligen allting men som många poeter och författare så tar jag ofta saker ifrån egna erfarenheter. Det brukar bli bäst om det är lite personligt.

Men alla har dagar då det verkligen inte går att skriva, hur gör du då?
Flödeskriver. Ta papper och penna och skriver allt som är i huvudet. Sätt en tid att du måste skriva i 10 minuter precis det som kommer upp i huvudet. Du får inte stryka något, sudda eller stanna. Kommer det bara upp samma saker så skriv samma saker. Det brukar ofta vara så att det ligger för mycket skit över det bra och då måste skiten bort först.

Vad har du för bakgrund inom poetry slam? Vad har du varit med om? Stora tävlingar och liknande?
Oj! Jag har varit med i ett antal år nu. Det har blivit 2-3 Borås Open som är den största svenska tävlingen inom poetry slam förutom SM. Hagströms hink som är en lagtävling då hela lagets insatser räknas och man får också göra texter ihop. Sen var jag med i SM och tävlade. Väldigt stort och helt fantastiskt! Det kanske låter konstigt med ja, det finns ett svenskt mästerskap i poetry slam. Bara de bästa ifrån varje region får vara med och tävla och jag lyckades komma dit tillsammans med några av mina vänner. Bästa upplevelsen i mitt liv verkligen!

Vad är det som gör att just du vill hålla på med poetry slam?
Ifrån början var det ett sätt att komma över min fruktansvärda scenskräck. Det är svårt att tro nu, men när jag var liten kunde jag inte prata inför folk alls utan att spy.
En kompis drog med mig till poetry slam när hon skulle tävla och helt plötsligt stod jag på scenen själv. Det var fruktansvärt och hjärtat slog så hårt att jag inte kunde höra något annat men jag gjorde det. Efter den gången var jag totalt fast. Adrenalinet som pumpade runt i kroppen på mig var fantastiskt! Bara det att personerna faktiskt lyssnade på mig och att jag fick stående applåder när jag gick ner från scenen gjorde mig övertygad om att jag ville upp igen och jag anmälde mig på plats till nästa tävling. Nu vill jag knappt gå av scenen alls!

Vad är den största fördomen du skulle vilja spricka om just poetry slam?
Att det inte är töntigt! Många som jag hör pratar om poetry slam tycker det är töntigt att skriva dikter och ställa sig på en scen för att läsa upp dem. Det är verkligen inte töntigt! Hur kul skulle det inte vara att vinna SM? Är det töntigt att vinna SM? Verkligen inte! Dikter är det minst töntiga som finns.

Vad är det för typ av människor som deltar i peotry slam?
Alla deltar. Gamla som unga, män, kvinnor verkligen alla. Det går inte att dela in poesin i en grupp. Fler än man  tror skriver dikter i hemlighet, dom som tävlar i poetry slam är precis som alla andra. Ett tag var det många killar i ålderna 19-25 men det går i vågor. Just nu är vi väldigt mycket blandat. Juniorer som är 10 år och seniorer som är 90 år. Allting finns.

Hur ska de gå till väga som tycker att detta låter intressant och vill börja med det?
Kolla om det finns poetry slam i kommunen först och främst. Det är många som har poetery slam fast man inte vet om det. Annars, varför inte kontakta mig?

Hur tar man det första steget?
Gå på en tävling och titta. Se om du tror att det är något för dig och vågar du så anmäl dig till nästa tävling. Är det så att du inte vill tävla även fast du anmält dig så måste du inte. Allting är frivilligt och det är meningen att det ska vara kul.

Är det inte nervöst att stå framför människor och inte bara prata, men även läsa personliga texter?
Ja det är det självfallet. Ofta är det så att du läser upp något som är direkt ifrån hjärtat och det kan vara riktigt jobbigt. Jag är fortfarande alltid nervös innan jag går upp på scen men jag tror att jag gör ett bättre framträdande när jag är nervös. Det är många duktiga poeter som är nervösa innan dom går upp på scenen och jag tror det är meningen att man ska vara nervös. Det hör liksom till.

