Turnerpriset har delats ut för i år. Vad är Turnerpriset? Det är ett konstpris (något som figurerat mycket i bloggen är just priser, men främst då i litteratur. Kul med variation) som tilldelas till människor som inte fyllt 50. Åldersdiskrimination? Jag tycker att det är bra med den åldersgränsen, för vi vet ju alla vad medelåldern för kulturpristagare brukar vara. När det står där på scenen och tackar, och man är rädd att hjärtat ska sluta slå när som helst eller att löstännderna ska ramla ut.
Mer ungt blod i kulturen tack, vilket verkligen detta pris indirekt förespråkar. 1984 införedes priset, och har sen dess varje år (med undantag för 1990) delats ut i England.

Vad vinner man? Självklart äran! Men den räcker inte.. Nej nej! Utan 40 000 pund får man. Av dessa 40 går 25 oavkortat till vinnaren, resten delas upp bland de tre andra nominerade. Schysst! Det var snällt!

I Måndags delades de prestigefulla Turnerpriset, och förvånadsvärt till Susan Philipsz som skrev lite Turnerhistoria genom att vara första som någonsin fått Turnerpriset för att vara ljudkonstnär.

I ljudinstallationen "Lowlands away" så sjunger hon själv olika versioner av en skots klagosång. Denna sång kommer från 1500-talet.

Det intressanta var att när pirsutdelningen ägde rum så fylldes Tate Britian (där de skedde) av högljudda protestanter, de protesterade mot den brittiska nerdskärningen i kulturbudgeten. Åh så rätt!

Susan fick en del kritik själv, främst för att hon håller på med ljudkonst, och sjunger. Att hon inte ska få priset för KONTS då. Men vem är de som bestämmer vad konst är och inte är? Bara för man sjunger betyder inte det att det inte kan förknippas med konst. Det är otroligt bra att Susan fick priset, det rör om i grytan och töjer på de ulåldriga begreppen vi lever med. Vi måste socialt/tänkadevis gå vidare i utvecklingen, inte stå och stampa med samma värderingar och åsikter livet ut. Detta är en positiv utveckling för konsten.

Infon hittade jag på Svd som jag tycker sköter kultursidorna bäst. En tidning som för övrigt också håller standarden och pålitligheten!

 Hittade Susan Philipsz "Lowlands away". Lyssna OCH titta!

Jag tycker det är vackert. Bilderna talar till mig, ger ett mycket ensamt intryck fast på ett lungt sätt. Alltså inte en såndär självklar ytlig ensamhet som känns negativ. Utan på ett bra sätt.

Är detta konst? Vad tycker ni? Förtjänade hon Turnerpriset för detta?