Känner någon förutom jag igen rubriken? Den kommer från Sandor/Ida filmen. Jag tycker uttrycket "dikter och skit" låter bra. Det klingar.

Som sagt var ju på Biblioteket här om dagen, och det blev ett litet återbesök. Jag satt nämigen och fundera på vad jag verkligen hatar inom litteratur och det skriva ordet. Jag vet att jag kan vara en aning trångsynt och därför kanske jag går miste om saker, vilket känns otroligt onödigt!

Jag kom fram till att det finns en sak som jag undvikit under hela mitt liv. Tänk, i ca 5 år (när detta har varit aktuellt i skolan) har jag lyckats slingra mig ifrån just detta ämne. Därför tyckte jag att det var dags att face to face, bemöta min skriftliga rädsla.

Nämligen (trumvirvel) Dikter.

Jag vet inte. Men något hos dessa ord som blir så känsloladdade som har fått mig att vilja kräkas. Ändå gick jag med rak rygg fram till disken och bad om Karin Boye - Dikter.

Jag fick boken och blev inte SÅ förvånad över att det var blommor som prydde boken. Brukar bara så. Jag vet inte men blommor och poeter går hand i hand.

Och nu är det så att jag kämpat mig igenom hela boken. Jaha, vad ska jag säga? Att jag är omvänd? Jag har gått över till the dark side? Nej. Mycket var som jag trodde, men den hade sina ljusa stunder ibland!
Men måste även få tillägga att tanten hade ett nära förhållande med Gud och Döden, båda begreppen används flitigt. I de första 5 dikterna nämns döden upp till 8 gånger. Likaså med Gud.

Det fanns några dikter jag fastnade för. Jag är sån att det är viktigt att det berör mig, att det är träffsäkert och på riktigt. Babbel om kärlek bortom universum är jag mer skeptiskt till. Håll er på jorden istället!

Jag tänkte att jag slänger upp några av mina favoriter på bloggen?









Även i denna boken fanns en bild på "författaren".