Hur tacklar du din nervositet?
Jag nervös kissar 20 000 gånger innan jag går upp på scenen och jag försöker att läsa något annat än min egen text så att jag inte låser mig. Det underlättar att ha sällskap med som inte ska tävla själva. Min pojkvän är för det mesta ett stort stöd för att han alltid ger mig beröm även om jag tycker det går dåligt. För honom är jag ändå bäst.

När började du och hur?
Det är många år sedan nu.. 6 år sedan kanske. En kompis drog med mig och just den gången hade jag med mig en text av någon anledning jag inte kommer ihåg. På varje poetry slam finns det något som heter Kalibreringspoet. Det är en poet som läser första texten som en testomgång för jurygrupperna och så att publiken ska förstå hur det går till. Denna personen är inte med i tävlingen utan är bara öppning. Jag fick helt enkelt vara Kalibreringspoet den kvällen och öppna hela tävlingen. Jag trodde verkligen att jag skulle dö men jag ångrar verkligen inte att jag ställde mig på scen den kvällen.

Vad skulle du säga till den som vill men inte våga delta i poetry slam?
Det finns något som kallas öppen scen då vem som helst får gå upp och läsa en text utan att bli betygsatt, det är ofta en bra början. Annars finns det mindre tävlingar att börja med. Alla tycker inte att det är kul men det är helt klart värt att testa! Kicken är underbar och dom som inte står på scen missar verkligen något som är fantastiskt roligt.

Många är rädda för det inte känner någon annan som gör det (speciellt unga tjejer), har du fått nya vänner och kontakter genom att delta?
Ja väldigt många. Personer som bor långt ifrån där jag bor som jag pratar med över nätet men också människor som bor nära mig och vi kan träffas varje vecka. Poetry slam världen är väldigt snäll och även om man är nybörjare kommer du snabbt in i det. Alla är villiga att hjälpa dig och göra det så roligt som möjligt för alla. På många sätt är poetry slam som en liten familj.

Kommer du fortsätta med poetryslam i framtiden?
Ja så länge jag tycker det är kul att tävla så kommer jag fortsätta. Eftersom det viktiga för mig är att ha kul.

..Och vad är målet?
Målet... Ja det skulle nog vara att vinna någon av de större tävlingarna. Inte SM än så länge med kanske Borås Open eller Hagströms hink.

Några sista ord du vill tillägga?
Får du tillfället att stå på en scen och läsa något du själv ha skrivit så ta chansen! Det är helt klart värt fjärilarna i magen!

Till er som vill ha kontakt med Alice kan bara lämna en kommentar så tillrättavisar jag er!

 

Matilda Standoft. En 19 årig kulturintresserad tjej som älskar opera.

Jag har planer på att här efter göra "små-intervjuer" med människor i min omgivning som har en koppling till just kultur. Om ni känner någon eller själva är kulturintresserade så ställer jag gärna några frågor till er. Bara att höra av sig till min mejl.

Tillbaka till Matilda.

Matilda har många talanger. Främst så spelar hon instrument. Längst har hon spelat violin och tagit lektioner sen hon gick i första klass, hon medverakde även i Tranemo orkester under den tiden.
Dock tog det stopp i åttonde klass men hon har fortfarande kunskapen i bagaget. Istället började intresset för gitarr att växa, numera tar hon lektioner en gång i veckan på kulturskolan.
- Men annars är jag fullt självlärd, lektionerna är med för betygets skull, säger hon.
En kunskap kommer sällan ensam, skulle man kunna uttrycka det. I alla fall har Matilda även gett sig på piano hemma också.
- Fast då plinkar jag mest hemma, det är inget seriöst, menar hon.
Själv blir jag väldigt imponerad då jag är totalt tondöv och det närmaste instrumet jag kommit är triangeln på skolmusiken i mellanstadiet.

