Alice egna dikter
Alice var snäll nog att dela med sig av några av sina dikter. Här är en av dem, och åh så bra det är!
FIXA
Sömmarna dom sydde ihop min bröstkorg med
har börjat spricka
men läkarna säger att jag bara inbillar mig
att det är fantom smärtaoch jag lever med vetskapen om att jag inte fungerade
”Du har ett trasigt hjärta”
dom sa bara något jag redan visste
och jag undrade om det skulle blir bättre med ett helt hjärta
dom sa att det skulle bli bättre med ett helt hjärta
dom ljög
Det är lika svårt nu som då
att andas
det är sämre nu än då
med hjärtat
jag hoppades att världen skulle bli annorlunda
att mina ögon skulle se andra saker än vinterns vita täcke
mina ögon ser hösten
Jag brukade skämmas över mitt ärr
han lärde mig att inte skämmas
med sina sträva fingertoppar
lärde han mig skönheten med min sjukdom
”det finns inga fula ärr sa han”
”det finns bara vackra kroppar”
Jag spenderade månader bakom sterila väggar
och bland dessa väggar hördes tystnaden obehagligt högt
slangarna fjättrade mina armar vid sängkanten
jag tyckte det var obehagligt att sitta fast
så jag slet mig
nålarna rev hål i min hud
men jag kunde inte bryt mig mindre
jag var fri ifrån mitt fängelse
för en stund
När sommarsolen gick ner för sista gången
var jag den enda som inte suckade besviket
hösten är på väg
kylan emot min hud var välkommen
jag skrek inte längre när sömmarna sprack
det går att lära sig den hårda vägen att hålla tyst
Han satt vid min säng dom första nätterna i oktober
han smekta min handrygg lika frenetiskt som jag drog slangarna ut armen
jag tror han förstod att jag ville bli fri
ändå satt han bara där
uttalade förmaningar när jag ville resa mig och gå
”det är bäst att du gör som dom säger
det blir inte bättre annars”
det var hans vänliga ögon som fick mig att sjunka ner i sängen igen
Mitt skrik fastnade i halsen som en klump när han gick
ryggtavlan var monstret i mina drömmar
jag började sakna känslan av sträva fingertoppar
och jag rispade upp huden som slangarna trängde sig in i
jag ville att världen skulle se ut på ett annat sätt
men vintern kom igen
Det började lida emot vår
när solens strålar träffade mitt ansikte och huden blev varm
jag hade glömt hur solen kändes genom fönstrets täta glas
jag ville smeka värmen
ville ta den i min famn och låta den tränga in
Det blev lättare att andas
det blev bättre med hjärtat
och det frenetiska strykandet emot min handrygg började igen
hand fingertoppar fick mig att andas, djupt
När läkarna en dag sa att det var dags för mig att åka hem
tryckte jag slangarna djupt in i mina ådror
”fjättra mig vid sängen, snälla fjättra mig vid sängen”
det var över smärtan var borta och jag kunde inte längre fly
Man blir ju smått besviken på sin egen förmåga när man läser något sånt här, (till er som vill börja: bli inte avskräckta, tänk på att hon hållit på med det länge. Övning ger färdighet!)
Och jag som var stolt över min födelsedagsdikt till min Morbror som fyller 35:
"Kära lilla morbror. Livet är lika kort som du tror. Du har säkert några år kvar. Typ 450 dar. Snart väntar dåligt minne, bruten höft och blöja varje timme. Grått hår kommer du att få, lika så käpp inom några år. Du är nu gammal nog, att sanningen få veta, ja vi tycker dina lår är för feta. Grattis på 55 år dagen, fira den genom levern och magen!"
.. Jag och Alice spelar inte i samma liga.