Hur ser du på kopplingen mellan musik och kultur?
- Den är ju näst intill självklart. Men i alla fall mycket stor. Kultur står mycket för underhållning och det gör musik också. De hår hand i hand!

Jag frågar Matilda hur "kulturellt aktiv" hon annars ser sig själv vara. Hon kommer snabbt på flera svar och bland dessa finns bloggintresset som mer och mer börjar krypa in i kulturens stora djungel. Hon anser sig även politiskt aktiv på det sättet att hon håller sig uppdaterad. Hon är helt öppen med att det är de blåa blocket som delar hennes åsiker. Hon läser mycket och tittar gärna på opera.

Opera?!? Jag blir fullständigt chockad. Matilda är snart 19 år och är mycket intresserad av opera.
- Det var mamma som fick mig att följa med, sedan dess har jag följt med fler och fler gånger.
Hon har redan hittat sig en favorit som hon gärna tipsar om "Mozart, Raquiem" eller "Dödsmässan" som den heter på svenska.

Jag blir genast intresserad hur synen på hennes opera-intresse har varit bland hennes omgivning.
- Jag har inte stött på några annorlunda reaktioner, kanske beror det på att jag är såpas öppen om det, gissar Matilda.
Vi funderar ihop om vad den generella uppfattningen kring detta kan vara.
- Jag tror det anses som ganska "Bratigt" att se på opera, kommer hon sedan fram till. 
Jag kan hålla med till viss del, det är kulturellt och akademiskt vilket ofta anses som egenskaper hos ett "brat".
Jag frågar några andra elever som sitter bredvid oss och deras uppfattning är "ovanligt".

Ovanligt få avsluta denna korta frågestund/reflektion med Matilda Standoft. Varför är detta så ovanligt då? Många av oss ungdomar har inte fått samma chans som Matilda att gå och titta. Om vi får den chansen borde vi deffenetivt ta den, kanske vi också skulle fastna för det vilket sedan skulle leda till att detta inte var så "ovanligt".

Jag bad även Matilda att tipsa om musik på ett annat språk. Detta kommer jag be alla mina intervju-offer att göra. På så sätt sprider vi lite musikkultur!

Här kommer Matildas franska tips:
Carla Bruni - Quel qu'un m'a dit

Och Lara Fabian - J'e t'aime (Har för mig att den skulle bara bäst live)
 

Tack Matilda!
Hon har även flera bloggar, bl.a en spel och filmblogg dem hittar ni på hennes privata blogg,
www.matildastandoft.blogg.se
Länken är klickbar

”Jag var helt oerfaren i början”
Madelen Andersson, en av de tio tjejerna som tog initiativet att börja med teater, helt oerfaren. Nu på torsdag sker hennes debut på scen, i pjäsen ”Mirakelmedlet”. 

Det finns idag ett socialt minskat intresse för kultur. Dock finns det ändå en drivkraft att uppmuntra det kulturintresse som finns idag. Allt ifrån debutantpriset till olika kulturarrangemang införs för att uppmuntra och hylla de olika människorna som utövar kultur. Men vi glömmer de viktigaste, de unga som vågar ta steget till att helt obekanta inta kulturvärlden. Vart är deras pris, uppmuntran och hyllning?

Jag träffar Madelen Andersson, 15 år från Holsljunga som nyligen börjat engagera sig i Svenljunga kommuns teatergrupp, för att prata om hennes eget kulturintresse samt det generella intresset bland dagens ungdomar.
Madelen Andersson, till ytan en vanlig tjej som går nionde klass på Mogaskolan i Svenljunga. En blyg, men ändå sprallig tjej som verkar se det mesta positivt och älskar skolan. Utöver det är musik en stor passion i livet.
- Micheal Jackson och E.M.D är mina absoluta favoriter, berättar hon.

Madelen Andersson läste Svenljunga-Tranemo tidning och upptäckte då en annons om teatergrupperna som kommer arrangeras i Svenljunga kommun, och bestämde sig för att anmäla sig. Detta var i slutet av sommarlovet, och teatern skulle börja parallellt med skolstarten.
- Jag hade redan då skådespelardrömmar, och teater kändes som ett bra sätt att börja på.
Genom tidningen kunde hon komma i kontakt med teatergruppen. Några samtal senare var hon anmäld i god tid och kunde veckan efter gå till hennes första teaterträning.
- Jag tycker det borde finnas mer reklam om olika aktiviteter som finns i kommunen. Det är inte så att jag går in på deras hemsida och letar, säger hon.
Idag har hon medverkat i teatergruppen nästan ett halvår, varje Tisdag har de träffats för att träna.
- Lokalerna har varit bra, och även vår ledare. Det var mycket roligare än jag trodde!

Även fast den generella uppfattningen om folk som sysslar med teater är att de är öppna, glada, spralliga och galna så verkar Madelen bevisa motsatsen. Man behöver inte vara på ett visst sätt för att spela teater.
- Jag brukar vara lite blyg när jag träffar nya människor, vilket borde göra det svårare för mig. Men när du går in i en roll så är det inte du längre, vilket blyga personer oftast inte tänker på, tipsar Madelen.
Trots detta kom Madelen in i gruppen mycket bra även fast hon inte kände någon sen tidigare, och idag tycker hon att gruppen är mycket tajt när det kommer till sammanhållningen.
- Det beror mycket på vår ledare, Hanna. Hon hade ett bra sätt att få oss samarbeta, Berättar Madelen glatt.

Hon tycker även detta varit en stor chans att träffa nya vänner samt få skådespelarkvalitéer till framtiden. För framtiden lurar bakom hörnet och snart är det dags för gymnasievalet.
- Jag har inte bestämt mig än, men det lutar åt Bäckängsgymnasiet i Borås, där jag vill studera estetiska linjen med inriktning Teater.
Detta kommer inte som en chock för någon menar Madelen. Hon har alltid haft ett stort filmintresse, och berättar att hon har upp emot 260 filmer hemma.
- Jag köper nya hela tiden, skrattar Madelen.
Samtidigt vet Madelen inte hur hon ska göra med denna fritidssyssla. Hon är fortfarande helt ovetande vad gymnasiet kommer erbjuda i tidväg och är skeptiskt till att hon kommer hinna med att fortsätta i den äldre teatergruppen i Svenljunga.
- Men har jag tid, då fortsätter jag gärna, menar hon.

”Mirakelmedlet” heter den pjäs de arbetat nu från sommarlovets slut med. Madelen beskriver den mer som en barnpjäs men att det är riktigt underhållande.
- Torsdagen den 9/12 kommer vi framföra den för allmänheten kl. 18.00 i Svenljunga Teaterbiograf. Det är gratis också, så kom och titta!
Madelen tycker personligen att det gynnar dem som amatörskådespelerskor att den är gratis, men att det också hade varit kul med lite pengar till deras grupp.
- Vi hade kanske kunnat göra något ihop med gruppen, men det spelar ingen roll.

Jag vill ändå tala mer med Madelen om det generella kulturintresset bland henne och hennes umgänge. Madelen säger att det är fritt fram att spela instrument och teater utan någons dömande.
- Det är inte så att man blir mobbad för man spelar trumpet, menar hon.
Men hon tillägger även att man istället mobbad efter utseende numera.
Ändå har hon inte ett stort kulturintresse menar hon själv. Detta bottnar kanske i ordet kultur, att det är ganska laddat. Laddat med tankar om tanter och opera. Samtidigt som det egentligen är mycket av det vi håller på med idag.
- Jag ritar mycket på fritiden, samtidigt som mina familjemedlemmar klagar på att jag sjunger för mycket, och för högt.

Sydsvenskan publicerade inte för så länge sedan en text om att teatervärlden i de mer seriösa förhållningarna är extremt mansdominerat. Men så är inte fallet i Madelens grupp. Könsfördelningen i gruppen är till hundra procent dominerad av det kvinnliga könet. De tio som utgör denna teatergrupp är alla tjejer.
- Jag tror inte killar vågar lika mycket som vi tjejer i min ålder. De har ingen ork, de spelar hellre dataspel, förklarar Madelen.
Hur ska man då få killar som vill, men kanske inte vågar att börja med teater?
Madelen tycker att man ska uppmuntra det mer i skolorna, talangerna är inte könsfördelade utan det är individuellt. Därför tycker hon fler av det manliga könet ska våga prova på.
- Om man inte vill stå på scen, kan man fråga om man få göra någonting annat. Ljus, ljud och sådant. Det handlar ju mycket om att vara en del av någonting, en gemenskap, säger Madelen.

Att det är svårt att lära känna nya människor, det vet vi alla. Men att det direkt förväntas av dem att kunna samarbeta gör det hela ännu svårare.
- Jag är en sådan person som tar tid på mig innan jag släpper in människor, men ändå tycker jag att vi lyckas skapa en kamratskap, säger Madelen om hennes situation.
Samarbetet testas lite genom att vissa i gruppen har tidigare erfarenhet och andra inte.
Madelen ser detta dock inte som ett problem utan en fördel.
- Jag lär mig av dem. Att spela mot någon som är bättre gör att du automatiskt presterar bättre, så de gynnar mig!

Fördomar är något som kulturvärlden får leva med varje dag. Precis som mycket annat. Teater har länge haft ett stämpel på sig, för att vara till för ”speciella individer”.
- Jag tycker teater känns mycket accepterat, mycket tack vare att det fått ett mer humoristiskt stämpel istället. Många förknippar dagens teater med improvisation, vilket många ser som en rolig sak, tycker Madelen.

På tal improvisation så berättar Madelen att det var en av sakerna hon var rädd för, främst för att alla hade sagt att det skulle vara svårt. Men det visade sig vara tvärt om, och är idag en av hennes favorit saker med teater.
- Samma sak var det med att lära in repliker, nu har vi inte så många repliker, men det var inte lika svårt som alla hade sagt.

Jag frågar som avslut hur det kommer kännas inför hennes debutuppträdande. Madelen tänker efter en lång stund.
- Roligt, lite pinsamt kanske, säger hon.
Nervositeten då?
- Det är ju min första pjäs, så nervositeten kommer jag nog inte undan.

Nu önskar jag henne, men också hela teatergruppen lycka till. Och vi ses där!

Dags för första intervjun.

För er som missat det publicerade jag en krönika som handlade om poetry slam nyligen. För drygt ett år sen var det begreppet något helt nytt för mig. Så av egen erfarenhet vet jag att poetry slam har hamnat lite i skuggan, och många är inte medvetna om att det finns eller hur det fungerar. Därför gjorde jag en intervju med Alice Josefsson som är engagerad i poetry slam för att få en rättvis synvinkel på det.



"Poetry slam världen är väldigt snäll och även om man är nybörjare kommer du snabbt in i det"

Hej Alice! För dem som inte vet, vem är du?Jag är en tjej på 18 år som alltid har tyckt om att skriva. Inte bara dikter utan också noveller med mera. Min utbildning inriktar sig på just på att skriva och jag älskar det. Får jag inte skriva så känns allt meningslöst. Jag har länge tyckt om att stå i rampljuset och få folk att lyssna på mig därför är poetry slam perfekt.

Alice Josefsson, när hon läser upp en av hennes dikter!

Som du säger är du engagerad i poetry slam, men hur går det till rent praktiskt?
Det är en tävling i poesi. Många säger att det inte går att tävla i poesi och det är faktiskt därför vi gör det. Poetry slam är en tävling, det finns en jury som betygsätter dikterna allt eftersom poeten har läst upp dem. Juryn är alltid personer ifrån publiken som kommer dit för att lyssna, alltså inte proffs utan vanliga personer med åsikter.
Det finns olika poesi tävlingar som går till på lite olika sätt men det är alltid en grundomgång när alla deltagare läser en dikt sedan är det de 4 bästa som läser i dueller och ifrån de duellerna är det två kvar. Den med högst poäng vinner och sedan räknas det nedåt. Ibland finns det priser, ibland inte. Oftast är det just äran och känslan av att vinna som är den viktiga. Eller så finns det sådana som jag som helt enkelt bara gör det för att det är kul.

Du nämnde att du skriver mycket i skolan, gör du det även på fritiden?
Ja, det och oftast där jag får tillfälle att skriva dem. Skolan har sina regler så mestadels skriver jag på min fritid. Jag går även i en skrivarkurs där vi får hjälp med våra texter och lär oss olika sätt att skriva samt utvecklar oss. Väldigt användbart!

Det kan vara svårt att skriva ibland, vart ifrån finner du din inspiration?
Överalt! Det kan vara ett samtal någon har på bussen, filmer, andra dikter, artiklar i tidningen. Verkligen allting men som många poeter och författare så tar jag ofta saker ifrån egna erfarenheter. Det brukar bli bäst om det är lite personligt.

Men alla har dagar då det verkligen inte går att skriva, hur gör du då?
Flödeskriver. Ta papper och penna och skriver allt som är i huvudet. Sätt en tid att du måste skriva i 10 minuter precis det som kommer upp i huvudet. Du får inte stryka något, sudda eller stanna. Kommer det bara upp samma saker så skriv samma saker. Det brukar ofta vara så att det ligger för mycket skit över det bra och då måste skiten bort först.

Vad har du för bakgrund inom poetry slam? Vad har du varit med om? Stora tävlingar och liknande?
Oj! Jag har varit med i ett antal år nu. Det har blivit 2-3 Borås Open som är den största svenska tävlingen inom poetry slam förutom SM. Hagströms hink som är en lagtävling då hela lagets insatser räknas och man får också göra texter ihop. Sen var jag med i SM och tävlade. Väldigt stort och helt fantastiskt! Det kanske låter konstigt med ja, det finns ett svenskt mästerskap i poetry slam. Bara de bästa ifrån varje region får vara med och tävla och jag lyckades komma dit tillsammans med några av mina vänner. Bästa upplevelsen i mitt liv verkligen!

Vad är det som gör att just du vill hålla på med poetry slam?
Ifrån början var det ett sätt att komma över min fruktansvärda scenskräck. Det är svårt att tro nu, men när jag var liten kunde jag inte prata inför folk alls utan att spy.
En kompis drog med mig till poetry slam när hon skulle tävla och helt plötsligt stod jag på scenen själv. Det var fruktansvärt och hjärtat slog så hårt att jag inte kunde höra något annat men jag gjorde det. Efter den gången var jag totalt fast. Adrenalinet som pumpade runt i kroppen på mig var fantastiskt! Bara det att personerna faktiskt lyssnade på mig och att jag fick stående applåder när jag gick ner från scenen gjorde mig övertygad om att jag ville upp igen och jag anmälde mig på plats till nästa tävling. Nu vill jag knappt gå av scenen alls!

Vad är den största fördomen du skulle vilja spricka om just poetry slam?
Att det inte är töntigt! Många som jag hör pratar om poetry slam tycker det är töntigt att skriva dikter och ställa sig på en scen för att läsa upp dem. Det är verkligen inte töntigt! Hur kul skulle det inte vara att vinna SM? Är det töntigt att vinna SM? Verkligen inte! Dikter är det minst töntiga som finns.

Vad är det för typ av människor som deltar i peotry slam?
Alla deltar. Gamla som unga, män, kvinnor verkligen alla. Det går inte att dela in poesin i en grupp. Fler än man  tror skriver dikter i hemlighet, dom som tävlar i poetry slam är precis som alla andra. Ett tag var det många killar i ålderna 19-25 men det går i vågor. Just nu är vi väldigt mycket blandat. Juniorer som är 10 år och seniorer som är 90 år. Allting finns.

Hur ska de gå till väga som tycker att detta låter intressant och vill börja med det?
Kolla om det finns poetry slam i kommunen först och främst. Det är många som har poetery slam fast man inte vet om det. Annars, varför inte kontakta mig?

Hur tar man det första steget?
Gå på en tävling och titta. Se om du tror att det är något för dig och vågar du så anmäl dig till nästa tävling. Är det så att du inte vill tävla även fast du anmält dig så måste du inte. Allting är frivilligt och det är meningen att det ska vara kul.

Är det inte nervöst att stå framför människor och inte bara prata, men även läsa personliga texter?
Ja det är det självfallet. Ofta är det så att du läser upp något som är direkt ifrån hjärtat och det kan vara riktigt jobbigt. Jag är fortfarande alltid nervös innan jag går upp på scen men jag tror att jag gör ett bättre framträdande när jag är nervös. Det är många duktiga poeter som är nervösa innan dom går upp på scenen och jag tror det är meningen att man ska vara nervös. Det hör liksom till.

Hur tacklar du din nervositet?
Jag nervös kissar 20 000 gånger innan jag går upp på scenen och jag försöker att läsa något annat än min egen text så att jag inte låser mig. Det underlättar att ha sällskap med som inte ska tävla själva. Min pojkvän är för det mesta ett stort stöd för att han alltid ger mig beröm även om jag tycker det går dåligt. För honom är jag ändå bäst.

När började du och hur?
Det är många år sedan nu.. 6 år sedan kanske. En kompis drog med mig och just den gången hade jag med mig en text av någon anledning jag inte kommer ihåg. På varje poetry slam finns det något som heter Kalibreringspoet. Det är en poet som läser första texten som en testomgång för jurygrupperna och så att publiken ska förstå hur det går till. Denna personen är inte med i tävlingen utan är bara öppning. Jag fick helt enkelt vara Kalibreringspoet den kvällen och öppna hela tävlingen. Jag trodde verkligen att jag skulle dö men jag ångrar verkligen inte att jag ställde mig på scen den kvällen.

Vad skulle du säga till den som vill men inte våga delta i poetry slam?
Det finns något som kallas öppen scen då vem som helst får gå upp och läsa en text utan att bli betygsatt, det är ofta en bra början. Annars finns det mindre tävlingar att börja med. Alla tycker inte att det är kul men det är helt klart värt att testa! Kicken är underbar och dom som inte står på scen missar verkligen något som är fantastiskt roligt.

Många är rädda för det inte känner någon annan som gör det (speciellt unga tjejer), har du fått nya vänner och kontakter genom att delta?
Ja väldigt många. Personer som bor långt ifrån där jag bor som jag pratar med över nätet men också människor som bor nära mig och vi kan träffas varje vecka. Poetry slam världen är väldigt snäll och även om man är nybörjare kommer du snabbt in i det. Alla är villiga att hjälpa dig och göra det så roligt som möjligt för alla. På många sätt är poetry slam som en liten familj.

Kommer du fortsätta med poetryslam i framtiden?
Ja så länge jag tycker det är kul att tävla så kommer jag fortsätta. Eftersom det viktiga för mig är att ha kul.

..Och vad är målet?
Målet... Ja det skulle nog vara att vinna någon av de större tävlingarna. Inte SM än så länge med kanske Borås Open eller Hagströms hink.

Några sista ord du vill tillägga?
Får du tillfället att stå på en scen och läsa något du själv ha skrivit så ta chansen! Det är helt klart värt fjärilarna i magen!

Till er som vill ha kontakt med Alice kan bara lämna en kommentar så tillrättavisar jag er!